Söndag igen

Hustrun är i Moçambique och är med på biskopsvigning. Det anglikanska Lebombo-stiftet får ny biskop. För första gången på 37 år. Så länge har den förre varit i tjänst. Biskop Dinis Sengolane var enbart 30, när han vigdes. Enligt uppgift ska han finnas med i Guiness Rekorbok med två rekord. Både som den yngste anglikanske biskopen i modern tid och den som varit längst i tjänst. Han är mycket respekterad, inte minst för insatsen som medlare mellan regeringen och Renamo. För en tid sedan blev det fred efter en långdragen, delvis väpnad, konflikt. Hustrun är där, eftersom Lebombostiftet är vänstift till Västerås stift, som också har en delegation på plats. Hustrun arbetar ju som ett stöd för denna och fyra andra vänstiftsrelationer, som finns mellan stift i Svenska kyrkan och stift i södra Afrika.

Det tygstycke som hänger framför altaret i Eastwood,
antependiet, har en djup symbolik om hur Jesu födelse
och Jesu lidande hänger ihop. Kampen mellan ont och gott.

I min gräsänklingstillvaro åkte jag till vår församling i Eastwood, för att fira gudstjänst. När jag kom någon minut efter nio, höll några av de ansvariga på att klara ut vem som skulle göra vad. Min misstanke är att predikanten inte var förberedd, eftersom predikan var ovanligt kort. Den var på isiZulu, så jag vet inte om den var kort och bra eller kort och mindre bra. Men att döma av församlingens bifallsrop under predikan, livade den dock upp andarna. Det jag kunde uppfatta var att predikanten, Baba Mthethwa, bland annat talade om hur många ministrar i Sydafrikas regering, som är lutheraner. Detta var inget nytt för mig. En siffra jag hört är att en tredjedel av alla ministrar hör till den lutherska kyrka, som vi har relation till, nämligen ELCSA. Det är i så fall remarkabelt. En person som nämndes i predikan, var deputy President, Cyril Ramphosa. Det hörde jag. Att han, åtminstone förut, hört till ELCSA, det vet jag.

Predikanten hade en poäng. (Jag frågade honom efteråt). Utifrån att det i ELCSA är den Helige Mikaels dag sista söndagen i september. (I Svenska kyrkan infaller den nästa söndag). I evangelietexten, Lukas 10:17-20, läste vi om hur Jesus hade sänt ut 72 lärjungar och vad som hände när de kom tillbaka. Allt var, i predikan, insatt i söndagen sammanhang. D v s den kosmiska kampen mellan ont och gott. Som tydligast kommer till uttryck i Jesu död och uppståndelse men också i den Helige Mikaels kamp med draken.

Med andra ord är det vad de lutherska regeringsmedlemmarna ska göra. De ska kämpa på den Helige Mikaels sida i kampen mot ondskan. Från annat håll har jag fått uppgifter om att ELCSA’S presiding bishop, Ndanganeni P. Phaswana, regelbundet möter dessa regeringsledamöter, för att ge dem stöd i denna kamp.

Min fråga blir: vore det inte bra om Svenska kyrkans ärkebiskop, liksom Biskop Pashwana, samlade de kyrkomedlemmar, som är med i regeringen? (Jag vet att vi just nu har en expeditionsministär och att den nya regeringen inte är utsedd). Inte för att lägga upp hemliga planer, utan för att ge dem stöd i deras uppgift att vara med i kampen mot det onda i tillvaron.

I Sydafrika är ett sådant stöd, från ett samfunds sida, oerhört välkommet. Andra politiker skulle närmast se med avundsjuka på det. Jag tror de skulle utbrista:

Varför kommer inte vår kyrkoledare och stöttar oss?

Men jag tror att det i Sverige skulle uppfattas som om Svenska kyrkans ärkebiskop försökte lägga sig i den partipolitiska sfären. Någon skulle hävda att det vore fel att bara stötta Svenska kyrkans medlemmar. Kanske rent av diskriminerande.

Jag tror ändå det vore bra. Ett sätt att ge sitt stöd till de kyrkans medlemmar, som engagerar sig partipolitiskt.

En annan detalj i predikan och i några efterföljande vittnesbörd, det lilla jag uppfattade, var kommentarer till det jag bloggat om tidigare, nämligen profeten T B Joshua i Nigeria och den kyrka i Sydafrika, där människor uppmanas drick bensin. Vad jag förstod, sågs detta inte med blida ögon. De som talade menade, tror jag, att dessa företeelser inte är något att ha.

Det som kan sägas om gudstjänsten i övrigt är naturligtvis att sången alltid lyfter. Jag uppskattar också att vara i en församlingsgemenskap som känns som min. Igenkännande miner och den sedvanliga rundan i slutet, där alla (jag menar alla) skakar hand med varandra.

När vi gifte oss fick vi denna ikon: S:t Mikael.

Det nya Sydafrika växer fram

Noma, i mitten, delar ut instruktioner till de andra studenterna.

Vi hyr ett hus av den Evangeliska Lutherska Kyrkan i Södra Afrika (ELCSA). Det har varit B&B. Eftersom det finns ytterligare en huskropp på tomten hyrs rum ut till studenter. Vi trivs mycket bra, både med denna lösning i allmänhet och studenterna i synnerhet.

Idag har en av studenterna frågat om henne klass kunde använda vår trädgård för ett fotoprojekt, som ingår i kursen. Självklart.

Just nu sker instruktioner. Det är det nya Sydafrika som skymtar fram. Ett Sydafrika, där mångfalden utgör en tillgång och inte ett problem.

Så underbart att få vara med och se detta.

Fortfarande en ung demokrati

Det är nästan aldrig sövande att titta på en sydafrikansk nyhetssänding. Kvällens SABC3-nyheter var inget undantag. Flera av nyheterna har direkt att göra med mänskliga rättigheter och Sydafrika som en demokratisk stat. Några andra inte.

Huvudnyheten var att oppositionspartierna lämnar den ad hoc kommitté som utreder om president Zuma otillbörligen tjänat pengar på uppgraderingen av säkerheten vid presidentens privata hem, Nkandla. Kommittén fortsätter dock sitt arbete. ANC har ju egen majoritet. Självklart är detta inte bra.

Enligt Mail and Guardian säger oppositionspartierna, som i denna fråga har gått samman, följande:

The opposition will not legitimise this blatant undermining of the Constitution for the protection of one man ...

Mitt tips är att en rad tjänstemän, som varit inblandade i upphandlingen, får gå. Zuma kommer att klara sig även ur denna soppa.

En annan nyhet, som har med Zuma att göra, är att han vid sitt besök hos Putin, gjorde upp om en affär kring kärnkraft. Så klart för att Sydafrikas energiproduktion domineras av kolkraft. Men kärnkraft, är det lösningen. Från Ryssland? Det diskuteras också om avtalet var förankrat ens i ANC. Även denna uppgift från Mail and Guardian.

BDLive berättar, liksom SABC3 att tre anställda inom Sydafrikas försvarsmakt (SANDF) får sina jobb tillbaka. De blev uppsagda p g a sin HIV-status. Självklart helt emot Sydafrikas konstitution. Mycket kan sägas om Sydafrika men rättsväsendet fungerar.

Winnie Madikizela Mandela firar idag sin 78-årsdag, berättade också TV-nyheterna. Så även The NewAge. Hon har en stark ställning i Sydafrika och president Zuma lovprisade henne för hennes insatser. Vilket jag håller med om. Hon var en av dem som fick betala ett oerhört högt pris i kampen. Mot slutet blev hon anklagad och även dömd för inblandning i mordet på en av medlemmarna i den livvakt hon omgav sig med, Mandela United football club. Hans namn var Stompie Moeketsie. Jag minns hur hon trotsade en gråtande Desmond Mpilo Tutu, när hon stod inför Sannings- och försoningskommissionen. Han ville att hon skulle erkänna sin delaktighet men hon vägrade.

För mig är detta ett exempel på att ingen människa är helt igenom ond eller god. Det goda Winnie Madikizela Mandela gjorde, ska dock inte förringas. Och någon form av straff fick hon. Även om jag tror att hon till slut kom lindrigt undan.

Det mest spektakulära inslaget på nyheterna var egentligen bara en kommentar i förbigående. Ett av två nyhetsnakare, skulle lämna över till ekonominytt, och undrade över bensinpriset. I sin kommentar sa han att en viss kyrka säkert skulle lyssna med intresse.

Bakgrunden kan man läsa mer om i IOL News. En pastor i Gauteng har tidigare uppmanat sina församlingsmedlemmar att äta gräs, uppger källan. Nu har han gått vidare till att be dem dricka bensin.

Jag vill helst inte tro att det är sant, men i ett youtubeklipp (länken kommer här) verkar det som att det stämmer. Pastor Lesego Daniel menar att han kan förvandla bensin till juice.

 

HeForShe

My eldest daughter sent me a message. The message included a link to a speech that Emma Watson has held at the UN.

Dad, this is something you ought to write a blog post about.

She is of course right. My children often are! Children often are!

In short: The United Nations has launched

A Solidarity Movement for Gender Equality

The front figure is the UN Women Goodwill Ambassador Emma Watson. I listened to her speech held in the UN Headquarters in New York. I liked it!

Of course this is nothing new. It has just reached the UN-level. Nothing strange! Of course there are men who, for a long time, have understood that both women and men benefit from gender equality. Nevertheless, I think this is a great initiative. I am not going to comment on a lot of things. Rather listen to the speech yourselves. It’s less than 12 minutes long. Here is the link.

Last year, in the end of October, I attended the WCC pre-assembly of Women and Men in Busan, South Korea. It was for the first time that the World Council of Churches arranged a pre-assembly of both women and men. For 60 years it had been a pre-assembly for women. I happened to be the moderator of the men’s gatherings in this pre-assembly. The program of the pre-assembly is here.

Amongst other things we as men made a statement. The link is here. In my view the statement was progressive. But we were only around 50 men in a pre-assembly were the women were close to 500. Emma Watson also speaks about this, when she refers to the Fourth World Conference on Women, held in Beijing in 1995. Also at that conference men were a minority.

For us, at the pre-assembly in Busan in 2013, it was important to underscore that gender inequalities, affect both women and men. We stated:

Unjust gender relations have not only dis-empowered women but also distorted us as men and limited the way we, as men, relate to others, nature and ourselves.

Our statement tried to problematize this even further. One issue we stressed were the different forms of masculinities that we experience:

There are many forms and practices of masculinity and we have not honoured the diversity of men.  We express our solidarity with men who have been outcast because of their sexual orientation and suffer from the violence of homophobia.

Emma Watson focuses, throughout the speech, on the word feminism. She believes that many people understand the word as gender exclusive. That it, for some, even means “man-hate”. And this has to stop, she says.

For those who listen carefully to feminists, I think it is quite clear that most feminists are aware that feminism is about gender equality. For the sake of all human beings. But of course, it is easy to misunderstand. Sometimes we as men put up a defense because we experience quilt. I therefore welcome Emma Watson’s speech also on this note.

Lastly I have to express a critique that I cannot withdraw. "He For She". Really? Shouldn’t it be “We together for All of us”? I’m just asking.

Nevertheless I am prepared to join this movement. It is a good initiative. On the way to a world of equality! You can also join. Do it on the HeForShe-website. The link comes here.

Can you keep a secret?

Today I heard about a new app. Secret! According to Wikipedia is Secret

… an iOS and Android app that allows people to share messages anonymously within their circle of friends, friends of friends, and publicly. It differs from other anonymous sharing apps such as PostSecret, Whisper, and Yik Yak in that it is intended for sharing primarily with friends, potentially making it more interesting and addictive for people reading the updates ...

And I also read how this app has affected young people in Sweden. The Local writes:

Swedish police are struggling to know what to do with a new batch of criminal reports filed by teenagers upset about a controversial app that allows users to post comments and pictures anonymously.

I even heard this news in Swedish TV, which I can watch via SvT Play. I was surprised. Teenagers, a principal and a police were interviewed. All were very serious. No one suggested the most natural answer:

Uninstall the app!

Later I saw this post from one of my Facebook contacts. It is actually a bit true:

We talk so much about leaving a better planet to our kids, that we forget about leaving better kids to this planet.

Educate your children Say NO to them every once in a while.

Seriously: what kind of friendship is that?

Marketocracy

Today it was baptism. Bishop Biyela
baptised one of his grand nieces, here
with the baptismal candle!

Bishop Musawenkosi Dalindlela Biyela preached at the Lutheran Theological Institute (LTI) today. It was a powerful sermon. On Jesus’ parable about the labourers in the vineyard! (Matthew 20:1-16) When the landowner comes to the marketplace and finds people standing idle, he says:

You also go into the vineyard ...

This became the theme of the sermon. What the bishop focused on was the grace that the owner of the vineyard showed to those that only had worked one hour. They got the same wage as those who had worked a full day. The grace is not only for some. It is for everyone:

You also!

But, isn’t it unjust? In a way, yes! I think the bishop agreed to this, when he said that the grace is disgusting!!

I have heard sermons about ’amazing grace’ but never about ’disgusting grace’. Of course he is right. Any labour union should be provoked by such an employer.

In the first scripture reading, from the Hebrew Scriptures, we heard of Jonah, who becomes furious when God was concerned about the people (and animals, too) of Nineveh! Jonah wanted God to punish the city. God refused!

We understood, of course, that the bishop preached about our relationship with God. And that none of us deserve God’s grace. But the bishop didn’t stop there. He went further and quite clearly he wanted to apply the text on our present situation in society. He spoke about the difference between the marketplace and the vineyard. How much better it is to be sent by God to carry out good work in the vineyard, than to stand idle in the marketplace. At one stage he said:

Maybe I am inventing a new English word.

Beautiful rhetoric! Of course everyone is listening for the rest.

We don’t live in a democracy. We live in a marketocracy!

This is in line with much of the material we study at the university in our module on Ecumenical Perspectives. The ecumenical movement today is outspoken about the role that the market is playing in the world. For example the WCC document

Together Towards Life

which I have mentioned earlier. It says in paragraph 108:

We affirm that the economy of God is based on values of love and justice for all and that transformative mission resists idolatry in the free-market economy.

This means, that God’s grace becomes something more than just a spiritual reality. It is a holistic concept. I like that!

Flickskolor och uppförandekoder!

Den latinska texten betyder:
"Inför Gud jag står!"

Så märkligt! Jag läser en bok av en av domarna i Sydafrikas konstitutionsdomstol, Edwin Cameron. Justice. A Personal Account. (Cape Town: Tafelberg. 2014) Jag har kommenterat den i ett par tidigare bloggposter. Här och här. På sidan 221 kommer så en rubrik:

The Constitutional Court rules on how far diversity must be protected

Det handlar om en flicka, som börjar på Durban Girls’High år 2002. (Redan här tänker jag: det var ju precis då, som våra döttrar började på St. Michael’s School, i Bloemfontein. Intressant!)

Det som händer är att flickan i Durban, Sunali Pillay, av sin mor, under septemberlovet, får tillåtelse att låta sätta en piercing i näsan. Inget märkligt, kan en svensk läsare tycka. Men den som gått på en flickskola i Sydafrika inser att här kan det bli problem. Och mycket riktigt: skolans uppförandekod (code of conduct) förbjuder piercing, med undantag av mycket diskreta örhängen. Högst ett i varje öra.

Jag tänker mig tillbaka till 2002. På St. Michel’s School i Bloemfontein. Hur döttrarna upptäcker att skolans regler förbjuder vissa typer av flätor i håret för flickorna. Om flickan är svart, får hon ha braids (små flätor) men är hon vit, får hon bara ha stora flätor (plait). Det står så i reglerna. Skälet är att det hör till de svartas kultur att ha små flätor.

För att göra en lång historia kort, så prövar först yngsta dottern sina chanser och låter inför hemresan till Sverige året därpå, fläta sitt hår i små flätor med s k extensions. Det blir en del reaktioner, eftersom hon kommer till skolan dagen före hemresan och vice rektor ser det hela och reagerar.

Sedan låter även näst äldsta dottern fläta sitt hår. Samtidigt agerar vi föräldrar med skrivelser till skolans styrelse, där vi påpekar att det kanske inte är helt lämpligt att år 2002 ha regler, som gör skillnad på svarta och vita. I Sydafrika.

Så småningom beslutas att alla flickor ska få ha flätor. Vi känner som familj stolthet över våra döttrar, som var med och förde en kamp för allas likhet inför ett regelverk.

Inte visste vi då att det pågick en liknande tvist vid en annan flickskola i landet. Kanske borde vi uppfattat det, för ärendet gick inte att lösa internt utan hamnade till slut i Sydafrikas konstitutionsdomstol, den absolut högsta instansen. Den dömde såklart till Sunalis fördel.

Skillnaden var den, om jag förstår Edwin Cameron rätt, att Sunali fick ha sin piercing, för att det hörde till den Tamilska, hinduiska kultur hon kom från. Det skulle i så fall betyda, att andra flickor inte fick rätt att ha piercing. Med erfarenhet från Sydafrika under snart sju år, i tre olika omgångar, tror jag det var så.

Det får mig att bli ytterligare stolt över döttrarna, som förde en kamp för alla och inte bara för vissa.

The Prophet and 67 dead South African citizens

When I watched the 18h30 SABC3 News tonight, most reports were focusing on the collapse of a hotel in Lagos, Nigeria. It belongs to the Synagogue, Church Of All Nations.

This is a huge, Nigerian church where around 15 000 people worship every Sunday. The leader is called “the Prophet”. His name is T B Joshua. According to SABC3 a number of prominent leaders from South Africa like Winnie Madikizela-Mandela, Julius Mandela and Dipuo Peters, the Minister of Transport, go there to be blessed or to get guidance. Could this be true? I have to search the web to find answers.

In City Press I find support that at least Winnie Mandela and Julius Malema have been there. City Press wrote on August 2013:

Julius Malema goes to Nigeria to be blessed

I also find a video on youtube where Dipuo Peters explains why she go to SCOAN and also watches the TV Channel: Emmanuel TV. She underscores the social work of the ministry, which I have no reason to doubt. Many charismatic churches do in fact carry out a lot of humanitarian work.

Another African leader, who finds strength from “the Prophet” is former Malawian President, Joyce Banda.

Back to the accident or catastrophe, rather. I looked at the website of the Synagogue, and nothing is said. Isn’t that an offense in itself?

Mail and Guardian on the other hand reports extensively:

President Jacob Zuma said on Tuesday that at least 67 South Africans had been killed when the building in the compound belonging to the Synagogue Church of All Nations in Lagos collapsed; while three extra storeys were being added to the two existing floors.

To me this is remarkable. If the church cares for people. And if the prophet is one of the riches pastors in Africa. If so, how can one of their buildings collapse after extra storeys have been added?

According to Sunday World the Prophet has an explanation. His suggestion is that a low-flying aircraft was responsible for the collapse. He also claims that the plane was after him. On twitter he allegedly wrote:

Hard times may test me, they cannot destroy me.

But this is too cynical. People have died and he only thinks of himself.

My “research” on internet also takes me to Wikipedia and I am quite chocked to find that this collapse is already included there:

On 12 September 2014 a guesthouse collapsed in Lagos killing at least 67 South Africans. Two extra storeys were being built when it collapsed and rescue officials cited this action, without corresponding reinforcement of the building's foundations, to be the likely cause. However Joshua claimed a small plane had circled over the building four times before it collapsed and it may have been an attempt to kill him. Rescue officials also stated that they experienced hostility by members of the congregation to their rescue efforts.

I don’t claim to have unearthed the full truth here, but most of the information I get makes me rather suspicious.

Mandela fortsätter att fascinera

Våren i Sydafrika är en intensiv period när det gäller ’Memorial lectures’. Idag var det dags för

Peter Brown Memorial Seminar

Den som var inbjuden att tala var Zelda la Grange, mest känd som Mandelas assistent eller sekreterare under 19 år. En fascinerande person. Jag menar la Grange. Påverkad av Mandela, ja visst!

Men först något om Peter Brown. Han var en av grundarna av ’the Liberal Party’ och arbetade nära dess ledare under 1950-talet, Alan Paton. Brown blev bannlyst 1962 och var det under många år. Det går att läsa mer om honom här.

Därför var det inte konstigt att den som välkomnade åhörarna särskilt talade sig varm för detta liberala parti och vad det betydde i kampen mot apartheid. Men nog var det ett klavertramp att i välkomsttalet jämställa Mandela och Jan Smuts, som var Premiärminister i Sydafrika 1919-1924 och 1939-1948. Han var dock ledare för ett land där större delen av befolkningen förvägrades mänskliga rättigheter. Visserligen lär han vara den enda som skrivit under både Nationernas förbunds stadga och Förenta Nationernas stadga. Men jag blev irriterad när hans namn i stort sett likställdes med Mandela.

Föreläsningen inleddes med Sydafrikas nationalsång. Det gillade jag! Men det var faktiskt ovanligt klent med sången. Sedan var det det sedvanliga välkomsthälsandet av vissa, viktigare gäster. Jag vänjer mig nog inte vid detta.

En engagerad person, som det var lätt att lyssna på. (Foto: Kristina Göranzon)

Zelda la Grange

I oktober 1994 blev hon Mandelas privatsekreterare eller PA. Hon var nog inte den enda. Hon var 23 år och, enligt egen beskrivning, rasist. När hon mötte Mandela första gången förstod hon inte vad han sa till henne. När hon frågade om, insåg hon att han talade afrikaans. Mandela har sagt:

Om Du talar till en människa på ett språk hon förstår, når Du hennes huvud.Om Du talar på hennes eget språk, når Du hennes hjärta. (Fritt översatt)

Resultatet blev att den 23-åriga Zelda la Grange började gråta. Då lär Mandela ha lagt sin hand på hennes axel och sagt:

Nu överreagerar Du allt.

Det var mot bakgrund av detta inte så konstigt att la Grange började sitt tal med en s k ’disclaimer’ (friskrivningsklausul) och erkände att engelska inte är hennes modersmål. Men hon tillade:

Om någon talar ett språk dåligt, betyder det att den personen kan ett annat språk bättre.

Kanske något att tänka på i den svenska kontexten.

Bilden togs 2008, när Zelda la Grange förklarade för
 Mandela hur ett avgjutning skulle göras av  hans hand:
 "The hand that changed my entire being".

La Grange delade många minnen från de nästa 20 åren med Mandela. Vi köpte hennes bok

Good Morning, Mr Mandela (Cape Town: Penguin Books. 2014)

Säkert återkommer jag med mer från den. När jag frågade henne om den ska komma på svenska berättade hon att det blir i november. Svenska blir ett av de första språken efter afrikaans och engelska. På afrikaans heter den:

Goeiemore, Mnr. Mandela

Hon lyfte särskilt fram tre saker, som hon lärt sig av sin chef:

1. Mod och övertygelse

Under hennes första tid hade Mandela sagt till henne att utan mod, skulle hon inte bli långvarig på jobbet. Bevisligen hade hon en del mod! När det gäller övertygelse, stod det utom allt tvivel att Mandelas övertygelse verkligen smittat av på henne.

2. Respekt

Vid ett flertal tillfällen underströk la Grange hur viktigt det är att visa sina motståndare respekt. Därigenom undviks att motståndaren får avgöra hur slagfältet ska se ut.

3. Disciplin

Hennes berättelse om hur hon vid ett tillfälle var 5 minuter sen till en avtalad tid, när Mandela skulle flyga från en militär flygplats utanför Johannesburg, var rörande. Han hade tittat på henne och sagt:

That was the last time.

Och det var sista gången hon var försenad.

I samtalet efteråt förstod vi att hon är upprörd över den brist på framför allt disciplin och respekt som råder i sydafrikansk politik idag. Inte minst bråken mellan EFF och parlamentets talman är prov på detta.

En fråga hon fick handlade om Mandelas syn på korruption. Hon berättade då en händelse från ett besök i Kuwait, där en tvål i badrummet hade försvunnit. Mandela hotade att ge samtliga säkerhetsvakter sparken om inte tvålen återställdes. Nästa morgon var tvålen på sin plats och vakterna behöll sin anställning.

Det hettade till ett par gånger i frågestunden. Dels gällde det hennes avslöjanden i boken kring xhosa-folkets begravningstraditioner, dels gällde det Mandelas tysta diplomati i förhållande till Zimbabwe. Hon svarade bra. Möjligen hade hon fel, när hon beskrev situationen i Zimbabwe som relativt god fram till 1999 (då Mandela avgick som president).

Hennes slutord, när någon frågade om hon hade något nytt jobb, vilket hon inte har (mer än halvtid) var att hon ville gå ett steg vidare och reflektera akademiskt kring arvet efter Mandela. Det kändes vettigt. Jag tror att Zelda la Grange har mycket att bidra med i Sydafrika även i framtiden. Som en person "in her own right".

Val 2014 - problematisera mera

1. Baksmällan efter valet och Elisabeth Kübler-Ross

När jag läser alla statusuppdateringar och kommentarer på facebook, kommer jag att tänka på Elisabeth Kübler-Ross och hennes olika faser, när det gäller döende och sorg.

(1) Förnekelse

(2) Ilska

(3) Förhandling

(4) Depression

(5) Acceptans

Det är många av våra kommentarer i sociala medier som kan återfinnas någonstans i dessa faser. Frågan är vad vi sörjer? Vad är det som dör? Folkhemmet? Tron på Sverige som ett solidariskt, öppet och gott samhälle? Förmodligen olika.

Min poäng är att vi behöver gå igenom detta och att det finns hopp på andra sidan. När vi accepterat situationen kan vi söka efter en nyorientering.

2. Baksmällan efter valet och Sydafrika

När Sydafrika hade allmänna val för en tid sedan fick ANC (som vanligt) en bra bit över 50% utom i en av provinserna och i en del kommuner. Parlamentariskt är situationen superenkel i Sydafrika. Det gör inte nödvändigtvis situationen bättre. Bara annorlunda.

Även i Sydafrika finns ett populistiskt parti, som skrämmer. Economic Freedom Fighters. Partiet försöker framstå som arbetarvänligt och som ett parti för öppenhet men vid närmare studier ser jag att partiet har svårt att tänka försoning gentemot alla olika grupper i Sydafrika.

3. Baksmällan efter valet och "de onda" respektive "de goda"

Jag önskar mer problematisering. En sådan är att göra en distinktion mellan Sverigedemokraterna som parti, partiapparat och ideologi å ena sidan och deras väljare å andra sidan.

Jo, jag förstår att det också finns starka kopplingar. Dessa 13% har bevisligen röstat på SD. Men vilka är de? De är inte proffspolitiker som Jimmie Åkesson. De är för det mesta ganska vanliga medborgare, som valt att rösta på SD av tusen anledningar. En kan vara uppgivenhet.

När vi i vredesmod skriver på facebook att alla som röstat på SD är idioter är det kanske förståeligt. Men det gör ju inte det hela sant.

Jag ser hur siffrorna 87 och 13 dyker upp i olika former. Tanken kan bli att de 87 procenten är ”de goda” och de 13 procenten är ”de onda”. Detta tror jag är ett mycket kontraproduktivt sätt att beskriva verkligheten på.

Om det är så att de 87 procenten är mer öppna när det gäller det mångkulturella samhället, behöver dessa räcka ut en hand till de 13 procenten och säga:

Ni får också plats! Ni hör också till samhället. Men däremot är inte era åsikter förenliga med ett öppet samhälle.

Debattera och var stenhård när det gäller ideologi och åsikter. Men skilj på partiapparat och väljare. Försök att vinna tillbaka medmänniskor!

I en av de otaliga analyserna jag hörde igår var det en person med utländsk bakgrund som sa:

Om det bara vore dessa 13 procent som hyser främlingsfientliga åsikter, hur kan det då komma sig att det är så svårt för personer som jag, med utländsk bakgrund, att få jobb?

Tänkvärt! Det finns en ingridiens av förnekelse som innebär att vi inte vill se att vi alla har en del i problemet. Och därmed även i lösningen.

Detta är viktigt för att dessa väljare ska känna att de hör till samhället. Samtidigt är det oerhört viktigt för alla de personer med utländsk bakgrund, som idag undrar när de möter medmänniskor i Sverige:

Kan jag lite på denna person? Är det en av SD's väljare?

Kampen för ett demokratiskt samhälle sker i varje medmänksligt möte. Den nivån är minst lika viktig som hur det parlamentariska läget ska hanteras.

Why do humans extinguish other species?

Human beings are capable of incredible evil thoughts, words and deeds. This is nothing new. I also know that I myself say and do things that are evil. And I don’t always manage to do good, the way I wanted to. This is part of human conditions. It nevertheless upsets me. Tonight I am especially upset over human beings' way of treating some of the animals that live on this planet. The reason is our visit to Nambiti Game Reserve and Kwa Cheetah Breeding Project.

The animals graciously make themselves available to us. We enjoy watching them and we shoot photos. They stand there, walk next to the road and just allow us to enjoy. Let me share some photos from our game drive today. I will be very traditional and post four of the five big. The leopard is still teasing us. I say: well done, my friend.

Buffalo. Just behind the car. Impressive!

Elephant. Massive!

Lion. Not so far from us. Respect!

White Rhino. Unfortunately (for him) without the horns.
Still a beauty.

But some of our fellow humans are not satisfied. This is nothing new, but today it became even clearer to us. The first example is the rhino. We saw both black and white and as you can see from the photo their horns are cut off. Not by poachers, but by the game reserve staff. Why? To save them from poaching! (Even with this precaution some poachers break in and shoot them, to get the little tiny part of the horn that is left. Shame on them!) Isn't it sad, that those who want to protect the animals need to hurt them – as the only way to save them?

The other example comes from an experience, which came much closer. We visited the Kwa Cheetah Breeding Project. We learnt that there are around 7 500 cheetahs left on this planet. (I don’t know how many they have been, but their numbers are steadily decreasing.) They are threatened by a number of factors. The first threat is other animals, like for example lions. They see the cheetah as a competitor. Yes, the cheetah is much faster, but can only run for a short while. After that it is exhausted and the lion gets it and tears it into pieces.

Another problem is genetical. The remaining animals are all related. One can read more about this on the website of the breeding project. The link comes here. Besides that it is difficult to breed cheetah. Many males are sterile, due to inbreeding.

The third problem is of course the worst. Human beings! It is unbelievable how people can hunt this beautiful animal or even want to keep it as a pet.

At Kwa Cheetah we were allowed to pat them. It was a nice feeling. But the reason to keep them there is not that. The project aims at breeding new cheetahs that can be released back into the wild. Preferably into parks without lions! Visitors make this possible by paying an entry fee to see them and interact with  them.

It is my opinion that we as humanity should be able to care for one another and for the animals and the whole creation. At the same time! We all belong to together. We all sit in the same boat!

This Cheetah likes to lick my wife's hand.
And obviously she likes it too.

Nokuthela Mdima

Earlier tonight I attended the annual John Langalibalele Dube Memorial Lecture. It was organised by the College of Humanities (one of three colleges at the University of KwaZulu-Natal) and co-hosted by the School of Education, the School of Religion, Philosophy and Classics and the LJ Dube Chair in Rural Education.

This year the lecture was delivered by Dr Gcina Mhlophe. She spoke about Nokuthula Mdima, the wife of John Langalibalele Dube. Dube was an important freedom fighter and the founding president of the South African Native National Congress (SANNC), which later became the African National Congress in 1923.

But tonight it was all about his wife: Nokuthela Mdima. A leader, an educator and indeed a freedom fighter in her own right. She was, together with her husband, the author of a  book titled Amagama Abantu (A Zulu Song Book) in 1911. This book stands as a landmark in the development of Zulu Choral music.

In the programme and on posters it was written Nokuthela Dube, but the guest speaker changed this to Nokuthela Mdima, thus using her family name. As a way of saying, that her greatness was not connected to her marriage but was her own.

Dr Gcina Mhlope is also a remarkable person. An author, poet, director, performer and storyteller. Her lecture was not an academic one. She held it in both isiZulu and English (hence I only understood half of it). It didn’t matter. So much energy.

I especially remember two things. She mentioned a number of important women in the history of South Africa. Then she asked the audience if there were names that she had forgotten to mention. People started to shout names like: Albertina Sisulu, Winnie Madikizela Mandela etc. I also shouted:

Helen Suzman

Another thing I noted was something she said about stories:

As a nation we are as week or as powerful as the stories we chose to tell to one another.

So true! One can meditate on that sentence for a long time.

Everyone wants to take a picture of the powerful.
And sometimes you also see how eager people are to
be part of the photo. I am not too enthusiastic.
But at least the quest speaker was one of the
persons in this photo. She is the lady with the head gear.

I am happy that I attended this lecture. There are only a few things I never will get used to. In every lecture that is privileging the poor and the marginalised (as the speakers say) there is another discourse and that is the discourse of upholding the successful and those in power. Two examples:

Every important person has to be acknowledged in every speech, welcome or introduction. It is so formal. Why not just say:

Comrades!

Another thing is the traditional photo. Also the celebrities! And the photo will end up on the website of the University. What about all the hard working students and ordinary staff members who try their best? 

Next week I will meet with one of the students I supervise. She is writing about infertility. One inspiration is the life of Nokuthula Mdima. She could not bear children. Maybe that was a reason why she ended up in an unmarked grave in Johannesburg for almost a century.  On August 11, 2012, her family and friends unveiled a temporary marker on her grave. Today’s lecture was also a form of restitution of her legacy.

Blivande präst predikar om försoning

Idag predikade en student, Kefilwe, från det lutherska prästseminariet.
Karabo, en annan av stundenter, filmar predikan med sin smartphone.
Kathlego och Keamogetswe lyssnar.

I vår församling i Eastwood är det ofta blivande präster från det lutherska prästseminariet (LTI), som predikar. Anledningen till att de ofta är just i Eastwood, är att församlingen till största delen är engelskspråkig. Många på prästseminariet behärskar inte isiZulu och skickas därför inte till församlingar som firar gudstjänst på detta lokala språk.

Idag var det Kefilwe, som predikade. Texten var hämtad från Matteusevangeliet.

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. (Matt 18:15-20)

Kan denna text handla om försoning? Ja, det menade i alla fall Kefilwe, som tog exempel på konflikter i dagens södra Afrika. Dels situationen i Lesotho, dels oron i parlamentet i Kapstaden kring det nya partiet EFF. Jag har bloggat om båda sakerna.

Jesus ger en modell för hur vi kan lösa konflikter, menade Kefilwe. I tre steg.

1) Det första är att prata med sin medmänniska i enrum. Så fort det blir offentligt, riskerar det att bli prestigefyllt.2) Om inte det hjälper, får vi ta in en tredje person.3) Det sista steget är att involvera hela församlingen.

Lite oafrikanskt tycker jag nog att det var. Det vanliga, vid konflikter, är att i första läget gå via en tredje person. Att inte konfrontera sin motpart direkt. Bra, att detta ifrågasätts, även om jag inte hörde att Kefilwe gjorde så uttryckligen.

Mest gillade jag hennes sätt att förklara att Jesus vill att vi ska betrakta den som gjort något orätt som en hedning eller en tullindrivare. Låter hårt men med tanke på hur Jesus såg på just hedningar och tullindrivare, betyder det att vi ska visa den personen ännu mer kärlek och värme, menade Kefilwe.

Innan gudstjänsten började fick jag ett papper i min hand. Som närvarande präst var det min uppgift att bedöma predikan och predikanten. Liknande lappar – med med andra frågor – delades också ut till församlingsmedlemmarna. Bra, även det.

Visst påpekade jag även det som kunde förbättras men framför allt skrev jag att det var en god, väl genomarbetad predikan.

"Sermon assesment form" står det på pappret. Predikobedömningsformulär.

Goda och onda i valtider?

Den gode han [sic!] är väl ej så god,

som själv han tror i sitt övermod.

Den onde han är ej så ond ändå,

som själv han tror, när kvalen slå.

Thy skall du ej mycket berömma,

ej mycket häckla och döma.

Detta är ett utdrag ut Gustav Frödings dikt: ”En fattig munk från Skara” publicerad i diktsamlingen ”Gitarr och dragharmonika” år 1891.

Raderna är tagna ur sitt sammanhang. Erkännes! Just nu vill jag använda dem för att ifrågasätta hur vi i Sverige idag (vi som lever i Sverige fysiskt eller via nätet) ibland tenderar att dela in mänskligheten i goda och onda. Åtminstone upplever jag det så. Dag Sandahl sätter fingret på något viktigt, när han på sin blogg skriver om Svenska kyrkan och Svenskarnas parti:

... värre ändå är Svenska kyrkans agerande, dvs en massiv kampanj för egenrättfärdighetens sak. Det blev "vi goda" mot de andra och godheten manifesterades. Människor stod gemensamt upp mot nazism och rasism och det kändes faktiskt bra.

Det jag syftar på är analysen att det blir en uppdelning mellan ”de goda” och ”de andra”. ”De goda” och ”de onda”, skulle vi kunna säga. På andra grunder än i Frödings dikt, men ändå.

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg anser jag inte att det var fel att ringa i kyrkklockor när Svenskarnas parti demonstrerade. Jag delar inte helt den uppfattning som ibland torgförs, att Svenska kyrkan gett Svenskarnas parti extra reklam. Det hade jag gjort om det bara hade varit Svenska kyrkan, som agerat. I själva verket har ju många, många fler reagerat. Exempelvis AFA (Antifascistisk aktion) som på sin hemsida ger stort utrymme åt kampen mot Svenskarnas parti. Rätt eller fel, min poäng är att det inte bara är Svenska kyrkan, som höjt sin röst. Att många motdemonstranter verkar ha valt odemokratiska metoder, är sorgligt. Där menar jag att de, som i Svenska kyrkan ringt i kyrkklockor, försökt välja ett fredligt sätt att visa sitt missnöje.

Kanske ligger egenrättfärdigheten och lurar just där. Jag tror det är en viktig sak att stanna upp inför. Det handlar nämligen om den svåra konsten att skilja på sak och person. (Och jag vet att jag nu riskerar att inte klara just det, när jag indirekt beskyller dem som antingen ringt i kyrkklockor, eller oss som gillar denna form av klockringning) för egenrättfärdighet. Men visst ligger det nära till hands?

Jag hör liknande tongångar på flera andra områden i valrörelsen. Senast läste jag en intressant artikel om FI och Gudrun Schyman, där Helene Bergman, feminist och frilansjournalist, på SvT opinion, skriver om detta nya, starkt växande parti:

Fi är inte det rosa parti de ger sig ut för att vara. Under det rosa täcket finns ingen feminism värd namnet. Istället finns populism, maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism.

Det är inte helt enkelt att avgöra om detta handlar om sak eller person? Men när hon sedan skriver såhär om Gudrun Schyman, tycker jag det har passerat gränsen:

Gudrun Schyman har fått rockstjärnestatus tack vare sin karisma och med hjälp av sina groupies på Twitter och Facebook, som jagar och förföljer oliktänkande.

Det kan säkert ligga något i det. Men gör sig inte Helene Bergman skyldig till något liknande?

Jag kommer att tänka på Martin Luther och skillnaden mellan hur vi är inför varandra och hur vi är inför Gud. På latin Coram Deo respektive Coram Hominibus. Inför människor, menar Luther, kan vi arbeta på vår egen rättfärdighet. Men inför Gud står vi oss slätt. Där kan vi bara bli rättfärdiga genom Jesus Kristus.

När jag för in denna distinktion, är det för att jag frågar mig hur det blir om en antirasist och en rasist båda tillhör kyrkan? Om de båda genom dopet hör till Kristi kropp? Coram Hominibus, menar jag att den som är antirasist ska kunna tillrättavisa rasisten i skarpa ordalag. (Som jag ser det så går inte främlingsfinetlighet och rasism ihop med kristendom). Men Coram Deo är båda i behov av förlåtelse.

I morse, när jag firade mässa i den anglikanska katedralen, lästes en bibeltext, där Paulus skriver:

Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud. 1 Kor 4:3-5

Enkelt är det inte. Att våga stå upp för det jag tror är rätt och riktigt, utan att därmed döma andra personer. Begreppen Coram Deo och Coram Hominibus hjälper mig bara delvis. Ytterst är det och förblir en knepig balansgång. Och extra knepigt är det i sociala medier.

Val och stökigheter

Jag tänker inte på det svenska supervalåret. Även här i Sydafrika sker val. Det jag talar handlar om kårpolitik. Både på universitetet och på det lutherska prästseminariet (LTI) väljs Student Representative Councils (SRC).

På LTI blev jag ombedd att vara valförättare, tillsammans med bibliotekarien. Just nu är institutet i gungning av olika skäl och förtroendet mellan lärare och studenter har rubbats. Då blev lösningen att be en av bibliotekarierna och mig. Det är spännande. Vid två tillfällen har nomineringar skett och imorgon, fredag kl 14, ska jag hålla i själva förhandlingarna.

Oroligare är det på universitetet. Idag ställdes ett sammanträde in, p g a oroligheter. Eftersom vårt internet varit ytterst slött denna veckan och vi haft tekniker på besök, för att se var felet sitter, såg jag inte mejlet som kom kl 12.41 (inför ett sammanträde som skulle börja kl 14!):

Dear Colleagues,Given the student unrest currently underway, Prof Smit has advised that this meeting be postponed to next week.Cathy will confirm the date.We apologise for any inconvenience this may cause.RegardsCalvin

Jo, det skapar en hel del ”inconvenience”. En av de studenter jag handleder, skulle fått sitt ”research proposal” behandlat. Nu förskjuts sammanträdet till nästa vecka, men då var redan ett annat, också viktigt, sammanträde inplanerat. Som får skjutas till veckan därpå. Suck!

Jag ville inte gå så nära utan tog kort
på de beväpnade vakterna genom
ett fönster.

Jag hade alltså inte sett mejlet, när jag glad i hågen gick upp till campus. Utanför entrén stod två kraftigt beväpnade vakter. Jag försökte fråga dem vad som stod på men de var inte direkt pratsamma. Av mina kollegor fick jag sedan veta att det varit en viss turbulens på morgonen. Men jag bedömer inte att det var någon egentlig fara. Vi kunde säkert ha haft sammanträdet. De värsta oroligheterna skedde i Durban, på Westville, en annan campus. Där brändes en del bildäck och någon av demonstranterna hade visst varit beväpnad, enligt vad jag kunde se på TV-nyheterna. News 24 berättar också att en polis skadades av en sten, som kastades.

Bakom studenternas oro ligger, vad jag förstår inte alls i första hand det stundande SRC-valet, utan framför allt farhågor att avgifterna inför 2015 ska höjas. Liknande oroligheter brukar det vara varje år. Nu verkar det dock vara så att en del av demonstranterna inte ens är stundenter.

Från universitetet kom dock följande allvarliga meddelande kl 12.53:

Dear Staff and Students,The University's campuses of Westville, Howard, Edgewood and Pietermaritzburg experienced serious violent protests this morning. The Westville campus in particular was not accessible to University staff as well as students who reside outside campus.The Executive Management Committee deliberated on the situation this morning and took a decision to suspend the academic programme on all campuses for Thursday and Friday this week. The academic programme will resume on Monday, 08 September.

Nu skulle jag ändå inte undervisa dessa två dagar, så för mig innebär inte detta så mycket. Självklart är jag också försiktig men den information jag har är att det inte är någon fara för oss i Pietermaritzburg.

Men jag hoppas att vårt internet piggar på sig. (Det gör det i och för sig på kvällarna, det är därför jag kan blogga just nu). Men när vi idag hade haft en tekniker på besök i två timmar, såg resultatet ut såhär:

För den som inte är så bevandad i detta med datorer och internet
kan jag berätta att en uppladdningshastighet på 0.02 Mb/sekund
inte är särskilt snabbt. Snarar kan vi säga att det står still.

South Africa helps Europe or maybe not …

Earlier today I heard the news on the radio:

Ukraine buys 1 million tons of coal from South Africa.

Wow! It’s not every day that South Africa is helping out in Europe, but according to Bloomberg News this is happening.

Reason being the armed conflict in Ukraine. Ukraine is dependent on natural gas from Russia, but Russia cut off deliveries on June 16.

President Zuma just met Putin in Moscow. Did they talk about this. I don’t understand much.

But one thing is clear. Coal is not the best solution. At least not for the environment and therefore not for any living creature on this planet. Hence, not good for human beings either.

Who am I to judge. I think the Swedish company Vattenfall owns a lot of coal production plants I Germany. Greenpeace reports:

The Swedish energy corporation Vattenfall is planning to extract more than 700 million tons of lignite in five new opencast mines in Germany’s Lausitz region in order to secure the operation of its climate-damaging coal-fired power plants until 2050.

There is a long way to sustainability.

Lesotho – what is going on?

It is a "long and winding road" to stability and peace in Lesotho.

This is my third blog post about the current situation in Lesotho. More and more I feel I have to state upfront:

I am writing under correction.

Lesotho is only a few hours away. But the news I get through media (both old and new) are confusing. Has there been a military coup or not? I don’t know.

Al Jazeera writes about the conflict between Lesotho's deputy prime minister and leader of the Lesotho Congress for Democracy (LCD) Mothetjoa Metsing and the Prime Minister, Thomas Thabane, leader of the All Basotho Congress (ABC). Together with a third party – the Basotho National Party (BNP) - they form a coalition.

The problem, according to Al Jazeera, is (and this I think really happened some months ago):

Thabane himself announced a nine-month suspension of parliament, effectively escaping a no-confidence vote that would have seen him ousted.

The political crisis that came out of this culminated on Saturday, when soldiers surrounded police headquarters and also shut down radio stations for hours. But was this a coup d'état? Al Jazeera writes about the events on Saturday:

… what may, or may not, have been a coup …

Nevertheless, the Prime Minister fled to South Africa. And on Sunday and Monday the SADC called the parties to talks. BBC reports that the SADC

… have rejected calls by Lesotho's exiled Prime Minister Thomas Thabane for the immediate deployment of troops to help restore order in his country …

This is indeed the right decision. It seems as if the solution rather lies in reopening the parliament, as an analyst says to Al Jazeera:

You just need to reopen parliament. Once it opens, the normal constitutional procedures can be followed to change the government.