Saturday 28 February 2009

Campagne och makt

Jo, på provningen igår berättade Nadja/Stefan om att champagne-distriktet håller på att utvidgas. Vissa vingårdar ska införlivas och andra (några bara) ska inte längre få kallas för champagne. Någon har makt att bestämma vad begreppet 'champagne' ska betyda.
Jag ser, såhär i efterhand, en parallell till äktenskapsbegreppet. Även det ska utvidgas. Vem bestämmer? Tolkningsföreträde, igen!
Jag har nog inte tänkt färdigt på detta ännu.

Fasta och champagneprovning

Det kanske inte var det man mest förknippar med fastan. Vår näst äldsta dotter arbetar på vin- och sprithistoriska muséet. Därför var vi medbjudna på vinprovning. Champagne-tema. Samt queer-tema. Den som höll i provningen var Stefan eller Nadja, hur man nu vill se det. Vi fick bl a dricka rosa champgne och äta lakrits därtill. Det handlade ganska mycket om det annorlunda. Det som avviker från normen. På det sättet kan man ju säga att det passade in i fastan, eftertankens tid. Vad är normalt? Vad är inte normalt? Vem är det som har tolkningsföreträde?
Nadja/Stefan berättade om sjöfararen, Zheng He, som var i Australien och rundade Afrikas horn samt kanske även besökte Amerika många hundra år före Comombus, Cook och da Gama. Varför är denne person inte känd? Han var eunuck!
Nu ska vi njuta av detta vackra vintevädret i Stockholm och gå en promenad!

Thursday 26 February 2009

En dag med gamla dokument

Idag har jag fördjupat mig i gamla dokument. Dels genus-frågor, dels AIDS. Det hör ihop. I allra högsta grad. Det handlar om min forskning och jag känner mig priviligierad, som får sitta och bar fördjupa mig i detta.
Min registrering som student bid University of Freestate har också gått bra, så nu är jag student för sjunde året i rad. Snart får det väl räcka?

Wednesday 25 February 2009

Stoft är vi

Askonsdagsmässa. En av årets besynnerligaste gudstjänster. Vi är säkert nästan 50 människor. Som samlas en vanlig onsdagskväll, för att få veta att vi ska dö. Som om vi inte redan visste det! Jo, det vet vi ju. Men på vilket plan. Förnuftsmässigt. Rationellt. När vi får det hela förkroppsligat, låt vara på enklast tänkbara sätt, med ett enkelt kors av aska ritat i pannan, blir det lite mer gripbart.
Framför allt känns det som en ärlig gudstjänst. Insiktsfull. Och om sju veckor - ungefär - får vi rita ett kors med vatten. På påsknatten. Uppståndelsen och det nya livets fest.
Ola predikade bra om detta i kväll. Hur vår tro får kroppsliga uttryck. Det var skönt att få sitta med, som ledig präst.
Nu börjar fastan och det känns bra. Eftertankens tid!

Tuesday 24 February 2009

Fettisdag och eklatering

Det är kul med ord. Särskilt ordet 'eklatera'. Det används väl bara när de kungliga ska gifta sig. Jag har nog varit mer rojalist än jag är nu. Är det inte dags att låta de stackars människorna slippa sitta där i TV och förklara sig. Det blir lätt komiskt!

Ännu mer komisk är Helle Kleins blogginlägg i ämnet:

http://blogg.aftonbladet.se/3

En ohelig allians. Hon är ju mot monarkin. Men för att kyrkan ska behålla vigselrätten. Därför kan hon använda denna argumentation. Kul argumenterat. Men jag tror precis tvärtom. Låt Viktoria och Daniel gifta sig borgerligt och sedan kyrkligt. Inga problem. Det blir dessutom en bra draghjälp för alla andra, som tycker att kyrkbröllop eller välsignelse känns viktigt.

Så kan det juridiska skötas av samhället. Ganska självklart, är det inte?

Imorgon börjar fastan. Eftertankens tid! Då kan det passa bra att fundera på detta med äktenskapet. Samt be! Bön och fasta är ett bra koncept, när man står inför viktiga beslut och det gör kyrkan.

Monday 23 February 2009

Dårarnas fest och karneval

Tänk Dig femton personer i Birgittakyrkan. Mest äldre kvinnor. En har klätt sig i kinesisk siden med glitter på kinden och halsband av jade. En annan, något yngre, kommer i golfkäder. De andra lånar utklädningssaker i kyrkan. Musöron och svans, peruk, lösnäsor mm.

Så äter vi semlor, skojar och skrattar. Därefter får alla en vit mask och fri tillgång till färger och penslar. Nu ska här målas. Hur vill Du se ut? Eller hur ser Du ut innerst inne? Eller måla bara som Du vill. Intensivt arbete. Vilka fantastiska masker som växer fram.

Sedan har vi en sångtävling i två lag. Avslutningen blir sagostund. Alla får fylla i olika adjektiv i en saga, som saknar just sådana. Men ingen vet vad adjektiven ska beskriva. Så blir det två mycket roliga sagor med knäppa hus, vackra avstånd och vimmelkantiga stegar. (Tror jag det var!) Mycket skratt igen! Vi avslutar med 'Bred Dina vida vingar' och välsignelsen.

Nu har vi tagit ut svängarna lite i fastlagen och ser fram emot askonsdagens totala allvar inför fastan.

Livet är paradoxalt och vi får gestalta det tillsammans.

Sunday 22 February 2009

Varför har du inte uppdaterat din blogg, pappa?

... frågade yngsta dottern. Ja, det kan man undra. Men OK, jag gör väl det nu då. Tänkte ta upp några tankar om facebook. Igen! Det var så att jag fick ett tidningsurklipp av en god vän. Frank Dobry har skrivit 'Läsarnas fria tidning.' Såhär skriver han under rubriken 'Facebook - vän eller fiende?' om sitt beroende av Facebook:

'När jag i hopp om kontakt börjar logga in allt oftare
för att se om någon har skrivit till mig.'

Ja, så är det ju faktiskt. Kanske inte för alla. Men det kittlar, att någon kan ha hört av mig. Låt mig komma med en bekännelse: Jag har alltid älskat att gå ut och kolla om vi fått någon post. 'Ett brev betyder så mycket.' Ja, det fick vi lära oss förr i tiden. Jag vill helst titta i brevlådan själv. Men det är en viss skillnad att titta i brevlådan en gång om dagen (med undantag för helgen) eller kolla sin mailbox hela tiden. Eller facebook. Så jag måste utmana mig och fråga: Är det nödvändigt att kolla facebook varje dag? Varför gör jag det? Så vad skriver Dobry? Jo, om vikten av att utmana sig själv och att

'undvika att använda Facebook för en dag,
eller en vecka om vi så orkar, och känna efter hur det känns.'

Ja, det var ju ett bra råd, tycker jag. På kyrkiska kallas det för att 'fasta'. Att fasta är att utmana sig själv. D v s avstå från något som kanske i sig är bra. För att upptäcka sitt eventuella beroende av företeelsen och i stället vända tanken till Gud. Inse att vi är totalt beroende av Gud.

Så min utmaning kanske blir att avstå från facebook under fastan. Vi får se! Idag är det dock fastlagssöndagen och vi äter semlor. Det är en tid för frosseri. Karneval! Så några dagar till måste jag i så fall gotta mig i facebook. Och bloggen måste jag ju bara uppdatera, även under fastan!

Wednesday 18 February 2009

Tur att jag bara blev nästan arg

Först och främst får jag be Tono, Provea och Firstbase om ursäkt. De har inte gjort något fel. Det finns ett annat skäl till att kalsong-beställningen faktiskt blev gjord. Därför har jag nu ringt till det telefonnummer, som fanns angivet i brevet, och avbeställt välkomstpaketet.
Som var och en förstår, har någon svarat ja, när Firstbase ringde. Jag vill inte avslöja vem. Det kan vara jag själv! Hur som helst har inte företagen gjort några fel. Ja, kanske kan man argumentera för att de är onödigt påstridiga, när de ringer. Men det är i varja fall inte olagligt.
Så vad kan vi lära oss av detta?
Själv kan jag lära mig att ta reda på alla fakta innan jag agerar.
En annan lärdom är att det inte är så farligt att erkänna, om man gjort fel.

Tuesday 17 February 2009

Nu blir jag snart arg (men bara snart)

Skulle just gå in på den web-adress jag fått angiven på brevet, för att avbeställa det välkomstpaket jag ej beställt.
Där anger jag det ID-nummer jag fått i brevet. Sedan ska jag ange en ZIP-code. Eftersom jag inte har fått någon sådan går det alltså inte att avbeställa.
Nu finns en chans till. Att jag imorgon, före kl 16.00, ringer på det telefonnummer jag fått. Jag återkommer i frågan.

En ren tros-fråga

Idag fick jag ett brev. Företaget TONO international, som kanske egentligen heter Provea, har via ett annat företag: TM-bolaget Firstbase i Karlskrona, tagit emot en beställning från mig. Jag vill, enligt brevet, ha deras välkomsterbjudande. 1 par stportiga boxershorts (eller kalsonger) helt kostnadsfritt. Så bra då! Men nu ligger det så till, att jag aldrig beställt detta. Så jag googlar på Firstbase och får prata med någon i kundtjänst. Nej, de har inte registrerat mitt telefonnummer, eller mitt mobilnummer eller något annat nummer i familjen. Så vad har hänt? Det vet inte Firstbase.
På brevet står att man har rätt att utnyttja sitt 'öppet köp fram till 2009-02-24 (16.00). ' Tack! Men jag har ju´inte ens beställt kallingarna!
Kanske är det en bluff! Jag ringer en vän på en av lokaltidningarna. Hon verkar van vid liknande händelser och ger mig det enda kloka råd man förmodligen kan ge: Ring och avbeställ!
Jag ska göra det. Men det är ju inte rätt! Om jag mot förmodan skulle strunta i detta kommer så småningom 2 par boxershorts. Varannan månad. Till det facila priset av 139,00 + 34,50 i porto och exp. Det var ju inte så billigt, eller var det?
Men grundfrågan är: har någon på något av dessa företag gjort en miss - den mänskliga faktorn - eller är det en högst medveten försäljningsstrategi? Det vet man inte!
Det är en ren tros-fråga!

Sunday 15 February 2009

Har biskoparna fegat ur?

9 av Svenska kyrkans biskopar vill att Svenska kyrkan frånsäger sig vigselrätten. Har de fegat ur? D v s är problemet egentligen att de tar parti för de präster, som inte vill viga samkönade? På olika bloggar, i facebook och i det offentliga samtalet hör jag denna åsikt: de har fegat ur! Men kanske är det så att de tänker på kyrkan enhet. Visst, det innebär att ta hänsyn till minoriteten, även om man inte håller med minoriteten. Är det att fega ur?

Ibland upplever jag att vi har ett problem med begreppen enhet, enhetlighet och likriktining. Det gamla enhetssamhället betydde ett kungarike, en kung, en religion. Och ytterst: en enda åsikt! Men så är det ju inte i kyrkan? Och inte i samhället heller.

De som inte kan tänka sig samkönade äktenskap måste ju få tycka som de tycker. Frågan är: Kan de fortfarande vara bra präster? Jag tror det! Jag tror också att det finns tillräckligt många, som viger samkönade, för att några ska kunna få låta bli. Även om andra tycker att de har fel!

Det är inte så enkelt! Man kan också säga att det handlar om diskriminering. Och det ska inte accepteras. Men vi bestämmer faktiskt lite själva hur vi vill beskriva verkligheten. Om vi tänker att det handlar om att olika människor har olika uppfattningar. Och att det går att respektera. Kan inte den beskrivningen av verkligheten också fungera?

Saturday 14 February 2009

Äntligen vinter

Första vinterdagen. 4 minusgrader. Gnistrande sol. 1½ timmes promenad. Underbart.

Thursday 12 February 2009

Paus i studierna

Är inne i en studievecka igen. Det är skönt. Bara Ludde och jag hemma. Han gör inte så stort väsen av sig. Just nu har vi lunchpaus. Måste ju kolla läget på nätet.

Det jag läser om just nu är det Sydafrikanska Kyrkorådet (motsvarigheten till Sveriges Kristna Råd) och hur de 2001 ändrade sin policy gentemot staten. Mellan ungefär 1995 (alltså efter demokratiseringen) och 2000 hade de talat om 'kritisk solidaritet'. Det betydde att kyrkorna skulle vara solidariska med staten. Förståeligt, när Mandela var president och Sydafrika äntligen fritt. Men det blev så småningom uppenbart att även de nya ledarna kunde fatta fel beslut. Så ändras policyn till kritiskt engagemang. Kyrkorna gick från detta att vara solidariska med staten. Bra gjort! Man är solidarisk med någon som saknar makt - inte med den som har makten, även om man i de flesta frågor håller med makten.

Kanske kan vi lära oss något av detta i Sverige. Med vem är Svenska kyrkan solidarisk i fråga om äktenskap och vigseltt? Staten, samkönade par, särkönade par, oliktänkande inom och utom kyrkan? Det är intressant att lägga ett maktperspektiv på hela problematiken. Jag menar inte att man genast blir mycket klokare av det men det kanske inte är meningen att man direkt ska kunna veta vad som är rätt och fel utan lyssna lite djupare. Kanske till och med samtala med varandra. Oc framför allt med den som tänker annorlunda. Att bara lyssna på den som tycker precis som jag blir ju i längden tämligen tråkigt.

Wednesday 11 February 2009

Befria Zimbabwe

Nu måste det snart vara nog! Kan inte katastrofen i Zimbabwe få ett slut? Om det som TT redovisar idag stämmer, är det ju fullständigt makalöst:

'Obscent" firande väntar Mugabe
2 000 flaskor champagne, 8 000 humrar, massor av kaviar — president Robert Mugabes anhängare verkar ha bestämt att Zimbabwes ledare ska firas rejält på sin 85-årsdag. "Chockerande och obscent", kommenterar en västkälla. (TT) 11 feb kl 14:09'


Men samtidigt: Om jag skulle äta hummer, dricka champange och toppa festen med kaviar - är det sämre eller bättre? Zimbabwes folk lider fortfarande. Enda skillnaden är att jag befinner mig 900 mil bort. Men det är samma jordklot.

Nu är det dock väldigt sällan jag äter och dricker dessa läckerheter. Men vad gör jag åt situationen i Zimbabwe? Varför demonstrerar vi inte på gator och torg? Sanktioner? Måste ta mig en ordentlig funderare på om det inte är dags med en anti-mugabe-rörelse. Eller ska jag bara vara ytterligare en 'väst-källa' som tycker att det är obscent och sedan återgår till välfärden?

Tuesday 10 February 2009

Samtal önskas

Det är en stor dag för Moruti! Nu är bloggen citerad i en av lokaltidningarna, Östra Småland. Det är en stor ära, förstås!

http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/vigselraetten_ifraagasatt

Samtidigt måste jag säga, önskar jag nu att samtalet kan komma igång. Det goda samtalet, som är dialog mer än debatt. Ska någon av kyrkorna i Kalmar öppna för en kväll, som handlar om detta? Jag menar, nu beslutas i raskt takt en massa om äktenskap, vigselrätt osv. Några bloggar, andra skriver debattartiklar. Men samtalet då? Var finns det?

Monday 9 February 2009

Melodifestival och biskopsval

Läser man lite bloggar kan det handla om melodifestivalen eller (i kyrkliga sammanhang) biskopsval i Stockholm.

Vi gillar detta, vi människor! Att tävla och rösta och gradera. Kanske behövs det ibland. Men en kritisk röst kanske ändå är på sin plats. Den låt som vinner melodifestivalen är ju inte nödvändigtvis den bästa. Bara den som får flest röster! Den som vinner biskopsvalet är inte heller den bästa, med nödvändighet. Bara den som får flest röster.

En melodi, som inte ens kommer med bland de 32 som tävlar, kan vara nog så bra.

Ja, några tankar den 9 februari 2009 .....

Saturday 7 February 2009

Ännu fler biskopar

Först 9 biskopar igår. Sedan 4 idag. På DN debatt.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=881441
Vad är det ute efter? Och varför tiger ärkebiskopen? Han står ju inte över de andra. Han är bara den främste bland likar. Primus inter pares.
Är det så att de 14 biskoparna har regisserat detta samtal? Att allt är ett spel? Man vet inte.
Men ett samtal är det inte. Det är ju debatt. Läs brygubbens analys. Den är bra!
http://brygubben.blogspot.com/

Friday 6 February 2009

Biskoparna och äktenskapet

Biskoparna (eller åtminstone några) tar bladet från munnen. 9 biskopar i Svenska kyrkan har en debattartikel i DN. Jag har inte satt mig in i allt ännu men en sak har de rätt i:

Äktenskapslagstiftningen har hittills skett i samspel mellan Svenska kyrkan och staten. Det blir annorlunda med den nya äktenskapslagen. Nu utformar staten den själv, utan medverkan från Svenska kyrkan. Då blir det logiskt att staten också handlägger den juridiska delen själv, utan att religiösa eller borgerliga riter och ceremonier blandas in.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=881067

Det betyder att det mest logiska är att staten sköter detta själv! Sedan får de par som ingår äktenskap eller liknande ordna sin egen rit.

Det intressanta är att staten faktiskt struntar i vad t ex Svenska kyrkan tycker. Det är intressant. Då blir ju följden att Svenska kyrkan får agera fritt även å sin sida. Statskyrkosystemet är förbi. Det är bra!

Thursday 5 February 2009

Kärnkraft - nej tack!

Trodde att vi hade folkomröstat om det här redan. Vi ska ju satsa på förnyelsebar energi. Kärnkraft! Er'u go, eller?
Nej, nu är det dags att mobilisera igen. Förnyelsebar energi och lite mindre förbrukning. Spara är bättre än Slösa, det vet vi ju också sedan länge.

Nu får alliansens skärpa sig!

Wednesday 4 February 2009

Gruppen och jaget

Är precis hemkommen från ett dygn på pensionat med flertalet av mina arbetskamrater. Nyttigt och trevligt. Det handlade om gruppdynamik, förändringsarbete och hur man ger feed back (eller kritik). En del var ju repetition. Kan nog behövas! Det är nyttigt att stanna upp en stund och reflektera tillsammans. Dessutom är det på något sätt viktigt att prata om det som är bra. Då förstärks ju det goda. Och dessutom kunna nämna det som är mindre bra. Då får vi så småningom en gemensam bild av situationen och kan göra något åt det, tillsammans!

Vad har då 'jaget' med detta att göra? Jo, vi pratade om att ge s k 'jag-budskap'. Att inte föra vidare allmänt gnäll, som t ex 'det sägs att ...' eller 'jag har hört att många tycker att ...' eftersom dessa uttryck sällan går att göra något vettigt av. Bättre att säga: När Du gör så där, får det sådana här konsekvenser för mig. Jag skulle önska att Du i stället gör så här.

Ja, det är ju något att tänka på. Jag ska i alla fall tänka på det!

God mat på Bo pensionat, Vickleby, var det också! Och några sköna promenader i det Öländska landskapet.

Summa summarum: Ett väl använt dygn!

Sunday 1 February 2009

Facebook 5

En del kommentarer har det blivit. Både virtuellt och i den verkliga världen (vad nu den kallas för - det har jag glömt!) Bland annat från en kollega i Lycksele, som jag inte träffat på år och dar. Han skriver också om face-book på sin blogg:
http://lycksele.blogspot.com/
Facebook - Blogg 1-1 är hans rubrik. Kanske ska jag hålla med.
I alla fall måste jag nog säga att matchen Internet - verklig värld slutar med helt andra siffror. Visst, den virtuella världen är också verklig. Men så platt. Och så lätt att missförstå. Själv har jag slutat med att ta upp konflikter via e-mail. Det blir bara elände. Bättre att se den andra öga mot öga. Kroppsspråk, nyanser i talet, tonläge osv. Allt detta missar man på nätet. Fick ett mail häromdagen, där det stod 'ler' på slutet. D v s den som skrev mailet ville visa att hon/han skämtade. Ja, så får man göra ibland.
Men som komplement till brev, telefon, e-mail, fax, mobil mm kan ju facebook vara bra.

Men allvarligt talat: Blir vi bättre på att kommunicera?