Kommentar i SvD

Äldsta dottern uppmanade sin fader att kommentera en kolumn i Svenska Dagbladet. Journalisten Tor Billgren skriver om det nya politiska initiativet Agang. Visserligen stavar han Mamphela Rampheles förnamn fel, men det är ju inte så lätt. (ANC stavar hennes efternamn fel på sin hemsida, så det är tydligen fler som kan göra misstag av denna typ). Min kommentar kan läsas om man klickar här.

Förmiddagsgudstjänst i Imbali

Vi åkte i god tid men det var maratonlopp på gång och avstängda gator. Vår prost, Dean Myaka, hade gjort en liten markering i vår kartbok, så utan större problem tog vi oss fram till kyrkan i Imbali. När vi kom 9.05 hade gudstjänsten redan börjat. Ingen präst (trodde vi) så gudstjänsten leddes av en medlem av "Women's league" klädd i den traditionella svart-vita dräkten. Tre ministranter fanns i röda och vita dräkter. Framför allt var det vid evangelieprocessionen de agerade. Det var en lekman som predikade. När gudstjänsten var slut (efter drygt två timmar) steg en annan kvinna fram, som också var klädd i den svartvita dräkten. Det visade sig vara församlingsprästen. Vi förstod inte riktigt varför hon suttit overksam hela gudstjänsten, för hon verkade vara i tjänst. Hon höll ett slags anförande/predikan när allt var slut. Säkert talade hon mellan 20 minuter och en halvtimme. Bland annat frågade hon vad som står i Matteus 17:21 (kolla gärna i Din bibel!)



Det vi bland annat fastnade för var altartavlan. Vad föreställer den egentligen? Vi frågade flera men meningarna gick isär. Personligen tror jag ju det är Getsemane. Men är det en ängel på bilden, ovanför Jesus? Eller är det frestaren? Svårt att säga. Tavlan var skänkt av någon som var med när kyrkan byggdes. Man hade försökt ta ner den men majoriteten av församlingen ville ha den kvar.

Stängslat och klart

När vi flyttade till Sydafrika denna gång hade vi ju en hund, som vi inte kunde göra oss av med. Vi kanske inte direkt försökte heller. Ludde, en Jack Russel på 10 år, är född i Sydafrika och nu återbördad till sitt hemland. Det var lite svårigheter med blodprov och intyg från veterinären när vi skulle åka men allt gick till slut bra. Det stora problemet har dock varit tomten, som visserligen är inhägnad men i stängslet fanns stora hål, som gjorde att 3 andra Jack Russels, som grannen har, kunde ta sig in på vår tomt. Hyresvärden lovade att köpa en rulle stängsel om vi kunde sätta dit det själva.

Med hjälp av en ordentlig korp (hacka), för att gräva ner stängslet och med hjälp av gode vännen Ulf, som är på besök, är nu uppgiften delvis löst. I framtiden kan vi åka bort en dag och Ludde vara på baksidan (med vattenskål och hundkoja).


Ulf med korpen framför det nyinstallerade stängslet.

Course RELG702 continues

Just back from campus. Today we met the Method and Theory class (post graduates) for the second time. The staff has agreed to have a specific theme, like a case study. It was introduced today. The coming 10 Wednesdays ten different teachers will discuss this theme from ten different perspectives. The question, as I understand it, is to help the undergraduates to develop a critical mind in their research. The theme is: Climate change and environmental responsibility. We saw a short film, produced by the World Council of Churches (WCC) in 2011. “Have you seen the rainbow?” I can recommend it! A short version is available on Youtube.

The film describes the situation of the people living on the small Tuvalu islands close to Australia in the Pacific Ocean. With global warming they might be totally under water in the future. School children were interviewed and told us about their fears.

After two lectures had elaborated on the theme from a WCC and a UN perspective, students were invited to take part. Two questions arose. First of all the feeling that the developed countries in the United Nations Framework Convention on Climate Change from 1992 seem to argue that they cannot commit to mitigation of climate change if it affects their economies negatively. The student raising this inequality felt that developed countries expect from the developing countries to stop their development, because it would affect the environment negatively. To this student it is unfair. Why should not the developed countries take their responsibility?

Another student then asked if the developing countries really want to develop into the kind of countries that we were talking about? The lecturer challenged the student to say “we” about the developing countries instead of “they” which the student did.

Contextual theology! It is very good to be part of this. I myself feel challenged being from a so called developed country. Of course I am proud that the first environmental meeting mentioned by the lecturer was the Stockholm meeting in June 1972. And when he mentioned other important milestones like Cop 15 in Copenhagen and COP 17 in Durban I could say to myself: my second eldest daughter was at both those meetings. But having said this: I am still challenged.

Next week the theme will be dealt with from a biblical studies perspective. After that follow: Systematic Theology, African Theology, History of Christianity, Spirituality, Gender and Religion, Missiology, Practical Theology, Theology and Development and lastly Sociology of Religion. I believe this course will be extremely interesting. Maybe in the future I will get a responsibility to do one of the subjects.

For me it serves as a very good introduction into the School of Religion, Philosophy and Classics but I am equally interested in the theme as such.

Agang * – ny politisk plattform i Sydafrika

I en tidigare bloggpost har jag skrivit om ett nytt politiskt initiativ i Sydafrika. Mamphela Ramphele bjöd idag in till, inte ett parti, men en partipolitisk plattform. Mail and Guardian rapporterar. Det har varit på gång ett tag. Ramphele är en mycket respekterad person i Sydafrika. Nu är det bara att hoppas att hennes initiativ går vägen. Det skulle behövas en verklig opposition till ANC.

I sitt tal skräder hon inte orden. Det är intressant att studera hennes retorik. Det handlar inte alls om etnicitet. Två gånger förekommer ordet ”black” men ordet ”poor” förekommer åtta gånger (+ en gång när det handlar om ”poor governance”. Det handlar alltså mer om relationen mellan fattiga och rika än om relationen mellan svarta och vita. Hon riktar framför allt in sin kritik på de som idag har politisk makt:

The impressive achievements of the past eighteen years are being undermined by poor governance at all levels of society. An unchecked culture of impunity and the abuse of power as well as public resources rob children, young people, rural and urban poor people of the fruits of freedom.

Hon angriper korruptionen, som hon beskriver som stöld. Impunity betyder straffrihet, d v s att de som ertappas med korruption inte blir bestraffade.

This is reflected by the seamless manner in which the party, the government, the president and the state have merged into a monolith of impunity.

Det står ganska mycket i hennes tal, som går att läsa här men de hon framför allt önskar är att återta de drömmar, som fans runt 1994. Hon menar att hennes generation är skyldiga det uppväxande släktet detta. Därmed understryker hon också vikten av att satsa på utbildning.

Det skulle vara så bra om detta initiativ ledde till framgång. Om ANC skulle få under 50 % av rösterna nästa val (vilket kanske är ett önsketänkande) skulle de behöva lyssna mer på andra rörelser och det skulle inte skada.

* Agang betyder "bygga" på seTswana och seSotho.

Första besöket

Idag har vi firat gudstjänst i Machibisa. Härlig stämning. Sång och dans men även rejäl predikan (på isiZulu, så vi förstod inte mycket). Efter drygt tre timmar åkte vi. Det var nästan klart då, tror vi. Men vi hade inte riktigt ro i kroppen denna gång. Om några timmar hämtar vi goda vänner vid flygplatsen i Pietermaritzburg. Vårt första besök. Det har vi sett fram emot länge!

First real encounter with students – I like!

(En svensk översättning finns längst ner!)



The class began at 11 am. More than 10 students were gathered in room 107 when I entered with a projector. I was not going to be in charge of the lesson. Only “sit in”. To me this was a relief. How could I, after more or less a month in Pietermaritzburg manage to lead three hours of teaching at postgraduate level? I was quite happy that my colleague, Rev. Dr. Herbert Moyo, entered the room a few minutes after me. He began directly:

We cannot sit like this. We have to rearrange the tables and the chairs. Let’s put them like a cow horn.

So we did and suddenly the lesson started.

Can you please introduce yourselves? Your name, where you come from and why you take this module. You can also mention your denomination, if you want.

Already at that stage I had recognized three examples of the kind of pedagogy I like.

1)Let’s organize the room in a way, which promotes a student centered approach.

2)Allow everyone to get used to using their voices.

3)Give freedom to the students to choose if they want to expose their denomination or not.

I decided to make notes, just to find that I had a problem in spelling the names. Well, Kelebogile is a familiar seTswana name but other names were more difficult. A name like Nomaroma was new to me. Also Corin. But I hope I will learn as time goes.

Both country of origin and all the different denominations indicated that we are going to have interesting discussions in this group:

Zambia, Namibia, Swaziland, DRC, Kenya and of course a number of students from South Africa. And the teachers from Zimbabwe and Sweden.

The different denominations were:

Pentecostal, Methodist, Lutheran, Catholic, AFM, Congregationalist, Mennonite, Holiness Union Church (which was new to me).

I might have missed some. Some had also grown in one church and thereafter converted into another.

This of course took some time. Then Herbert moved to the next level. Three more questions:

1)What is Christian Education according to the perspective of your Church?

2)Why does your denomination have Christian Education?

3)What do you like or dislike about the way Christian Education is carried out in your Church?

And then he turned to me:

Anders, can you take over? I have to go and make some photocopies?

Brilliant! It definitely gave me a kick start as teacher and the task was not to huge for me. I must say that I enjoyed the exercise and it was so interesting to hear different students focus on different problems and also being quite honest about their own denomination.

How do you, as a minister of a congregation lead someone into the doctrine of the specific denomination without indoctrinating that person?
Why are we sometimes focusing too much on teaching congregants about our own denomination and forgetting the bigger picture?
If you as a leader focus too much on certain issues some congregants are not getting attention.

After this round of testimonials we were left with one hour only, which Herbert used for taking the students through the course outline and after that most of the students were dismissed. Only three stayed on. These were the master students. (The rest are doing their honours). The master students need to submit more extensive assignments but the course will still be a combined honours and master course.

The main book is Pedagogy of the Oppressed, written by Paulo Freire. It is obvious that Herbert has not only read it but also understood it and integrated it into his teaching style. He walks the talk. I am happy to be his colleague.

Första riktiga mötet med studenterna. Jag gillade det!

Lektionen började kl 11. Drygt 10 studenter hade samlats i sal 107, när jag kom in med en dataprojektor. Jag skulle inte leda lektionen. Bara ”sitta med”. För mig var det en lättnad. Hur skulle jag, efter ungefär en månad i Pietermaritzburg, kunna undervisa tre timmar på denna nivå? Jag var därför nöjd när min kollega, Dr. Herbert Moyo, kom in i rummet någon minut efter mig. Han började direkt:

Så här kan vi inte sitta. Vi måste möblera om. Vi sätter stolarna och borden som ett kohorn.

Vi gjorde så och så var lektionen igång.

Kan ni presentera er själva? Namn, var du kommer ifrån och varför du valt denna kurs. Om du vill kan du också säga vilket samfund du tillhör.

Redan där kände jag igen tre exempel på en pedagogik jag gillar.

1.Låt oss möblera rummet på ett sätt som främjar ett elev-centrerat förhållningssätt.

2.Möjliggör för alla att vänja sig vid att använda sin egen röst.

3.Ge frihet åt varje student att själv avgöra om hon/han vill röja sin samfundstillhörighet.

Jag bestämde mig för att föra anteckningar men hade problem med att stava namnen. Visst, Kelebogile är ett välkänt namn på seTswana men andra namn var svårare. Ett namn som Nomaroma var nytt för mig. Liksom Corin. Men jag hoppas jag lär mig med tiden.

Både ursprungsland och de olika samfunden skvallrar om att vi kommer att få intressant diskussioner i denna grupp:

Zambia, Namibia, Swaziland, DRC (Kongo Kinshasa), Kenya och såklart ett antal studenter från Sydafrika. Och lärarna från Zimbabwe och Sverige.

De olika samfunden var:

Pingstkyrkan, metodistkyrkan, lutherska kyrkan, katolska, AFM (Apostolic Faith Mission – också pingströrelsen), kongregationalistkyrkan, mennoniterna, Holiness Union Church (som jag inte hade hört talas om förut)

Jag kanske har missat någon. Några hade också vuxit upp i ett samfund och sedan konverterat.

Detta tog lite tid. Sedan fortsatte Herbert till nästa nivå. Tre nya frågor:

1.Vad är kristen undervisning enligt din kyrkas perspektiv?

2.Varför har ditt samfund kristen undervisning?

3.Vad gillar respektive ogillar du i det sätt på vilket ditt samfund använder kristen undervisning?

Sedan vände han sig mot mig:

Anders, kan Du ta över? Jag behöver gå och göra några fotokopior?

Lysande! Det gav mig definitivt en rivstart som lärare och uppgiften var inte heller för stor för mig. Jag måste erkänna att jag gillade övningen och det var mycket intressant att höra hur olika studenter fokuserade på olika problem och hur de även var ganska ärliga angående sitt eget samfund.

Hur leder man som präst in någon i ett specifikt samfunds lära (doktrin) utan att indoktrinera den personen?
Varför fokuserar vi ibland för mycket på att undervisa församlingsmedlemmar om vårt eget samfund, så att vi glömmer helheten?
Om en ledare fokuserar för mycket på visa frågeställningar är det lätt gjort att visa församlingsmedlemmar inte får den uppmärksamhet de behöver.

Efter denna runda med vittnesbörd hade vi bara en timme kvar, som Herbert använde för att gå igenom kursplanen och efter det lämnade nästan alla studenter salen. Bara tre stannade. Det var master-studenterna. (Resten gör en magister). Master-studenterna ska ju lämna in en mer omfattande uppsats men kursen är ändå kombinerad för både magister- och master-studenter.

Huvudbok är Pedagogik för förtryckta, skriven av Paulo Freire. Det är uppenbart att Herbert inte bara har last den utan också förstått den och integrerat den i sitt undervisningssätt. Han lever som han lär. Jag är glad att få vara hans kollega.

One Billion Rising - Durban

The first person I saw was a woman directing herself to the President of South Africa. J Z. Jacob Zuma.

Den första personen jag såg var en kvinna som riktade sig till Sydafrikas president. J Z. Jacob Zuma.



When we got to the Magistrates Court in Durban the dancers, who were going to lead as all, were already well prepared.

När vi kom till tingsrätten i Durban var dansarna, som skulle leda oss i dansen, redan väl förberedda.



My wife was also among the dancers.

Hustrun var också med och dansade.



You need an umbrella when the sun shines.

Man behöver ett paraply när solen skiner.



Look at the text that Kudzai has written: "I rise because I am a real man."

Observera texten som Kudzai har skrivit: "Jag reser mig upp för att jag är en riktig man.



At the end of the event hand made flowers were planted outside the Magistrates Court.

Mot slutet av manifestationen planterades handgjorda blommor utanför tingsrätten.



A petition was also handed over by a representative from Diaconia Council of Churches to one of the prosecutors.

En skrivelse överlämnades av en representant för Durbans kristna råd till en av åklagarna.



My wife and I also made a short speech and greeted everyone from my sister, Elisabet, who told us about this event. She is responsible for an activity in Falun later today.

Hustrun och jag höll också ett kort tal och hälsade alla från min syster, Elisabet, som berättade för oss om att det skulle bli en manifestation i Durban. Hon är också ansvarig för en aktivitet i Falun senare idag.

Askonsdag i Sydafrika

Det fanns en rad olika askonsdagsgudstjänster att gå på idag. Förmodligen firades morgonmässan i den anglikanska katedralen kl 06.45 som askonsdagsmässa. Vi hade också fått veta att det skulle vara en askonsdagsgudstjänst i de flesta lutherska kyrkor kl 17.00 – men vi var inte säkra på om det skulle bli med eller utan aska. I Bloemfontein, när vi bodde i Sydafrika förra gången, var det helt vanliga gudstjänster på askonsdagen. Det känns konstigt!

Så vi åkte till vårt Lutherska prästseminarium, Lutheran Theological Institute. Det blev en upplevelse. Predikan var kraftfull och askkorsen med. At ha rökelse på askonsdagen var något nytt för mig. I Sverige är jag van vid att aksonsdagsmässan är mer meditativ men det var inte riktigt fallet här.

Men så möttes jag redan i morse av en hälsning på facebook. Från universitetet:

To all Staff, Students and Friends observing Ash Wednesday
May this Holy Season bring you peace.
Happy Ash Wednesday from the UKZN team.

Kanske skulle jag inte uttrycka det så: Glad Askonsdag! Men bakom ligger en önskan från universitetet att på ett inkluderande sätt uppmärksamma olika religioner, när deras olika högtider äger rum. Det gillar jag!

How to induct a dean

We have just returned from Durban. We left Pietermaritzburg 7.15 am this morning and came back 4.15 pm.

Service of the Induction of the Dean

The dean’s name is T C Nzama. He has already served as a dean for 6 years so now he was re-installed for another 6 years. A big feast for the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa - South Eastern Diocese (ELCSA-SED) and more especially the Durban Circuit.

Dean Nzama signs a document.

We arrived in good time. My wife remained in the Hall while I went “back stage” where all the priests and bishops gathered. Bishop Phembukuthula Buthelezi asked me if I could do one of the readings and I gladly accepted. I read 1 Tim 4:14-16

Do not neglect your gift, which was given you through prophecy when the body of elders laid their hands on you.
Be diligent in these matters; give yourself wholly to them, so that everyone may see your progress.
Watch your life and doctrine closely. Persevere in them, because if you do, you will save both yourself and your hearers.

As mentioned in an earlier blog post a dean in ELCSA has much more responsibilities than in Church of Sweden (CoS). Therefore it makes sense to make more of the installation or induction. But even taken into account that I have lived in South Africa before, I did not expect this kind of event. The City Hall was not packed but there must have been more than 1 000 persons. People were dressed in uniforms, as I thought. The only colours were the red liturgical colours on the clergy. The rest was mainly black and white.

I would like to share a YouTube clip from the service. I recorded a gospel choir from one of the parishes in the circuit. They performed during the offering. Beautiful. Although my video is of rather bad quality. Watch it here!

After the induction and the main service (which took approximately 3 hours) part II followed: Isigaba sesibili. I believe the translation is: “Presentation of gifts” because that is what happened. After some opening remarks, a musical item and information about the Luther Decade messages of greetings were delivered. My wife said a few words on behalf of the Skara Diocese in CoS, which has a twin diocese partnership with ELCSA-SED. After that followed greetings from ELM, a German mission organisation (Evangelisch-lutherische Missionswerk in Niedersachsen – usually referred to as Hermannsburg mission.)

Thereafter it really started. First of all the other deans received gifts. Thereafter the bishops also got something. And then it was time for the presentation of gifts to dean Nzama and his family.

This may of course raise a number of questions: is it appropriate to present gifts like this, right after a service, while all the clergy still wear their vestments? Why the focus on material things? How did the other deans feel about all the gifts given to the dean of Durban? (Durban circuit is probably the biggest circuit in ELCSA and I guess one of the wealthiest).

Having said this I still have to admit that I was amazed by the love and care that people showed their dean. One has to bear in mind that he already served six years. Now he is in for another six years. And this is the time to give him gifts. In CoS you receive gifts when you leave a parish or a circuit. Or on your birthday. But parishioners would not present gifts in advance. I was impressed.

So what kind of gifts did the dean and his family get? Well, some of it was wrapped in paper but we believe that the young adult’s league gave a plasma TV. The youth a lounge suite and the women’s league a brand new car! There were also other gifts from the men’s league and from the colleagues but we did not see what they gave.

Church members in Sweden giving their priest a brand new car is unheard of. But on the other hand an ordinary Swedish priest receives a monthly salary which allows him or her to buy a brand new car if that is what she or he would like to prioritise.

The dean of Durban circuit has a huge responsibility and I am sure he will carry out his work more efficient with a car that is functioning. That’s why he, in his very short vote of thanks said: Thank you all! I will not let you down! After six hours we got into our car and drove home. We also have a brand new car, although it belongs to CoS. But does it really matter. The important thing is that you have the means of transport, in order to be able to carry out your duties.

The presiding priest washes his hands during the Eucharist. In Latin: Lavabo.

The services in ELCSA-SED are quite high church with incense and acolytes. During Agnus Dei the acolytes, surrounded the altar and with their hands, they all pointed to the chalice in something I would describe as liturgical dance, albeit in a very solemn way. Undfortunately I did not get exactly that with my camera.

Induction of a new Dean

You find many differences if you compare Church of Sweden (CoS) with the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA). One of the most striking is the role of the dean. (In Swedish this is: “Prost”). The dean in CoS has rather few duties. She or he gathers priests and deacons in the circuit at least twice a year. Sometimes more but in some circuits it only happens those two times. The bishop of a diocese in CoS will meet the deans regularly. Sometimes also the dean leads services when Parish Halls or parts of cemeteries are dedicated.

In ELCSA more focus is put on the dean. The deans are ex officio members of the Diocesan Council (this is a combination of Domkapitel and Stiftsstyrelse). In every Circuit there is a Circuit Council and all the leagues (syförening, kyrkobröder, kyrkans unga, kör etc) and organisations of ELCSA meets on Circuit level. Most of the time the dean needs to attend to these meetings and rallies (sammankomster). (In the Swedish context there are no longer Circuit Councils. At least they are not compulsory!)

Tomorrow we are going to be part of the Induction of the new Dean in the Durban Circuit of this Diocese in ELCSA. The service will be held in the City Hall – many people are expected to come! I have never heard of anything like this in CoS. Is the Dean at all inducted? In ELCSA a deputy dean is also elected. I don't think we have that in Cos.

We look forward to this event. Some people will be familiar to us but most of them we will meet for the first time. It will definitely be impressive to see all the clergy in white robes and red stoles, chasubles (mässhake) or even copes.

Some of the congregants will also be dressed in special clothes. The members of the women’s league in black and white. The men’s league in grey trousers, white shirt and black jackets, if this diocese, the South Eastern Diocese (SED) of ELCSA uses the same colours as the rest of ELCSA, which I believe they do.

I know that there is a discussion about the use of uniforms in the church. In CoS there is no equivalent. But then we don’t have school uniforms either. Of course it is a difference between a much more individualistic culture (Sweden) and a more collectivistic (Southern Africa).

In our small family we will have one foot in Africa and one in Sweden. I will join the procession dressed in my white robe with a red stole. My wife will join the congregation dressed in ordinary clothes.

Våld mot kvinnor - inte OK

Under den senaste veckan har jag fått olika meddelanden på facebook. De handlar alla om kvinnors situation. Det går naturligtvis inte att jämföra omfattningen eller graden av våld i dessa olika företeelser och det är kanske inte heller meningsfullt. Svenska kyrkan deltar i kampen mot könsstympning, det pågår en kampanj mot näthat, framför allt i Sverige med en uppmärksammad video på youtube och den 14 februari äger manifestationen: 1 Billion Rising rum över hela jorden – en manifestation mot framför allt våldtäkt. Det räcker att konstatera att våldtäkt, könsstympning och näthat är uttryck för samma verklighet:

Det finns förtryckande strukturer, som ytterst inte ger sig förrän blod flyter. Dessa destruktiva, strukturella krafter drabbar idag (och sedan länge) flickor och kvinnor. Det är vidrigt!

Samtidigt drabbar de pojkar och män. Förövarna mår självklart inte bra. Att jag skriver detta är inget försvar. Bara ett konstaterande.

Men det betyder att det blir ännu viktigare att stoppa våldet och hatet. För alla kvinnors skull. Men också för alla män skull. Helt enkelt för allas skull.

Idag var jag med på ett möte på universitet, där jag fick höra talas om en kurs som ska ges nästa termin. Den lät intressant. Jag skulle vilja gå den. (Fast jag är ju lärare – men kanske kan jag gå den ändå. Eller bara sitta med!)

Issues of Masculinity & Gender

Kursen innehåller t ex ett pass om ”domestic violence”. Alltså, män behöver förstå hur strukturerna fungerar, så att de/vi kan vara med och förändra dem.

Kvarstår ändå detta: det måste bli ett stopp, när det gäller det specifika våldet mot kvinnor. Vare sig det gäller våldtäkt, könsstympning eller näthat.

How to rob Africa and Rosa Parks

Igår var det 100 år sedan Rosa Parks föddes. En förebild! Man kan se mer om detta här.

Idag kan man läsa vad två ageravolontärer bloggar om från gruvmötet i Kapstaden. Det kan man göra här. Eller se en dokumentär om Afrikas gruvindustri, producerad av Al Jazeera, vilket man kan göra här.

Människor som säger ifrån behövs!

Profet eller profit på gruvmöte

När jag satt i bilen idag, på väg för att uträtta några ärenden, lyssnade jag på SAFM, en av radiostationerna i Sydafrika. Det handlade om ”Investing in African Mining Indaba”. Indaba är ett ord i isiZulu och isiXhosa, som betyder något i stil med rådslag. Det används i hela Afrika och har även fått genomslag i andra delar av världen.

Gruvindustin är en av Sydafrikas (och Afrikas) viktigaste näringar. I Sydafrika ägs alla mineraler av staten, som ger brytningsrätt till olika investerare. (Jag undrar om det inte är så även i Sverige). Men är det inte det gruvföretag som har brytningsrätten, som äger gruvan och i praktiken även mineralen. (Jag inser att jag vet alldeles för lite om detta.)

Det som diskuterades i radion var graden av "transformation" i gruvnäringen. D v s vilka äger gruvorna, vilka arbetar på olika nivåer. Hur ser jämlikhet och jämställdhet ut? Har något ändrats efter 1994?

Plötsligt kom en oväntad intervju. Det var med Rev. Suzanne Membe Matale, Generalsekreterare för Zambias Kristna Råd (Council of Churches in Zambia). Jag förstår det som att hon också är ordförande för FOCISSA (Federation of Christian Councils in Southern Africa). Hon deltar i "the 4th session of the Alternative Mining Indaba (AMI)". Konferensen anordnas bl a av Economi Justice Network (EJN), som är ett av FOCISSA’s viktigaste projekt, och det stöds av Svenska kyrkans internationella arbete. Det kan man läsa om här:

Andra arrangörer är:

Bench Marks Foundation
International Alliance on National Resources in Africa (IANRA)
Diakonia
Global Greengrants Fund
Norwegian Church Aid (NCA) Kirkens Nodhjelp
Southern Africa Resource Watch (SARW)

En del av dessa organisationer ingår som medlemmar i de andra eller utgör sponsorer till någon av de andra organisationerna. Det som kanske kan påpekas är det markanta inslaget av kyrkor. Jag har ju särskilt studerat Sydafrikas Kristna Råd (SACC), som just nu för en tynande tillvaro. Men de finns ju med som en huvudman till FOCISSA och därmed EJN. Dessutom är SACC's ordförande, Biskop Joe Seoka, ordförande i Bench Marks Foundation. En annan reflektion är att skandinaviska kyrkor i stor utsträckning är med och stödjer detta arbete.

Jag lyssnade extra, eftersom en arbetskamrat, som också är utsänd av Svenska kyrkan i Södra Afrika, Peter Svensson, är på samma möte. Dessutom är två agera-volontärer där. Man kan läsa mer om vad de gör på den s k Agerabloggen. (Näst äldsta dottern är också Ageravolontär men inte i Kapstaden just nu!)

Det som var intressant, men också tragiskt, var att Rev. Suzanne Membe Matale menade att gruvinsdustrin inte lyssnar på kyrkorna och de andra organisationerna på den alternativa Indaban. Hon kritiserade inte bara gruvföretagen utan även de egna ländernas regeringar för detta.

Jag uppfattade hennes inlägg som sansat. Hon uttryckte glädje över att företag vill investera men menade att det kanske kunde gå att hitta en lösning där även lokalbefolkningen kunde få del av vinsterna.

När hon pratade om hur företagen bara säker profit, tänkte jag att det finns en relation mellan orden ”profet” och ”profit”. De som bara är ute efter profit tycker nog inte om att det dyker upp en profet. Som t ex Rev. Suzanne Membe Matale.

I den botaniska trädgården

Efter gudstjänsten i morse, som firades med rökelse och en sådan speciell företeelse som sjunget evangelium (den bibeltext som innehåller någon berättelse om Jesus) samt lite kyrkkaffe satte vi oss i bilen och åkte till KwaZulu-Natal National Botanical Garden. Det ångrar vi inte. För en inte alltför stor summa kan man lösa medlemskap i South African National Biodiversity Institute (SANBI) och gå in gratis. Annars kostar det ZAR 16:- per vuxen person. Det är i dagens växelkurs SEK 12:- vilket inte är något att tala om. Men vi kommer nog att lösa medlemskap. På så sätt kommer vi dit och planen är att lägga ett par timmar i veckan på promenader. Det blir ju annars mycket bilåkande i ett land där det saknas trottoarer och där det inte alltid är säkert att promenera. Visst, vi kan också gå på campus, som ligger ett stenkast från vårt hus men Botaniska trädgården var en njutning.

Det går att ladda ner en karta från deras hemsida och den ger en liten bild av hur det ser ut. Det är lite svårt att uppskatta avstånden men går man runt hela parken kanske det är någonstans mellan 2 och 4 km. (Vi får ta tid någon gång, när vi går eller helt enkelt fråga.) I alla fall blir det ett bra komplement till vårt medlemskap i Virgin Active, dit planen är att vi ska ta oss två gånger i veckan. Nu är rätt tid att lägga upp dessa planer. Med halvtids arbete borde det fungera.

Med medlemskap i SANBI kan vi också besöka andra botaniska trädgårdar i Sydafrika, som t ex den välkända Kirstenbosch, som beskrivs som en av världens vackraste trädgårdar. (Det stämmer! Jag har varit där! Även om det nu är ganska länge sedan.)

Men dessutom kan vi ju besöka vår egen trädgård och njuta av diverse fåglar. Vi vet inte direkt namnen på dem men det kanske någon av bloggens läsare vet. En av arterna kommer varje morgon vid 4-5 och låter som en mistlur. Ska försöka vara uppe och fotografera vid tillfälle.

Vad kan denna fågel heta? Det är väl inte en stork?

I trädgården intill finns i alla fall vävarfåglar. Och de brukar flyga in i vår trädgård och hämta material till sina bon. De är fantastiskt vackra med sin klara, gula färg. Åtminstone är de vi ser gula. Det kanske finns med andra färger också.

Mello, Bafana Bafana och Facebook

Läser man på wikipedia om African Cup of Nation 2013, får man veta att spelen skulle ha hållits i Libyen men har flyttats till Sydafrika p g a säkerhetsskäl. På så sätt kvalificerade Sydafrika automatiskt. (Vilket de annars inte hade gjort!) Landslaget (Bafana Bafana) kom till kvartsfinal. Tränaren kommer från grannbyn (Durban) och hans namn låter väl närmast svenskt: Gordon Igesund.

Det var spännande att se kvartsfinalen på TV i Sydafrika. När nationalsången sjöngs kunde man känna stämningen ända till Pietermaritzburg. (Durban är i och för sig bara 8-9 mil bort, men ändå!) Vare tionde minut byttes speakern. Engelska varvades med seTswana. Jag kan inte påstå att jag direkt förstår en sportkommentators rappa prat, men vissa ord begriper jag. Men jag kan ju titta på bilderna, som äldsta dottern sa, när hon räckte över en psalmbok till en svagsynt 100-åring i Bastuträsk, som sa att hon inte såg att läsa.

När vi bodde i Sydafrika 2002-2006 var de flesta ganska kritiska mot landslaget och tyckte att spelarna var divor. Under VM 2010 visade sig Sydafrika som värdland från sin bästa sida men för Bafana Bafana gick det inte så bra. Nu hade de chansen att ta sig till semifinal i ett stort mästerskap. Men det gick rejält åt pipsvängen i straffläggningen. Lawrence Siphiwe Tshabalala, som gjorde första målet i VM 2010 , när Sydafrika spelade oavgjort (1-1) mot Mexico, klarade visserligen den första straffen men när sedan tre sydafrikaner missade sina straffar på raken, medan Malis spelare alla gjorde mål, var förlusten ett faktum.

Samtidigt som jag kommenterade matchen på facebook – med ömsom svenska, ömsom sydafrikanska kommentarer – var naturligtvis melodifestivalen den stora snackisen i Sverige. Vissa la upp statusuppdateringar typ:

Mello. Orka.

Andra hade synpunkter på vilka som vann. På samma sätt diskuterades naturligtvis fotbollsmatchen ivrigt i Sydafrika. Fick vi veta i kyrkan i morse. Biskop Biyela, på Lutheran Theological Institute, kommenterade fotbollen innan han började predika. Då sa han bland annat att många kommentarer på facebook hade passerat gränsen. T ex att Sydafrika nu borde dra tillbaka sitt ekonomiska stöd till Mali. Värre menade biskopen var att sydafrikaner nu använder tillmälen, som han beskrev som Afrofobia. Han menade att spelarna i Mali är mörkare, svartare än de sydafrikanska och att detta togs upp i facebook-kommentarer.

Detta slapp jag dock se, eftersom jag ännu har ett ganska begränsat socialt medienätverk i Sydafrika. Men när jag efteråt pratade med biskopen menade han att främlingsfientlighet i Sydafrika egentligen inte stavas Xenophobia (som är den engelska översättningen) utan Afrofobia. Och vi vet ju att det är så. De flyktingar och immigranter som kommer från andra delar av Afrika har det kämpigt i landet. Som alltid poppar dessa känslor och strömningar upp i samband med idrott. Eller varför inte när det gäller melodifestival i Sverige? Hur brukar det låta bland kommentatorerna när något östland vinner? Och hur ser det då ut på facebook?