Saturday 18 October 2008

Seven on Kellner

Det finns en gata i Bloemfontein, som heter Kellner Avenue. I det hus som har nummer 7, ligger en restaurang med namnet ’Seven on Kellner’. Vi brukade gå dit som familj. Igår hade jag inte riktigt lust att äta fast food på hotellrummet, så jag tänkte: Finns ’Seven on Kellner’ kvar? Det fanns den! Tyvärr hade Jacob Mahase, kocken vi kände, gått i pension. Men ägare, Kim Brackenridge, kände igen mig. Hur mår Din familj och alla Dina döttrar. Du måste hälsa dem så mycket. Det var trevligt att sitta ner i en lugn och stillsam miljö och äta god mat. Jag bestämde mig för fisk och blev inte besviken. Men på något sätt saknade jag ändå Jacob. Han brukade komma ut och hälsa på oss och maten smakade då ännu bättre. Jag tyckte laxen var god men inte riktigt som förr. Jacob son, Ben, bodde i Stockholm där han var gift med en svenska. Tyvärr dog Ben i en trafikolycka men jag vet att Jacob fortfarande har bra kontakt med sin sonhustru i Stockholm. Det kändes lite som att träffa en landsman, när vi träffade Jacob.
En rolig ska var att jag inte hunnit åka till något internet café igår, för att ladda upp min blogg. Det fick jag göra på restaurangen. Inga problem! Jag hade inte hunnit, för jag hade hälsat på våra goda vänner i Bochabela: Moni, Lenong, Maria, Mipone, Kele och Kea. Alla vara hemma och det blev ett kärt återseende. Särskilt överrraskad blev Kele, när jag dök upp strax före arbetsdagens slut på hennes arbete: Correctional services. Hon arbetar där som assistent. Men arbetsrätt. Hon hade inget emot att få en lift hem. Men moruti, sa hon, är det OK att några av mina arbetskamrater, som jag brukar gå med, får åka med?
Idag är det lördag och jag ska snart äta frukost, sedan åka till anglikanska katedralen på morgonmässa. Kristina och jag gick varje vecka i morgonmässa i katedralen. Det är förmodligen den kyrka i Sydafrika, som haft daglig mässa längst. Vi brukade gå på en onsdag men lördag går ju lika bra. Efter det ska jag åka och ladda upp dessa rader.

2 comments:

Lasse said...

Dumela Moruti!

Det är spännande att läsa om ANC, dina möten och funderingar som du skildrar på ett personligt och målande sätt. Stark närvarokänsla skulle min lärare på Poppius ha sagt.

Samtidigt känner jag igen några av de personer som du nämner vilket väcker flera ljusa minnen till liv från Annas och min resa till Sydafrika. I am walking down memory land so to speak.
Keep up the good work!

En viss Leonard Cohen besökte Stockholm för första gången på över 15 år och visade att gammal är äldst - och bäst. Under 2 tim 45njöt jag av hans låtskatt på ett fullsatt Globen - där kanske 12 000 människor lyssnade intensivt och koncentrerat utan sedvanligt surr.
Hallelulja!

L

Florin said...

Hej pappa! Vad duktig du är på att uppdatera. =) Läser med spänning. Jag hoppas att det går bra med alla seminarier och möten. Mats hälsar och tackar för chokladen, och jag tackar för sjalen. Mkt fin!! Jag tänkte fråga en sak... skulle du kunna köpa en eller två savanna dry till mig? =) Puss och kram från Amanda, Mats hälsar också. (Vi har hämtat massa fönster idag så att "lillstugan" blir färdig snart, då kan ni komma och hälsa på)