Saturday, 20 May 2017

Globala frågor

Den snygga hatten finns att köpa i butiken.
Ett av mina fritidsintressen är att vara ordförande i den ideella föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Jag kom med i styrelsen förra året och blev ordförande senare på året. Just nu är vi sju personer i styrelsen. Vi arbetar nära våra två anställda i butiken och ett antal volontärer. Dessutom finns det många medlemmar och så alla kunder förstås. Det är ett roligt arbete. Igår hade jag dessutom nöjet att hoppa in som butiksvärd. En och annan kanske såg att jag laddade upp foton på Instagram, Facebook och även skrev på Twitter. Jag pingade ett antal vänner och bekanta och just det renderade i två besök i butiken och därmed lite mer försäljning.

Försäljningen är en viktig del av vårt arbete. Inte för vår egen skull utan för producenternas skull. Vi säljer en del livsmedel. Men vi säljer också gärna hantverk. För ungefär tio år sedan gick butiken mycket bra. Hög omsättning. Sedan hände något. Dagligvaruhandeln började ta in rättvisemärkta produkter. Du hittar numer rättvisemärkt kaffe, te och choklad i vilken butik som helst. Det är mycket glädjande.

För oss innebär det att färre kunder kommer in i butiken. Därför behöver vi berätta att vi också säljer mycket annat. De kläder och det hantverk vi har är kvalitetsprodukter. Vi ingår i en stor rörelse i Sverige – Fair Trade Återförsäljarna.  Målsättning är att skapa ett nät av butiker som inte bara säljer rättvisemärkta produkter utan också tar ett mer övergripande ansvar för att påverka hela världshandeln till att bli rättvis. Läs om Tio principer för Fair Trade.

En liknande organisation finns även i Europa. Det är en stor rörelse med en stor omsättning. Enligt Fairtrade Sverige över 3 miljarder kronor år 2015. En droppe i havet? Ja, men en hyfsat stor droppe. Hjälp till att öka denna siffra!

Men om Du vill får Du också bli medlem i vår förening (eller en liknande förening där Du bor). Det kostar 150:- och då får Du 10% rabatt på allt hantverk. Köp två Djembe-trumora och Ditt medlemsskap är in pincip betalt. Eller varför inte volontär? Det är roligt att vara med i arbetet.

När jag ser på vår värld. Klimathotet, flyktingsituationen, svältkatastrofer, krig och förtryck ser jag mitt engagemang i Globalen som ett viktigt svar. Visst är bistånd av olika slag viktigt men genom rättvis handel får människor i andra delar av världen möjlighet att själva ta sig ur fattigdom.
Trade not aid
Är en provokativ oneliner, som säger mycket. Men jag kommer ändå fortsätta stödja läkare utan gränser, Svenska kyrkans internationella arbete och andra viktiga biståndsorganisationer. Närmast mitt hjärta ligger dock just nu föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Kom med Du också!

Friday, 5 May 2017

Fler poliser än medborgare

Margareta Krok i rollen som Gösta Bohman i filmen 'Sopor'.
I den smått legendariska filmen Sopor (1981) i regi av Tage Danielsson, uttalar sig dåvarande moderatledaren, Gösta Bohman (Margaretha Krook). Sveriges barn har, under ledning av kronprinsessan Victoria (Lena Nyman) ockuperat Stockholms slott, för att de upplever att barnen blivit onödiga. Olika politiker (alla spelade av kända, svenska skådespelare) får komma till tals. Moderatledarens lösning på problemet är fler poliser och så säger han:
Vi behöver fler poliser än medborgare!
När jag härom dagen lyssnade till en nyhetssändning menade reportern att det enda partierna är överens om är att det behövs fler poliser. Jag kom att tänka på filmen då.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet läser jag en debattartikel av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi. Han menar att fler poliser inte kommer att minska antalet brott. (Jag tror att han är rätt kontroversiell, men jag tror ändå att han har en poäng här).

Det är säkert så att det behövs fler poliser, att poliserna behöver uppskattning och en skälig lön. Utan att vara insatt i sakfrågan tror jag att polisen är underbemannad. Även om det verkar som om antalet poliser ökat, så har ju även befolkningen gjort det och utmaningarna har säkert blivit större.

Jag har den största respekt för de poliser jag mött. Under framför allt åren i Aneby samarbetade vi mycket kring ungdomsfrågor. Det fanns ett nätverk, där representatner för polisen, fritidsgården, skolan, socialtjänsten och Svenska kyrkan träffades informellt en gång i månaden. Polisens roll i sammanhanget var avgörande.

Men fler poliser löser inte alla problem. Hur kan vi tillsammans i samhället agera, så att Sverige (och världen) blir en tryggare plats? Jag hör inte riktigt några svar på dessa frågor. Var finns visionerna? Det kanske är så att jag lyssnar dåligt.

Det jag hör – inte bara i Sverige – är önskemål om segregation. Om vi kan skapa etniskt segregerade länder, kommer livet att bli bättre. Tryggare. I Sydafrika kallades detta förut ömsom 'apartheid', 'separate development' eller 'vertical differentiation'. Och den vägen kommer aldrig att fungera.

Vad händer i Sverige om alla med utländsk bakgrund lämnar landet? Kommer Nordiska motsåndsrörelsen då att gå med i Röda Korset och vara med och bygga ett tryggt samhälle?

Det finns politiker, som inte tror att strängare asyllagar och mer bevakade gränser är lösningen. Jag önskar att deras röster hördes tydligare. Hur ser deras vision av ett öppet och rättvist samhälle ut?

De tiotusentals människor, som samlades på Sergels Torg söndagen efter terrorattacken på Drottninggatan, var ett viktigt uttryck för detta. Vi var inte fullt så många som samlades till en manifestation på Stortorget i Uppsala, men vi var några stycken. 185 enligt Facebook-eventet, som Tillsammans för Uppsala lagt upp.

Men visst måste det finnas fler som har visioner? Om ett samhälle, som ser mångfald och samverkan som tillgångar. I det samhällsbygget kan fler poliser vara en viktig del och tillsammans kan vi uppnå mycket mer.

Wednesday, 26 April 2017

Burlesque without blackface

Yesterday evening we attended a typical, comical play in the Swedish campus life. In Swedish the term is ‘spex’, which etymologically is derived from the word ‘spectacle’. It is a kind of burlesque, written, produced and performed by students. Our eldest son were part of the cast and therefore we made sure to get tickets in advance.

The ‘spex’, which was performed the first time in 1870, is, translated into English, called
On Madagascar
The plot is easy to follow. The inhabitants of Madagascar are described as cannibals. They prepare a sacrificial feast. The menu consists of a student from Uppsala, Rapp, and a French botanist, à la Bonneheure. Guttapercha, who is the daughter of Queen Ushiameja however falls in love with the Frenchman. This leads to a triangle drama, since a neighbouring King, Radamuffo, who is the supplier of human flesh, also claims the hand of Guttapercha. In the second part of the drama Rapp and à la Bonneheure are saved from the pot and à la Bonneheure and Guttapercha can become a couple.

The play is performed once every decade. Last time was in 2007. This year there had been some discussions around the facial make-up of the actors. Traditionally they wear 'blackface'. I think they solved the dilemma in a decent way.

The producer added a prologue to the play, where a group of European travelers are seated in a Zeppelin. The Zeppelin crashes on Madagascar and after 30 years of isolation, the group of survivors have developed a cannibalistic cult around a goddess called Rakka. (The features of this goddess are borrowed from the movie 'Cast Away', where Tom Hanks uses a volleyball as a comrade and gives it the name Wilson). Well, the actors wear no extra make up and it works.

One can of course discuss the whole idea of cannibalism. I will leave that for now. I was happy that the production used their creativity in order to avoid the use of 'blackface' make up, which to me is unacceptable.

I get irritated when some bloggers describe this as hypersensitivity from the political correctness lobby. When I read these views I always find a total lack of analysis of power.

My reading of this ‘spex’ is that the director wanted to say that any human being – no matter of origin – can behave in an evil way. But equally there is a possibility that any person, even the person who acts in an evil way, can change, when love is involved. In this play white people are prepared to kill other white people for ritual purposes. This is nothing unknown.

Let me say something about the actors and the orchestra. We were satisfied with their performance. My favorite lead character were Ivar Westin, as Gluffo. But the others were also very good. As for instance our eldest son, who sang in the choir and had a minor role.

The group of travellers in the Zeppelin. Our eldest son is seated next to the priest.
In the middle princess Guttapercha, surrounded by servants. 
The people are dancing a ritual dance. In the front Rapp and à la Bonneheure
are waiting for their fate, to end up in a pot. Queen Ushiameja is on her throne and
Gluffo is running to the left.

Sunday, 23 April 2017

Bantu Holomisa is now following me

Of course it has to do with twitter. Let me explain. Earlier tonight I read a tweet from Bantu Holomisa:
Ramaphosa 'launches' campaign with attack on Zuma, Guptas.
The thing is that South Africa’s president, Jacob Zuma, is allegedly involved in corruption with a financial clan in the country, the Guptas. Recently Zuma replaced the Minister of Finance, Pravin Gordhan. Deputy President, Cyril Ramaphosa, ciriticised the President for this, but according Business Tech, Rampahosa had to apologise to Zuma.
So, I posted this tweet:


Then something happened. I got fifteen likes and a few new followers. Among them Bantu Holomisa. He is a Member of Parliament and also the President of the United Democratic Movement (one of the political parties in South Africa, with strong support in the Easter Cape.) Twitter is interesting.


Anyhow, the replies I got, indicate that people don’t trust Ramaphosa. As they don’t trust the General Secretary of the ANC, Gwede Mantashe. In this saga, a new word was invented:
Mantashing
It means to take back something. I don’t think that Mantashe is proud of this.

Thursday, 20 April 2017

Contextual Bible Study

Sarojini Nadar in front of Uppsala Cathedral
Today Professor Sarojini Nadar, who holds
the Desmond Tutu Chair of Ecumenical Theology and Social Transformation in Africa
at the University of Western Cape in South Africa, visited us at the Church of Sweden Institute for Pastoral Education. Approximately thirty persons were present at the interactive workshop where we read a Bible narrative together. It was the story about the syrophoenician woman who meets Jesus. We read both the Mark 7 and the Matthew 15 versions. It was reassuring to see the engagement from students and teachers. The group consisted of students preparing to become deacons and pastors, teachers at the institute, academics from the Theological Faculty at the Uppsala University and staff members from Church of Sweden head office.

When a bible study is facilitated by theologians from the Ujamaa* tradition some things always strike me. First of all everybody in the room get an opportunity to participate and to speak. All contributions are written on a flip chart. Second, you never experience a rush, even if there is a time constraint. The facilitator is not in a hurry.

We arrived at interesting conclusions. One thing that a couple of persons picked up was the impression that Jesus didn’t want to help the woman directly. Instead he started a dispute with her which helped her to raise her own voice. Only then did Jesus respond positively. Somehow even Jesus came out from the conversation transformed. He also learnt something from the encounter. A question that was asked was if we are quick to help people instead of first engaging with the other person and wait for her or his own opinion. In such an interaction we might come out as the one who has received.

Much more could be said. Those who were present were very positive. The day before students at our institute, who study in Lund, also got a chance to meet her.

To me this way of reading the Bible together is something that we should use more in the parishes. The question that always comes up towards the end is how we make sense of the biblical text in our own context. How does it speak to us? This is of course essential. Only then transformation can take place.

The theme of the workshop was
Pedagogical underpinnings of the Contextual Bible Study Method
and included also a part where Sarojini explained how this pedagogy works. This was also appreciated.
---------


* The Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research in Pietermaritzburg, South Africa is an interface between socially engaged biblical and theological scholars, organic intellectuals, and local communities of the poor, working-class, and marginalised. The Ujamaa Centre uses biblical and theological resources for individual and social transformation (from the website).

Tuesday, 11 April 2017

Vad gör vi nu?

Advokaten Tomas Olsson ställer i en artikel på SvT Opinion vissa frågor kring vad som egentligen hänt. Han manar till eftertanke. Det är kloka synpunkter. Många verkar, framför allt i olika sociala medier, veta precis vad som hänt och precis vad som bör göras. Jag håller med Tomas Olsson, när han skriver att den personliga integriteten lätt kan bli hotad nu. Eftersom vårt land är hotat kan extraordinära metoder tillåtas. Det krävs inte så stor intelligens för att förstå vilka medborgare som då kommer att vara hotade.

Så vad gör vi? En slags motståndshandling är att fortsätta med sitt liv. Inte ge efter för hot och rädsla. För mig innebär det att fortsätta mitt engagemang i Uppsala Fair Trade Shop Globalen. Rättvis handel är ett sätt att engagera sig för en bättre värld. När producenter på södra halvklotet får en rättvis lön för sitt arbete, ges möjlighet för dem att också fortsätta leva sina liv. Åtminstone de slipper överväga om de ska ge sig ut på flykt i världen. Rättvis handel också med flyktingkrisen att göra.

Kom in och handla rättvist, lagom till påsk, i Fair Trade Shop Globalen på Sysslomansgatan 2 i Uppsala eller på Din ort.


I morse firade vi som vanligt morgonbön på Svenska kyrkans utbildningsinstitut och sjöng då psalm 591. Den inspirerar mig till att fortsätta vara med och bygga en rättvis värld.
Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan be
och svara på vad andra ropar om och ber,
gå samman steg för steg, och något sker
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan ge.
Ett livets frö blir sått och lagt i jorden ner,
och skörd som vi ej ser en gång det ger;
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: stå emot
allt ont som trampar ner och sprider skräck och hot.
Vi känner maktlöshet. Gud kraft oss ger
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: ha ett hopp -
rättfärdighetens sol för alla skall gå opp.
När Herrens dag har grytt skall allt bli nytt,
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.

Monday, 10 April 2017

Kärlek till alla – utom …

Det tog inte tre dygn förrän mitt mediaflöde började fyllas av andra tongångar.

Igår var det Palmsöndag. I kyrkan läser vi texter om hur Jesus rider in i Jerusalem. Människorna har kvistar i händerna och hyllar Jesus som sin konung. Hosianna. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.

Inom några dagar hörs andra rop. Korsfäst! Korsfäst! Det kanske inte är samma människor som leder de olika folkhoparna. Men det är troligen samma människor som utgör merparten av dem. Så snabbt kan det gå att vända en opinion.

När Stefan Löfven talade på Socialdemokraternas kongress igår, var ett av hans budskap att polisen måste få mer resurser så att de kan avvisa de asylsökande som fått avslag. Enligt uppgift befinner sig 10 000 personer illegalt i landet. Den anhållne 39-åringen var en av dem. Och jag förstår. Hade han avvisats hade han aldrig kunnat utföra sitt vedervärdiga dåd. Men kan vi som samhälle säkerställa, bortom allt tvivel, att ingen människa uppehåller sig i landet, som har onda avsikter? 

När jag hörde honom understryka detta tänkte jag därför: nu börjar det. Och idag, när jag sätter på min mobil och tittar på Aftonbladets förstasida, är budskapet klart. Nu är det dags att börja jaga de asylsökande, som inte får stanna.

Det låter i förstone logiskt. Att uppehålla sig i landet illegalt är just illegalt. Polisen ska lagföra människor som bryter mot lagen. Det är i sig riktigt. Och självklart hade vi alla önskat att 39-åringen verkligen hade blivit avvisad. Jag stödjer det om jag kan vara säker på att migrationsverket gjort en korrekt bedömning. Om det är säkert för dessa människor att återvända till det land som de flytt ifrån. Av erfarenhet vet jag att så inte alltid är fallet. Den kunskapen gör genast situationen svårare.


Det är med stort obehag jag ser att ledaren för SD, på Aftonbladets förstasida, framställs som en toppolitiker och ges utrymme att berätta om vad som behöver göras. Enligt honom är de 10 000 som fått avslag potentiella terrorister och de ska helst hållas i förvar. Det betyder sitta inlåsta.

Igår samlades runt 10 000 människor på Sergels Torg för en stor kärleksmanifestation. Nu behövs de. Nu behövs civilsamhället. Nu behövs mer demokrati. Mer öppenhet. Mer medmänsklighet. Jag tänker på Joe Hills klassiska ord:
Don't mourn, organize!