Försoning på utbildningsinstitutet

Idag gästas Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala av Carl-Reinhold Bråkenhielm, Hanna Stenström och Ulrika Fritzson. De som studerar på prästprogrammet har teologidag. Och temat är:

Försoning

Carl-Reinhold Bråkenhielm talade om försoning ur tre perspektiv: ontologiskt, figurativt eller formativt. Med det menas (förenklat) att vi kan diskutera vad försoning är, hur den uttrycks eller hur vi lever försoning i våra liv.

Hanna Stenström fokuserade på hur försoning i framför allt Nya Testamentet inte bara handlar om offer utan om mycket annat. En stor del av hennes föreläsning rörde sig ändå om just offertanken.

I eftermiddag ska Ulrika Fritzson prata. Det blir nog mer praktiskt. Hon forskar om försoning i praktiken, på fängelser. Mellan offer och förrövare. Hon har t ex intervjuat människor i Sydafrika, som är med om detta.

Själv lyssnar jag också på en annan våglängd. Hur kan försoning gestaltas på vårt utbildningsinstitut? Förra veckan skrev KyrkansTidning om att det finns missnöje med ledningen. Jag vet att det också finns andra berättelser. Både bland lärare, övrig personal och studerande finns olika upplevelser. Hur kan försoning se ut hos oss?

Förstås hoppas jag mycket på det Ulrika ska säga. Sydafrika är och förblir en förebild. Inte minst för att människor tror och hoppas trots att så mycket går på tok. Sydafrika är inte en perfekt förebild utan en genuin.

Min son korgossen

För en tid sedan bloggade jag om min son sjömannen. Idag handlar det om en annan son. Korgossen. Han sjunger i Västgöta Nations Manskör, även kallad

Korgossarna

De kallas väl så, för att deras logotype är en koskalle.

Nåväl, vi lyssnade på en mycket välsjungen konsert med kören ifråga.

Finlands Sak i Vår

De flesta sånger framfördes på finska. Jag har svårt att bedöma huruvida uttalet var korrekt men det lät genuint. I något fall hade de lärt sig den finska texten utantill.

Klangmässigt var det bra. Humor fanns det också med i vanlig ordning. Framför allt när en av konferenciererna framträdde som Leif G W Persson.

Men humor fanns även med i texterna. Exempelvis i Jone Havsfärd med text av Erik Axel Karlfeldt och musik av Jean Sibelius. Den framfördes på svenska, eftersom även det finlandssvenska fick plats denna eftermiddag.

Jag hade verkligen ingen aning om att Karlfeldt hade denna typ av texter på sin repertoir. Det borde jag nog känt till. Den ingår i samlingen:

Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim

Där ingår många bibliska motiv, som bruklig är i dalmålningar. Kanske fler har missat denna del av allmänbildningen. Jag citerar den därför:

Bäst som skeppet låg för ankar
under strandens gröna bankar,
då stod skepparen på däck och skrek: "Hej, västanväder, blås!
Hej, I jungmän och matroser,
som förlusten er bland roser,
glömmen lundens turturduvor för den salta vågens mås!"
Och se här går skeppet på den saltande våg,
och små dalmasar hänga i dess tackel och tåg;
och den krigsherrn där på backen
med den bakåtböjda nacken,
han som super bakom seglet, är kaptenen, glad i håg.

Men all skyns och djupsens drakar
gny och spy, och skeppet skakar,
så att skepparn tappar flaskan mitt i havets vilda göl.
Då i vredesmod han ryter:
"Det är nätt att skutan flyter.
Vem är tjockast av allt folket? Vi få kasta ut en knöl."
Och se här står Jona, den beskedelige man!
Han är stor och grov och vördig, som en sådan karl står an.
Han är blek om anletsdragen,
och han håller sig för magen;
man kan se att han är ganska sjuk och önskar sig i land.

Och de lägga hand på Jona,
men han beder: "Käre, skona,
ty I se jag är en andans man och vördnadsvärd profet."
Men de svara: "Har du trona,
kan du trampa vatten, Jona,
fast du flyter nog på hullet, o profet så prostafet."
Och se här står Jona uti vädret upp och ner
med sin skörtrock över nacken, så man livstycksryggen ser;
och i djupet rakt inunder
ses ett gapande vidunder,
och ur breda käftar lysa hemskt de vita tandklaver.

Väl må lantmän sälla heta,
att de ingen fara veta
av de odjur som gå rytande i havets vilda svaj!
Må de väl den dom besinna,
som så många skeppsmän finna,
vilka varda svulgna upp utav en valfisk eller haj!
Och se här står Jona uti valfiskens buk!
Man kan se han längtar dädan, ty han synes ganska sjuk.
Där är unket, kallt och naket,
där är trångt och lågt i taket,
ty vi se ju att profeten måste hålla sig på huk.

Men vi veta utav skriften
huru Jona slapp ur griften,
se’n han drivit långt och länge uti havets vilda svaj;
och här visas hur syrtuten,
när som valen stängde truten,
vart beskuren och förvandlad till en något spräckt kavaj.
Och se här går Jona på den grönskande strand!
Hur han ler emot en skylt, som sticker ut på vänster hand!
Och se här står han vid disken
och begär en sup på fisken,
och jag önskar samma goda åt var yngling i vårt land.

Förstås tänker jag även på min andre son, sjömannen. Och så klart på svärfadren, som med en till visshet gränsande sannolikhet känner till denna text. Möjligen även kan deklamera den utantill.

Det finns mycket annat att skriva om. Exempelvis sången Legenda. Text av Eino Leino och musik av Einojuhani Rautavaara. Den beskriver hur Jesus och Petrus besöker Finland. Petrus börjar bråka med sin Herre och menar att Finland är ett fattigt och stenigt land. Då ler Jesus tyst och säger:

Kan vara att marken är karg och kall
gröda kunde växa snabbare
men hjärtat är varmt.

Så promenerar de vidare och sista raden konstaterar:

När om kvällen du sitter under björken
Herren finns där, hans leende svävar över vattnet.

Så var vi också i missionskyrkan och fick del av denna förkunnelse. Underbart. Av korgossarna.

VGMK under ledning av Rebecka Gustafsson i Uppsala Missionskyrka

Right Rev Dr Manas Buthelezi – R I P

Photo: Kristina Göranzon

One of the former bishops of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA) – Dr Manas Buthelezi – passed on this morning. I don’t know much about when and how, but via my wife I got a message from the Church Wide Office of ELCSA.

Dr Buthelezi was – in his capacity as a well-known proponent of Black Theology – deeply involved in the fight against apartheid.

During a period he was the President of the South African Council of Churches.

There is so much to write about him. At this point I just want to pay my tribute to this Son of the soil.

A short article about him, you will find if you press here.

Biskopen i Växjö – en profet?

Biskop Fredrik Modéus.
(Foto: Magnus Aronsson/IKON)

Biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, har skrivit på Diakonibloggen. Ämnet är:

Integrationen sker inte över en natt

Biskopen skriver om flyktingar i vår tid och svenska emigranter i Amerika för drygt 100 år sedan. Han skriver om hur lång tid integration tar. Och hur viktigt det är att inse att det är nu detta viktiga arbete börjar här hos oss.

Det som fångade min uppmärksamhet var dock något annat. Mitt i bloggposten citerar han Svenska kyrkans remissvar till regeringen vad gäller skärpningen av asyllagstiftningen:

”Vi anser att regeringens resonemang innebär en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik, där mänskliga rättigheter riskerar att urholkas. Vi är kritiska till förslaget i sin helhet.”

Biskopen fortsätter med följande kommentar:

Tyvärr tycks det finnas en majoritet i riksdagen för en kraftig skärpning av nuvarande lagstiftning

Så är det säkert. Det som fyller mig med hopp är att en biskop i Svenska kyrkan säger detta. Och gör det med ordet ”tyvärr”. Han tar ställning för rättvisa och talar därmed mot en möjlig majoritet av Sveriges riksdag. Det finns hopp!

SKRs arbetsgrupp för migration och integration beslöt vid sitt möte den 11 mars 2016 att uppmana alla att skriva på namninsamlingen ”Folkkampanjen för Asylrätt”. Det går att läsa på SKR’s (Sveriges Kristna Råd) hemsida.

I sak handlar folkkampanjen om att protestera mot regeringens förslag till ändrade lagar. Sveriges Kristna Råd har 25 medlemskyrkor. Däribland Svenska kyrkan. Över 60 % av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Hur många som är medlemmar i de andra samfunden inom SKR vet jag inte men hur det än är med den saken har SKR majoriteten av Sveriges befolkning bakom sig.

Vi vet att Sveriges regering inte har majoriteten av befolkningen bakom sig. Det är bevisat i allmänna val.

Alltså borde inte lagförslaget röstas igenom. Regeringen, som har ett väljarstöd på 37,9 % står emot SKR som har åtminstone över 60 % av befolkningen bakom sig. Saken är solklar.

Om det ändå vore så enkelt. Majoriteten av dem som röstat på regeringspartierna är säkert med i ett kristet samfund. Det betyder dock inte att de håller med SKR. Dessutom kan andra partier komma att stödja regeringens lagförslag.

Därför önskar jag att biskopen i Växjö och de andra biskoparna tar ledningen i kampen för en rättfärdig asylpolitik.

Tänk om de därmed får med sig alla människor i Sverige som tillhör ett kristet samfund? Då tror jag utfallet i riksdagen blir ett annat. Och då kanske ringar på vattnet sprider sig ut i Europa och världen.

Vågar vi hoppas? Biskop Fredrik Modéus bloggpost får mig att tro det.

The Bible in the midst of everything

Friday and Saturday last week we spent in Göteborg. We took part in a conference called:

Bibeln mitt i allt

Which in English means: "The Bible in the midst of everything". The Diocese of Göteborg together with Church of Sweden’s national head office arranged the conference. One contributing factor that made us participate was one of the key note speakers:

Solomuzi Mabuza

We got to know Solomuzi when we lived in Pietermaritzburg in South Africa. He is a pastor of the Evangelical Lutheran Church of Southern Africa (ELCSA). He was at the time working at the Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research, connected with the University of KwaZulu-Natal (UKZN).

Presently he is employed by the University of South Africa (UNISA).

Solomuzi facilitating
the Contextual Bible Study

In Göteborg he facilitated Contextual Bible Studies. It is always rewarding to read the Bible with others. Especially with a commitment that all voices must be heard.

Therefore I also asked Solomuzi to come to Uppsala and share his insights with us at our Institute for Pastoral Education. And so he did. On Tuesday at our school. But also yesterday in another venue. Together with six students Solomuzi and I travelled to the Lutheran sisters’ convent

Alsike Kloster

We met with refugees and asylum seekers from a number of countries. And we read the Bible together. More than ten languages were spoken in the room and the Bible was read in many of those languages. We had to translate to one another, which of course slowed down the process. On the other hand this is not entirely negative:

If you want to walk fast; walk alone. If you want to walk far, walk together

We were truly blessed at the convent. To be in a space were everyone is given a chance to tell one's personal story and to find that this space is created within the biblical narrative. We read Genesis 12:1-9 and this is one of the verses we read:

Go from your country, your people and your father’s household to the land I will show you. 

Bishop Emeritus Carl-Axel Aurelius, Rabbi Peter Borenstein, Imam Salahuddin Barakat
and Dr. Lina Sjöberg in a conversation around Abraham sacrificing his son

Solomuzi Mabuza and Sofia Strinnholm
in one of the Eucharist services in the
Cathedral of Göteborg

… as we Forgive those who Trespass against Us

President Jacob Zuma in South Africa delivered an apology on Friday. Listen to it on you tube. He actually did it. But it came too late. Today I learned, in IOL, that the South African Council of Churches rejects his apology. Is that possible? Isn’t the church obliged to convey God’s forgiveness to those who repent? The questions is of course:

Does the president repent?

According to News24 and the ANC chief whip Jackson Mthembu, the apology of the President comes from his heart. Mthembu said that ...

... the fact that Zuma stood in front of the nation and said he could have done better showed remorse.

We can also learn that the President ...

… unreservedly accepted the Constitutional Court's judgment.

Well, it took a long time to come to this point. In my understanding the President has been offered many opportunities to do what he is doing now. When News24 states that he

… said he had not deliberately violated the Constitution and never meant any disrespect to Madonsela's office …

I am not convinced.

The Constitutional Court, according to the Guardian, ruled that the president had failed to uphold the constitution. But the Presidency, according to the Mail and Guardian, disagrees. It will be interesting to see how this develops.

One of the ANC stalwarts that was imprisoned with Nelson Mandela on Robben Island, Achmed Kathadra, has spoken out strongly against Zuma. I guess this has also played its part.

In all this I am happy that the SACC finds its feet again. This has also taken a rather long time. It will be crucial how the council manages to keep its integrity throughout this period. After the dawn of democracy in South Africa, the Council has struggled to find its new role. In a statement from 16 December 2015 this is clear. The SACC and the President met on the evening of the Reconciliation Day and they could not reach any agreement with the President about his reshuffling of ministers in the cabinet.

They met on the eve of Reconciliation day. They did not agree. Now the SACC rejects the apology of the President. Reconciliation is a process and it is still on going. And it is not easy.

Already last year Archbishop emeritus Desmond Mpilo Tutu warned the ANC government for this. Listen to him on this you tube clip.

Värna asylrätten

Det är inte lätt att förstå sig på allt som nu händer kring asylrätt och flyktingmottagande i världen, Europa och Sverige. Det verkar dock klart att Sveriges regering arbetar för att begränsa antalet asylsökande som kommer till vårt land. Just nu förbereds ett arbete för att ändra lagstiftningen kring detta. På regeringens hemsida går det att läsa mer om detta utkast till lagrådsremiss om

Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Det går också att läsa om regeringens tankar via en annan länk. Här.

Vad känner jag inför detta? Visst säger en del av mig att regeringen säkert har funderat kring detta och att det måste ske. Eftersom det annars kommer för många till Sverige och så vidare …

Men en annan del av mig säger:

Stopp!

Jag vill inte vara med om att förvägra människor möjligheten att få skydd. Jag vill vara med och skapa opinion för en fortsatt generös flyktingpolitik i Sverige och självklart i hela Europa.

Hur gör jag detta bäst? Genom att tystna och säga att regeringen nog vet vad den gör? Jag tror inte det. Jag gör det genom att höja min röst.

Nu finns en namninsamling som heter

Folkkampanj för asylrätt

Jag har skrivit under den. Och tror att det vore bra om fler gör det. Klicka på länken ovan!

Men vad skulle hända om alla i Sverige skrev under? Då skulle ju regeringen och oppositionen bli tvungna att fortsätta ta emot flyktingar.

Ja …

För så tror jag att det fungerar. Våra folkvalda politiker är känsliga för opinionen. Det är ju den bistra verkligheten för en politiker. Den som inte får några röster har ingen möjlighet att bidra. Om nu den allmänna opinionen säger att vi ska ta emot färre flyktingar, så blir det vad partierna jobbar för.

Om opinionen säger något annat måste partierna lyssna på det.

Detta är vad folkkampanjen säger:

Människor på flykt ska inte hindras att nå Sverige.
Familjer ska kunna återförenas utan att riskera livet.
Därför protesterar vi mot transportöransvar och alla hinder mot familjeåterförening!
Människor som behöver skydd ska vara trygga i Sverige.
Barn ska bemötas med omsorg och framtidstro.
Därför protesterar vi mot tillfälliga uppehållstillstånd och alla åtgärder som inskränker asylrätten och som strider mot barnkonventionen!