Efter att inte haft så mycket kontakt, under en ganska lång tid, har min professor och jag nu börjat mejla lite och ska även ha ett samtal på telefon. Det känns bra. I mejlen har prof. Strauss framfört ganska svidande kritik, när det gäller mitt arbetssätt. Det är i och för sig inte behagligt men bättre än att inte höra något alls. Kommunikation är aldrig lätt. Inte när man bor på samma plats och talar samma språk. Det skiljer ca: 9000 km mellan professorn och mig. Han är uppvuxen i ett annat land, en annan kultur, en annan kyrka och talar ett annat språk. Vi kommunicerar på engelska. Det är varken hans eller mitt modersmål. Om vi lyckas förstå varandra är det mer förvånande. Men en förutsättning är att vi försöker. Det gör vi nu och det känns bra.I slutändan är det professorn som avgör om jag ska 'släppas upp' till disputation. Det är intressant, att vara så i händerna på en annan människa. I stor utsträckning är det han som har makten och jag som får foga mig. Jag kan naturligtvis hoppa av. Men det är i nuläget inget alternativ.
Men såhär har de flesta forskarstuderande det. Samt de flesta elver över huvud taget. Delvis skriver jag om detta. Maktrelationer!
3 comments:
Det är väl resultatet som räknas? Inte arbetssättet? Är han dum, eller maktgalen?
Pappa du är bäst! Du kommer lyckas jättebra, det vet jag. Skönt att ni kan ha kontakt nu. Hoppas att han kan ge konstruktiv kritik, så att du kan förbättra och inte bara vara ett stort frågetecken. I vilket fall som helst så kommer du att lyckas!
Allt har sitt mmmm-plopp-doink. Tänk på att även om du är i plopp nu så kommer snart doink :)
Instämmer med Matilda. Klart du ska disputera, så jag får åka till Sydafrika! Och så att du kan bli biskop i Växjö sedan. ;-P
Post a Comment