Saturday, 24 June 2017

Lutherans march against gender based violence


Today I participated in a march organised by the South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA-SED) in cooperation with the KwaZulu Natal Christian Council (KZNCC). There were approximately 200 Lutherans who marched. Most of them were dressed in their uniforms. The march started at Shoprite in Stanger and ended at the City Hall, where the deputy mayor received a petition, signed by Bishop P P Buthelezi.

The petition was quite long. It can be summarized in these sentences:

We are deeply concerned with these countrywide increase of violence against women, the girl child and lesbians. As Church we believe that we cannot sit back whilst our young women are abducted, raped and murdered at pandemic rates.

While we walked we sang church hymns and choruses. I was amazed that one of the hymns was number 31 in Incwadi Yokuhlabelela yeBandla lamLuthere (the Zulu hymnbook). This hymn is a translation of the old hymn ‘Te Deum’.

Many of the placards picked up the theme from the
500 Years of Reformationanniversary: Liberated By God's Grace.
Bishop P P Buthelezi signs the petition.
KwaDukuza deputy mayor Dolly Govender recieves the petition.
It's easy to rekognise the Lutheran Prayer Women in their black and white uniform.

Jacob Zuma flyttar till Dubai. Vem tar över?

Nu får det väl vara nog. Enligt Timeslive har den i Sydafrika inflytelserika finansfamiljen Gupta köpt ett lyxpalats i Dubai till Sydafrikas president, Jacob Zuma. Han blir granne med Zimbabwes president, Robert Mugabe. Suck! Vad jag förstår har uppgifter om detta läckt ut via e-mail från familjen Gupta.

Begreppet Guptagate är en lång historia i Sydafrika. Men det handlar ytterst om korruption. Det finns oerhört många indikationer på att presidenten medverkat till att denna finansfamilj fått förtur till stora beställningar från staten. Ett exempel är det som Timeslive rapporterar, att de bidragit till att ett kinesiskt företag fått sälja tåg och för denna affär fått s k ’kickbacks’ till ett värde av många miljarder. Det som händer beskrivs med begreppet 'State Capture' - vilket innebär att hela statsapparaten korrumperas, på ett organiserat sätt. Som i en maffia-stat. Anton van Dalsen beskriver detta för en tid sedan i CNBC Africa. Där lyfts glädjande nog South African Council of Churches (SACC) fram, för sitt aktiva arbete mot denna korruption.

Det är mycket som sker kring Jacob Zuma och frågan är om han kommer att kunna sitta kvar sin period ut. Det talas om misstroendeomröstning i parlamentet. Det ståår nu klart att den kan ske med bibehållen skretess för parlamentsledamöterna, efter ett beslut i konstitutionsdomstolen. I så fall skulle nog även många ANC:are rösta emot Zuma. Det är dock osäkert om tillräckligt många kan tänka sig att fälla sin ledare i parlamentet. ANC's tradition är ju att avgöra detta i sina egna sammanhang. Så skedde när Mbeki avsattes 2009.

Zumas presidentperiod slutar 2018. Men hans period som president för ANC tar slut redan i år. Beroende på vem som efterträder honom där, kommer hans framtida öde som sydafrikansk president avgöras.

Vad jag förstår finns två huvudkandidater. Den nuvarande vice-presidententen, Cyril Ramaphosa, stöds av en falang. Han var påtänkt som efterträdare till Mandela men utmanövrerades av Mbeki. Ramaphosa var mycket involverad i arbetet inför Sydafrikas första demokratiska val – CODESA. Han var också mycket aktiv i arbetet med den nya konstitutionen, som kom 1996. Han stöds bland annat av fackföreningsrörelsen Cosatu. Själv var han ledare för gruvarbetarfacket på 1980-talet. Men hans största problem är att han gav sig in i business och blev ägare till Lonmingruvan, som var inbladad i Marikana-massakern, där 44 gruvarbetare dödades av polisen.

Den andra huvudkandidaten är Nkosazana Dlamini-Zuma, den nuvarande presidentens, Jacob Zuma, ex-fru. Hon har länge varit ordförande för Afrikanska Unionen (AU) och är mycket respekterad internationellt. Hon är läkare och var tidigt engagerad i Sydafrikas studentrörelse. När jag talar med min kollegor vid University of KwaZulu-Natal förstår jag att de är olyckliga över att hon lierat sig med Jacob Zumas stödtrupper inför valet av hans efterträdare. Det är också ett problem att hon, som mor till flera av Jacob Zumas barn, förväntas ge honom immunitet.

Det finns också några ’dark horses’. En av dem är ANC’s kassör, Zweli Mkhize. Han står nära Jacob Zuma. En annan är parlamentets talman, Baleka Mbete. Dessa fyra förs fram som tänkbara efterträdare av ENCA.

Lindiwe Sisulu - nästa president i Sydafrika?
Men det finns ett annat namn som nämns mer och mer. Det är Lindiwe Sisulu, som har varit med i Sydafrikas regering sedan 2004. Hon är dotter till Albertina och Walter Sisulu, två oerhört respekterade frihetskämpar. Walter Sisulu satt på Robben Island med Mandela. Om ANC får problem att enas kring antingen Dlamini-Zuma eller Ramaphosa kan Sisulu mycket väl bli en kompromisskandidat. Jag tror hon skulle bli bra. Hon kunde ge Sydafrika en ny start.

Wednesday, 21 June 2017

Diskutera försäljning av Jas Gripen till Botswana

I några olika flöden har jag hittat en debattartikel publicerad igår i nättidskriften Mänsklig Säkerhet. Författarna till debattartikeln är alla engagerade inom freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet Johan Brosché (Doktor), Kristine Höglund (Professor) och Sebastian van Baalen (Doktorand). De skriver bland annat:
Den här veckan besöker Botswanas president Ian Khama Stockholm på ett officiellt statsbesök. Enligt den svenska regeringen kommer överläggningarna ”bland annat att kretsa kring de bilaterala relationerna mellan Sverige och Botswana och hur det kommersiella utbytet kan öka”. Det inofficiella syftet är dock att ro iland en affär som omfattar åtta Jas Gripen-plan till ett värde av 14 miljarder kronor.

Affären är mycket kontroversiell i Botswana, särskilt med tanke på de skandaler som följde av Jasaffären med Sydafrika 1999. I en kommuniké signerad den 30 maj ber oppositionsledaren Duma Boko Sverige att noggrant överväga huruvida man bör sälja vapen till Botswana: ”Som representanter för Botswanas politiska partier och civilsamhälle ber vi svenska riksdagen att inte godkänna försäljningen av dessa stridsflygplan till Botswanas regering eftersom det inte ligger i vårt nationella intresse att göra så.” Dithapelo Keorapetse från oppositionspartiet Botswana Congress Party (BCP) uttryckte sig ännu starkare i en intervju med Dagens Nyheter: ”Sverige flyr från ansvar om de säljer stridsflygplan när vi inte står inför något konventionellt säkerhetshot, när regionen åtnjuter relativt lugn och när det inte finns något hot från någon extern motståndare.”
Det är oerhört trist att Botswanas ledning överväger köp av så dyra vapensystem när de uppenbarligen inte behövs. Och situationen i Sydafrika har verkligen inte blivit bättre. Fortfarande utreds korruptionsanklagelserna mot t ex sittande president Jacob Zuma, när det gäller Jasaffären. BBC skrev om det så sent som i april i år.

Författarnas avslutning ställer jag mig helt bakom:
Som fredsforskare stöder vi starkt en svensk utrikespolitik med fokus på mänskliga rättigheter, fred och fattigdomsbekämpning. En sådan agenda urholkas om värdena appliceras selektivt och inte genomsyrar hela utrikespolitiken. En eventuell vapenaffär riskerar också att undergräva det goda anseende som Sverige under årtionden byggt upp i södra Afrika. Att den svenska regeringen dessutom söker genomföra affären utan att den diskuteras ordentligt i Sverige är mycket oroande, särskilt då Ian Khama har incitament att snabbt ro iland affären då han måste avgå i april 2018.
 Vi vill därmed uppmana regeringen att noggrant överväga huruvida Sverige bör driva i land en vapenaffär som bidrar till att försämra den ekonomiska och demokratiska utvecklingen i Botswana och den säkerhetspolitiska situationen i regionen.

Wednesday, 14 June 2017

Reformationen och sommarvärdarna

Artikeln i Kyrkans Tidning är tyvärr bakom en betalvägg men de uppmärksammade
också dessa två romerska katoliker bland sommarvärdarna.
Det blev 2017 och vi firar reformationen. Sveriges radio har verkligen tagit detta på allvar i valet av sommarpratare.

I vanliga fall brukar det finnas med minst en präst eller en biskop i listan över sommarvärdar. Jag läser igenom årets presentation och hittar en biskop och en före detta präst/pastor. Båda tillhör den Romersk katolska kyrkan. Det kallar jag att kontextualisera reformationen 2017. Förändringens vindar blåser.

Som den uppmärksamme läsaren förstår är detta inte en djuplodande teologisk bloggpost utan en så kallad randanmärkning. Framtiden får utvisa om detta var en enskild händelse eller del av en trend.

Biskopen heter Anders Arborelius och är biskop för Stockholms katolska stift. Påven Fransiskus har utnämnt honom till kardinal. Det går att läsa på det Stockholms katolska stifts hemsida. Den förste svenskfödde kardinalen. Just nu är Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén i Rom tillsammans med Anders Arborelius, för att möte just påven Fransiskus. Den före detta prästen/pastorn heter Ulf Ekman och prästvigdes för Svenska kyrkan före snart 40 år sedan. Några år senare grundade han Livets Ords församling i Uppsala. Häromåret konverterade han till den Romersk Katolska kyrkan. Tidningen Dagen skrev om det 2014.

En av de andra på listan läste en gång teologi för att bli präst, vill jag minnas: Douglas ”Dogge Doggelito” León. Det skrev åtminstone Aftonbladet år 2016. Men enligt Mitti hela Stockholm har han sedan dess hängt in prästkappan i garderoben.

En och annan har idag hört av sig och undrat om jag själv är på listan. Mitt namn står nämligen där. Men det är en namne, som är polis i Stockholm. Nära skjuter ingen hare. Inte ens om skytten är polis.

Det är möjligt att jag missat någon. Det kan finnas kollegor på listan, utan att jag känner dem. Hoppas i så fall bli upplyst om det.


Det finns självklart många lutheraner med på listan. Så möjligen är det en alternativ läsning. Sveriges Radio vill lyfta fram det som vi lutheraner kallar för det allmänna prästadömet. I så fall har de verkligen tagit reformationen på allvar.

Sunday, 11 June 2017

South African connection in the north of Sweden

Newly ordained deacon Linda Jele with her parents, Moses and Eivor - and me.
This weekend I represented Church of Sweden Institute for pastoral Education at the ordination of one deacon and five priest in Luleå Diocese, in the north of Sweden. I have taught a few of them. Among them the deacon, Linda Jele. Her father is from Machadodorp (eNtokozweni) in Mpumalanga, South Africa. I was very happy to be able to greet him in IsiZulu. His name is Moses Jele and he comes from the Swedish Alliance Mission. He has lived in Sweden many years but was back in South Africa a few years as Rector of the Phumelela Bible College (PBC) in White River. We know quite a lot about the Swedish Alliance Mission (SAM) after our ten years in Aneby (in the south of Sweden). A close relative of our daughter’s best friend had been a missionary of the SAM to South Africa. Her name is Barbro Fritz. So I was aware that the SAM operated in that part of South Africa. Today the PBC is run by the Alliance Church in South Africa (TACSA).

Linda Jele has already worked a few years in Piteå Parish. I lived in that Parish when I was younger. From 1970-73 I attended school in Långträsk. Grade 4-6. Linda will now continue her work as an ordained deacon.
Tommy, Joel, Rebekca, Bishop Hans Stiglund, Johannes, Linda and Gustav.
Luleå Diocese also got five new priests. One of them, Joel Wadström, will work within the Swedish Evangelical Mission (SEM) an independent organization within the Church of Sweden. The others will work within different parishes of Luleå Diocese, Church of Sweden. One of them, Rebecka Folkesten, studied at Johannelund School of TheologyJohannes Lindsund studied at our institute, on our campus in Lund, in the south of Sweden. Gustav Frosteblad and Tommy Persson were two of my students at our institute in Uppsala.

I enjoyed being part of this joyous occasion. In two weeks’ time I will participate in an ordination service of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA). Will I then meet someone from Luleå?

In Luleå Cathedral I always make a stop at the triptych by Mats Risberg:
Tree of life (sometimes called: Our neighbour in the world).
The artist was inspired by Matthew 25:40.
And the king will answer them, ‘Truly I tell you, just as you did it to one
of the least of these who are members of my family, you did it to me.’

Saturday, 10 June 2017

The SACC questions the legitimacy of the Government in SA

It gives me hope that the South African Council of Churches meet for their triennial conference. A number of years ago many people thought that the Council had died. And it really experienced difficult times. Financially and administratively. Three years ago a successful attempt managed to save the organization. New leadership were elected and since then the council has functioned. Whether it has functioned well I cannot really judge. But from time to time I have seen statements and understood that the prophetic voice is still there.

Archbishop emeritus, Anders Wejryd, from Church of Sweden, was invited to the meeting and his address is available on the website of the World Council of Churches. He stressed the importance of the South African Constitution. I agree with him. South Africa has a strong constitution and some independent institutions with integrity. The Public Protector and the Constitutional Court, to mention a few. In between the lines he also gave support to the SACC in its difficult task to be a prophetic voice:
Now, when you are discerning the present situation in your land and your responsibilities as servants of the people living in your land and as servants of the Lord, you shall know that the ecumenical movement is with you.
The President of the SACC, Bishop Ziphozihle D Siwa, was more outspoken about the situation. He spoke about gross organized and rampant corruption. And it was equally clear that the government is the addressee. It seems to me that the SACC – again – question the legitimacy of the present government.
Section 41 of the Constitution in Chapter 3 on the Principles of Co-Operative Government and Intergovernmental Relations. Three Subsections of Section 41 (1) says that all organs of State must:(b) Secure the well-being of the people of the Republic(c) Provide effective, transparent, accountable and coherent government for the Republic as a whole; (d) Be loyal to the Constitution, the Republic, and its people.” The above in the light of what has been revealed by the reports point to questions of moral and constitutional legitimacy of the Government. How has the Parliament and the Executive conducted themselves? What do we do? This Conference must craft clear action plans for the sake of this nation. “Iph’ indlela? (Where is the way?).
To me this is a hopeful sign.

Friday, 9 June 2017

En predikan

Det är med en viss tvekan jag publicerar nedanstående predikan. Förstå mig rätt: själva predikan är mycket bra. Det är därför jag publicerar den. Tveksamheten har att göra med min roll som lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är nämligen en av de studerande som skrivit predikan. När den lästes upp för mig tänkte jag direkt: denna predikan borde fler få läsa. Därför har jag bett om tillåtelse att få dela den på min blogg.

Min tveksamhet har att göra med att jag på detta sätt lyfter fram en enskild text från en av många studerande. Jag kunde valt en annan predikan. Bara i en klass läste jag (och kommenterade) förra terminen 88 olika texter. Väldigt många av dessa var mycket bra. 

Det finns dock vissa aspekter av just denna predikan som jag vill lyfta fram. Den är förankrad i bibeltexterna. Verkligen. Egentligen är jag ofta kritisk till återberättande av en text som just lästs. Men denna predikan återberättar inte texten utan lägger ett perspektiv på den. Framför allt vill jag fästa betona hur den lyfter fram det kroppsliga i texten. Det gör att jag blir berörd. Språket är stilfullt utan att vara tungt. Den har en god struktur och sist men inte minst är den evangelisk. Den andas befrielse. Den handlar om Jesus.

* * * * *

Predikan 19 juni 2016. Den fjärde söndagen efter trefaldighet – Att inte döma
Sak 7:8-10, Rom 14:11-14, Joh 8:1-11

Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” [Joh 8:1-11]

Det befinner sig många människor i den här texten – många fötter på den här platsen.

Det finns en folkmassa, många människor som trängs för att höra och se så bra som möjligt när Jesus undervisar. Några av dem har följt honom länge. Några ska lyssna till honom för första gången. Vissa är nyfikna. Vissa är skeptiska, och vissa hoppas att han ska säga något som talar just till dem.
Och några har kommit för att anklaga honom, säger texten. Sätta honom på prov och kanske för att få rätt. För de har ju känt igen det onda, de har till och med tagit med sig en människa som de har ertappat med en synd. Det råder ingen som helst tvekan om att hon har gjort fel. Det står ju i lagen. Nu vill de se och höra Jesus reaktion.

I mitten av alla människor befinner sig Jesus. Han sitter på marken, tryggt på sanden. När gruppen av skriftlärda och fariséer kommer fram med kvinnan och kräver ett svar av Jesus – då sitter han kvar och han ritar i sanden.
Jag kan ibland önska mig en Jesus som ställer sig upp här, som ser människorna rakt i ögonen och förklarar, tydligt och bestämt, att stening är fel, något fruktansvärt. Och att man inte ska döma varandra. En Jesus som säger som profeten Sakarja: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek[…]” och Tänk inte ut onda planer mot varandra”. Skulle det inte bli enklast så? Klart och tydligt?
Men Jesus sitter kvar, ritar vidare i sanden. När de envisas, säger han till slut att den som inte gjort något enda fel i sitt liv kan kasta den första stenen. Sedan väntar han. Han har inte bråttom alls.
Jag tänker att vi både får ett ansvar här – och ett förtroende. Jesus kommer inte med en manual. Profeten Sakarjas ord är lätta att hålla med om, men så svåra att leva efter. För det är svårt att leva tillsammans.
Det är frestande att påpeka fel som andra gör. Både högt så att de hör och bakom deras ryggar. Ibland är det oerhört viktigt att påpeka fel, för att hindra skada, för att stå upp för den som blir utsatt. Ibland är människor inte medvetna om vad de gör. Men jag tänker att det är lätt att vara som fariséerna och de skriftlärda i texten. Jag ser ondskan, jag ser fel som andra gör. Jag kan resonera och förklara hur man egentligen borde ha gjort. Vilket dåligt omdöme de hade! Jag känner mig bra, jag tycker att jag är en bra person. Jag är i alla fall bättre än dem. Jag skulle ha gjort annorlunda.
När Jesus till slut talar och sedan väntar tror jag att han vill att vi ska se och förstå själva. Jag tror att han tror på oss, på vår förmåga – att förstå och se vår delaktighet. Och det får ta tid. Han sitter kvar. Vi måste inte se allt klart och tydligt på en gång. Men vi har ett ansvar – för våra handlingar och för varandra.
Människorna här lämnar platsen, de går en efter en. Alla minns något som blivit fel, som skadat och förstört. Ingen kan kasta den första stenen.

Men, det befinner sig ännu en människa här på platsen, en som är kvar när alla gått, ensam med Jesus. Jag tror att hon har varit väldigt rädd. Hon har blivit ertappad och dömd av alla andra. Ögon har sett på henne, munnar har talat om henne, händer har tagit i henne och fört henne med till templet. Hon har trott att hon ska straffas.
Och så har alla gått. Jag tror att hon fortfarande inte är helt lugn. Hon står ostadigt på marken. Vad ska Jesus säga nu?
Men Jesus ser på henne. Först nu ser han upp från sanden som han ritat i – och han ser på henne som är mest utsatt.
Att inte döma är inte att låta bli att se, att gå förbi, låta bero. Jesus möter den här kvinnan, han ser henne och befriar henne.

Så får vi också befrias. När vi döms av alla andra. När vi står ostadigt på marken. Och när det plötsligt blir skarpt. Tydligt, intensivt känns genom oss vad vi gjort fel. När vi är rädda och skäms. Då får vi möta blicken, och orden: Jag dömer inte dig. ”Gå nu, och synda inte mer.”.
Vi får gå med ny kraft, börja om och hoppas på förändring, med Gud som ser på oss. Med Gud vars blick vi får möta, får vi formas till nya dagar. Till nytt liv, att leva tillsammans.
Med kraft och mod att inte döma, utan hjälpa varandra att våga hoppas och tro.

[Publicerad med tillåtelse av Hedvig Åström]