Huvudsyftet med min resa är ju mina studier. Efter en vecka i Johannesburg, där jag samlat material, var det alltså dags att möta professor Strauss. Vi sågs ju som hastigast i förmiddags men nu kl 16.00 hade han bett tre andra professorer vara med vid ett slags miniseminarium. Alla fyra hade läst den text jag skickat till professorn. I första hand var det mitt metodkapitel. Det blev ett mycket bra samtal. Jag fick först 10 minuter, för att förklara lite var i min forskning jag befinner mig. Sedan hade de lite övergripande kommentarer och synpunkter. Både ris och ros. Som det ska vara. Sedan gick vi igenom texten sida för sida och de kommenterade, frågade osv. Jag är väldigt tacksam för vissa synpunkter. Jag var ju medveten om att det i vissa avseenden fanns brister. I alla fall hade vi ett konstruktivt samtal och när det gäller SACC, så tror jag att jag var den som var mest påläst och det kändes ju bra.
Professor Strauss sa efteråt att han var mycket nöjd med mina framsteg. Och det kändes ju också bra. Men jag tror såhär i efterhand att vi hade missförstått varandra lite. Han ville nog egentligen ha en slags sammanfattning av hela avhandlingen. D v lite kortare avsnitt under varje rubrik. Istället hade jag ju koncentrerat mig på metodkapitlet. Som på något sätt känns viktigast. Nu ska jag skriva om vissa delar och sedan skicka ner det till professorn igen, som en slags ’research proposal’. Jag trodde att jag redan gjort detta. Nåväl, ingen fara på taket. Därefter kan jag fortsätta som planerat med att bearbeta det material. Helt klart lägger man upp avhandlingsarbetet lite annorlunda här jämfört med Sverige. Jag kommer dock att skicka olika kapitel till professorn för godkännande och så småningom, när allt är klart, åka ner och försvara avhandlingen. Helt klart upplever jag nu lite fast mark under fötterna och det är skönt.
Idag regnade det lite. Dessutom har Sydafrikas herrlandslag i fotboll, Bafana Bafana, vunnit tre matcher i rad. Bra inför 2010.
Friday, 17 October 2008
Thursday, 16 October 2008
Professor Strauss
Nu har jag träffat Professor Strauss. Vi hade ett kortare samtal – ca: 45 minuter – men det var helt OK. Jag kommer nämligen att få en timme med honom och flera av lärarna på teologiska fakulteten i eftermiddag kl 16.00. Jag har ju velat få till stånd något som liknar ett seminarium, men de har inte den kulturen vid University of Free State. Men detta blir nog bra. Jag återkommer om utfallet.
Under vårt samtal i förmiddags tog jag upp detta med hans framträdande på den kyrkliga konferensen, eller ’synod’, som det kallas på engelska. Han var naturligtvis väl medveten om hur hans hälsningsanförande mottagits. Som jag kanske nämnt handlade mycket om den s k ’Belhar confession’. Professor Strauss menar att detta dokument inte kan kallas för ’confession’. I den reformerta traditionen är en ’confession’ ett kyrkligt, bindande ställningstagande, ungefär som lutherska kyrkans ’Confessio Augustana’ – det vi kallar för den Augsburgska bekännelsen. Enligt Strauss borde Uniting Reformed Church in South Africa (URCSA) ha kallat det för en ’declaration’. URCSA har sagt att Dutch Reformed Church (DRC), som är den dominerande, vita reformerta kyrkan, inte behöver skriva under ’the Belhar Confession’ för att de ska kunna gå ihop till en gemensam kyrka. Men att DRC måste göra det någon gång i framtiden. Detta har Strauss hakat upp sig på. (Förmodligen håller han inte heller med om innehållet i ’Belhar confession’. Låter detta krångligt? Jo, det är det nog också.
http://www.ngkerk.org.za/VGKSA/
Men man kan säga något positivt om det hela. Motsättningarna har nu kommit upp på bordet. Nästa vecka ska DRC och URCSA träffas och representanter för World Alliance of Reformed Chrurches (WARC) ska vara med. Det innebär att detta kan vara ett steg i rätt riktning. Ibland måste man ju gräla, för att kunna bli sams. (Jag tror min hustru Kristina håller med om detta. Det är därför vi så ofta är så sams!)
Men visst är fortfarande klyftan mellan vita och svarta kristna i den reformerta kyrkofamiljen djup. Det kommer att ta tid att göra upp med detta arv.
Jag frågade Prof Strauss om hur han såg på splittringen inom ANC och möjligheterna för ett nytt parti att lyckas. Han jämförde det med andra försök att blida nya partier och trodde inte att detta skulle få någon större genomslagskraft. Han hade varit på ett möte med ANC’s general sekreterare förra veckan. Det var ett sätt för ANC att träffa afrikander, d v s vita sydafrikaner med holländskt ursprung, det vi ibland kallar för boer. (Som helt enkelt betyder lantbrukare, farmare.) Han var inte så positiv efter det mötet, men jag ser i alla fall det som ett positivt tecken. Olika grupper möts!
ANC’s generalsekreterare, vars namn jag inte har lärt mig, har enligt radion idag sträckt ut en hand till de missnöjda i partiet. Det verkar dock inte vara en tänkbar väg, om jag ska tolka Mann Oelrich rätt.
Jag skrev i min förra blogg att detta var ’politics in making’. Jag menar naturligtvis ’history in making’. Om Mosuia Lekota kommer till Bloefmontein på söndag och jag kan vara med, så är jag kanske med om ett historiskt ögonblick. (Men alla ögonblick blir ju i och för sig historiska).
Nu ska jag förbereda mig för eftermiddagens seminarium, sedan ska jag äta lite sen lunch och ladda upp denna text på bloggen. Får jag ge en extra eloge till er som orkade läsa hela denna långa text. Som ni förstår är jag uppfylld av det jag är med om. Det ska blir extra spännande att träffa Sekhopi.
Under vårt samtal i förmiddags tog jag upp detta med hans framträdande på den kyrkliga konferensen, eller ’synod’, som det kallas på engelska. Han var naturligtvis väl medveten om hur hans hälsningsanförande mottagits. Som jag kanske nämnt handlade mycket om den s k ’Belhar confession’. Professor Strauss menar att detta dokument inte kan kallas för ’confession’. I den reformerta traditionen är en ’confession’ ett kyrkligt, bindande ställningstagande, ungefär som lutherska kyrkans ’Confessio Augustana’ – det vi kallar för den Augsburgska bekännelsen. Enligt Strauss borde Uniting Reformed Church in South Africa (URCSA) ha kallat det för en ’declaration’. URCSA har sagt att Dutch Reformed Church (DRC), som är den dominerande, vita reformerta kyrkan, inte behöver skriva under ’the Belhar Confession’ för att de ska kunna gå ihop till en gemensam kyrka. Men att DRC måste göra det någon gång i framtiden. Detta har Strauss hakat upp sig på. (Förmodligen håller han inte heller med om innehållet i ’Belhar confession’. Låter detta krångligt? Jo, det är det nog också.
http://www.ngkerk.org.za/VGKSA/
Men man kan säga något positivt om det hela. Motsättningarna har nu kommit upp på bordet. Nästa vecka ska DRC och URCSA träffas och representanter för World Alliance of Reformed Chrurches (WARC) ska vara med. Det innebär att detta kan vara ett steg i rätt riktning. Ibland måste man ju gräla, för att kunna bli sams. (Jag tror min hustru Kristina håller med om detta. Det är därför vi så ofta är så sams!)
Men visst är fortfarande klyftan mellan vita och svarta kristna i den reformerta kyrkofamiljen djup. Det kommer att ta tid att göra upp med detta arv.
Jag frågade Prof Strauss om hur han såg på splittringen inom ANC och möjligheterna för ett nytt parti att lyckas. Han jämförde det med andra försök att blida nya partier och trodde inte att detta skulle få någon större genomslagskraft. Han hade varit på ett möte med ANC’s general sekreterare förra veckan. Det var ett sätt för ANC att träffa afrikander, d v s vita sydafrikaner med holländskt ursprung, det vi ibland kallar för boer. (Som helt enkelt betyder lantbrukare, farmare.) Han var inte så positiv efter det mötet, men jag ser i alla fall det som ett positivt tecken. Olika grupper möts!
ANC’s generalsekreterare, vars namn jag inte har lärt mig, har enligt radion idag sträckt ut en hand till de missnöjda i partiet. Det verkar dock inte vara en tänkbar väg, om jag ska tolka Mann Oelrich rätt.
Jag skrev i min förra blogg att detta var ’politics in making’. Jag menar naturligtvis ’history in making’. Om Mosuia Lekota kommer till Bloefmontein på söndag och jag kan vara med, så är jag kanske med om ett historiskt ögonblick. (Men alla ögonblick blir ju i och för sig historiska).
Nu ska jag förbereda mig för eftermiddagens seminarium, sedan ska jag äta lite sen lunch och ladda upp denna text på bloggen. Får jag ge en extra eloge till er som orkade läsa hela denna långa text. Som ni förstår är jag uppfylld av det jag är med om. Det ska blir extra spännande att träffa Sekhopi.
ANC kommer att delas
Så verkar det i alla fall. Klockan är snart 23.00 onsdag kväll, när jag skriver detta. Mann kom hem efter 21.00 och hade då deltagit i ett möte i Bloemfontein, där det diskuterades hur man ska gå vidare, för att bilda det nya partiet. Fler och fler högt uppsatta politiker kliver nu av ANC. Huvudargumentet mot dem, är att de är dåliga förlorare, som inte accepterar resultatet från ANC’s konferens i Polokwane förra året, där Zuma valdes till ledare. Om jag förstår det hela rätt var denna konferens inte giltig. Så menar i alla fall Mann. Han själv har exempelvis strukits från ANC’s medlemsregister, trots att han betalt sin medlemsavgift. Det har funnits en regel i ANC att de olika lokalavdelningarna måste ha minst 100 medlemmar, för att få skicka representanter till konferensen. Detta har ändrats, så att avdelningarna bara har fått ha högst 100 medlemmar. Så har vissa ledare med hjälp av skrämselpropaganda hotat folk med uteslutning, om de inte följt en viss linje. På det viset har man sett till att ha 100 supporters i avdelningen och de andra har inte fått vara med. Mann menar att detta är en bidragande orsak till den uppkomna situationen.
Det är mycket jag inte förstår av det som händer nu. Men ANC’s NEC (National Executive Committee) sitter i möte i kväll, så tydligen tar de situationen på allvar, vilket de inte gjorde först. Eventuellt är det en stor del av dem som skulle rösta på det nya partiet och därför är utgången av detta möte mycket oviss. Jag lär få anledning att återkomma. Eventuellt kommer förgrundsgestalten i hela historien, Mosiua Lekota, till Bloemfontein på söndag. Kanske kan jag gå och lyssna på honom då. Skulle vara mycket intressant.
Men imorgon ska jag först träffa min professor. Naturligtvis ska vi framför allt diskutera min avhandling. Men vad har han att säga om utvecklingen i ANC – det är jag också lite nyfiken på. För att inte säga hans uppträdande på Uniting Reformed Church’s möte härom veckan.
Nu är det dags att sova. Cikadorna spelar i den afrikanska natten. Jag hoppas de förebådar regn, för det behövs. Förmodligen bryr sig cikadorna mer om det än ANC och kyrkliga möten.
Det är mycket jag inte förstår av det som händer nu. Men ANC’s NEC (National Executive Committee) sitter i möte i kväll, så tydligen tar de situationen på allvar, vilket de inte gjorde först. Eventuellt är det en stor del av dem som skulle rösta på det nya partiet och därför är utgången av detta möte mycket oviss. Jag lär få anledning att återkomma. Eventuellt kommer förgrundsgestalten i hela historien, Mosiua Lekota, till Bloemfontein på söndag. Kanske kan jag gå och lyssna på honom då. Skulle vara mycket intressant.
Men imorgon ska jag först träffa min professor. Naturligtvis ska vi framför allt diskutera min avhandling. Men vad har han att säga om utvecklingen i ANC – det är jag också lite nyfiken på. För att inte säga hans uppträdande på Uniting Reformed Church’s möte härom veckan.
Nu är det dags att sova. Cikadorna spelar i den afrikanska natten. Jag hoppas de förebådar regn, för det behövs. Förmodligen bryr sig cikadorna mer om det än ANC och kyrkliga möten.
Wednesday, 15 October 2008
At the farm
I arrived at the farm at 2 pm. Nice lunch with boerewors and pap (of course) and a nice glass of red wine. Mann had to leave for Bloemfontein after a short time. Tonight they are having a meeting with peopel from ANC, who wants to form a new party. Politics in making! This is very interesting. It seems as if this is bigger than I thought! I've spent the afternoon visiting Tweespruit with Lil and also whatching buffalos, springbok, sabelantilops etc with Mannie. Half an hour ago it was light. Now its dark. African sunset. People here are praying for rain. It's very dry.
Free State
I am at an internet cafe at South Gate, big shopping mall in the south of Johannesburg. Let me write in English. Without a Swedsih keyboard it is actually much easier, at least for me. Anyway, I am just leaving a short message this time. I'm going to Free State! After all, this is where we lived four years. First stop is the farm Oelrietta outside Tweespruit, where Lil and Mann lives. A wonderful place. I will spend the evening with them and tomorrow morning I will go to Bloemfontein or Mangaung, which is the Tswana name. At 10.30 I will meet with my Prof. Thereafter I will find a place to stay and plan my time in Bloem. I have now collected lots of material for my dissertation, so I will spend some time with my lap top reading and thinking. I look forward to that.
The political situation is still very interesting. There seem to be a deep rift within the ANC. How deep? I don't know! But my gut feeling is that this is good for SA. Am I wrong? We'll see! Just one comment from radio the other day: Last month ANC replaced the president of the Nation with another person. That would have caused unrest and riots in many countries around the globe. But in South Africa it didn't. Thabo Mbeki stepped down. Peacefully! I mean, that is a sign of a mature democracy, isn't it? I also heard that it was Mbeki who got Mothlante into parliament. Maybe Mothlante is Mbekis guy?
I'll be back!
The political situation is still very interesting. There seem to be a deep rift within the ANC. How deep? I don't know! But my gut feeling is that this is good for SA. Am I wrong? We'll see! Just one comment from radio the other day: Last month ANC replaced the president of the Nation with another person. That would have caused unrest and riots in many countries around the globe. But in South Africa it didn't. Thabo Mbeki stepped down. Peacefully! I mean, that is a sign of a mature democracy, isn't it? I also heard that it was Mbeki who got Mothlante into parliament. Maybe Mothlante is Mbekis guy?
I'll be back!
Tuesday, 14 October 2008
Nokuthula
Det har kommit ytterligare en gäst till Common Ground. Nokuthula. Det betyder att jag fått sällskap vid matbordet. Nokuthula är civilingenjör och har mest arbetat med vägar. Bland annat har hon bott ett år i Frankrike. Hon har precis slutat ett arbete och är på Common Ground, för att be och fundera över nästa steg i livet. Föredömligt! Som svart kvinna och utbildad ingenjör kommer hon säkert att ha lätt att få arbete. Affirmative action är ett program, som regeringen har, för att kvotera in de underrepresenterade på arbetsmarknaden. Det är ju i grund och botten bra och nödvändigt i Sydafrika. Tyvärr blir det svårt, för dem som tillhör en tidigare privilegierad grupp. Sett ur ett samhälleligt perspektiv är det nödvändigt. Sett ur den enskildes blir det svårare. Ser man det ur ett försoningsperspektiv, kan man bara säga en sak: Det kommer att behövs mycket försoningsarbete om det ska lyckas. Men egentligen finns ingen annan väg än försoning.
Nokuthulas modersmål är isiZulu. Så jag tog tillfället iakt att be henne skriva ner texten på den sång, som Kristina älskar. Den som i vår kyrka i Bloemfontein kallades ’Mamoruti’s song’, d v s prästfruns sång.
Abonomona abangeni ezulwini. Shintsha, shintsha mzalwane.
Den som är avundsjuk ommer inte in I himlen. Du måste ändra dig.
När man sjunger denna sång dansar man fram och tillbaka i bänkraderna. För varje gång man kommer till ordet ’Shintsha’, som betyder ’ändra’. (Jfr engelskans ’change’) klappar man i händerna, stampar med fötterna och ändrar riktning i dansen. Nokuthula var imponerad att jag kände till dansstegen. Men det är ju det man lär sig något av. Det som händer i kroppen minns man.
Så vad kan man säga om avundsjuka! Att det definitivt inte är en bra drivkraft. Men sedan finns det ju något som kallas mänskliga rättigheter och ett värdigt liv. Att vilja ha det, för sig själv och sin familj är något helt annat.
Det är nu tisdag och jag är snart färdig på Wits. Det har gått över förväntan bra och jag ser fram emot nästa steg i min resa. Att komma tillbaka till Bloemfontein och att få träffa professor Strauss.
Nokuthulas modersmål är isiZulu. Så jag tog tillfället iakt att be henne skriva ner texten på den sång, som Kristina älskar. Den som i vår kyrka i Bloemfontein kallades ’Mamoruti’s song’, d v s prästfruns sång.
Abonomona abangeni ezulwini. Shintsha, shintsha mzalwane.
Den som är avundsjuk ommer inte in I himlen. Du måste ändra dig.
När man sjunger denna sång dansar man fram och tillbaka i bänkraderna. För varje gång man kommer till ordet ’Shintsha’, som betyder ’ändra’. (Jfr engelskans ’change’) klappar man i händerna, stampar med fötterna och ändrar riktning i dansen. Nokuthula var imponerad att jag kände till dansstegen. Men det är ju det man lär sig något av. Det som händer i kroppen minns man.
Så vad kan man säga om avundsjuka! Att det definitivt inte är en bra drivkraft. Men sedan finns det ju något som kallas mänskliga rättigheter och ett värdigt liv. Att vilja ha det, för sig själv och sin familj är något helt annat.
Det är nu tisdag och jag är snart färdig på Wits. Det har gått över förväntan bra och jag ser fram emot nästa steg i min resa. Att komma tillbaka till Bloemfontein och att få träffa professor Strauss.
Disgruntled
Denna vecka har jag lärt mig ett nytt ord: disgruntled. Det betyder missnöjd. Det handlar om de medlemmar i ANC som inte är nöjda med utvecklingen i partiet. Lekota heter förgrundsgestalten. Jag har skrivit om honom förut. Han har inte bara varit försvarsminister. Han har även varit ordförande i ANC. (Jag vet inte riktigt om det går att jämföra med en svensk partiordförande, eftersom ANC också har en president och en vicepresident.) I vart fall har varit en av ANC’s mäktigaste personer. Han blev inte omvald vid konferensen i Polokwane förra året, då Zuma blev president. De ledande inom ANC menar att Lekota bara är en dålig förlorare. Vidare säger man att man inte kan tolerera att någon inom ANC använder partiet som plattform, för att starta ett nytt parti. I debatten säger man att Lekota är odisciplinerad. Han borde första ha talat internt om sitt missnöje och inte gått ut till allmänheten.
Lekota å sin sida menar att han har försökt men blivit nedtystad. För honom handlar det inte om att han har blivit petad. Han menar sig kunna leva med det, men han tycker att ANC har lämnat sina grundvärderingar. Det han hela tiden återvänder till är det s k Freedom Charter, som skrevs för drygt 50 år sedan och hävdade allas lika värde. Freedom Charter var länge bannlyst i Sydafrika. En punkt som diskuteras är att vissa av Zuma’s supportrar bar T-shirts med texten ’100% zulu’. Detta kallas för ’tribalism’ och ANC har alltid tagit avstånd från detta, menar Lekota m fl.
Nu ska det anordnas ett nationellt konvent och kanske bildas det då ett nytt parti. Hur många kommer dit? Blir detta nya parti en faktor att räkna med? Analytiker jämför det som händer med tidigare utbrytningar ur ANC. T ex Robert Sobukwe, som bildade PAC på 50- eller 60-talet (jag vet ej exakt årtal). De har 1 ledamot i parlamentet. En annan utbrytning stod Bantu Holomisa för betydligt senare, när UDM kom till. De har inte heller så många parlamentsledamöter.
Idag pratade jag med Sekhopi Malebo, vår vän sedan länge. Han har varit både parlamentsledamot och delstatsminister för ANC. Honom ska jag träffa i slutet av veckan. Det blir spännande att höra hans syn på det hela. Eller när jag besöker Mann Oelrich, vit farmare, som även han varit delstatsminister för ANC. I nuläget har jag svårt att tro att det ska kunna bli en delning av partiet rakt av. Men vi får se! Nästa år är det val och redan nu i november börjar den viktiga registreringen av röstande. D v man måste, liksom i USA, registrera sig i vallängden. Det sker inte per automatik, som i Sverige. Partierna arbetar hårt, för att registrera så många som möjligt. ANC har en hel apparat för detta. Kan ett utbrytarparti ta med sig denna apparat eller måste de bygga upp allt från grunden?
Varje dag i radiokanalen SAfm äger den s k ’after five debate’ rum. Frågan idag var: Är debatten inom ANC ett tecken på att Sydafrika håller på att mogna som demokrati? Jag vill åtminstone svara delvis ’ja’ på denna fråga.
Jag skrev detta innan ANC beslutat att utesluta Lekota ur partiet. Det skedde strax efter jag skrivit dessa rader.
Lekota å sin sida menar att han har försökt men blivit nedtystad. För honom handlar det inte om att han har blivit petad. Han menar sig kunna leva med det, men han tycker att ANC har lämnat sina grundvärderingar. Det han hela tiden återvänder till är det s k Freedom Charter, som skrevs för drygt 50 år sedan och hävdade allas lika värde. Freedom Charter var länge bannlyst i Sydafrika. En punkt som diskuteras är att vissa av Zuma’s supportrar bar T-shirts med texten ’100% zulu’. Detta kallas för ’tribalism’ och ANC har alltid tagit avstånd från detta, menar Lekota m fl.
Nu ska det anordnas ett nationellt konvent och kanske bildas det då ett nytt parti. Hur många kommer dit? Blir detta nya parti en faktor att räkna med? Analytiker jämför det som händer med tidigare utbrytningar ur ANC. T ex Robert Sobukwe, som bildade PAC på 50- eller 60-talet (jag vet ej exakt årtal). De har 1 ledamot i parlamentet. En annan utbrytning stod Bantu Holomisa för betydligt senare, när UDM kom till. De har inte heller så många parlamentsledamöter.
Idag pratade jag med Sekhopi Malebo, vår vän sedan länge. Han har varit både parlamentsledamot och delstatsminister för ANC. Honom ska jag träffa i slutet av veckan. Det blir spännande att höra hans syn på det hela. Eller när jag besöker Mann Oelrich, vit farmare, som även han varit delstatsminister för ANC. I nuläget har jag svårt att tro att det ska kunna bli en delning av partiet rakt av. Men vi får se! Nästa år är det val och redan nu i november börjar den viktiga registreringen av röstande. D v man måste, liksom i USA, registrera sig i vallängden. Det sker inte per automatik, som i Sverige. Partierna arbetar hårt, för att registrera så många som möjligt. ANC har en hel apparat för detta. Kan ett utbrytarparti ta med sig denna apparat eller måste de bygga upp allt från grunden?
Varje dag i radiokanalen SAfm äger den s k ’after five debate’ rum. Frågan idag var: Är debatten inom ANC ett tecken på att Sydafrika håller på att mogna som demokrati? Jag vill åtminstone svara delvis ’ja’ på denna fråga.
Jag skrev detta innan ANC beslutat att utesluta Lekota ur partiet. Det skedde strax efter jag skrivit dessa rader.
Subscribe to:
Posts (Atom)