Old and new kids on the block

There were a number of new parties in the South African election. Two of these were the Agang SA and the EFF. My personal view is that Dr Ramphele could have made a huge contribution to the polical life. The party in fact failed to do what they set out to do. They only got one seat in the National Assembly and now they (just like Cope did after the previous election) are fighting over the leadership. News.iafrica.comhttp://news.iafrica.com/sa/944293.html writes:

It emerged last week that the party's chairperson Mike Tshishonga and Ramphele had registered conflicting fraud cases with the police to ascertain who opened an account for the party to receive a R200 000 refund from the Independent Electoral Commission.

A sad story.

The other ”new kid on the block” is of course the EFF and their Commander in Chief, Julius Malema. In his response to President Zuma after the State of Nation Address he really managed to stir the feelings of the house. A number of times other MP’s protested  - as far as I understand on silly points. For instance when Malema did not say ’honourable’ Cyril Ramaphosa.

The EFF has found a vacuum to the left of the ANC. To the right is only the DA and a number of very small parties. The question is whether the EFF will convince the masses. Malema and his gang are dressed in working clothes but are they really revolutionary? I doubt it. Malema’s speech was good, but will the party make a difference in the Parliament? Listen to the speech here. 

Another series of events are possibly even more interesting. Taking place outside the parliament. South Africa has just seen the end of the longest strike ever. The one in the platinum mines. Over five months. And the back drop is the Marikana massacre. (Malema also mentioned this in his speech. Claiming quite frankly that the ANC-led government murdered those mine workers.

I have written about this before. The old union for Mine workers (NUM) was not behind this strike but the new union, Amcu, was. They are not loyal to the ANC. I presume most of them vote for the EFF. NUM is part of COSATU. Which is in a tripartite alliance with the ANC and the SACP (the South African Communist Party). It has always been a mystery to me, how the Communist party can support a government which is definitely not communist.

When the strike in the platinum field ended it didn’t take long for another union to declare that they also will go on strike. This time it is the metal workers union (NUMSA). It is part of the COSATU but very critical to the tripartite alliance. They say they will form another election alliance. Will it be with the EFF? If so we are going to see major changes in the upcoming municipal elections in 2016.

Another Sunday in Eastwood

The service had just started when I arrived about two minutes past nine. And the service finished already twenty minutes past ten. The sermon was not more than fifteen minutes. Amazing. A very short service! But soon I realized the reason.

When it was time for announcements we were told that Oupa Piet Witbooi was late. Such a nice, old man! He was from Bloemfontein and always greeted us in seTswana or seSotho. Almost ninety years old. He had been ill for some time so I don’t think it came as a surprise to anyone. Nevertheless, it was very good that I was present. It gave me an opportunity to show him and his family my (our) respect. I write ‘our’ because if I am there, my wife is also there and vice versa.

But the question remains: how could this explain the short service? Because, after the service, most of us went to the home of Oupa Witbooi. Around 25 persons squeezed into a room not more than 10 square meters big. I was asked to begin with an opening prayer. A bible text was read and our chairperson, Mr Sishi, preached. He took his point of departure in Luke 2:25-32. About old Simeon. Very appropriate.

Lord, now lettest thou thy servant depart in peace, according to thy word: For mine eyes have seen thy salvation …

Mr Sishi and others spoke about Oupa. His humour, how he used to dance in church, how he made jokes with his children and grandchildren but most and foremost about his love for the church.

At the end of the short prayer support meeting, arrangements around the funeral were made. As he was also a good friend of the Pentecostals it was agreed that the Assembly of God should host Tuesday’s prayer meeting. Due to the size of the Lutheran church it was also agreed that a church from another denomination should be borrowed for the funeral this coming Saturday. From the family it was said that they wanted the Thursday prayer meeting to be an open service where people should feel free to give speeches, remembering Oupa. Saturday’s funeral service should, according to the family, only be a service of prayer, singing and preaching.

I like this totally natural approach to death. And the way arrangements are made in a room where so many people are present and it just goes very smoothly. My only regret is that we cannot take part in the funeral. But at least I (we) attended this first prayer support.

Mrs Prince reads Luke 2:25-32

Breaking news – Russel Botman dead

The University of Stellenbosch confirms, on twitter, that its Rector, Russel Botman, is dead.

We confirm that @RusselBotman passed away in his sleep, at his home, last night.

Russel Botman was at one stage President of the South African Council of Churches. It is a major loss for the ecumenical movement in South Africa, his own church, the Uniting Reformed Church in Southern Africa, the University of Stellensbosch and of course for his family.

Requiescat in pace!

Vad skulle Jesus göra?

Med anledning av Svenska kyrkans satsning i Almedalen ställde jag en fråga i min senaste bloggpost:

Vad skulle Jesus göra?

För något år sedan minns jag att även Sverigedemokraterna var med vid Nikodemussamtal i Domkyrkan. I år la jag märke till att de inte är med. Kanske är den tiden förbi, tänkte jag.

Men så läste jag något i Kyrkans Tidning. I kommentarerna efter artikeln jag citerade i min senaste bloggpost. Där skriver Peter Nyqvist:

Ser att man fått med alla större partier utom Sverigedemokraterna. Så mycket för den påstådda mångfalden där...

Kanske avser han just Nikodemussamtalen. Jag tror det. En faktaruta angående dessa samtal avslutar artikeln. Barbro Matzols, den journalist som skrivit artikeln svarar då:

Sverigedemokraterna har inbjudits till Nikodemussamtal i domkyrkan, precis som alla andra riksdagspartier. Att de inte svarat på inbjudan, trots påminnelse, är deras beslut.

Det var viktigt att få reda på. Nikodemussamtal är en fin tradition alltsedan det först skedde, när Nikodemos kom till Jesus en natt. (Läs mer om det samtal som då fördes, i Johannesevangeliets 3:e kapitel.) Det är ett bra initiativ av Visby Domkyrkoförsamling. Det är också bra att alla partier i riksdagen inbjuds. Om något parti sedan väljer att inte komma, är det i och för sig beklagansvärt. Det är i alla fall ett försök till dialog och det är bra. Ett delsvar på frågan:

Vad skulle Jesus göra?

Visby reagerar

Det var ju roligt. Nu finns Almedalsveckan på både Visby stifts hemsida och på Visby Domkyrkoförsamlings hemsida.

Visby stifts hemsida. Länk till Almedalsveckan.

Visby Domkyrkoförsamlings hemsida. Länk till Almedalsveckan.

Men fortfarande kommer nog biskopen "lysa frid" över veckan och inte "lysa marknadsfred". En vän undrade om det verkligen var en bra idé, oavsett ordval. Såhär skrev hon:

Kanske det inte ska lysas alltför mycket varken fred eller frid över veckan utan just diskussion o ifråga sättande är vad världen o vi behöver?

Jag är benägen att hålla med men jag tror att tanken är att de olika politiska partierna ska debattera på ett fredlig sätt.

En utmaning är: hur kan vi inkludera även extremisterna i freden? Klockringning är ett sätt att protestera som användes i Jönköping och nu även ska användas i Visby. Men är det inkluderande?

Psalmsång, som några försökte i Jönköping är tydligen åtalsbart, enligt Kyrkans Tidning.

Missförstå mig inte. Rasism kan aldrig accepteras. Den måste motarbetas. Men även de extrema är samhällsmedborgare. Ska freden bevaras genom att exkludera dem? Det är ju inte heller en framkomlig väg. Eller genom att marginalisera dem? När jag läser på Svenskarnas partis hemsida går budskapet totalt stick i stäv mot mina egna värderingar. Jag skulle vilja påstå mot kristen tro. Men hur ska jag se på dessa människor? En fråga som kommer till mig är:

What would Jesus do? Vad skulle Jesus göra?

Jag tror vi ska be och arbeta med detta. Hur kan vi protestera mot medmänniskor, som har åsikter som vi absolut inte håller med om och anser vara direkt människofientliga?

Protester tror jag är nödvändigt. Helt nödvändigt! Men kan vi göra något mer! 

K G Hammar ska tala i Visby. Vid en Midnattsmässa den 2 juli. Såhär står det i annonsen:

Vår stora utmaning är att i alla möten, alla konflikter, i alla relationer välja fredsbyggandets väg.

Hur bygger vi bäst fred med exempelvis Svenskarnas Parti? Går det?

Almedalsveckan blir fridlyst

Enligt KyrkansTidning kommer Almedalsveckan, för Svenska kyrkans del inledas

... med att biskop Sven-Bernhard Fast lyser frid över veckan.

Skojigt ordval. Som präst tänker jag kring orden ”lysa frid över” att det är något en präst gör ute på kyrkogården, när kistan sänks. Men så ska det väl ändå inte tolkas.

Så jag googlar på ”lysa frid” men får inga bra svar. Då vänder jag på steken och googlar på ”fridlysa” och inser att det har ytterligare en innebörd. Enligt wiktionary betyder ”fridlysning”:

... skydda från att bli utrotad, eller från att påverkas av människor ...

Det verkar som Almedalsveckan ligger illa till. Vad säger egentligen Visby stift om saken. Det är ju där Sven-Bernhard Fast är biskop. Men faktum är att Visby stift inte alls annonserar några aktiviteter på sin hemsida, när det gäller Almedalsveckan. Inte ens en länk till den hemsida som Svenska kyrkan har kring Almedalsveckan. Det är väl ändå märkligt!

Men på Svenska kyrkans Almedals-hemsida, finns kanske ursprunget till Kyrkans Tidnings ordval. Där står det att biskopen

... lyser "marknadsfred" över Almedalsveckan 2014.

Puh, det var ju bra. Nu ska det bli intressant att se vilket ordval som media i övrigt väljer. Samt om Kyrkans tidning står på sig, när det gäller ordvalet. Samt om Visby stift lägger ut en länk till Svenska kyrkans hemsida om Almedalen.

Det kunde förresten Visby Domkyrkoförsamling också göra. Där står det mest om Helgmålsringning från Domprostens trädgård och Gotlands kyrkvecka.

 

Antje Jackelén och dopet

Antje Jackelén står ensam framför dopfunten i Uppsala domkyrka. Hon ska snart installeras som Svenska kyrkans ärkebiskop. Kyrkan är fylld av förväntansfulla människor. Själv är jag inte där men ser gudstjänsten på SvT Play några dagar senare.

Gudstjänsten inleds med doperinran. En påminnelse om dopet. Vilken utmaning. Inte bara på ett individuellt plan, för Antje själv, utan kanske främst på ett kollektivt plan, för hela Svenska kyrkan. Dopet är det som förenar kyrkans människor. I alla tider. Över hela vår jord. Gemenskapen beror inte på vår duglighet eller på våra värderingar. Den beror inte på hur mycket eller hur lite vi tror. Vi hör ihop i Kyrkan – i kristenheten – genom dopet. Så stort och så märkligt!

En god start för en ny ärkebiskop i Svenska kyrkan. Det finns visserligen många fler döpta utanför Svenska kyrkan. De flesta av dem i andra samfund och strukturer. För Svenska kyrkans ärkebiskop är det dock Svenska kyrkans medlemmar som står i centrum. Det innebär att det biskop Antje påminns om där vid dopfunten är att alla som döpts in i Svenska kyrkan hör ihop. Alla!

Det är kanske inte så svårt när det gäller alla dem som är närvarande i Uppsala domkyrka vid den högtidliga installationen. De flesta av dem tillhör med stor säkerhet Svenska kyrkan, även om det också finns ekumeniska representanter. Ärkebiskop Antje har definitivt ett särskilt ansvar för alla de Svenska kyrkans medlemmar som är där.

Men hon har också ett ansvar för dem som inte är där. Märkligt nog har hon ett ansvar för dem som inte ens vet att de i detta ögonblick får en ny ärkebiskop. De som inte tänker på att de är med i Svenska kyrkan och till och med bidrar ekonomiskt till kyrkans liv och verksamhet. Ärkebiskop Antje deras ärkebiskop. De som inte finns med i gudstjänsterna så ofta. Eller kanske aldrig. Eftersom de genom dopet ändå hör till kyrkan.

Det finns också döpta medlemmar, som är kritiska till valet av Antje Jackelén. Till och med de som anser att någon annan borde blivit deras ärkebiskop. Men oavsett vad de tycker, är de också döpta in i samma kyrka. Antje är deras ärkebiskop. Vilken utmaning!

Nu börjar emellertid vissa frågor i mitt bakhuvud pocka på uppmärksamhet. En av dem handlar om de medlemmar i Svenska kyrkan som inte är döpta. Dessa är medlemmar antingen för att de var medlemmar före 1996 då dopet blev medlemsgrundande eller för att de är medlemmar ”i väntan på dopet”. Självklart räknar jag in även dem. Min önskan är att de ska upptäcka dopets nåd och ta kontakt med en präst och boka tid för dop. Det tror jag även ärkebiskop Antje vill.

I Aneby kyrka i Norra Småland (Linköpings stift) finns en dopgrav.
Den påminner om att det aldrig är för sent att bli döpt. Svenska kyrkan
döper många vuxna, även om de flesta döps som barn.

Men hur är det med alla andra i Sverige, som varken är med i Svenska kyrkan eller något annat samfund. Döpta eller ej. Har inte Svenska kyrkans ärkebiskop ett speciellt ansvar även för dem? Nej, det anser jag inte. På den gamla statskyrkans tid var det nog så. Vissa tidningar lever kvar i denna tid. Så här skrev DN i oktober förra året, när resultatet för ärkebiskopsvalet i Svenska kyrkan var klart:

Sveriges nya ärkebiskop såg tagen ut men sprack upp i ett leende när valresultatet presenterades ...

Det var två fel av två möjliga. Dels var hon ärkebiskop electa, dels finns fler ärkebiskopar i Sverige. T ex Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop i Syrisk ortodoxa kyrkan i Sverige. Han är ordförande för Sveriges kristna råd. (Han var dessutom med när Antje Jackelén installerades som Svenska kyrkans ärkebiskop).

Även Dagen skrev som DN:

Sveriges nya ärkebiskop såg tagen ut men sprack upp i ett leende när valresultatet presenterades ...

Jag blir nyfiken, för jag ser att det är exakt samma ordalydelse. Så jag googlar på ordalydelsen. Jag hittar den även i Kyrkans Tidning, SvD, svt nyheter, Sveriges Radio samt en hel del andra publikationer. Alla skriver ”Sveriges nya ärkebiskop”.

Någon som är bättre än jag på journalistik kanske kan svara på varför det blivit såhär. Mitt tips är väl att TT ligger bakom det hela men jag vet ju inte. Även Svenska kyrkans hemsida gör samma misstag i en presentation av Antje Jackelén publicerad den 11 juni 2014 (fyra dagar före installationen).

Möt Antje Jackelén, Sveriges nya ärkebiskop. Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop.

Svenska kyrkans ärkebiskop är inte Sveriges ärkebiskop. Hon är ärkebiskop i Sverige. Men inte den enda! Det är viktigt! Framför allt i detta sammanhang, när jag uppehåller mig kring dopet. Den som inte är döpt och inte är medlem i Svenska kyrkan står ju utanför. Så är det bara!

Det låter hårt och märkligt när jag skriver det. Ska inte alla vara med? Alla räknas in? Ingen ska vara utanför? Eftersom Svenska kyrkan så länge varit en statskyrka tror jag denna tanke ligger nära till hands. Vi vill inte att någon ska vara utanför. Alla ska med. Jag delar denna idé som grundhållning. Låt mig precisera.

Vi hör alla till samma mänsklighet. Vi hör alla ihop med samma moder jord. Detta bejakar jag fullt ut. Vi som bor och lever i Sverige hör också till samma samhällsgemenskap. Denna gemenskap bör vara öppen. Jag är exempelvis positiv till att vi tar emot så många flyktingar och invandrare som vi kan. Jag ser dem inte som ett hot utan som en tillgång. Jag är glad över mångfald. Även annan form av mångfald.

Alla människor är skapade av Gud. Alla – exakt 100% - är skapade till Guds avbild. Ingen är utanför detta. Det är synnerligen viktigt!

Men, alla är inte med i Svenska kyrkan. Vissa har valt att gå ur. Detta måste respekteras. Vissa har (ännu) inte kommit med. Låt oss inte låtsas att de redan är med.

En nytillträdd ärkebiskop bör så klart, som ledare för Svenska kyrkan, föra dialog med dessa medmänniskor, som inte är med i Svenska kyrkan. Men hon är inte deras ärkebiskop. Hon är ärkebiskop för dem som tillhör Svenska kyrkan.

Och den absolut viktigaste förklaringen är dopet.