Ludde

Varför är hunden Ludde med i facebook? Ja, egentligen skulle man ju fråga Ludde. Problemet är bara att Ludde fått hjälp att ansluta sig. Först och främst måste han ha en fungerande e-mail-adress. Det kan ju ordnas. Dessutom måste han vara äldre än vad han egentligen är. Fast, räknar man att det går flera hundår per människoår, kan det ju kvitta.
Men varför är han med på facebook? Kanske för att visa, att man på facebook egentligen inte vet om den som utger sig för att skriva, verkligen skriver. Nu kanske inte så många lämnar enorma förtroenden till en hund. Men tänk om den jag kommunicerar med på facebook inte är den jag tror. Kollar jag sådant?
Fast å andra sidan - är det inte fantastiskt att vi litar så mycket på tekniken och det vi ser på datorskärmen, att vi faktiskt utgår från att den som vi kommunicerar med både är den hon eller han utger sig för att vara och dessutom verkligen finns.
Det skulle man nästa kunna jämföra med att ha en tro ....

Facebook 4

Nu är klockan drygt 20.20 och jag har sammanlagt 149 vänner på facebook. Det betyder att jag kunde utöka min vänkrets från 108 till 149. Det är en ökning med 41 personer och i procent blir det 38 %.
Ja, vad har jag nu bevisat med detta? Vet inte riktigt! Men någonting kanske det betyder.

Hade jag suttit oavbrutet i 24 timmar hade det kanske blivit fler. Kommer jag att kunna hålla kontakten med alla dessa? Vet ej. (Troligen inte!)

I alla fall är Facebook en intressant företeelse till vilken jag ämnar återkomma i mitt nästa inlägg.

Då ska jag berätta om varför vår hund, Ludde, är med på facebook.

Facebook 4

Nu är jag uppe i 139. D v s jag har fått 31 nya vänner. På mindre än 24 timmar. Undrar hur många det blir innan 20.20 i kväll?

Facebook 3

Nu har jag 134 st. Men känner jag verkligen alla? Eller känner jag bara till dem?

Facebook 2

Nu har jag 123 vänner. Under nattens timmar, har jag alltstå fått 15 nya vänner på facebook. Har jag fått några nya vänner i någon annan dimension av verkligheten? Tveksamt, jag har ju mesty sovit!

Facebook

Jag ska göra ett försök. Fr o m nu, 20.20 på söndag kväll fram till 20.20 på måndag kväll, ska jag se hur många fler kontakter jag kan få på Facebook. D v s jag ska inte sitta hela tiden. Men jag ska sitta en liten stund nu, så får vi se.
Återkommer imorgon.
Just nu har jag 108 vänner. Jag ska kolla på deras sidor och se om jag känner någon. Sedan beror det på om de vill vara vänner med mig.

Here we go ....

Högt i tak - bra eller dåligt?

Igår såg jag som så många andra på Uppdrag granskning om Pius X prästbrödraskap (SSPX). Det är en grupp som brutit sig ut / blivit utslängda ur den Romersk Katolska kyrkan. Vad jag förstår är de inte så många i Sverige. Men det är väl OK att TV tar upp även små företeelser. Jag sympatiserar verkligen inte med det de står för. Deras grundare, Ärkebiskop Marcel Lefebvre i Paris, accepterade bland annat inte Andra Vatikankonciliet (Vaticanum II). Det var ju ett enormt kyrkomöte, som man kan säga massor om. På Katolska biskopsämbetets ( i Sverige) hemsida http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=1072 tar man upp framför allt två saker: Dels att SSPX inte accepterar synen på dialog och dels att de inte accepterar att lekfolket (de som inte är vigda som t ex diakoner, präster och biskopar) fått en annan betydelse i kyrkan.
Men detta är ju inget som Uppdrag granskning tar upp. De markerar framför allt att SSPX innehåller väldigt många högerextremister och antisemiter. Låt mig vara tydlig även här: Jag har inget till övers för högerextrema och antisemitiska åsikter. Men skulle någon i min församling hysa liknande åsikter, vore min önskan att kunna föra dialog även med dem. För att jag tror på dialog mer än fördömande! Om man vill förändra.
Nu reagerar många på Uppdrag granskning och det heter att Svenska kyrkan i framtiden inte ska låna ut sina kyrkor till SSPX. Det kanske är ett klokt beslut. Men av vilket skäl? Att Romersk Katolska kyrkan i Sverige inte låter dem vara i katolska kyrkor, det beror ju på helt andra saker. Inte på deras högerextrema åsikter. Åtminstone står det inte ett ord om det på hemsidan. De skriver så här:
Det avgörande problemet ur Katolska kyrkans perspektiv är att SSPX inte kan acceptera ekumenik och inter-religiös dialog och inte heller Mässordningen från 1969.
Men nu inträffar ju det intressanta att Svenska kyrkan på sin hemsida länkar till den katolska kyrkans hemsida. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=194205 När det egentligen är så att Svenska kyrkan och Katolska kyrkan är mot SSPX av två helt olika skäl. Märkligt!

Ikväll var det så ett rapportinslag om Svenska kyrkans prästers inställning till samkönade äkenskap. Jag var en av dem som svarade att jag kan tänka mig att viga samkönade. Men jag kände mig också kritisk till enkäten. Samt till det sätt som den framställs på, att si och så många präster är för respektive emot. Det var ju inte ens alla präster som fick enkäten. Bara de som har en e-mailadress. Det var mycket konstigt!
I debatten förekommer uppfattningen att den som inte kan tänka sig att viga samkönade par, inte ska få vara präst. Helle Klein skriver på sin blogg: http://blogg.aftonbladet.se/3
Svenska kyrkan har idag en regel som säger att manliga präster inte ska kunna vägra samarbeta med prästvigda kvinnor. En liknande regel bör sättas upp för vigselrätten, en präst ska inte kunna vägra viga homosexuella par.
Det är inte svenska kyrkans officiella uppfattning. Inte heller min! Jag menar att man ska kunna få leva med olika uppfattningar i denna fråga. Liksom i frågan om kvinnliga präster.

Nu vill jag dock göra en reflexion. Skulle man fråga företrädare för Katolska kyrkan i Sverige (eller i världen) hur de ser på kvinnliga präster respektive vigsel av samkönade, skulle man förmodligen få ett svar som man inte kunde bli prästvigd på i Svenska kyrkan. Ska vi verkligen fortsätta och ha ekumenik med katolska kyrkan? Vad svarar vi om Uppdrag granskning kan visa att vi lånat ut en svenskkyrklig gudstjänstlokal till en grupp vanliga katoliker? Som inte kan acceptera kvinnliga präster eller samkönade vigslar?

Det blir väldigt svårt om man ska hålla ordning på vad alla tycker och anser, gör eller inte gör. Framför allt känns det som att man hamnar lite i samma fålla som t ex SSPX. Enligt TV-programmet menar de att just de sitter inne med Sanningen. Gör vi i Svenska kyrkan det?

Så vad ska man göra? Såhär menar jag:

Föra dialog med människor som hyser andra uppfattningar än en själv, så långt det går. Även debattera och visa känslor. (Jesus kunde ju både skälla ut Fariseerna och samtala med Nikodemus)
Hellre försöka umgås med oliktänkande än stänga dem ute. (Vi pratar ju ofta om att Jesus gjorde det. Vad skulle Uppdrag granskning sagt om hans besök hos Sackaios? (Luk 19) http://www.bibeln.se/
Sträva efter försoning så långt det är möjligt. (In i det sista pratade Jesus med vilka då? Två rövare!)

Försoning

Barck Obama förklarar 20 januari som en nationell dag av förnyelse och försoning. Spännande! I motiveringen skriver han: ( på vita husets hemsida: http://www.whitehouse.gov/ )

We are in the midst of a season of trial. Our Nation is being tested, and our people know great uncertainty. Yet the story of America is one of renewal in the face of adversity, reconciliation in a time of discord, and we know that there is a purpose for everything under heaven.

Fritt översatt:

Vi är mitt i en tid av prövning. Vår nation sätts på prov och vårt folk känner stor osäkerhet. Ändå är Amerikas historia präglad av förnyelse i motgång, försoning i tider av oenighet och vi vet att det finns en mening med allt under himmelen.

Det är inte självklart att allt är menignsfullt, som sker. Det är dock stort att söka efter att det som sker kan ges en mening, så att det inte fortsätter att vara meningslöst.

Om Amerikas historia är så stolt, som den beskrivs, kan ju också ifrågasättas.

Däremot tror jag helt och fullt på försoning. Utan försoning finns ingen framtid, ingen förnyelse och inget hopp. Varken för Amerika, Sverige eller världen i stort.

Obama

Så har han svurit eden. Obama! Blir det bättre? Tja, det kan ju knappast bli sämre. Göran Rosenberg svarade i studion på frågan vad som blir arvet efter Bush: Obama! Jag tror han menade att Obama aldrig hade blivit vald om inte Bush hade varit så dålig.
Nu talas det i kommentarer (jag lyssnar på Kalle Bildt, Birgitta Olsson och Jan Eliasson) mest om USA, Europa och Asien. Men Afrika då? Obama har ju sina rötter där. Jag tror det kunde bli ett lyft för Afrika. Jag hoppas i alla fall det.
Sedan sa K G Bergström något tänkvärt i Rakt på sak: Det var demokratiska presidenter som startade krigen i Korea och Vietnam, men det var republikaner som stoppade dessa krig. M a o spelar inte partifärgen så stor roll. Amerika är detsamma! Men förändring är möjlig och förhoppningsvis blir det lite bättre med Obama.

Freden dröjer!

Det är vapenvila i Gaza! Den är bräcklig. Mycket bräcklig. Israels soldater ska vara ute i tid för Obama att bli president. Det känns cyniskt, att det ena ska ha med det att andra att göra. Är kriget bara propaganda?
Det är så många som har dolda agendor (ibland illa dolda). Som vid demonstrationen på Larmtorget i lördags. De som arrangerade var också upprörda över plakatet med hakkorset på. Det var någon som smugit sig in och tydligen ville sabotera. Så får alla lida för någons tilltag. De som arrangerat demonstrationerna i Kalmar har varit en grupp Palestinier. Nasim Malik har hjälp till. Vad jag förstår vill de alla ha fred i området. För alla som bor där! Det känns viktigt att det är så!
Jag lyssnade på Håkan Sandvik för flera år sedan. Präst i Svenska kyrkan, som arbetat bl a på Västbanken. Han sa då att hans sympatier finns både hos Palestina och Israel men hans hjärta kan inte delas. Han gav sitt stöd till Palestienierna, eftersom de är den svagare parten. Så ser jag det också.
Men jag tror att en tvåstatslösning är det bästa i nuläget. Men då måste det vara rättvist. Det är det inte som det ser ut i nuläget. Först när det råder rättvisa kan det blir fred. Fram till dess i bästa fall vapenvila!

Fred nu!

För tredje lördagen i rad var det torgmöte på Larmtorget i Kalmar. Nasim Malik, har dragit igång dessa manifestationer i Kalmar. Bra! Jag var där för andra gången. Det är mest palestinier! Helt klart ligger sympatierna hos det Palestinska folket. Bara ett plakat går över gränsen. Det jämför Israels flagga med ett hakkors. Trist! Det blir lite för starkt för mig. (Jag läser forfarande boken om Desmond Tutu. Han jämförde aparheid med nazimen. Jag kan förstå tanken. På sätt och vis stämmer det. Men just att koppla ihop hakkors och staten Israel. Det blir svårt!) Men det är mycket aggression. Vi i Sverige har ju inte riktigt varit med om något som skapar så stor smärta, när det handlar om krig och bomber. Det är i år 200 sedan vårt sista krig, när vi miste Finland till Ryssland. Skulle ett grannland bomba Blekinge, kanske vi också skulle ta i. Jag tror det! Men låt mig ändå få reagera!

Det måste bli fred nu! Eld upphör! Vapenvila! Och så småningom även Rättvisa! Det är ju inte rättvist, att 1 ½ miljon palestinier ska klämma in sig på en landremsa som är som halva Öland, om ens det. (Inget ont om Öland!) Sedan måste det blir försoning! Och då är det viktigt att se att även Israel behöver befrielse. Från rädsla.

Studievecka

Detta år arbetar jag 75 % och studerar 25 %. Idag har jag suttit hela dagen. Det ska jag göra sex dagar till. Söndag tänkte jag vara ledig! Det kräver lite disciplin men det kändes skönt att slå på datorn och sätta igång.
Jag har läst om vad SACC beslutade år 1980 och 1981. Desmond Tutu var Generalsekreterare. hans texter är verkligen profetiska. 1980 sa han att det skulle ta 5-10 år och sedan skulle Sydafrika ha sin första svarta premiärminister. Det tog 14 år och det blev en president istället. men Tutu namngav Mandela, som den som skulle vara det. Jag tittar mycket på den profetiska rösten men även efter vilket genusperspektiv det finns. Och om man gör sig tolk för de fattiga eller om de fattiga själva får göra sin röst hörd. Synen på våld och icke-våld intresserar mig och mycket annat. Samtidigt läser jag biografin om honom. Rättvisans rebell. Det ger lite kött på benen.
Det är spännande att få sitta och förkovra sig! Jag får nog anledning att återkomma!

Tolerans och intolerans

Det är två spännande ord. De har och göra med synen på äktenskap för samkönade och med många andra frågor. Jo, det är ju viktigt att vara tolerant. Intolerant vill ingen vara. Men så smakar jag på ordet tolerant.
Tolerant!
Vill jag vara tolerant. Det är avstånd i det ordet. Jag bryr mig inte. Inte egentligen. Vi gör om det till ett verb:
Jag tolererar Dig!
D v s jag står ut med Dig. Men mer är det inte. En kyrka eller ett samhälle, som präglas av tolerans känns som en kall kyrka eller ett kallt samhälle.
Åtminstone när det gäller kyrkan skulle vi ju eftersträva något annat: att älska varandra. Jesus menar till och med att vi ska älska våra fiender. Inte tolerera dem.
Om man älskar någon, kanske man inte håller med den personen. Det är jobbigt! Men inte omöjligt! Så när det gäller människor, som inte har samma uppfattning som jag i olika frågor, försöker jag inte tolerera dem, utan faktiskt älska dem. Försöker, skrev jag. Det betyder att jan inte alltid lyckas. Ibland försöker jag inte ens. Men jag skulle vilja försöka. Älska, alltså!

Äktenskap eller ej

Nu diskuteras det i maktens korridorer i Svenska kyrkan. Ska samkönade par vigas till äktenskap eller ej. Ett förslag på vigselordning skickas ut av kyrkostyrelsen på remiss. Där står det enligt ärkebiskopen, som var intervjuad i Dagens Eko i lördags, att ordet 'äktenskap' inte är med. Ärkebiskopen menar att det inte var avsiktligt utan bara blivit så. Enligt DN sa Anders Wejryd:
'Det finns ingen idé om att försöka gömma undan ordet "äktenskap". Man har utgått från en bra, fungerande ritual som skapades för välsignelse vid partnerskap och utvidgat den med löftena, och då har det tydligen inte blivit naturligt att lägga in det.'
Det stämmer med vad han sa. Jag har själv lyssnat på intervjun, som finns på:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=3071&NrOfDaysInArchive=100
Här sker en typisk diskursiv kamp. I en hetero-normativ diskurs, blir det viktigt att begreppet 'äktenskap' har med den heterosexuella relationen att göra. I en diskurs, som betonar olika sexuella förhållandens lika värde, blir det viktigt att slåss för själva begreppet 'äktenskap'. Det handlar egentligen inte om 'rätt' eller 'fel'. Det handlar om makt!
Så länge heteronormen har makten är det på ett sätt. Ges begreppen ny mening har maktförhållandena förskjutits. Jag underar mycket över vad jag anser om detta. En fråga är naturligtvis huruvida den Gud jag bekänner mig till, har gett oss anvisningar, i bibeln, när det gäller dessa frågor. Det är inte en enkel fråga.
En annan fråga är om etiska frågor egentligen ska lösas på ett allmänmänsklig plan och att bibelns primära budskap är evangeliet om Jesus Kristus, att det finns NÅD för oss i vår svaghet, otillräcklighet och även när vi begår synd. I så fall skulle enskilda kristna kunna komma till olika svar i etiska frågeställningar (vilket ju redan sker) men Gud skulle så att säga inte lägga sig i.
Men kan ju också hävda, att det är Guds vilja att utlevd homosexualitet är OK. Men det går då inte att bygga på direkta bibelord utan måste i så fall byggas på mer allmänt hållna tankar i bibeln. Eller får man åberopa andra sätt att utröna Guds vilja.
Själv är jag nog inne på linje två. (Fast jag är inte helt övertygad). Vi människor får tillsammans lösa etiska frågeställningar. Det som är bra för kristna är även bra för muslimer och ateister. Kristendomen handlar i första hand om att det finns hjälp att få, när livet går sönder.
Men jag vet att detta är en hållning med många luckor.
På vad ska man då bygga sin etik? Det är inte enkelt! FN's deklaration om mänskliga rättigheter? Jo,m det går väl bra, så länge FN inte ändrar på dem. Hur länge är det så?
Jag befinner mig mitt i detta. Jag vill gärna respektera dem som kommer till andra uppfattningar!
Min egen uppfattning då? När det gäller äktenskap som begrepp? Nej, jag ser ingen poäng i att behålla ett ord för enbart hetero-sexuella relationer. Jag har aldrig fått frågan om att välsigna samkönade par. Skulle jag i framtiden få frågan att viga ettsamkönat par skulle jag svara: Ja!
Men däremot kan jag inte se att något gott kommer ut av en sitatuion, där alla präster måste göra det. Jag tror på försoning! Jag tycker faktiskt att det är bra att vi kommer fram till olika svar på livets svåra frågor. Jag har något att lära av den som tycker annorlunda.
Kanske skulle jag skriva något om tolerans och intolerans, men det får bli en annan gång.

Vilken kvinna

Som vanligt sitter jag i ottan och läser om händelserna i Sydafrika under kampen mot apartheid. Jag har kommit till 1960. En av de värsta massakrerna i Sydafrika skedde då, när polis avlossade skott in i en flyende hop med fredligt demonstrerande människor i Sharpeville. 69 personer dog, kanske fler. Därefter hölls, efter ett initiativ av Kyrkornas Världsråd, den s k Cottesloe Consultation, som blev en viktig signal till många vita kristna, att något måste göras.
1960 - det var året då Kristina och jag föddes. Och idag, den 9 januari, är det dagen då Kristina föddes.
Snart ska jag väcka barnen, vi har slagit i några paket. Barnen (ungdomarna) har själva fixat sina presenter. Själv har jag köpt några böcker. Kanske inte så fantasifullt men det får duga. Sången är det viktigaste. Tre barn bor i Kalmar. En i egen lägenhet. Men hon bor i vårt hus i natt, för att uppvakta sin ömma moder. Sönerna har sovmorgon. Den ene börjar 10, den andre 12 men de ska självklart upp kl 7 för att sjunga även de. Ludde, hunden, får vara med på ett hörn och kommer att med viftande svans hoppa upp i mattes säng. Själv bär jag brickan med ljus, paket och lite frukost.
Vem är hon då, födelsedagsbarnet:
Jo, hon är enligt uppgift från barnen, världens bästa mamma. Att Ludde betraktar henne som världens bästa matte, är ställt utom allt tvivel.
Själv tackar jag Gud för att mina och hustruns vägar korsades. Det hör faktiskt intimt ihop med Sydafrika. Jag hade kommit hem från ett år som volontär i just Sydafrika och blev inbjuden till ett läger, som hustrun hade ansvar för. Sedan var det en gemensam bekant från Sydafrika, som såg till att vi tog ytterligare ett kliv i processen att bli ett par. Vi gifte oss den 16 juni 1984 (25 år i år) och det är en oerhört viktig dag i Sydafrika, nämligen Youth Day, så man minns ungdomarna som demonstrerade i Soweto 1976. 2002-2006 bodde vi i Sydafrika. Ja, vårt liv och Sydafrika hänger ihop.
Min fru är en mycket spontan och ärlig person. Hon är minst av allt konflikträdd. I Västerbotten, där vi också har bott, sa de att hon är en person 'utan farstu'. D v s man kan kliva direkt in. Jag skulle tillägga att hon inte har några mattor på sin själs golv, under vilka man eventuellt skulle kunna sopa gamla konflikter och diverse groll. Kanske är det inte alltid behagligt att leva så, att allt hela tiden ska upp till ytan. Men i långa loppet är det mycket välgörande.
Till detta skulle kunna läggas mycket omtanke, mycket matlagning, mycket bakande, kompentent yrkeskvinna osv. Listan kan göras lång. Sämre sidor finns naturligtvis, men dem lämnar jag denna morgon. Det viktigaste är att jag älskar henne högt och för att knyta ihop detta blogg-inlägg: Hon strävar alltid efter försoning! Kanske därför som hon passar så bra i Sydafrika. Men nu ska jag snart upp och fixa med brickan ...

Gaza-remsan delad

'De israeliska markstyrkorna uppges ha skurit av de norra från de södra delarna av Gazaremsan ...'

Så står det på TT's hemsida. Otroligt! När ska detta ta slut! Hjälpsändingar är på väg. Enligt Israel hindrar Hamas dessa sändningar. Enligt Röda Korset är det Israel som sätter käppar i hjulen. Civila drabbas!

Rättvisa! Försoning! Fred! Nu!

Jesus i skolan

Läste en mycket bra blogg på expressens nätupplaga. Underbara Clara från Västerbotten. Det var Gerthie, som tipsade mig. Så bra! Hon skriver om religion och naturvetenskap i skolan. Om objektivitet och respekt. Läs gärna på:

http://www.expressen.se/debatt/1.1421251/jesus-behovs-i-svenska-skolan

Ett citat ska jag ta med:

'Jag tror att varken religiösa eller sekulära skolor är lösningen på problemet. Jag tror på integrerade skolor. Jag tror att barn behöver möta många olika nationaliteter och typer av människor och lära sig att respektera varandra.'

Hon har många andra poänger. Bl a att naturvetenskap också är en slags teori och ingen absolut vetenskap. Ja, det finns mycket att fundera över. Jag är själv inte odelat positiv till religösa friskolor men i ett demokratiskt, pluralistiskt samhälle vore det konstigt om det inte skulle finnas möjlighet att starta en skola på religiös grund om andra får starta skolor på andra grunder.

Viktigt är också att kommunal skolor även de bygger på någon form av värdegrund.

För mig är det dock mest naturligt att finnas i världen. Tillsammans med andra människor. Inte separera!

Fred i Västasien! Nu!

Igår var vi på larmtorget i Kalmar. Det handlade om situationen i Palestina/Israel och i synnerhet vad som händer i Gaza. Riksdagsman (kvinna!)Lena Hallengren (s) talade väl. Hon visade tydligt sin avsky för Israels bombningar men var även klar över att Hamas måste upphöra med sina atacker på bosättningarna i närheten. Nasim Malik hade ordnat det hela. Bra gjort! han höll också ett eldigt anförande. Salim Saab, från Hultsfred, talade också. Det sista inlägget missade jag. De var svinkallt och jag hade cyklat till Larmtorget och skulle även cykla hem. Svinkallt i Kalmar är - 3 grader. (Jag växte upp i Porjus, där vi slapp gå till skolan om det var under - 40 ....)
Några reflektioner: Varför är det värre när kvinnor och barn angrips än när män angrips? (Man kan skilja på civila och militärer, det är OK, men jag reagerar på uppdelningen). En annan reflektion gällde ett av plakaten. Det stod att Israel var lika med ett hakkors. Sådan propagande stödjer jag inte.
Däremot vilar hela staten Israel på en omöjlig grund, nämligen att det är en nation för ett visst folk. Det kan aldrig hålla i längden. En tvåpartistat kanske kan vara ett steg på vägen men visionen måste ju vara att man ska kunna leva sida vid sida. Går det i Sydafrika (vilket det gör, även om det naturligtvis är problematiskt) så kan det gå i Västasien. (Detta är reaktion nr 3: Varför säger vi 'mellanöstern'? Öster om vad då? Det är ju ett eurocentriskt perspektiv. Tänk om amerikanarna skulle kalla oss för mellan nordöstern? Eller kineserna skulle säga 'fjärran västern'? Nordeuropa är ju enklare! Alltså bör vi, anser jag kalla området kring Israel/Palestina för Västasien!
Dessutom menar jag att vi ska protestera mot Israels atacker. Och mot Hamas våld. Men på något sätt är det Israel som i nuläget är starkare. Med USA och EU i ryggen. Palestineierna är naturligtvis inte moraliskt perfekta (liksom inga andra folk är det) men de borde få ha rätt till sina mänskliga rättigheter. (Annars vore det ju inga mänskliga rättigheter!)

Ur en hunds perspektiv

Nyårsraketer! Jo, jag har köpt några genom åren. Jag tror inte jag har lagt mer än högst 200 kr på detta tvivelaktiga nöje. Men visst är det vackert, när himlen lyses upp!
Nej, det är hemskt! Under störren delen av nyårsaftonen sprang vår Jack Russel Terrier, Ludde, runt som en galning. Ömsom skällde, ömsom skakade. Problemet var inte att vårt annars trevliga nyårsfirande stördes. Det gick väl an men även en person som inte kan mycket om hundar kunde ju se att han var stressad. Kanske beroende på att jag nu upplevde firandet ur hundens perspektiv, kändes det som att smällarna och raketerna blivit fler. Till vilken nytta? (Nej, jag vet: Det är inte därför man smäller av fyrverkerier). Nu ser jag framför mig en rad nyårsfiranden, som för mig (oss) kommer att vara fokuserade kring hur vi kan få Ludde att slippa lida. När vi gick till affären vid fyra-tiden var det en stackars hund som löpte amok i entrén och en lika stressad matte, som försökte få lugn på sin valp. Det var en ganska stor hund och det verkade inte helt enkelt. Då upplevde jag att smällarna hade detonerat mitt i köpcentret, nära hunden.
Förmodligen är det bara att lida sig igenom detta dygn. Sån tur att en hund med all sannolikhet inte har minst koll på klockor och almanackor!

Nytt år

Inget speciellt händer bara för att klockan plötsligt visar att det är en ny dag. Eller att almanackan skriver 2009. Ändå står vi där med varsitt glas Asti. Den ska hällas upp så nära tolvslaget som möjligt. Skål! Gott Nytt År! Det är trevligt att fira nyår men det skulle kunna vara lika trevligt att önska varandra glad april eller något annat!
Nåväl, nu är det i alla fall ett nytt år och en stor skillnad för det nya året med sig för mig. Jag arbetar fr o m 1/1 2009 endast 75 %. Det är min faktiska tjänstgöringsgrad. Fram till 31/12 2008 hade jag även 25% extra prästtjänst. Förmodligen kunde jag fått fortsätta med det ett tag till. Kanske ett helt år, beroende på vissa kyrkliga omstruktureringar. Jag tackade nej till den möjligheten. Jag vill ha detta extra utrymme till mina studier. Så nu ska jag arbeta tre veckor heltid och sedan vara ledig en hel vecka. Den veckan kommer jag att ägna åt min forskning. Det känns mycket bra, att efter fem års studier få koncentrera mig på att bli färdig. Detta är en klar förändring för mig, som inträffade 2009-01-01. Men annars verkar det mesta vara sig likt både hemma och på jobbet!
Vi fick en fantastisk start på det nya året. I strålande solsken tog vi en lång och frisk promenad utåt Björkenäs. Så underbart! Solen sken och det var många som gjorde som vi. Mer sådant!