Aneby – alla får plats

Ett radioklipp dök upp. Så underbart. Det handlar om en temavecka i Aneby:

Ett bra budskap i dessa tider, när det exempelvis ifrågasätts hur många asylsökande vi kan ta emot i Sverige. Häromdagen skrev ordföranden för Kristdemokraternas Ungdomsförbund en artikel om detta på DN’s nätupplaga. Partiets ordförande, Göran Hägglund, har tagit avstånd från artikeln, enligt Aftonbladet, och det är bra. Kristdemokraterna är tredje största parti i Aneby med nästan 15%. Jag kan tänka mig att många kristdemokrater i Aneby ogillade KDU’s utspel.

Den som tog initiativ till temaveckan i Aneby är kyrkoherden i Svenska kyrkan, Peter Andreasson. Han är själv född i Etiopien, så han bär säkert med sig erfarenheter av annorlundaskap i sin egen kropp. Jag blev glad när jag hörde om detta initiativ.

Vi bodde i Aneby i 10 år och jag minns hur både flyktinggrupper från Eritrea och Balkan togs emot genom att faddrar utsågs till dem som kom. Vi fick lära känna en familj från Kosovo och det vidgade våra horisonter på många sätt.

Allt var inte bra i Aneby. På en liten ort kan det ibland bli trångt. Säkert finns fortfarande utstötningsmekanismer, som det ofta gör på små platser. Jag tror dock inte att det i första hand riktar sig mot människor med utländskt ursprung.

Därför är det bra att jobba med temaveckor som denna. Lyssna på klippet och inte minst på det som sägs allra sist av en tolvåring:

Vi ska ha en manifestation. Att alla är lika viktiga och det kvittar vilken religion man har och hur man ser ut och vilket kön man har och allting. Det är la’ bra och visa att alla får plats här i Aneby.

Länken kommer här.

När vi som är utsända medarbetare för Svenska kyrkans internationella arbete, samlades till konferens i Sigtuna för ett par veckor sedan, visade det sig att 5 av 25 kollegor antingen hade bott i Aneby eller hade sina rötter där. Det säger något! Jag är glad för våra 10 år i detta speciella samhälle på småländska höglandet.

När jag surfar runt ser jag att det firades mässa på torget. Ekumeniskt! Underbart. Det gjorde vi en gång varje år. Det var också mycket viktigt. Jag hittar detta på MattsTorebrings blogg.

Gladast blev jag nog över att läsa om en positiv manifestation för enhet i mångfald. Så mycket har handlat om protester mot extremister. Nu är det dags att också lyfta fram det goda i det svenska samhället.