Vladimir - varför?

Det slaviska namnet Vladimir lär betyda ”världens herre” eller ”prisad för sin makt”, läser jag på wikipedia. Men jag läser också att folketymologin gör gällande att namnet är sammansatt av ”vladet” som betyder ”har” och ”mir” som betyder ”fred”.

Oavsett om namnet betyder ”världens herre” eller ”har fred” så tror jag att Putin bryr sig om sitt förnamn. Han delar det med den ryske fursten Vladimir, som år 988 döptes i Kyjiv/Kiev. Därmed grundlades den ryska ortodoxa kyrkan. I det välde som Vladimir I ledde var Kyjiv/Kiev, Novogorod och Vladimir viktiga centra. Moskva var ännu inte grundlagt. Jag tror Putin känner ett släktskap med denne historiske Vladimir.

Vad jag förstår när jag läser olika sidor på internet är att Ukraina och Ryssland är djupt förbundna sett ur ett ortodoxt perspektiv. Det var därför oerhört smärtsamt när den ukrainska ortodoxa kyrkan blev oberoende 2018. Då anslöt sig de ukrainska ortodoxa till den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomaios I. Det ledde till en schism mellan den ryska ortodoxa kyrkan och den del av den ortodoxa kristenheten som leds av Bartholomaios I. Det går att läsa mer om detta i Signum.

Mycket talar för att detta spelar stor roll för Putin. Han är själv kristen och döptes i smyg med moderns goda vilja. Pappan var enligt uppgift ateist. Jag får intrycket att detta betyder oerhört mycket för Putin.

Om det är en önskan att återförena den ukrainska och den ryska ortodoxa kyrkan som driver Putin är det ytterst sorgligt. En oberoende internetsida som heter UnHerd hävdar det. Den verkar i mina ögon trolig. Så sorgligt. Att Putin är maktgalen är helt klart men om han dessutom är en religiös fantast är det verkligen bedrövligt.

Min bön är att kristna ledare inom den ekumeniska rörelsen - framför allt Kyrkornas världsråd - fortsätter att samtala och söka vägar till förståelse och fred. Kyrkornas världsråd uppmanar visserligen till vapenvila men jag tror att samtalen mellan de olika delarna av den ortodoxa kyrkofamiljen är avgörande. Det är min bön när jag idag går till högmässa.

Bön för Ukraina

Imorgon klockan 12 leder jag mässan i Uppsala domkyrka. Det blir då tillfälle att be för situationen i Ukraina. Jag kommer att utgå från den text som är bestämd sedan tidigare. Det är tredje årgångens evangelietext på Sexagesima, från Joh 6:60–69. Den slutar med ord av Petrus:

Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.

Så känner jag också. Till vem ska vi vända oss i denna mörka tid? Svaret blir tydligt. Min bön riktar jag till Jesus. 

Vi ska börja med psalm 102, som Anders Frostenson skrev 1936, när Europa var på väg in i krig förra gången:

Tung och kvalfull vilar hela

världens nöd på Jesu hjärta,

och han kallar oss att dela

denna bördas tyngd och smärta,

ej att dela glädjen bara

utan lidandet tillika.

Vi som vilja kristna vara

må vi icke Kristus svika.

 

En och en vi måste stiga

till det kors som allt försonar,

att oss helt åt honom viga

som i himlens rike tronar.

Andens liv i oss han tänder.

Då vi lyda han oss leder,

in i gärningar oss sänder

som han dag för dag bereder.

 

Öster, väster, norr och söder

korsets armar överskygga:

alla äro våra bröder

som på jorden bo och bygga.

Då vi bröders bördor bära,

med och för varandra lida,

är oss Kristus åter nära,

vandrar osedd vid vår sida.

I mässan kommer vi att be den bön som Sveriges Kristna Råd publicerat nyligen:

Heliga treeniga Gud, du som är världens upprätthållare och frälsare. Vi ber för situationen i och omkring Ukraina.

Vi ber om insikt, mod och handlingskraft hos politiker och ledare att gå fredens väg.

Stärk enheten mellan människor, folk och stater. Hjälp oss alla att verka för fred och försoning.

Jesus Kristus, vår befriare, ge våra oroliga hjärtan ro. Kom med din fred.

Amen.

Mässan avslutas med en psalm, där Desmond Mpilo Tutu skrivit texten:

Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut.

Segern är vår, seger vi får genom hans kärlek. Segern är vår, segern vi får genom hans kärlek.

På olika sätt får vi hjälpas åt att hålla fast vid hoppet. Genom bön. Genom att stödja människor i Ukraina. Genom att ge till de organisationer som arbetar i Ukraina. I Bibelsällskapet samlar vi in pengar till vår systerorganisation, det ukrainska bibelsällskapet. De gör det som vi bibelsällskap gör – ser till att människor har tillgång till Bibeln, för att få hopp. Det går att ge en gåva via denna länk.

Min kollega, Oleksandr Babiychuk på Ukrainas bibelsällskap, berättar:

Jag tillbringade natten på kontoret i Kiev i och kl. 04 vaknade jag av att huset skakade till följd av en explosion. Nu får vi inte drabbas av panik, utan nu funderar vi på vad vi gör härnäst. Kyrkorna står tillsammans, och Bibelsällskapet stannar här. Ukraina har fått en stor utmaning och vi hoppas nu på styrka att hantera detta. Jag tänker inte på den stora armén från norr, för vi kan inte kämpa mot den. Jag tänker på behovet av Guds ord. Många människor söker tröst och hopp i Guds ord. Det andliga behovet är stort! Vi stannar här och stöttar människor med Guds ord, och vi tror att Gud är med oss. Tack för din bön och ditt stöd så här långt, och kom ihåg oss i dina böner.

Jag är nära nu …

För någon tid sedan dök det ner ett brev från brevinkastet. Jag har inte sparat kuvertet så jag vet inte om det var Postnord, Citymail eller Bring som lämnade det. (Spännande att vi i vårt civiliserade samhälle ska ha ett antal brevbärare som springer i samma trappuppgångar. Kan det möjligen ha något samband med att det nu bara ska komma brev varannan dag på sina håll?).

Nåja, detta brev hade ett mycket uppmuntrande innehåll. Så här börjar det:

Planer som går i kras och annat som kommer emellan. Känns det igen? Isåfall kan vi glädja dig med att du aldrig varit närmre ditt mål än nu.

Som präst ser jag ett predikoupplägg. En problemformulering och sedan en antydan att det finns en lösning. Inom predikokonsten kallas detta upplägg ibland för the homiletical plot. Det är från en bok med samma namn, skriven av Eugene L Lowry. (Homiletik är ett annat ord för predikokonst). Lowry lägger upp predikan i fem steg, utifrån orden:

Oops – Skapa en slags känsla av konflikt

Ugh – Analys eller diagnos

Aha – antyd att det finns en lösning

Whee – presentera det glada budskapet

Yeah – sammanfattning av det nya läget

Det brev jag fick gjorde just det.

Oops – planer går i kras

Ugh – analyserar att jag känner igen detta

Aha – jag kanske ändå är närmre målet nu än någonsin

Så frågan är: vad är det glada budskapet? Det Lowry kallar för Whee?

Hos oss kan du låna mellan 10 000 kr [och] 500 000 kr och få det att hända, med start idag.

Och sedan kommer Yeah, d v s en förklaring av hur jag fyller i min ansökan och får låna pengarna. Vem är denna goda aktör, som vill hjälpa mig? Resurs Bank. Anledningen till att de har min adress är förmodligen att jag är medlem i Bauhaus. Så jag får ju skylla mig själv. 

Vad kan jag lära mig denna söndagsmorgon? Jo, att budskapet inte fungerar på mig, trots det smarta upplägget. Jag tror inte att jag kommer närmare mitt mål, om jag sätter mig i skuld på detta sätt. Jag förstår att det för några människor innebär en möjlighet att få låna pengar så enkelt. Men det innebär för många andra en stor risk.

Och ja, jag vet att jag är priviligierad, som har en fast inkomst och att min ekonomi är stabil. Men ändå; retoriken i brevet – vem är den egentligen anpassad för? Finns det någon som på allvar kommer närmare sitt mål efter att ha nappat på detta erbjudande?

Jag tar hellre min tillflykt i dagens psaltarpsalm. Det är Sexagesima idag och temat är Det levande ordet:

Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast.

Rätt och rättfärdighet älskar han, Herrens kärlek fyller hela jorden (Psalt 33:4-5).

Du är Seendets Gud

Idag går mina tankar till en av Bibelns första relationsdramer. Abraham, Sara och Hagar är inblandade i en asymmetrisk maktrelation. Den inbegriper våld, övergrepp och svek. Gud finns med i det som sker och tar parti för de olika individerna vid olika tidpunkt. Abraham får ett löfte om en stor släkt, trots att han är barnlös. Sara får veta att hon ska bli mamma, trots att hon tidigt beskrivs som ofruktsam. Hagar får möta Guds beskydd, när hon blir utsatt för övergrepp. Guds omsorg flyttar sig längre och längre ut i utsattheten. När Ismael till slut ligger under en buske och nästan dör, då är det just där som Guds omsorg finns.

Det är en annan tids maktstrukturer. Men Hagar flyr från en ohållbar situation. Även med den tidens regler och normer är det mycket av det som sker som inte blir rätt.

Ändå har tre världsreligioner sitt ursprung i ett skeende som är ett triangeldrama med en mäktig man och två kvinnor som på olika sätt befinner sig i utsatthet. Vad är meningen med att denna berättelse fortfarande återges? Som jag ser det vill den visa på att Gud umgås med oss människor. Ett släkte som visserligen alla är syndare men vissa blir förövare och andra kämpar för att överleva. Vi ska inte nöja oss med sakernas tillstånd. Vi ska bli medvetna om vår skuld och söka försoning och förlåtelse så att en förändring kan ske. Vi ska bli medvetna om andras skuld och stå upp för vår rätt när vi blir utsatta för övergrepp.

Jag tänker ofta på hur jag som man – och i mitt fall en man som anförtrotts makt – tar ansvar för mitt liv. Då är berättelsen om Sara, Hagar och Abraham, (och även Ismael och Isak) en viktig påminnelse om att livet är komplicerat och att det är lätt att missbruka sin makt. Samtidigt blir det en påminnelse om att Gud finns med.

Hagar är den person som blir den första i Bibeln att ge Gud ett namn.

Du är seendets Gud, säger hon.

Det betyder olika saker för olika människor. Men idag tänker jag på att Gud alltid ser oss och vill vårt väl. Faktiskt både förövare och överlevare. Men då måste vi också våga se.

Det är mycket som går snett i relationerna mellan Hagar, Abraham och Sara. Men Gud verkar i det som sker och till slut får båda barnen – Ismael och Isak – familjer och livet går vidare. In i nya komplicerade relationer. Men Gud följer med. Jag vill tro att Gud också är med oss idag och vill leda oss i det svåra och komplicerade.

Internationella tvillingdagen

Det är verkligen inte lätt att hålla ordning på alla temadagar. På ett sätt är det väl både omöjligt och onödigt. Men ibland är det ändå roligt att uppmärksamma ett och annat. Till exempel internationella tvillingdagen. Någon gjorde det i mitt flöde och då tänkte jag: det handlar om mig.

Va, tänker någon. Du är väl inte tvilling? Nej, det är jag inte. Men tvillingförälder. När jag var universitetslektor i Sydafrika handledde jag en mastersstudent från Uganda. När han fick veta att jag var tvillingförälder slutade han kalla mig ”doc” och började kalla mig ”Ssalongo”. På luganda är det en äretitel för en pappa till tvillingar. (En mamma till tvillingar kallas Nalongo).

Idag har jag lärt mig något om vår familj. Jag läste på helgdagar.nu om denna dags tillblivelse och förstod att den startades i Finland 2010.

Den internationella tvillingdagen instiftades 2010 av den finska föreningen Finlands Flerlingsfamiljer. Föreningen agerar som en huvudorganisation för ett flertal regionala föreningar vars fokus är så kallade flerlingsfamiljer. Med detta avses en familj där en graviditet lett till födseln av tvillingar, trillingar eller fyrlingar.

Det känns spännande att vara en flerlingsfamilj. Och just i vårt fall är det lite extra spännande, eftersom våra fem barn är födda under fem år, tre månader och en vecka. Det är alltså tätt mellan dem. Ett roligt partytrick har alltid varit att be gäster gissa vilka två som faktiskt är tvillingar. Inte så lätt. Särskilt som tvillingarna är en kille och en tjej.

Det kanske roligaste jag vet är vad vår yngste son brukar säga när han och hans bror är ute. Det skiljer ungefär ett år och sju månader på dem. De har samma frisyr (rakat huvud och skägg). Många tror då att de är tvillingar och frågar. Då pekar yngste sonen på sin bror och säger:

Han är tvilling. Inte jag.

Det sätter myror i huvudet på folk, som ju vet att det är bröder. Hur kan den ena vara tvilling och inte den andra? Jo, det saknas en av tre systrar i ekvationen.