På Casino

Maphuti och Calvin / Olehile hämtade mig ca: kl 19 och så åkte vi till Casino Windmill! Där finns en mängd restauranger. Bl a Ocean Basket. Vi hade mycke trevligt. Calvin driver dels Marogoa Tent Hire and Services. Jag brukar ha en blå keps på mig. Den kommer från hans företag. Vid bröllop och inte minst begravningar kör de ut tält, stolar mm. Även vid stora kommunala och statliga samlingar. Hasn företag går bra. Han har 16 anställda. Men han är även högt uppsatt inom taxi-näringen. Men taxi i Sydafrika menar jag inte det som vi kallar taxi, utan små minibussar, som körs som kollektivtrafik i de fattigare bostadsområdena. Men de går egentligen överallt. Det är mest svarta som åker med dessa minibussar med plats för 10-15 personer. Det är den största ’svart-ägda’ industrin i Sydafrika. Calvin fick mig att inse att all annan kollektivtrafik får statliga subventioner, men inte dessa transporter. Märkligt!
Maphuti har ett eget företag och utbildar anställda i ’cultural diversity’. Hon har kurser, där deltagarna på olika sätt får upp ögonen för vilka kulturella skillnader det finns mellan människor i Sydafrika. Inte bara mellan svart och vit utan även inom grupperna. Hon berättade om hur flera av deltagarna blir mycket berörda av att inse att den som var annorlunda egentligen är mer lik en själv, när man förstår hur den andre tänker. På kursens tredje dag brukar de skriva på lappar vad de upptäckt. Då spelar Maphuti lugn musik och en del kommer med bekännelser om sådant de ångrar och tankar om hur de vill förändras. Det känns som en mycket viktig del av försoningsprocessen.
Efter måltiden gick vi en sväng genom kasinot. Calvin är en känd affärsman. Det verkar som alla känner honom.
På väg hem åker vi till Pahameng, ute i ett s k township. Klockan var efter 22 och jag såg att även Calvin, som är uppvuxen där, var på sin vakt. Jag tror att han stannade vid ungefär var tionde rödljus. De andra passerade han förbi. Vi åkte och såg på hans företag och även huset där hans föräldrar bor. Sedan fick jag skjuts hem. En trevlig kväll. Vi ses nästa år, i Sverige. Jo, de tänker hälsa på oss och jag tror det blir av. (Calvins morbor är Sydafrikas ambassadör i Sverige.) Det ser vi fram emot.