Imorgon ska Växjö stift välja biskop. Jag läser lördagens ledare (essä) i Barometern-OT. Ulf Wickbom har lyssnat på utfrågningen och ser två typer av biskopskandidat bland de fem: Stiftschef eller barmhärtig samarit. Han ger en rad exempel, som ska förtydliga det hela. Allt från hur de svarade på frågan om hur de hanterar media till hur de ser på frågan om samkönade äktenskap. Lejon och Sandahl på ena sidan. Tegby, Eckerdahl och Johansson på den andra. Ganska oreflekterat, som jag ser det. Det är klart att de två förstnämnda i vissa frågor tillhör en slags fromhet. Om man ser på ytan. Men analysen är alldeles för ytlig. Som jag har visat kan man se en mängd andra skiljelinjer. Mellan olika typer av ledarskap. Men ledarskribenten kastar ju in en brasklapp: Jag tar inte ställning. Nej, det kanske han inte gör. Inte i frågan vem som blir bäst som biskop. Men i sitt sätt att beskriva verkligheten gör han i alla fall det.
Man kunde även beskriva olika typer av ledarskap. Då skulle Tegby och Eckerdahl kunna stå för ett ledarskap, som åtminstone på mig verkar mer benäget att gå in i svåra situationer, samtala och bena ut. Där verkar Johansson och Sandahl skilja ut sig åt ett annat håll. Johansson glider och Sandahl, som visserligen inte är konflikträdd är på tok för kategorisk för min smak. Det är även Lejon.
Att överhuvudtaget dela upp dessa fem i två olika läger tror jag inte bidrar till förståelse av vad stiftet behöver.
Nu återstår nog det vi har gjort de senaste månaderna. Bön! Om detta skriver inte ledarskribenten något. Ska kanske heller inte göra det. Men vi som röstar, får till slut lägga avgörande i Guds händer. Och rösta som vi tror det blir bäst.
No comments:
Post a Comment