Svenska kyrkan väljer väg – eller inte?

Just nu pågår två viktiga val i Svenska kyrkan. Jag ser på dessa val lite på distans. Och med viss uppgivenhet. Var finns visionerna? Var finns ivern och glöden? Tittar vi inåt ser vi tomma kyrkor och sammanslagningar av svårskötta pastorat, som leder till stordrift. Ser vi utåt ser vi stora utmaningar på alla plan, inte minst klimathotet. Varför genomsyras inte dessa två viktiga val av frågan: Hur kan kyrkans eget liv länkas till världens nöd? Är det inte det som kristen tro handlar om? Tror vi inte längre att Jesus är befriaren/räddaren/frälsaren? Jag skulle kanske redan initialt be om ursäkt för att denna bloggpost blir väl negativ. Men jag låter faktiskt bli att be om ursäkt. För jag tror att jag har en del poänger.

      Kyrkovalet 

Detta val får nästan alla medlemmar i Svenska kyrkan över 16 år delta i. Det handlar om val till församling, stift och till nationell nivå (kyrkomötet). Vi som är med i Svenska kyrkan men bor utomlands har inte rösträtt. Har bloggat om detta tidigare. Länken: här!

När jag läser på nätet verkar det som om den viktigaste frågan denna gång är huruvida politiska partier ska vara med i kyrkovalet eller inte. Svenska kyrkans demokratiska system tillåter vilken grupp som helst att ställa upp. Det är alltså formellt helt riktigt att även ett politiskt parti ställer upp. (Redan här vill jag deklarera att jag inte ifrågasätter enskilda personer som ställer upp till val i kyrkoråd, stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Många av dessa, även de som ställer upp genom politiska partier, har goda bevekelsegrunder och bidrar på ett konstruktivt sätt.) Men visst är det märkligt att t ex socialdemokraternas partistyrelse fastställer det kyrkopolitiska programmet? På partiets hemsida kan man läsa följande:

Kyrkopolitiken vi driver inom Svenska kyrkan syftar till att vi ska ha en öppen folkkyrka och att kyrkan ska vara på människans sida.

Jag är kanske inte direkt förvånad. Men satsen ”kyrkan ska vara på människans sida” – vad säger den? Kyrkan består väl av människor? Men ska inte kyrkan vara på hela skapelsens sida? Även djur och natur, alltså! Så går det när ett politiskt parti ska göra teologi. Det blir s k plakat-politik.

Jag blir inte heller så imponerad av Centerpartiets kyrkopolitik. På partiets hemsida kan man leta sig fram till följande, under rubriken ”Centerpartiets mål i Svenska kyrkan”:

Centerpartiet vill stärka demokratin i Svenska kyrkan. Den lokala församlingen ger bäst möjlighet till engagemang och trygghet för församlingsborna och ska vara grunden i kyrkans arbete, samtidigt som församlingen är en del av den rikstäckande folkkyrkan.

Vår tids olika utmaningar kan församlingarna möta genom nytänkande samverkan. Sammanläggning av församlingar ska växa fram underifrån och ska endast ske på församlingarnas egna initiativ. Centerpartiet ser positivt på att kyrkan tar tillvara möjligheten att nybilda församlingar för att stärka det lokala engagemanget.

Centerpartiet vill att Svenska kyrkans alla tillgångar ska förvaltas på ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.

Är detta mål? Är inte demokratin ett sätt att fatta beslut? Är inte sammanläggningar av församlingar eller inte en organisatorisk fråga? Är inte förvaltning av kyrkans tillgångar ett medel, snarare än ett mål?

Det tredje riksdagspartiet, som ställer upp i kyrkovalet är Sverigedemokraterna. Det första de skriver om på hemsidan om sin kyrkopolitik säger väl allt:

Sverigedemokraterna behövs i Svenska Kyrkan för att slå vakt om våra traditioner, vårt kulturarv och vår historia.

Hur slår man vakt om sin historia? Vad betyder det? Och vems historia avses? Sverigedemokraternas? Är det verkligen kyrkans uppgift att slå vakt om den?

Kort sagt: jag undrar vad partierna har i Svenska kyrkan att göra? Låt mig vara tydlig igen: det är ju klart att personer som är medlemmar i politiska partier ska ställa upp i kyrkoval. Det är ju toppen. Jag gillar att kyrkans medlemmar engagerar sig i partipolitiken. Men grunden för engagemang i Svenska kyrkan måste ju vara den kristna tron, som tar sig uttryck i delaktighet i kyrkans liv. Därför är det bättre att skapa fristående nomineringsgrupper.

Sammanblandningen mellan partipolitik och s k kyrkopolitik är djupt olycklig. Jag är övertygad om att den beror på att Svenska kyrkan fortfarande är en maktfaktor. Svenska kyrkan har många medlemmar och fortfarande mycket jord och skog. Självklart intressant för politiska partier att vilja styra. Och som sagt: helt enligt reglerna. Därför måste en förändring komma genom samtal och opinionsbildning. Men där är jag hoppfull. Jag tror att förändring är möjlig!

Ärkebiskopsvalet

Det känns helt enkelt bara som en gäspning. Jag har bloggat om detta förut. Länken: här. Det piggaste är att två personer från utlandet förts fram på pläderingsmötena. Men Graham Cray är född 1947 och fyller alltså 66 år i år. Biskop Thomas i den koptiska kyrkan är på många sätt en beundransvärd person. Men är det realistiskt att tro att han blir vald? Tre av de andra föreslagna har redan hoppat av. Kvar blir alltså:

Antje Jackelén

Ragnar Persenius

Per Eckerdal

Cristina Grenholm

Johan Dalman

Eftersom det måste vara fem kandidater på hearingen är det väl lika bra att skippa provvalet och gå på hearingen med en gång. Spar både tid och pengar.

Vad vill då dessa kandidater? Jag vet faktiskt inte. Jag kanske följer med dåligt men jag får intrycket att det är bäst att inte sticka ut för mycket. Varför? Jo, för att de politiska partierna, som jag skrivit om ovan, också har oerhört mycket att säga till om i valet av ärkebiskop.

Kan det vara så, att de största grupperna i kyrkomötet (som antingen är politiska partier eller har starka kopplingar till sådana) egentligen inte vill ha så stort valdeltagande i kyrkovalet, för det hotar i så fall deras ställning? Kan det vara så att de heller inte vill ha så stort engagemang kring valet av ärkebiskop, för det bästa är att nästa ärkebiskop blir en person som inte syns och hörs så mycket i det offentliga rummet. Jag bara frågar. Och jag hoppas jag har fel!

När det sedan gäller de andra nomineringsgrupperna, har en del organiserat sig efter partibeteckning, utan att ha formella band till de olika politiska partierna. Sedan finns det ett antal s k partipolitiskt obundna alternativ. Jag tycker det sistnämnda är en självklarhet. Ändå uppmanar jag var och en att granska samtliga grupper. Gå på sakfrågorna. Leta efter visionerna. Fråga vilken grupp eller kandidat som bäst uttrycker det som är kristen tro. What would Jesus Do? Hur skulle Jesus göra?

I Kyrkans Tidning visas de senaste artiklarna om kyrkovalet. 

Bland de 6 senaste handlar 3 om Sverigedemokraterna. Hur tänkte de då?