Husvälsignelse

Något vi planerat och tänkt på ganska länge. Vi ville vänta tills våra arbetstillstånd var klara. Då pratade vi med Biskop Biyela, lärare på prästseminariet. Han tyckte att avgångsklassen borde få vara med. Det skulle vara en god övning för dem. Men de var ute på praktik i september. Så kom vår resa till Botswana och min resa till Sverige. För att inte tala om veckorna i Asien. Det verkade omöjligt att få ihop det. Men så ikväll passade det. Fantastiskt!

Skönt att vi har ett stort hus, där många får plats.

Biskopen välsignar
vigvatten.

Strax efter sex kom tre av de fyra studenter som bor på vår tomt. Strax därefter dök biskopen upp med WV-kombin proppfylld. Sedan trillade fler in och så småningom var vi drygt 30. Flera lärare från prästseminariet och även den lokala prosten kom.

Biskopen talade om skillnaden mellan ett hus och ett hem. Han välsignade vigvatten och talade om dopet. Vi firade mässa och han knöt ihop det med Jesu besök i Betania, hos Martha, Maria och Lasaros. När vi firat mässan var det dags att gå från rum till rum och stänka vatten samt svinga rökeslekaret.

Det sista och viktigaste var när vi samlades vid grinden och biskopen bad att den skulle hindra obehöriga från att komma in men stå öppen och välkomnande för alla gäster. Det kändes mycket kontextuellt och nära.

Liksom Jesus är grinden in till fåren, ber biskopen att vår
grind ska skydda oss mot allt ont.

Sedan blev det fika för alla. Hustrun hade använt tiden väl, när jag var i Asien. Pizzabullar och kärleksmums uppskattades varmt. Och vi är glada och tacksamma över att så många ville vara med och be för vårt hem!