Equmenia gaming

I fredags var jag med och firade att Equmeniakyrkan fyller 10 år. Samtidigt firade deras kyrkoledare, Lasse Svensson, att han fyllt 50. Ett trevligt kalas i Ekumeniska centret i Alvik.

När det gällde presenter var önskemålet att ge en gåva till Equmenias arbete inom gaming-världen. Här behöver jag stanna upp och förklara att Equmenia är Equmeniakyrkans ungdomsförbund. Denna organisation bildades när Svenska Baptisternas ungdomsförbund (SBUF), Svenska missionsförbundets ungdom (SMU) och Metodistkyrkans ungdom (MKU) gick ihop i en federation 2007. Dessa ungdomsorganisationer banade väg för att modersamfunden gick samman som Equmeniakyrkan 2011.

Nu till ämnet: Gaming. Projektledaren Jens Marklund förklarade vid firandet varför det är så viktigt att en kristen ungdomsrörelse engagerar sig i gaming. På hemsidan läser jag det han sa i ett slags koncentrat:

Med Jesus som förebild vill vi arbeta för en hållbar och givande gamingkultur

Många vuxna ser gaming som ett världsfrånvänt, skadligt tidsfördriv. Och säkert är det så att många spelar för mycket. Men det gäller väl i så fall både barn, unga och vuxna. Förstår jag initiativet rätt så tar det sin utgångspunkt i gaming som något positivt.

Att vi är många som fått upp ögonen för vad det digitala rummet kan betyda är otvetydigt. Om inte zoom, teams och andra plattformar funnits under pandemin, hade vi stått oss slätt. Och många organisationer och företag kommer att fortsätta använda dessa verktyg. (Och många använde dem redan före pandemin).

Så om det går att tillbringa arbetstid i cyberspace så går det väl att tillbringa fritid där. Är det svårare än så?

Med det sagt kan allt gå till överdrift. Allt!

Jag pratade med Jens och delade tankar om det digitala, som jag kanske bloggat om tidigare. Ordet ”digital” kommer från ”digitus” som på latin betyder ”finger”. Säkert för att vi tidigare räknade på fingrarna. (En del av oss gör det fortfarande).

När jag söker på ordet ”finger” i Bibeln hamnar jag i Psaltaren 8:

När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?

Gud arbetar också med fingrarna.

Jag önskar att Equmenia får vara till hjälp och stöd för många i gamingkulturen. Det behövs goda krafter där liksom på andra arenor.

På vandring

Idag har jag vandrat tillsammans med en studentkamrat, en god vän till henne och så min yngsta dotter. För över en månad sedan kom jag på idén att dels göra en pilgrimsvandring, som en lokal del av Pilgrims walk for future, dels för att passera några platser som går att koppla till bibelöversättning. Jag har skrivit om detta i en tidigare bloggpost. Min vision är att framöver erbjuda en stadspromenad med Bibeln som tema. I denna bloggpost delar jag något av det som handlade om just Bibeln, för själva vandringen handlade mest om att vara ute i naturen och njuta. 

Genom åren har Bibeln översatts många gånger. Även till svenska finns otaliga översättningar. Endast några av dessa räknas som officiella. (Två av dem är kursiverade, eftersom de endast var reviderade utgåvor av Bibeln från 1541.).

Gustav Vasas bibel (1541)

Gustav II Adolfs bibel (1618)

Karl XII:s bibel (1703)

1917 års kyrkobibel

Bibel 2000 (med NT 81)

Vi började i Uppsala domkyrka med morgonbön klockan 9. Den ägde rum i Vasakoret. Där finns en väggmålning som föreställer Gustav Vasa när han tar emot 1541 års Bibel av bröderna Olaus och Laurentius Petri. Det sägs att Laurentius Petri, som var ärkebiskop, stod för översättningen och att den skedde mellan 1531 och 1541. Nya testamentet hade ju kommit redan 1526. För att finansiera översättningen användes medel från en ärkedjäknetjänst, som dragits in. Men varje sockenkyrka fick också bidra med en tunna korn. Den kallades Bibeltunnan. J G Sandberg heter konstnären och motivet gavs ut på frimärke 1941, när översättningen fyllde 400 år.

Den som fick i uppdrag att trycka Bibeln blev Georg (Jurgen) Richolff från Lübeck. Han ansågs särskilt skicklig. Efter morgonbönen i domkyrkan gick vi förbi det hörn av universitetsparken, framför Historicum, där tryckeriet kanske låg. Upplagan kan ha varit ett par tusen exemplar. (Jag baserar en del av dessa uppgifter på en artikel av Nils Sundquist, en svensk konsthistoriker, landsantikvarie och författare som var Upplands förste landsantikvarie. Artikeln finns i en årsbok från 1941 för Upplands fornminnesförening. Länken kommer här. Dessutom har en historiekunnig person jag känner gjort mycket värdefull research. Utan honom hade jag inte fått kunskap om Richolffs tryckeri).

Därifrån gick vi till ett annat nedslag av Bibelöversättning i Uppsala. På Åsgränd 1 satt 1972 års Bibelkommission och översatte. Den kommissionens arbete resulterade i Bibel 2000, som även inbegrep NT81. Det var den sista officiella, statliga bibelöversättningen i Sverige. Därefter gavs uppdraget till Svenska Bibelsällskapet. Staten, ett par förläggarföreningar och Svenska Bibelsällskapet hade redan 1978 bildat Bibelfonden, som från 1981 fick förvalta royalties från bibelförsäljning. I urkunden står det att fonden bland annat ska skapa förutsättningar för framtida bibelöversättningar. Den framtiden lever vi i nu, när vi översätter Nya testamentet. Det arbetet ska vara klart 2026. Men Svenska Bibelsällskapet kan inte fatta beslut om hur denna översättning ska tas emot. Det beror på användarna om översättningen i framtiden blir en huvudöversättning i det svenska språkområdet.

Sedan passerade vi Carolina Rediviva, där vi konstaterade att Silverbibeln (Codex Argenteus) förvaras just där. Det är mycket gammal översättning av vissa bibeltexter. Själva boken är från 500-talet men biskop Wulfila som gjorde översättningen levde på 300-talet. Språket är gotiska. Det är ett tidigt germanskt språk som nu är utdött.

Efter detta ställde vi kosan mot Lurbo tempel. Och vi vandrade längs en av många Linnéstigar i Uppsala. Linné var med i den bibelkommission, som Gustav III tillsatte år 1773. Den var verksam i 144 år och resulterade i 1917 års kyrkobibel. Under långa perioder låg arbetet nere. Under 1800-talet brukade denna kommission mötas i Lurbo tempel, som inte längre finns kvar.

På vägen delade vi tankar om klimatkrisen och jag läste bland annat ett stycke ur Peter Halldorfs bok

Därför sörjer jorden.

Vi stannade för fikapaus och lunchpaus. Middagsbön höll vi passaden nog vid den så kallade Predikstolen.

Och vädret var enastående. Frisk, klar, hög luft. Strålande sol. Tacksamhet.

Min första kyrkoherde

Idag har jag varit i Nora i Bergslagen och hållit i en ”kontraktsdag för kyrkvärdar och andra bibelintresserade”. Det är tredje gången gillt. Vi hade satt ett datum i september 2019, när jag var helt ny på Svenska Bibelsällskapet. Då blev det inställt på grund av för få anmälda. Nästa datum blev inställt på grund av pandemin. Men nu hände det. Så roligt att få möta människor med intresse för Bibeln. Och så roligt att få möta Gunnar Strömgren, min första kyrkoherde. Jag prästvigdes 1987 och mitt missiv (första tjänst) blev i Norsjö pastorat i Västerbotten, där Gunnar var kyrkoherde. Det kan inte ha varit enkelt att vara min kyrkoherde. Jag var ung och driftig. Visste vad jag ville och hade onödigt många principer, som jag ogärna kompromissade med. Men Gunnar såg nog personen bakom ytan och insåg att jag ville väl och även hade en förmåga att möta människor mitt bland mina bestämda åsikter. Han litade helt enkelt på mig och det fick mig att växa. För detta är jag tacksam (så här kvällen före Tacksägelsedagen).

Det var så fint att få sitta ner och samtala om då och nu. Gunnar är 90 år men pigg i tanken. Kontraktsdagen hade temat:

Bibeln i församlingen och mitt eget liv

Gunnar bidrog mycket påläst in i samtalet under dagen. Och jag förstod att han är med och bidrar in i flera bibelstudiegrupper. Imponerande!

Gunnars stora engagemang har annars varit Lutherhjälpen. Han var suppleant i styrelsen för Lutherhjälpen på riksnivå. Därför har han många gånger mött dåvarande direktorn för Lutherhjälpen, Ebbe Arvidsson, som ju också varit Generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. Så härligt när trådar knyts ihop i livet.

Gunnar hade en rolig anekdot i samband med Ebbe Arvidsson. Vid ett tillfälle hade Ebbe frågan Gunnar:

- Ska Du predika i morgon?

- Nej, svarade Gunnar, men i övermorgon.

Ebbe hade ställt frågan en fredag. Detta berättade Gunnar för mig idag och jag mindes då hans ganska underfundiga, lågmälda humor.

Det ekumeniska landskapet

Denna vecka har jag haft möjlighet att delta i ett antal event, av mycket skilda slag i olika format. Utifrån dessa sammanhang är min reflektion att den svenska, kyrkliga kartan ritas om. Och det är väl egentligen inget nytt. Vi lever ju i en ständig förändring.

I måndags hade vi sammanträde med Svenska Bibelsällskapets styrelse. Om jag förstår det rätt var det första gången sedan starten 1815 som en representant för den ortodoxa kristenheten fanns med i styrelsen. Den ortodoxa och österländska kyrkofamiljen har haft representanter i Huvudmannarådet ett tag men ingen därifrån har blivit invald i styrelsen. Det är mycket positivt. Enligt Sveriges kristna råd finns 95 000 kristna i Sverige från denna tradition.

I morse blev jag också påmind om den betydelse som denna del av kristenheten har inom bibelsällskapens världsomspännande organisation (United Bible Societies). Vi var samlade till bön (det sker vid olika tillfällen den första torsdagen i månaden, i olika tidszoner och på olika språk). Idag uppmärksammades att det är tre år sedan en överenskommelse (Memorandum of Understanding) undertecknades mellan å ena sidan representanter för ortodoxa och österländska kyrkor och å andra sidan United Bible Societies vid ett möte i Armenien. Dagens bön leddes av mina kollegor Vera Mitic (generalsekreterare för bibelsällskapet i Rumänien) och Emilia Lorgandopol (generalsekreterare för bibelsällskapet i Serbien). Tyvärr hittar jag inte så mycket information om överenskommelsen på UBS hemsida men Kyrkornas Världsråd uppmärksammade detta för tre år sedan. Länken kommer här.

Igår var jag på Ekumeniska centret i Alvik, Bromma. Där skedde ett boksläpp. Jag har också skrivit ett kapitel i boken som heter

Svensk mission och kyrkorna som växte fram

Tre fjärdedelar av redaktionen fanns på plats. Klas Lundström, som är docent i missionsvetenskap och knuten till Johannelunds teologiska högskola (EFS) har varit huvudredaktör. Kajsa Ahlstrand är präst i Svenska kyrkan och innehar Professor Gustaf Leanders professur i missionsvetenskap vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet. Göran Janzon är teologie doktor och tidigare rektor vid Örebro Missionsskola (Idag Örebro Teologiska högskola). Den drivs av Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Svenska Alliansmissionen. Göran har varit missionär för dåvarande Örebromissionen i Centralafrikanska Republiken. På länk fanns Jan-Åke Alvarsson, som är professor i Kulturantropologi vid Uppsala universitet och har varit missionär utsänd av Pingströrelsen till Bolivia. Samlingen inleddes av generalsekreteraren för Svenska missionsrådet, Charlotta Norrby, som är kyrkvärd i Svenska kyrkan.

Och så i förmiddags var det ett symposium i Sal X i universitetshuset här i Uppsala. Det som högtidlighölls var att det i år är 500 år sedan Jakob Ulfsson dog. Han var ärkebiskop i Uppsala stift 1469-1515. Han grundade Uppsala universitet 1477. Och 7 oktober (som även är Den heliga Birgittas himmelska födelsedag) firas som universitetets födelsedag.

Symposiet arrangerades av Uppsala universitet och Newmaninstitutet, som är en privat svensk romersk-katolsk högskola i Uppsala med inriktning mot teologi, filosofi och kultur. Bland de medverkande var det därför en stor andel katoliker.

Symposiet var spännande men handlade inte enbart om Jakob Ulfsson utan även om den tid då han levde och i något fall mer om 1300-talet.

Det jag reflekterar över är olika mötesplatser, där kristenheten representeras av olika delar. När missionsboken släpptes fanns ingen synlig närvaro av katolska eller ortodoxa kyrkofamiljen. Fredrik Emanuelson och Misha Jaksic har visserligen skrivit några korta rader i boken men annars verkar Svensk mission mest angelägen för lutherska och frikyrkliga samfund. På dagens symposium fanns det däremot många katoliker men ingen påtaglig närvaro från någon annan kyrkofamilj. Trots att Jakob Ulfsson är en av Svenska kyrkans nuvarande ärkebiskops företrädare. Troligen beror det på att Svenska kyrkan denna vecka har kyrkomöte på Uppsala Konsert och kongress.

Visst möts kristenheten på olika sätt både på lokalplanet och i olika nationella sammanhang. I Bibelsällskapets styrelse finns stor representation från många samfund och kyrkor. Det gläder mig. Och presidiet för Sveriges kristna råd har denna vecka mött ett par partiledare i riksdagen. Det är också viktigt. I dessa sammanhang är alla de fyra kyrkofamiljerna representerade.