Julens gudstjänster

Det har varit lite färre på julgudstjänsterna i Birgittakyrkan de senaste åren. Även detta år fortsatte den nedåtgående trenden. Men nu fanns det ju skäl. Annars brukar vi alltid skylla på vädret. Antingen är det för dåligt eller är det för bra. Det kan ju också vara så att folk inte har lust att gå i kyrkan. Med tanke på att det bor ca: 8 000 i det område som kallas S:ta Birgitta församling verkar det vara den rimligaste förklaringen. På julnatten var vi 120. Det tyckte jag var mycket bra med tanke på vädret. Men 120 av 8 000 möjliga känns inte så lysande. Allt är inte relativt men just gudstjänstsiffror är mycket relativa.
Kanske viktigare att även tänka på innehållet. Kvalitet i kombination med kvantitet. Den 22 december hade vi en helt vanlig veckomässa. Två dagar före julafton. Vi var 12, tror jag. Det var en underbar mässa. Stilla och eftertänksam. Kanske veckans höjdpunkt! Julaftonens morgon var vi 120 och efteråt dansade vi kring granen. Det var flera som knappt ville gå hem. Härligt! Julbönen levde farligt. Varken organist, diakon eller sångsolister kunde komma. Men Malin som är förlovad med Johan, vikarierande vaktmästare, var försångare och allt gick väl. På natten som sagt 120 personer med bl a Johan, Jesper, Sanna och Anton i processionen. Sanna läste text och Anton svängde rökelsen. Dessa fyra är mellan 15 och 25. Det fanns vuxna också. Även äldre! En härlig mässa, som avslutades med att vi alla sjöng: Nu tändas tusen juleljus med ljus i händerna och sedan ringdes julen in i bostadsområdet. Då tror jag nog alla 8 000 hörde och kanske störde det ingen denna natt, att klockorna berättade att Gud är med oss!
Att det sedan var 39 som firade högmässa på Juldagen och kanske 35 som möttes på Skogsråets äldreboende på Annandagen - vädret till trots - gör inte saken sämre. Vasd kan vi säga om detta? Kanske citera Karl-Bertil Jonssons mamma:

Det var väl en välsignad jul!