Wednesday, 20 February 2019

Är jag världens klantigaste?


Första adventshelgen förra året inträffade en liten incident. Följden blev att vår gamla spis lade av. Inget märkligt med det. Den fanns när vi flyttade hit och hade nog funnits sedan huset byggdes 1978.

Alltså fick vi köpa en ny spis och med god hjälp av svärsonen lyckades även installationen. Nästan. Ugnen fungerade bra men inte plattorna. På måndagen tog jag kontakt med kundservice hos spisfabrikanten. Det hjälpte inte mycket. Alltså blev det till att tillkalla elektriker. Denne kom som ett brev på posten (!) d v s med en gång. Det visade sig att det var en säkring som gått. (Jag hade ändå kontrollerat huvudsäkringarna på bottenplanet. De hade gått när den gamla spisen gick sönder). Men nu var det en säkring i lägenheten. En sådan hade också gått, när den gamla spisen la av. Och bytts. Att den skulle gå igen är mer än jag kan förstå.

Häromdagen kom räkningen från elektrikern. I form av ett brev på posten. Det står mycket tydligt att det handlar om
Felsökning. 1 säkring trasig.
Det vi blir skyldiga är 1 arbetstimme och styck servicebilavgift. Samt 25% moms på det. Om någon är intresserad kan jag berätta slutsumman.

Svärfadren skulle frågat:
Vad kan vi lära oss av detta?
Förmodligen att jag är ganska klantig, som inte kontrollerade proppskåpet en gång till. Samt att elfirmor i storstaden inte har så stor barmhärtighet. Skulle detta hänt i Bastuträsk eller Aneby tror jag de skulle nöjt sig med att ha fått sig ett gott skratt. Och det hade jag gärna bjudit på. 

Tuesday, 5 February 2019

Arken i norr


I bibelns första bok, läser vi om Noas ark. Som räddade djur och människor undan floden.

I Uppsala – nära min arbetsplats (Svenska kyrkans utbildningsinstitut) finns en bokhandel, som heter just Arken. Den ligger visserligen alldeles vid Fyrisån men det är inte floden som är hotet just nu. Utan vatten i en annan form. Snön!

I lördags gick jag förbi och tog följande fotografi och förmedlade det till Martin, som är bokhandlare.




Inte en helt bra plats att lägga en snöhög på.
Idag la Martin upp ett foto. Efter att han själv skottat undan en mängd snö.

Rent och snyggt framför ingången.

























En annan person i samma tråd la då upp följande bild, som far runt i sociala medier just nu.

Kanske dags för denna skylt utanför arken?

























Det stora problemet är inte snön som faktiskt faller från skyn utan när någon skottar upp snöhögar och lägger dem framför dörren. Arken kämpar mot vatten – även i fryst form. Fint på något sätt. Med ett högre syfte. Att människor ska kunna nå porten till bildning och kunskap. 

Sunday, 3 February 2019

Dopfest

Snart är det dags att gå upp till Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Det är mässa för stora och små och eftersom det är Kyndelsmässodagen är det också dopfest. Ingen mässa i Sankta Maria i Stenhagen eller Eriksbergskyrkan. Det är ”sammanlyst”, som det heter. Ordet passar ju väldigt bra in på Kyndelsmässodagen. Temat är
Uppenbarelsens ljus
Ordet ”kyndel” är samma ord som i engelskans ”Chandel” eller vårt ord ”kandelaber”. Det handlar om ljus. Vilket också är en viktig del av dopet. När någon döps i vår kyrka får personen ett dopljus och då läses Johannesevangeliets åttonde kapitel vers tolv.
Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Ljuset har blivit en viktig symbol för många. Det finns nästan inte en kyrka utan ljusbärare. Att tända ett ljus är en symbolhandling som den enskilda personen inte behöver förklara. Var och en fyller den själv med mening.
Snart är det nog dags att skaffa nytt ljus igen.

För mig är det viktigt att tända mitt dopljus på årsdagen av mitt dop. Det är nu 58 år sedan jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna. Då fick jag inget ljus. Den traditionen hade ännu inte vuxit fram. Men när det blev tradition i Svenska kyrkan – troligen under 1970-talet – fick även jag ett ljus. Det har jag sedan dess bytt ut flera gånger.

Dopet innebär att jag hör ihop med Jesus Kristus. Hur detta egentligen är möjligt, övergår mitt förnuft. Det har jag inga problem med. Däremot vet jag säkert att just den 5 februari 1961 var det en präst, som öste vatten över mitt huvud tre gånger och sa orden:
Jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Min dopdag brukar jag fira på Kyndelsmässodagen, som ju alltid är första söndagen i februari. Ibland är det precis den 5 februari men oavsett vilket, firar jag på söndagen.

Jag vandrar med Jesus. Det betyder att jag har ljus i mörkret. Om en liten stund ska jag vandra upp till Helga Trefaldighets kyrka. Det var i den heliga Trefaldighetens namn jag döptes. Dessutom är det dopfest, så det passar utmärkt.

Saturday, 26 January 2019

Bishop Emeritus Dr M. Nthuping has passed on

Today I read on Facebook the announcement of the passing on of one of my friends and role models. The whole announcement reads:
Dear Sisters and Brothers
Greetings to you in wonderful name of Our Lord and Saviour Jesus Christ. 
It is with sadness to inform you of the passing on of Emeritus Bishop Dr M. Nthuping. He was called to eternal rest late afternoon on 25 January 2019. Emeritus Bishop Dr Nthuping served the ELCSA BOTSWANA DIOCESE as her Bishop. 
The will be a Memorial Service on Wednesday 30 January 2019, in Bloemfontein Phahameng Lutheran Church at 14:00. 
The Funeral Service will take place on FRIDAY in Bloemfontein. We will communicate time and venue as soon as we have all information. 
We enjoin you to pray for the Nthuping family in this time of mourning. (Communication from COD)

The first time I met Bishop Nthuping was 1982 in Bloemfontein. I was a young youth worker and travelled with one of the youth pastor of Cape Orange Diocese, Rev. Gustaf Ödquist, also from Sweden. The bishop was at the time Dean of Free State Circuit.

If my memory serves me well, we also met in Sweden. He was visiting Church of Sweden and was sent from the Head Office with a map in order to visit Bishop Bengt Sundkler. (No one obviously had the time to accompany him or just felt that a map was enough.) Bishop Nthuping was surprised when he asked a neighbour to Bishop Sundkler if he was in the right staircase. The neighbour (who actually lived next door to Bishop Sundkler) was not aware of the profession of his neighbour.

Next time we met was in 2002 when our family had moved to Bloemfontein. He inspired me to start with my doctoral studies at University of the Free State (UFS). He himself was awarded his doctorate from the very same faculty. His thesis was:
The characterisationof Pontius Pilate in the four gospels 

I attended the defence and it was also very inspiring. (In 2013 I led a series of Bible Studies on the character of Pilate in the Anglican Cathedral in Pietermaritzburg. I don’t think I would have done that, if not Bishop Nthuping had written about Pilate before.) Honestly, I spoke about the Bishop this week, with my students, when we touched on Pilate in a lecture.

Bishop Nthuping came to my graduation and we arranged this photo with my
supervisor, Prof Piet Strauss, a youth leader in our church, Kele Leeuw and myself.
When I defended my own thesis, I got a tricky question from the opponent. At the very same moment, the Bishop – a bit late – came into the hall – and we were interrupted. That gave me time to think through the question and I could after the intermezzo deliver an answer.

Later that evening my wife and I through a dinner for friends and relatives. Bishop Nthuping made us the honour to open the dinner with prayer. We appreciated that.

He served for a long time in Blomefontein. I rememeber when he told us about a service in the Germanspeaking Lutheran Church in Bloemfontein. This was during Aprtheid. He was invited to preach. After the service he stood at the entrance to greet the parishoners. Half of them did not want to shake his hand. Those were difficult times.

When we lived in Bloemfontein the Bishop - due to other reasons - worshipped in the very same church. He was not resentful.

As a Bishop he served in the Diocese of Botswana, of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA).

Our thoughts and prayers are with his family. We remember Bishop Michael Nthuping with thankfulness and pray that he will rest in peace. Being a pastor I am sad that I will not be able to participate in the funeral. I know that all present pastors will gather around the tomb and together chant:
Lord, now lettest thou thy servant depart in peace according to thy word. 
For mine eyes have seen thy salvation, 
Which thou hast prepared before the face of all people; 
To be a light to lighten the Gentiles and to be the glory of thy people Israel.

Tsamaya ka kagisho!

Sunday, 20 January 2019

Migrationsverkets test II

Efter gårdagens bloggpost om migrationsverkets kristendomstest har jag fått en del kommentarer i mina sociala media-flöden. De spretar åt olika håll. En som jag tar åt mig av kommer från en god vän och kollega, som på Facebook skrev följande:
Anders, det finns mycket mer information och artiklar om detta som jag tycker du borde läst innan du skrivit detta. Tycker migrationsverket kommer undan för lätt.

Det är bra när någon tar bladet från munnen. Speciellt om det är någon som vet vad det handlar om. Och det bedömer jag att vederbörande vet. Därför skriver jag något ytterligare om hela frågeställningen kring migrationsverket och hur konvertiter behandlas.

Det är uppenbart att Migrationsverket tagit åt sig av den debatt som Facebook-testet åstadkommit. Det är bra. Migrationsverket har därför gått ut med ett pressmeddelande. Många har ju uppfattat att Facebook-testet är samma test som migrationsverket låter konvertiter genomgå. Så är det naturligtvis inte. Detta missförstånd utnyttjas av migrationsverket, som min vän och kollega också skrev i Facebook-tråden,
för att flytta fokus från de verkliga problemen som testet sätter fingret på.

Därför vill jag understryka att min avsikt aldrig varit att flytta fokus från själva saken: att konvertiter måste behandlas på ett rättssäkert sätt.

Det förefaller som om många av migrationsverkets handläggare saknar grundläggande kunskaper, när det gäller vilken roll religion spelar för olika individer. I det ärendet vill jag hänvisa till en mycket vederhäftig bloggpost.

Katarina Plank, lektor vid Karlstads universitet, skriver under rubriken:
Klarar du Migrationsverkets kristendomsfrågor? En kommentar om religion och asylprocesser

Bloggposten är snarast en artikel och för den som inte läser hela kommer här sammanfattningen:
För att kunna förstå vilken roll religion spelar hos enskilda individer, och hur religionen levs, behöver man ta hänsyn både till individcentrerade praktiker och sociala institutioner. Det är viktigt att komma ihåg att människor inte är några teologiska robotar, som är programmerade och beter sig på ett uniformt sätt beroende på vilken religiös tradition de tillhör. För att förstå levd religion behöver fokus ligga på praktiker och berättelser, framför filosofiska system och doktriner. Religion i vardagen tar sig uttryck i en performativ och materiell praktik där relationer är viktiga.

Annorlunda uttryckt måste den som vill veta något om en persons religiösa tro, gå på djupet. Att ställa kunskapsfrågor till en konvertit räcker inte. Två personer kan svara helt olika på samma fråga men vara lika troende, eftersom det handlar om en levd tro.

Så vad ska då handläggarna på migrationsverket göra? Jag hoppas det som migrationsverket själva skriver på sin hemsida stämmer:
Just nu pågår en utbildning som Migrationsverket tagit fram tillsammans med forskare från olika universitet. I utbildningen ingår bland annat utredning och bedömning av religion som asylskäl.

Det jag dock förstår från människor med insyn, är att många konvertiter inte får en rättssäker behandling. Därför behövs både protester och dialog.

Fördelen med dialog är att den minskar polariseringen. Det jag upplever är att det finns en brist på tillit i vårt samhälle kring dessa frågor. Det jag vill slå ett slag för är att det är eftersträvansvärt att bygga förtroende mellan kyrkor och myndigheter. Jag hoppas att det finns utrymme för det. 

Ytterst för att medmänniskor som konverterar till kristendomen och riskerar att utsättas för förföljelse, ska få en möjlighet att finna en fristad i Sverige. Artikel 14 i FN’s deklaration om mänskliga rättigheter gäller:
Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

Saturday, 19 January 2019

Migrationsverkets test

Aldrig har väl intresset varit så stort för hur man mäter kristendomskunskap som i vissa kretsar på Facebook just nu. Många som jag känner gör ett kristendomstest, som sägs bestå av frågor som migrationsverket ställer till konvertiter. Jag har också gjort testet. Jag klarade inte att nå upp till 50%. Enligt vad jag förstår från Svt är alla frågor i testet sådana frågor som förekommer, när migrationsverket utreder.

Låt oss stanna upp ett ögonblick och meditera över situationen. Det är min uppfattning att migrationsverket måste ta konvertiter och deras situation på allvar. Därför var det viktigt för mig att vara med i onsdags, när kyrkoledare ledde en gudstjänst och en ljusmanifestation i Stockholm. Det skedde liknande initiativ på flera håll i Sverige. Jag bloggade om detta och länken är här.

Det är också fyndigt av Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm (tidningen Dagen skriver att de ligger bakom) att utforma ett utmanande test, som många på Facebook vill göra. En av dem som gjort det är enligt Svt Biskop Åke Bonnier och han fick också underkänt. Längst ner i artikeln från Svt står dock något intressant:
Fotnot: Ett ”Underkänt” betyg på testet innebär inte att Migrationsverket hade gjort samma bedömning.
Det är uppenbart för den som gör testet och tänker efter, att detta test skiljer sig på ett viktigt sätt från migrationsverkets arbete med frågan. Konvertiter sitter inte och gör ett test på Facebook som Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm har utformat. Jag inbillar mig att en handläggare ställer frågorna och konvertiten svarar. Det finns alltså möjlighet för en levande person att göra en bedömning av huruvida svaret är rätt eller fel.

Facebook-testet reagerar, verkar det som, på vissa svar och ger ”rätt” när just dessa formuleringar används. En av frågorna handlar om hur många delar det finns i Nya Testamentet. Rätt svar är att NT har 27 böcker. I en tråd på Facebook läste jag följande analys över hur ens svar bedöms i Facebook-testet:
Hur fångar man upp olika rätta svar på antalet delar i NT: "27", "Det finns 27 böcker i NT", "Det finns 4 evangelier, en historiebok (Apg.), en eskatologisk skildring av den yttersta tiden och 21 brev." Allt är ju rätt, men hur klarar rättningsalgoritmen av det. migrationsverkets tjänstemän, även om de inte är teologer, så har de ju i alla möjlighet att konsultera teologiskt material.
Representanter för Sveriges Kristna Rår uppvaktar migrationsverket.
Fortfarande menar jag att migrationsverket förtjänar kritik. Och säkert i många fall skarp sådan. Men det behövs också samtal och dialog. Det var därför bra att representanter för Sveriges Kristna Råd besökte migrationsverket i torsdags. Enligt en tweet från SKR var samtalet
… konstruktivt med en efterföljande diskussion om hur arbetet kan utvecklas.
För dem som vill konvertera eller har kontakt med konvertiter, som kan tänkas bli testade av migrationsverket, finns mer information att hämta på SKR’s hemsida. Länken kommer här.

Låt oss, inte minst i Böneveckan för kristen enhet, fortsätta att be för de medmänniskor som konverterar och riskerar att bli utsatta för förföljelse. Det är ju dem allt handlar om.
Gud,
Du som har skapat och älskar alla människor
och ser på oss med stor barmhärtighet,

beskydda dem som har drivits på flykt.

Vi ber särskilt för våra systrar och bröder

som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse.

Tack för att du står på deras sida.

Vi ber att de system

som utsätter människor för livsfarliga situationer

bryts ned och förändras.
Tack för att du hör vår bön.
Jesus Kristus,
Du som vandrar med oss,
Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen.
Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro
och omslut dem med kärlek.
Tack för att du hör vår bön.
Heliga Ande,
Du som tröstar, förnyar och utmanar.
Du ser den växande frustration vi bär över vårt lands brister
i mötet med asylsökande och konvertiter.
Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten.
Vi ber särskilt för morgondagens möte mellan
Sveriges kyrkor och Migrationsverket.
Tack för att du hör vår bön.
I Jesu namn
Amen.
Bön, som bads vid gudstjänsten i Filadelfia i onsdags.

Wednesday, 16 January 2019

Kyrkoledare till stöd för konvertiter

SKR's generalsekreterare, Karin Wiborn inleder bibelläsningen.
Idag har kristna på olika platser i landet samlats i bön och till stöd för alla de människor som konverterar till kristendomen i Sverige och vars beslut inte tas på allvar av migrationsverket.

Som många andra tog jag mig till Filadelfiakyrkan i Stockholm, där en gudstjänst, organiserad av Sveriges Kristna Råd, ägde rum med start kl 18. En stor grupp kyrkoledare fanns på plats. Tre av dem, Anders Arborelius (biskop, Stockholms katolska stift), Antje Jackelén (ärkebiskop, Svenska kyrkan) och Lasse Svensson (kyrkoledare, Equmeniakyrkan) läste upp berättelser av eller om fyra olika konvertiter och hur de blivit misstrodda i asylprocessen.

En av dem var Mahmoud, en ung man i Jönköping, som tog sitt liv, när han fick avslag på sin ansökan om asyl. Det framfördes en sång som även sjöngs på hans begravning. Starkt!

Alla samfundsledarna läste sedan bibelord eller artiklar ur FN’s deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland annat lästes det bibelord (5 Mos 16:20a), som är temat för Böneveckan för kristen enhet (18-25 januari 2019):
Det rätta, endast det rätta, ska vara din strävan.
Ärkebiskop Antje Jackelén läste artikel 1:
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
En stund senare hölls en ljusmanifestation på Sergels torg. Vi bildade ett lysande hjärta för att uttrycka vår önskan att mer kärlek och barmhärtighet ska få råda.

Allra sist sjöng vi ett bibelord från Rom 8:39
Intet kan mig skilja från Guds kärlek,
intet kan mig skilja från Guds nåd.
Varken liv eller död,
icke djupaste nöd
kan mig skilja från Guds kärlek.
Imorgon ska en grupp av representanter för SKR möta migrationsverket. Ett böneämne.