Saturday, 16 January 2021

Bibeln och skidåkning

Idag har jag fortsatt min träning inför Vasaåket. Det heter så detta märkliga år, eftersom det egentliga Vasaloppet – första söndagen i mars – endast kommer att genomföras av 400 åkare. Alla andra får sprida ut sig under perioden 12 februari till 7 mars, vilket är längre än vanligt.

Idag skulle jag åka lite längre än i tisdags, då jag lyckades ta mig runt 10 varv på det 400-metersslinga, som finns på en plats som i Uppsala kallas Kap. Den ligger nära Studenternas och snön man åker på är avskrap från bandyisen. Skälet till att platsen kallas Kap är att det förut var slutet på Uppsala – Kap Finisterre, det vill säga Europas västligaste spets, som också kallas ”världens ände”. Finis = ände. Terre = världen.

Så istället åkte jag till Skogsvallen i Storvreta. Där har jag varit förut och jag såg på nätet att spåren var i gott skick. När jag kom dit var parkeringen smockfull. Jag lyckades parkera på en parkeringsplats som egentligen inte fanns. När jag kom ut ur bilen hörde jag en speaker-röst i en högtalare, som annonserade vilka åkare som gick i mål. Med andra ord pågick det en skidtävling. I efterhand förstår jag att det var Storvretaloppet.

Jag frågade en vänlig person hur det låg till och han berättade att det finns ett gammalt spår längre bort, vid nästa parkeringsplats. Där kan motionärer åka, även om det pågår en tävling i de nya spåren.

Så jag tråcklade ut bilen och hittade en plats på nästa parkering. Jag vallade och 11.40 var jag iväg. Min plan på morgonen hade varit att starta 11 men dels behövde jag införskaffa valla, dels startade jag en aning sent.

Jag åkte där alla andra åkte. Spåret var inte optimalt. Sladdrigt och utan kanter, som skidorna kunde löpa i. Men vallan fungerade och vädret var gott. Efter ett tag vände spåret i en slags vändplan och så åkte jag samma väg tillbaka i ett parallellt spår. Klockan 12.15 var jag tillbaka till bilen och åt en mandarin och drack lite vatten. Då frågade jag en annan person om han visste spårets längd. Han hade mätt – jag förmodar med runkeeper – och sa att det var 3 km åt ena hållet och alltså sammanlagt 6 km. Det kändes ju mycket upplyftande. Då hade jag lyckats åka 6 km på 35 minuter.

Jag tog mig iväg en andra runda men halvvägs kände jag av skavsår i vänsterfoten. Jag frågade mig själv varför jag valde att sätta på en strumpa som det var hål i. Orutinerat. Hur som helst tog jag mig tillbaka till bilen och hade alltså klara 12 km. Jag hittade lite kirurgisk tejp och bytte även plats på strumporna. En kopp te och så iväg.

Både vid första och andra stoppet skickade jag SMS till hustrun, så att hon inte skulle bli orolig. Det fungerade väl så där. I hennes mobil såg det ut som om jag skickat båda SMS:en kl 12.20 vilket hon tolkade som om jag klarat 12 km då och bara skulle åka 6 km till. 13.56 ser jag att det kom ett SMS från henne med frågan: Var är Du?

Då var jag framme vid bilen för tredje gången och kunde ringa. Om jag räknar bort pauserna har jag alltså åkte 18km på två timmar. Det är ju inte direkt något världsrekordtempo. Men jag vet att jag i alla fall kommer fram i spåret.

Väl hemma hade den goda hustrun väntat med lunchen: soppa och pannkakor. Underbart. Nu är jag nyduschad och har även fått välbehövlig massage av ryggen. Jag känner av en del muskler som jag inte visste att jag hade.

Men vad har allt detta med Bibeln att göra? Jo, det finns ju en skidåkare i Bibeln som också hade vissa problem. Den förlorade sonen i Lukas 15 satte ju sprätt på alla pengar han ärvt. Då fick han börja arbeta som svinaherde. Han vallade svinen och hade velat äta (frö)skidorna. Så illa har det alltså inte gått för mig.

Hur firar Du Bibelns dag?

Här kommer en uppdatering kring vad som – från min horisont – händer på Bibelns dag, som infaller imorgon, söndag den 17 januari. Jag skrev om detta i min förra bloggpost. Länken kommer här.

Du får också lite tips på hur Du kan vara med och uppmärksamma Bibeln detta år, då vi inte kan mötas i kyrkorummen som vi är vana.

Facebook

Under veckan som gått har ett antal personer funnits med bild och ett citat på vår Facebooksida. Vi fortsätter idag och imorgon. Dessa personer berättar rakt upp och ner vad Bibelns betyder för dem. Roligt! Dela gärna i Ditt eget flöde.

Av en kollega ifrån Luleå stift blev jag uppmärksammad att vi endast valt personer från södra Sverige. Det ber jag om ursäkt för. Nästa gång hoppas jag kunna bättra mig på denna punkt.

Imorgon eftermiddagen kl 17 predikar jag i Stefanskyrkan i Stockholm. Gudstjänsten är förinspelad och sänds på församlingens Facebooksida. Leta efter S:t Johannes församling. Den kommer också att finnas på i deras Youtubekanal.

Instagram

Som jag tidigare skrivit har Svenska Bibelsällskapet inget eget Instagramkonto men som av en händelse är jag denna vecka ansvarig för Svenska kyrkans vandringskonto på Instagram. Det innebär att jag får ett antal möjligheter att berätta om Bibelns dag. Jag har också på Instagram delat de röster vi lagt ut på Facebook. Det har väckt gensvar.

På söndag kommer jag också finnas med på Råslätts församlings, Svenska kyrkan, Instagramkonto. Råslätt ligger i Jönköping och min vän och kollega Fredrik Hollertz har inbjudit mig att predika där. Men eftersom Instagram är ett snabbt medium fick inte predikan vara längre än ca. 55 sekunder. Det var en utmaning. På den tiden skulle jag också hinna med en inledning, textläsning och en psalmvers. Gå alltså in på Råslätts kyrka.

Twitter

Bibelsällskapet har inte heller något Twitterkonto men jag har ju ett eget och har använt veckan till att dela information kring Bibelns dag. Även här har jag lagt ut personerna som berättar vad Bibeln betyder för dem.

Så roligt att Tomas Jarvid, präst i Dalstorps församling, Svenska kyrkan, i Västergötland, har tagit ett roligt Twitterinitiativ.

Om Du är på Twitter – var med och lägg ut Ditt Bibelord och bjud in flera att göra detsamma. Använd #bibelnsdag

Youtube

Jag vill påminna om den film Svenska Bibelsällskapet tagit fram och som ligger på vår Youtubekanal. Lägg gärna ut den i olika sociala medier eller ha med den i webbsända eller streamade gudstjänster och arrangemang.


 Imorgon kl 10, den 17 januari, kommer jag att predika i Fjugesta utanför Örebro. Det sker i Lekebergskyrkan. I gudstjänsten visas också vår film och dessutom blir jag intervjuad på zoom. Länken kommer här.

Klockan 19 på kvällen är jag med ett digitalt event i Uppsala, med anledning av Bibelns dag. Vi som medverkar är i Lötenkyrkan men det är Uppsala Kristna Råd som står för arrangemanget. Du hittar detta arrangemang på Lötenskyrkan Play på Youtube. Länken är här.

Away from keyboard

Kyrkkaffe dricker jag på Bokhandeln Arken, där Martin Garlöv dukar upp ett Corona-säkert bord med biblar och dessutom serverar kaffe eller te. Ett samarrangemang mellan Bibelbutiken och Arken mellan 12 och 15. Om Du bor i Uppsala eller i närheten är Du välkommen in. Det blir nog endast 1-2 kunder i taget men det blir en möjlighet att mötas kring Bibeln. 

Till sist

Och det jag nu nämnt är alltså bara sådant som jag är iblandad i. I många församlingar planeras säkert olika saker. Vår förhoppning är att det blir stor uppmärksamhet kring Bibeln den 17 januari.

Vill Du stödja vårt arbete finns alla möjligheter via Swish, bankgiro eller plusgiro. Märk Din gåva: Bibelns dag!


Swish: 123 900 62 63

Bankgiro: 900-6263

Plusgiro: 90 06 26-3

Vi står under granskning av Svensk insamlingskontroll.

Sunday, 10 January 2021

Bibelns dag – om en vecka!

Svenska Bibelsällskapet har ansvar för att en gång om året lyfta fram Bibelns betydelse på ett särskilt sätt. Sedan länge högtidlighålls

Bibelns dag

någon gång under senare halvan av januari. På olika sätt lyfter församlingarna då fram att Bibeln står i centrum i kristendomen. I Svenska kyrkan är det sedan otaliga år rikskollekt till Svenska Bibelsällskapet. I år blir det en utmaning, eftersom så få kommer att delta på plats i de gudstjänster som firas. Desto fler deltar via nätet. Vi får se om det påverkar kollektresultatet. Jag hoppas förstås att det ska vara många som vill bidra till vårt arbete.

För att ta de förändrade förutsättningarna på allvar gör vi därför en del annorlunda satsningar i år. Det känns roligt att med en bloggpost kunna sammanfatta.

Film

En av mina medarbetare har klippt ihop en film där Svenska kyrkans Ärkebiskop, Antje Jackelén, berättar vad Bibeln betyder för henne. Även Bibelsällskapets ordförande, biskop Åke Bonnier och undertecknad är med. Vi hoppas att många församlingar ska använda denna film i sina gudstjänster på Bibelns dag och kanske även lägga upp den på sina webbplatser och i sociala medier. Håll utkik efter den på vår webbplats och på Facebook.

Annonser

Vi annonserade redan i december i några olika kyrkliga tidningar. Den hos oss som gör annonserna lyckas nästan alltid pricka rätt. Jag hoppas många såg den.


Även nu i januari har vi en annons. Den nämner Bibelns dag men har också ett annat budskap, nämligen att vi snart släpper det vi kallar för Pilotöversättningen av tre bibelböcker: Markusevangeliet, Filipperbrevet och Första Johannesbrevet. Redan finns de fyra första kapitlen av Markusevangeliet tillgängliga på vår webbplats. Länken kommer här.



Facebook

Under veckan som leder fram till Bibelns dag kommer ett antal personer finnas med bild och ett citat på vår Facebooksida. De berättar rakt upp och ner vad Bibelns betyder för dem. Roligt!

Instagram

Svenska Bibelsällskapet har inget eget Instagramkonto men som av en händelse är jag ansvarig för Svenska kyrkans vandringskonto denna vecka. Det innebär att jag får ett antal möjligheter att berätta om Bibelns dag.

Twitter

Vi har inte heller något Twitterkonto men jag har ju ett eget och tänkte använda veckan till att dela information kring Bibelns dag.

Dagen B

När vi väl är framme vid den 17 januari kommer jag att predika utanför Örebro på morgonen. Det sker i Lekebergskyrkan i Fjugesta kl 10. Tanken var att jag skulle åka dit men det blir en förinspelad predikan.

Kyrkkaffe dricker jag på Bokhandeln Arken, där vi dukar upp ett Corona-säkert bord med biblar. Ett samarrangemang mellan Bibelbutiken och Arken mellan 12 och 15.

På eftermiddagen kl 17 predikar jag i Stefanskyrkan, som hör till S:t Johannes församling i Stockholm. Även detta kommer att vara förinspelat.

Senare på kvällen är jag också vidtalad att vara med i ett digitalt event i Uppsala, med anledning av Bibelns dag.

Och det jag nu nämnt är bara sådant som jag är iblandad i. I många församlingar planeras säkert olika saker. Vår förhoppning är att det blir stor uppmärksamhet kring Bibeln den 17 januari.

Saturday, 9 January 2021

Maria Wrangel - återupprättad

Med anledning av hustruns födelsedag passade det bra att låta rama in de två tavlorna av Maria Wrangel. Jag lämnande in dem i måndags och fick beskedet att det nog skulle bli svårt att hinna med. Med tanke på Trettondagsafton och Trettondedag Jul denna vecka var det en stor överraskning, när ett SMS trillade in redan torsdag förmiddag. En enkel guldram och lagom med passepartout gav absolut tavlorna ett lyft. Trevligt! Det tyckte även hustrun, som presenterades tidigare i morse.

Sedan jag bloggade om Maria Wrangel - länken är här - har jag också haft kontakt med Rickard Näslin, som står för den webbplats, där jag hittade så mycket information om Maria Wrangel. Jag hade skrivit och frågat om han kände till något om våra tavlor men han svarade att han inte hade någon information ...

... utöver det som framgår av bildspelet som jag bara för någon vecka sedan lade ut på hennes sida! Men hennes livsöde är fascinerande och ger ett speciellt värde åt dina tavlor som du gör rätt i att behålla!

Han var också tillfredsställd över att få feedback på sin webbplats. Och det var ju märkligt att bildspelet endast legat uppe en vecka. Hade jag googlar för ett par veckor sedan hade jag förmodligen aldrig sett detta. Vilket hade gett våra tavlor lite mindre kontext.

Nu återstår endast att hitta en lämplig plats för tavlorna. Förmodligen flyttar de fram sina positioner nu. Tidigare har de fått nöja sig med placeringar i sovrum och arbetsrum. Kanske försvarar de i fortsättningen en plats i finrummet.

Wednesday, 6 January 2021

Fullsatt

Vi har inte gått iväg till någon gudstjänst på länge, eftersom det endast får vara åtta personer utöver tjänstgörande. Vi har inte velat ta en plats som någon annan kanske behövt bättre. Men eftersom det är Trettondedag Jul och vår församling erbjuder två mässor, gjorde vi i alla fall ett försök. Vi fick vända i dörren.

Väl hemma flyttade jag fram de österländska stjärntydarna och istället har vi sjungit några psalmer själva, bett och läst dagens evangelium. Vi har också läst en betraktelse av Nils Bolander  ur boken:

Också detta år

Den kom ut 1951 och i mitt exemplar har mor lagt i en lapp där det står att mormors "mest lästa och av henne mycket omtyckt." Via internetbanken har vi dessutom lämnat vår gåva till Act Svenska kyrkan.

Det slår mig att jag får ta min tillflykt till den fjärde vise mannen, Artaban. Jag har bloggat om honom tidigare. Här är länken. Han kom ju inte fram förrän Jesus hängde på korset men hade ändå mött Jesus på vägen dit.

Poängen med berättelsen om den fjärde vise mannen är just denna. Att vi inte enbart möter Jesus i gudstjänsten utan i lika stor utsträckning i omsorgen om medmänniskan.

Idag får en gåva till Act Svenska kyrkan bli ett konkret sätt att följa Artabans exempel.

Tuesday, 5 January 2021

Guds hus

Temat för söndagen efter Nyår, som inföll häromdagen, är ”Guds hus”. Detta år blev det extra intressant. Vilken roll spelar detta begrepp eller snarare begreppets innebörd mitt i en pandemi, som begränsar våra möjligheter att fira gudstjänst på traditionellt sätt? ”Guds hus” i bemärkelsen kyrkobyggnaderna, finns ju kvar. Och vidgar vi begreppet till att gälla alla slags tempel, finns ju även dessa kvar. Många kyrkor är dessutom öppna. Ibland finns någon person, kanske en präst eller en diakon, på plats för samtal. Men själv går jag sällan in och bara sätter mig i ett kyrkorum. Det händer men är jag där, så är det i första hand för att fira gudstjänst. Genom åren har jag framför allt varit i kyrkorummet för att leda olika former av gudstjänst. Eftersom jag inte längre är i församlingstjänst, sker det inte så ofta.

För egen del uppskattar jag dessa lite udda söndagar som vissa år dyker upp i mellandagarna. Det är härligt med stora, festliga gudstjänster men det är minst lika betydelsefullt med söndagarna dessemellan.

Jag såg på Helgmålsringningen i TV i lördags. Länken kommer här. Den kom från Täby kyrka och det var Anders Ekhem som höll i den. Han utgick från två av söndagens texter. Dels berättelsen om den unge Samuel i templet, dels berättelsen om den tolvårige Jesus i templet. Han talade klokt om hur Guds hus både kan betyda en byggnad som exempelvis Jerusalems tempel eller Täby kyrka och hur det kan syfta på våra egna kroppar. Gud behöver inte hus att bo i. Gud bor i oss. Jag hörde den tredje texten för söndagen, från Hebreerbrevet, utan att den explicit nämndes:

Och hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (Heb 3:6b).

Och en viss tröst erfor jag. Så bra, när inte gudstjänstbesök kan ske på det sätt jag är van vid, att Guds hus finns i mig. Att Gud bor i mig.

Med det sagt saknar jag dock en viktig aspekt och det är kyrkan som kollektiv företeelse. Om jag ska göra lite bokslut på kyrka och gudstjänstliv under pandemin är det på detta område som det har varit svårt. Jag vet att jag när som helst kan gå in i en kyrka. Jag vet att Gud bor i mig, att jag kan be eller läsa min Bibel. Men gemenskapen med andra – hur uttrycks den i pandemins tid? Förmodligen väldigt olika.

Under de första månaderna i mars och april minns jag att det blev få gudstjänstbesök. Men jag kommer inte ihåg om det berodde på att gudstjänsterna var inställda helt eller att antalet besökare var begränsade. Eller om vi valde att hålla oss undan för att inte bidra till smittspridning. Kanske det senare. Jag minns att Svenska kyrkans stift gjorde olika och att andra samfund i vissa fall ställde in helt men istället streamade sina gudstjänster. Det var helt enkelt en väldig variation. Påsken blev märklig och då försökte vi på olika sätt upprätthålla någon form av husandakt.

Här ska sägas att det naturligtvis fanns och finns gudstjänster både på TV och i Radio. Samt en uppsjö av andra utsändningar. Men för egen del har jag svårt att finna gemenskap genom dessa.

Under sommaren blev det åter möjligt att delta i gudstjänster och vi sökte oss till platser där vi anade att det inte skulle vara fullsatt. Ibland möttes vi dock av en skylt med just ordet ”fullsatt”.

Så kom hösten och andra vågen av pandemin. På nytt blev det svårt att ta sig till gudstjänster. Och julen blev märklig. Den bild som kom till mig var att gudstjänstlivet i vanliga fall är den struktur vårt julfirande bygger på. Nu kändes det som att spika upp plankor utan några reglar.

När jag skriver denna bloggpost sitter jag och nynnar på en sång. Texten är skriven av Hans Adolph Brorson, dansk biskop och psalmförfattare verksam på 1700-talet. Eller är den skriven 1837 av den danske författaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, som i sin tur inspirerades av Hans Adolph Brorsons julpsalm, som då hette Till Betlehem mitt hjärta, och skrevs redan 1732. Det är i alla fall Carl Oscar Mannström som översatt texten till svenska 1934. Den talar rakt in i den kyrkorumsmässiga hemlöshet jag upplever.

1. Förunderligt och märkligt,

omöjligt att förstå,

men dock så ljust och verkligt

och ljuvt att tänka på:

inunder öppen himmel,

på bädd av strå och blad,

du finner, Herre Jesus,

din första vilostad.


2. En fågel har sitt näste,

sin kula varg och lo,

var blomma har ett fäste,

var humla har ett bo,

men fursten i Guds rike,

det levande Guds ord,

får bli en hemlös' like

sin första natt på jord.

 

3. Men kom! Jag vill upplåta

mitt hjärta, själ och sinn

och bedja, sucka, gråta:

Kom, Jesus, till mig in!

Här är din egen hydda,

du köpt den dyrt åt dig,

mitt hjärta skall dig skydda,

ack, giv mig jul med dig!

 Lyssna gärna på denna inspelning med Akademiska sångföreningen i Helsingfors från 2011. Tonsättningen står Carl Nielsen för och arrangemanget Robert Sund.



Saturday, 2 January 2021

Ernst Norlind

Häromdagen höll vi på att göra oss av med ett par tavlor som visade sig vara målade av en erkänt begåvad konstnär från Östersund. Jag bloggade om detta. Länken kommer här

Det var så intressant att forska lite i hennes historia, så jag tänkte ge mig på en annan konstnär vars konst vi är begåvade med. I vår lägenhet har vi en tavla och i vårt fritidshus en annan.

Denna tavla har inget namn men föreställer uppenbarligen pilträd.

Ernst Norlind läser jag om i Svenskt Biografiskt lexikon på Riksarkivets informativa webbplats. Där står att han föddes 25 april 1877 i Vellinge och var son till kyrkoherde Lars Christensson och Johanna Norlind. Det ger ett intryck att han bar moderns och inte faders efternamn och en rad frågor uppstår därmed. Riksarkivet meddelar vidare:

Han växte upp i en kulturellt livaktig men materiellt fattig prästgårdsmiljö. Han mindes som vuxen hur han som barn fick följa sin mor på ett förödmjukande besök hos en rik bonde för att låna pengar.

Frågorna blir inte färre? Var det inte märkligt att modern gick på tiggarstråt?

I tjugoårsåldern bestämde sig Norlind för att viga sitt liv åt konsten. I början blev det teckningar och litografier och ganska mörka alster. Samtidens ideal var melankoli. Ett av de verk vi har heter Vråken och är i sanning en dyster tavla. Att den föreställer en fågel är typiskt för Norlind. Längre fram vidgade han sitt kunnande och målade mycket i olja. Dessutom provade han på guld- och silversmide. Han fick sin utbildning i bland annat Dachau och Paris.

Nåväl, sedan han gift sig med Hanna Larsdotter och blev han slottsherre på Borgeby slott. Hannas far hade köpt slottet sedan dess siste, adlige ägare, Raoul Wachtmeister, spelat bort sin förmögenhet.

Borgeby var under makarnas tid ett kulturcenter. Jag läser mig till att gäster där var bland andra Rainer Maria Rilke och Ellen Key. En annan gäst var Birger Sjöberg. I Svensk Biografisk lexikon läser jag:

Den senares stora originalitet insåg N tidigt; med sin entusiasm fick han Bonniers intresserat så att Fridas bok kunde ges ut.

Boken med morfars ex libris. 
I min bokhylla står ett exemplar av just Fridas bok, som ägts av min morfar. I Uppsala har jag sjungit en hel rad sånger ur denna sångsamling. Inte minst i arrangemang av Robert Sund och framförda av Allmänna Sången under samme Robert Sunds ledning. Vi har också glatt oss åt dessa sånger i Hasse o Tages episka film

Släpp fångarne loss

Det är intressant att just morfar, som jag aldrig träffat, efterlämnade denna bok. Det återkommer jag till. Morfar efterlämnade också ett exemplar av Gluntarne, som en av mina bröder fick. Vi började vår bana som gluntsångare med att sjunga ur detta exemplar, som vår morfar alltså haft. Första framträdandet skedde på mormors 85-årsdag. Det komiska var att morfars exemplar endast innehåll första versen av de olika duetterna. Jag minns hur mors moster Selma undrade vad som hände, när vi slutade efter vers ett på den mycket komiska sången

Glunten på föreläsning

Glunten

Har du hört min malör i går?

Den var sänd av hin onde.

Gud bevars för en stund så svår!

Än jag skäms som en bonde.

Magistern

Jag har ej hört det minsta grand,

alltså lossa din tungas band!

Glunten

Jag bevistade . . .

Magistern

Ja, det var dumt!

Bägge

Horribelt dumt!

Tillbaka till Norlind. Han ägnade sig även åt själv författarskap och sökte en period det han kallade för poetisk ensamhet. Han levde två och ett halvt år i Assisi och deltog i stadens fromhetsliv. Han konverterade dock aldrig till den Romersk-katolska kyrkan.

Under sin studietid verkar han dock inte varit präglad av melankoli. Från min morfar finns ett par brevkort kvar, som vittnar om att Norlind deltog i det studentikosa livet. Först något om själva brevkorten. I en artikel publicerad i Aktuellt om posthistoria, nr 11 (2012), sid 56–59 läser jag:

Till minne Oscar II:s tjugofemårsjubileum som regent utgavs den 18 september 1897 ett brevkort med valören 5 öre. Kortet är posthistoriskt intressant av två skäl: det är Sveriges första jubileumsfrankotecken och det var bara avsett för inrikes användning.


Min morfar skickade ett sådant kort till Ernst Norlind den 18 september 1897. Det var då exakt 25 år efter att Oscar II hade tillträtt. Tydligen skulle morfar, Ernst Norlind och en tredje person mötas på kvällen för att fira jubileet. Den tredje personen var postexpeditören Karl Österberg. På kortet till Ernst Norlind står:

Broder!

Första lektionen på vår kurs för lektor Philipot börjar på Onsdag kl 11 f.m.

- Var god skänk mig tillbaka detta brefkort, då du i kväll kommer till mig!

Vännen

Emil.

Lund. den 18 Sept. 1897


På det andra kortet - till Karl Österberg skriver morfar

Broder!

Välkommen i afton till mig för att tömma en bägare för Majestätet på dess jubileumsdag! Rök och godt humör medtages!

Vänligen

Emil Persson

Lund d. 18 Sept. 1987

När Hjalmar Gullberg och Bengt Hjelmqvist skrev texten till Skånska slott och herresäten, en sång som ursprungligen skrevs till Oscar Winges nyårsrevy 1929 på Hippodromen i Malmö och som sjöngs in av Edvard Persson på skiva samma år, fanns Ernst Norlind och Borgeby med i en vers. Tydligen var det vanligt att ge bort en tavla föreställande en stork i högtidsgåva.

På storkarna tror också Borgeby herre

fast storken i Skåne för vart år bli färre.

När parken vid Borgeby doftar viol

då stämmer Ernst Norlind sin träskofiol.

Det är spännande att vi har ett par alster av Ernst Norlind i vår ägo. På något sätt blir även morfar, Emil Persson, aningen mer tydlig för mig.