Wednesday, 28 June 2017

Vad menas med Svenska kyrkan i Almedalen?

Självklart går det att ge många svar på frågan i rubriken till denna bloggpost. Att jag ställer den beror på att jag just läst om Svenska kyrkans engagemang under Almedalsveckan. Av Svenska kyrkans hemsida framgår att engagemanget är omfattande. Jag har hittat en slags huvudportal för den nationella nivåns aktiviteter. Följande text inleder:
Svenska kyrkan finns med i Almedalsveckan för att bidra i det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och tillsammans med andra arbeta för ett hållbart samhälle och liv.
En av mina frågor är: Vilket ’vi’ avses? Så jag fortsätter att läsa:
Svenska kyrkan möter politiker, opinionsbildare, företrädare för andra organisationer, journalister och andra människor som finns i Visby under Almedalsveckan. De som representerar Svenska kyrkan i Almedalen är antingen medarbetare från domkyrkoförsamlingen, Visby stift eller andra stift eller företrädare från den nationella nivån.

Välkommen att möta Svenska kyrkan i Almedalen.
Jag erkänner att min inledande fråga kommer sig av att jag läst det skrivna med något som kan betecknas som ’misstänksamhetens hermeneutik’. Tolkar jag däremot texten välvilligt, förstår jag att det som avses med ordet ’representerar’ är att ett antal anställda i Svenska kyrkan, befinner sig i Visby i tjänsten, för att nätverka. Jag inser att de inte tror sig vara ’Svenska kyrkan’ på ett exklusivt sätt. Men ändå. Kunde det inte ha formulerats annorlunda?

Jag har aldrig besökt Almedagsveckan. Däremot ska hustrun medverka detta år. Hon är en sådan där ”företrädare för andra organisationer” som texten talar om. Men hon är ju samtidigt medlem i Svenska kyrkan. Hon döptes för drygt 57 år sedan. Under de år vi levt ihop – och det är drygt 33 – har hon inte en enda dag varit något annat än en del av Svenska kyrkan. Hon har inte alltid varit anställd av Svenska kyrkan men även de år hon haft andra arbetsgivare, har hon väl varit en del av Svenska kyrkan?

Är inte hon en representant för Svenska kyrkan under Almedalsveckan? Gäller inte samma sak alla andra ”politiker, opinionsbildare, företrädare för andra organisationer, journalister och andra människor som finns i Visby under Almedalsveckan”, som tillhör Svenska kyrkan?

Kunde inte texten på hemdsidan ha granskats teologiskt? Ecklesiologiskt? Som den nu står skapas å ena sidan ett ’vi’ och å andra sidan ett ’ni’ eller de’. 'Vi'-et är ”antingen medarbetare från domkyrkoförsamlingen, Visby stift eller andra stift eller företrädare från den nationella nivån”. Den kyrkosynen ställer jag mig inte bakom.

I inledningstexten till Kyrkoordningens andra avdelning, den om församlingen, står det:
Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd.
Det är klart att den lokala församlingen, olika stift och den nationella nivån ska engagera sig i Almedagsveckan. Jag är för det. Just för att det är viktigt, vill jag med denna bloggpost understryka hur vår syn på det allmänna prästadömet innebär att Svenska kyrkan är mer än de anställda och att detta också måste framgå i de texter som kommunicerar Svenska kyrkans engagemang under Almedagsveckan.

A cave and a legend

This is the beautiful parsonage at Oswathini. Unfortunately
there is no water or electricity in the house. As far as I under-
stood, no one lives in the house presently.
On my short visit to South Africa I also visited a precious place, which I have heard of for a long time. The cave at Oswathini. The Dean of Umngeni Circuit, in the South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa, Very Rev. N Myaka, have often spoken about this place. It is not far from Pietermaritzburg, were we lived 2½ years. But we never got there.

On Monday however, I was close enough to make it happen. I had been participating in the ordination service at Umphumulo Diocesan Centre and went together with one of those who were ordained, Rev Selom Klu, to Ndwedwe, where he lives. His host family, Mrs Lindiwe and Rev. Umbuso Simamane graciously received me in their home. In the morning, just before I returned to Sweden, Rev. Simamane took me and Selom to the cave. It was in deed a precious pilgrimage.

The entrance of the cave at Oswathini.
According to the legend a young girl in the late 1800s converted to Christianity and hid in the cave. Her name is not known but she is referred to as
which in IsiZulu means ‘young girl’. It is the words Jesus says to Jairus’ daughter according to Mark 5:21-43. Her surname was however Nsele.

Her father, Qanana Nsele, according to the legend, was not happy about her decision to become a Christian. That was the reason why she had to hide. She was tragically killed by a rock that fell over her. The father might have been causing this accident. According to legend, as it was told to me.

When we were there we said a prayer together giving thanks for this example of a young person, who had enough integrity to stick to her own beliefs. I understand why the youth of Umngeni Circuit like to come and pray in the cave.
Rev Selom Klu shows me the altar where Ntombazane used to pray.
The cave is not far from Appelsbosch, a mission station started by Rev. Jonas Fredrik Ljungqvist from Sweden. I have tried to find any reference to the Oswathini cave in his letters or in the minutes of the Church of Sweden Mission, but failed. It is strange that he never wrote about this. Or have I missed some of the material? If I find time in the future it would be interesting to do some research on this legend.
The brother of Rev Simamane, Rev Simamane and Rev Klu showing the rock
which allegedly killed Ntombazane.

Tuesday, 27 June 2017

Ordination in ELCSA-SED 25 June 2017

What a joyful event. The South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa got 13 new pastors on Sunday 25 June. I was privileged to be part of the service, which took place at the Diocesan centre at Umphumulo. This might be the last ordination service that Bishop P P Buthelezi leads. He will retire later this year. On this occasion he was surrounded by two other bishops namely Bishop Emeritus S P Zulu (one of his predecessors)  and Bishop Emeritus Dr M Biyela, former bishop of the Eastern Diocese.

Five of the candidates I have taught – either at the Lutheran Theological Institute (LTI) or at the School of Religion, Philosophy and Classics (SRPC) at the University of KwaZulu-Natal (UKZN). The main reason for my presence was however the ordination of Rev. Selom Klu. The first time I met him was in Kalmar in the South of Sweden. I think it was in 2010. He lived in Blomstermåla and was very active in Ålem Parish, where my wife worked as Parish Educator.

We moved to Pietermaritzburg in South Africa 2013 and in 2014 Selom also moved there. He lived at the LTI and continued his theological studies at UKZN. He was my student in homiletics and liturgy. When we moved back to Sweden in 2015 Selom remained in South Africa and last year he was accepted as a candidate for ordination into priesthood.

Selom is originally from West Africa and is now a full pastor in the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa after a number of years in Sweden. The common feature here is of course the Lutheran Church. Selom was born into the Lutheran Church in Togo, became active in the Lutheran Church in Sweden and now in Southern Africa. With this blog post I want to share some highlights of the ordination service.

The first youtube clip is part of the Nicene Creed, which the candidates confess together.

Thereafter Bishop P P Buthelezi asks the candidates a few questions and they all answer yes.

Central in any ordination service is when the candidate gets the stole laid on her or his shoulders. (In Church of Sweden the bishop always literally does that part.) On the other hand priests in Church of Sweden do not get a bible, an altar book, a chalice and a paten. (One has to mention that the chalice and paten is just there as symbols. The rest is given to the candidate. This means that every candidate keeps chasubles in every liturgical colour. In Church of Sweden the chasuble belongs to the Parish and is kept in the church.)

The laying of hands is also a central part of the liturgy. In this case it is the bishops and the deans that lay hands on each candidate.

Each candidate is introduced to the congregation. It is the deputy bishop, Dean N Myaka, who introduces them and he describes Selom as a missionary with links to Church of Sweden.

Here follows some photos from the ordination service.

Rev. Selom Klu

Bishop Emeritus M Biyela, Bishop P P Buthelezi, Bishop Emeritus S P Zulu.

Directly after the ordination all the newly ordained walk in a procession to meet their congregants.

All the 13 newly ordained. Eight of them are self supporting ministers and the other five are full pastors. Among them are some of my students. Second from the left is Selom Klu. Sixth from the left Ntuthuko Nkosi. Next to him Nokukhanya Mngoma and thereafter Njabulo Madonsela. The tall pastor fourth from the right was also my student: Msizi Mkhathini. I was very happy to be there and 
participate in their ordination.

Saturday, 24 June 2017

Lutherans march against gender based violence

Today I participated in a march organised by the South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA-SED) in cooperation with the KwaZulu Natal Christian Council (KZNCC). There were approximately 200 Lutherans who marched. Most of them were dressed in their uniforms. The march started at Shoprite in Stanger and ended at the City Hall, where the deputy mayor received a petition, signed by Bishop P P Buthelezi.

The petition was quite long. It can be summarized in these sentences:

We are deeply concerned with these countrywide increase of violence against women, the girl child and lesbians. As Church we believe that we cannot sit back whilst our young women are abducted, raped and murdered at pandemic rates.

While we walked we sang church hymns and choruses. I was amazed that one of the hymns was number 31 in Incwadi Yokuhlabelela yeBandla lamLuthere (the Zulu hymnbook). This hymn is a translation of the old hymn ‘Te Deum’.

Many of the placards picked up the theme from the
500 Years of Reformationanniversary: Liberated By God's Grace.
Bishop P P Buthelezi signs the petition.
KwaDukuza deputy mayor Dolly Govender recieves the petition.
It's easy to rekognise the Lutheran Prayer Women in their black and white uniform.

Jacob Zuma flyttar till Dubai. Vem tar över?

Nu får det väl vara nog. Enligt Timeslive har den i Sydafrika inflytelserika finansfamiljen Gupta köpt ett lyxpalats i Dubai till Sydafrikas president, Jacob Zuma. Han blir granne med Zimbabwes president, Robert Mugabe. Suck! Vad jag förstår har uppgifter om detta läckt ut via e-mail från familjen Gupta.

Begreppet Guptagate är en lång historia i Sydafrika. Men det handlar ytterst om korruption. Det finns oerhört många indikationer på att presidenten medverkat till att denna finansfamilj fått förtur till stora beställningar från staten. Ett exempel är det som Timeslive rapporterar, att de bidragit till att ett kinesiskt företag fått sälja tåg och för denna affär fått s k ’kickbacks’ till ett värde av många miljarder. Det som händer beskrivs med begreppet 'State Capture' - vilket innebär att hela statsapparaten korrumperas, på ett organiserat sätt. Som i en maffia-stat. Anton van Dalsen beskriver detta för en tid sedan i CNBC Africa. Där lyfts glädjande nog South African Council of Churches (SACC) fram, för sitt aktiva arbete mot denna korruption.

Det är mycket som sker kring Jacob Zuma och frågan är om han kommer att kunna sitta kvar sin period ut. Det talas om misstroendeomröstning i parlamentet. Det ståår nu klart att den kan ske med bibehållen skretess för parlamentsledamöterna, efter ett beslut i konstitutionsdomstolen. I så fall skulle nog även många ANC:are rösta emot Zuma. Det är dock osäkert om tillräckligt många kan tänka sig att fälla sin ledare i parlamentet. ANC's tradition är ju att avgöra detta i sina egna sammanhang. Så skedde när Mbeki avsattes 2009.

Zumas presidentperiod slutar 2018. Men hans period som president för ANC tar slut redan i år. Beroende på vem som efterträder honom där, kommer hans framtida öde som sydafrikansk president avgöras.

Vad jag förstår finns två huvudkandidater. Den nuvarande vice-presidententen, Cyril Ramaphosa, stöds av en falang. Han var påtänkt som efterträdare till Mandela men utmanövrerades av Mbeki. Ramaphosa var mycket involverad i arbetet inför Sydafrikas första demokratiska val – CODESA. Han var också mycket aktiv i arbetet med den nya konstitutionen, som kom 1996. Han stöds bland annat av fackföreningsrörelsen Cosatu. Själv var han ledare för gruvarbetarfacket på 1980-talet. Men hans största problem är att han gav sig in i business och blev ägare till Lonmingruvan, som var inbladad i Marikana-massakern, där 44 gruvarbetare dödades av polisen.

Den andra huvudkandidaten är Nkosazana Dlamini-Zuma, den nuvarande presidentens, Jacob Zuma, ex-fru. Hon har länge varit ordförande för Afrikanska Unionen (AU) och är mycket respekterad internationellt. Hon är läkare och var tidigt engagerad i Sydafrikas studentrörelse. När jag talar med min kollegor vid University of KwaZulu-Natal förstår jag att de är olyckliga över att hon lierat sig med Jacob Zumas stödtrupper inför valet av hans efterträdare. Det är också ett problem att hon, som mor till flera av Jacob Zumas barn, förväntas ge honom immunitet.

Det finns också några ’dark horses’. En av dem är ANC’s kassör, Zweli Mkhize. Han står nära Jacob Zuma. En annan är parlamentets talman, Baleka Mbete. Dessa fyra förs fram som tänkbara efterträdare av ENCA.

Lindiwe Sisulu - nästa president i Sydafrika?
Men det finns ett annat namn som nämns mer och mer. Det är Lindiwe Sisulu, som har varit med i Sydafrikas regering sedan 2004. Hon är dotter till Albertina och Walter Sisulu, två oerhört respekterade frihetskämpar. Walter Sisulu satt på Robben Island med Mandela. Om ANC får problem att enas kring antingen Dlamini-Zuma eller Ramaphosa kan Sisulu mycket väl bli en kompromisskandidat. Jag tror hon skulle bli bra. Hon kunde ge Sydafrika en ny start.

Wednesday, 21 June 2017

Diskutera försäljning av Jas Gripen till Botswana

I några olika flöden har jag hittat en debattartikel publicerad igår i nättidskriften Mänsklig Säkerhet. Författarna till debattartikeln är alla engagerade inom freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet Johan Brosché (Doktor), Kristine Höglund (Professor) och Sebastian van Baalen (Doktorand). De skriver bland annat:
Den här veckan besöker Botswanas president Ian Khama Stockholm på ett officiellt statsbesök. Enligt den svenska regeringen kommer överläggningarna ”bland annat att kretsa kring de bilaterala relationerna mellan Sverige och Botswana och hur det kommersiella utbytet kan öka”. Det inofficiella syftet är dock att ro iland en affär som omfattar åtta Jas Gripen-plan till ett värde av 14 miljarder kronor.

Affären är mycket kontroversiell i Botswana, särskilt med tanke på de skandaler som följde av Jasaffären med Sydafrika 1999. I en kommuniké signerad den 30 maj ber oppositionsledaren Duma Boko Sverige att noggrant överväga huruvida man bör sälja vapen till Botswana: ”Som representanter för Botswanas politiska partier och civilsamhälle ber vi svenska riksdagen att inte godkänna försäljningen av dessa stridsflygplan till Botswanas regering eftersom det inte ligger i vårt nationella intresse att göra så.” Dithapelo Keorapetse från oppositionspartiet Botswana Congress Party (BCP) uttryckte sig ännu starkare i en intervju med Dagens Nyheter: ”Sverige flyr från ansvar om de säljer stridsflygplan när vi inte står inför något konventionellt säkerhetshot, när regionen åtnjuter relativt lugn och när det inte finns något hot från någon extern motståndare.”
Det är oerhört trist att Botswanas ledning överväger köp av så dyra vapensystem när de uppenbarligen inte behövs. Och situationen i Sydafrika har verkligen inte blivit bättre. Fortfarande utreds korruptionsanklagelserna mot t ex sittande president Jacob Zuma, när det gäller Jasaffären. BBC skrev om det så sent som i april i år.

Författarnas avslutning ställer jag mig helt bakom:
Som fredsforskare stöder vi starkt en svensk utrikespolitik med fokus på mänskliga rättigheter, fred och fattigdomsbekämpning. En sådan agenda urholkas om värdena appliceras selektivt och inte genomsyrar hela utrikespolitiken. En eventuell vapenaffär riskerar också att undergräva det goda anseende som Sverige under årtionden byggt upp i södra Afrika. Att den svenska regeringen dessutom söker genomföra affären utan att den diskuteras ordentligt i Sverige är mycket oroande, särskilt då Ian Khama har incitament att snabbt ro iland affären då han måste avgå i april 2018.
 Vi vill därmed uppmana regeringen att noggrant överväga huruvida Sverige bör driva i land en vapenaffär som bidrar till att försämra den ekonomiska och demokratiska utvecklingen i Botswana och den säkerhetspolitiska situationen i regionen.

Wednesday, 14 June 2017

Reformationen och sommarvärdarna

Artikeln i Kyrkans Tidning är tyvärr bakom en betalvägg men de uppmärksammade
också dessa två romerska katoliker bland sommarvärdarna.
Det blev 2017 och vi firar reformationen. Sveriges radio har verkligen tagit detta på allvar i valet av sommarpratare.

I vanliga fall brukar det finnas med minst en präst eller en biskop i listan över sommarvärdar. Jag läser igenom årets presentation och hittar en biskop och en före detta präst/pastor. Båda tillhör den Romersk katolska kyrkan. Det kallar jag att kontextualisera reformationen 2017. Förändringens vindar blåser.

Som den uppmärksamme läsaren förstår är detta inte en djuplodande teologisk bloggpost utan en så kallad randanmärkning. Framtiden får utvisa om detta var en enskild händelse eller del av en trend.

Biskopen heter Anders Arborelius och är biskop för Stockholms katolska stift. Påven Fransiskus har utnämnt honom till kardinal. Det går att läsa på det Stockholms katolska stifts hemsida. Den förste svenskfödde kardinalen. Just nu är Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén i Rom tillsammans med Anders Arborelius, för att möte just påven Fransiskus. Den före detta prästen/pastorn heter Ulf Ekman och prästvigdes för Svenska kyrkan före snart 40 år sedan. Några år senare grundade han Livets Ords församling i Uppsala. Häromåret konverterade han till den Romersk Katolska kyrkan. Tidningen Dagen skrev om det 2014.

En av de andra på listan läste en gång teologi för att bli präst, vill jag minnas: Douglas ”Dogge Doggelito” León. Det skrev åtminstone Aftonbladet år 2016. Men enligt Mitti hela Stockholm har han sedan dess hängt in prästkappan i garderoben.

En och annan har idag hört av sig och undrat om jag själv är på listan. Mitt namn står nämligen där. Men det är en namne, som är polis i Stockholm. Nära skjuter ingen hare. Inte ens om skytten är polis.

Det är möjligt att jag missat någon. Det kan finnas kollegor på listan, utan att jag känner dem. Hoppas i så fall bli upplyst om det.

Det finns självklart många lutheraner med på listan. Så möjligen är det en alternativ läsning. Sveriges Radio vill lyfta fram det som vi lutheraner kallar för det allmänna prästadömet. I så fall har de verkligen tagit reformationen på allvar.