Påskafton

Långfredagen är alltid en stark upplevelse. Inte bara för att vi i gudstjänsterna följer Jesus under hans sista steg på lidandesvägen. I tanken finns också alla de miljontals människor som idag lider och plågas. Även jag finns med! Mitt lidande är en del av det Jesus gick in i. Jag känner på långfredagen att jag är buren av den som bär allt.
I korsvägsandakten deltog tre av mina barn och en ung man från Costa Rica i ett drama. Barnen som soldater och David som Judas Iskariot kom in med vapen och grep Jesus i Getsemane. Många var berörda.
Idag är det påskafton och mellandag. Vi ser fram emot kvällens fortsättning på dramat. När församlingen möts vid påskelden, när det stora Påskljuset ska tändas och berättelserna om Guds agerande i frälsninghistorien ska läsas. efter att ha förnyat våra doplöften ska vi till sist fira mässa och glädjas över livets seger över döden. Men det återkommer jag till.

Nu startar jag min blogg!

Det är dags nu! Att ta steget ut i bloggvärlden. Idén är enkel: Jag kommer inte att berätta för någon att jag startat en blogg. I den mån det sprider sig, beror det enbart på blogg-företeelsens egen inneboende kraft. Hur länge kan jag hålla tyst? Jag provar en månad! Har ingen hittat min blogg innan dess lägger jag förmodligen av självmant.
Allt för idag!
Moruti