Sunday, 13 May 2018

Gud vare tack för blåljuspersonal

Ganska snart hade räddningspersonalen stängt av vägen.
Trafiken leddes om via påfarter och avfarter i närområdet.

Idag anlände hustrun och jag som första bil till en olycksplats. Efter en initial handlingsförlamning (som kanske varade några sekunder) tog hustrun fram en filt och gick för att ta hand om den person, som klev ut ur framförvarande bil. Själv ringde jag 112.

Självklart bemöttes jag, som jag väntat, av en proffsig person. Hon ställde frågor och när hon fått veta allt hon behövde meddelade hon att räddningstjänst och ambulans var på väg och att jag varit till stor hjälp.

Hustrun hade tagit hand om personen ifråga. Vederbörande var inte skadad men säkert chockad och hon såg till att leda personen iväg från bilen, ifall den skulle fatta eld.

Det som hänt var att bilen kört upp på vajerräcket mellan filerna. Ingen annan bil var inblandad. Ingen person, som sagt, skadad.

Inom några minuter kom först ett par ambulanser och tog över omsorgen om den inblandade personen. Sedan kom räddningstjänsten och stannade på behörigt avstånd, satte ut avspärrning och kom sedan fram till bilen. Räddningsledaren presenterade sig för mig och meddelade att vi skulle vänta tills de gjort ytterligare en avspärrning. Sedan kunde vi åka.

Vi kunde alltså fortsätta – något försenade – men tacksamma över att inget värre hade hänt.

Väl hemma i Uppsala skulle jag lasta ur bilen, vilken jag parkerade på baksidan av huset. När jag kom ner efter tio minuter stod ett par ambulanser på gatan och granntomten. Personalen var på väg in i granningången. Jag blev tillfrågad om portkoden, vilken jag uppgav och sedan såg jag inte röken av ambulanspersonalen.

Vad som hänt vet jag inte och behöver heller inte veta. Men så gott att veta att det finns människor som arbetar för hjälpa oss medborgare vid sjukdom och olycksfall. Oavsett det sker i förhållandevis lugna Sverige eller Paris vid helgens terrordåd eller i de barbariska attackerna mot kyrkor i Surabaya i Indonesien.

Tuesday, 8 May 2018

Oliven – en fredssymbol

När Noas ark strandade på berget Ararat, sände Noa ut en duva för att undersöka om vattnet hade sjunkit undan. Duvan kom så småningom tillbaka med ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Bilden av en duva med en olivkvist i näbben är en symbol för fred.

Under kvällen bjöds också på plockmat.
Idag ordnade Föreningen Världsbutiken Globalen en informationskväll med Per-Åke Skagersten, som är informatör på Sackeus. Sackeus importerar rättvisemärkta varor från hela världen. Ikväll handlade det särskilt om samarbetet med en olivoljeproducent i Palestina. Företaget heter Canaan FairTrade. Det drivs av en entreprenör, som heter Nasser Abufarha. Han är amerikansk palestinier och har grundat Palestinas Fair Trade Association.

Det var 13 personer som kommit till informationskvällen. Under dagen hade vi bjudit på kaffe med hembakt bröd, som en del av Fair TradeChallenge, en lustfylld tävling, som pågår i ca: 20-talet länder. 7-9 maj i Sverige. Vi hade också provning av olivolja på eftermiddagen, som en förberedelse för kvällen.

Det är min övertygelse att en verksamhet som Canaan Fair Trade bidrar till demokrati och fred i stort som i smått. Människor får arbete och därmed en värdighet.

Dessutom är det en god olja. Det fanns dels naturell olivolja. Nabali, som är en ordinär olja och Rumi, som är den traditionella oljan men gamla rötter. Dels fanns också smaksatt olja: chili, vitlök, citron eller basilika.

Olivoljan är inte helt gratis men jag bedömer den som prisvärd. Det känns fint att vara med och stödja ett positivt initiativ i en konfliktfylld region i vår värld.

Bertil Högberg och Magnus Myrberg provsmakar Olivolja
och Per-Åke Skagersten ger initierade kunskaper.

Saturday, 5 May 2018

Trygghet för vem?

Så tråkigt att vakna upp till nyheten att Sveriges största parti nu tar ett steg bort från humanism och medmänsklighet mot en stramare migrationspolitik. Och så tråkigt att läsa hur argumentationen ser ut.
En trygg migrationspolitik för en ny tid
socialdemokraternas hemsida läser jag denna morgon:
Idag ger Socialdemokraterna besked om att vi vill att den nya asyllagstiftningen ska ligga fast. Vår inriktning är att Sverige ska ta emot sin andel av EU:s totala mottagande sett till vår befolknings storlek, inte mer. Vår lagstiftning kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU. Mottagandet ska ske i mer ordnad form framöver, och vi ska fortsätta arbetet för att få fler länder att ta sitt ansvar för människor på flykt.
Det har blivit socialdemokraternas mantra. Att Sveriges lagstiftning inte väsentligen kan skilja sig från  den lagstiftning som finns i övriga EU-länder. Låt oss pröva detta argument:

1. Har alla länder i EU samma lagstiftning på detta område? Svaret är såklart: Nej.

2. Vilka länder är det då som avses? Det sägs sällan. Kan Sverige ha en något mer human migrationspolitik än andra EU-länder eller ska vi sikta på botten?

3. Byt ut migrationspolitik mot exemplevis arbetsmarknadspolitik. Skulle en socialdemokratisk regering kunna skriva:
Vår lagstiftning kring anställningstrygghet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.
Min uppfattning är att Sverige visst kan vara ett föregångsland. Som visar vägen. Är det inte så det har fungerat på andra områden. Till exempel föräldraförsäkringen.
Vår lagstiftning kring föräldraledighet kan inte väsentligen skilja sig från övriga länders i EU.
Jag köper inte argumentationen. Vi kan visst väsentligt skilja oss från övriga länders lagstiftning i EU. Om vi tror på det vi gör. Risken finns såklart att människor i världen uppfattar att Sverige är ett gott land att leva i. Där det finns anställningstrygghet och där det finns en genomtänkt föräldraförsäkring. Men är det inte positivt?

Vad jag förstår kommer redan väldigt få personer till Sverige idag. Och det beror enligt Ingvar Persson i Aftonbladet inte på en strängare politik.
Att färre söker asyl i Sverige beror enligt myndigheterna inte heller i första hand på den avvisande svenska politiken. Det är resultatet av stängda gränser, i Europa och mot länder utanför EU.
Även Peter Wolodarski i DN är kritisk:
Men Folkhemmet byggdes i en tid då det ännu kunde framstå som möjligt att skapa homogena samhällen med skarpa yttre gränser. Den tiden är sedan länge lyckligtvis förbi. S borde låta SD få ensamrätt på nationalnostalgiska fantasier.
Jag hoppas att vi blir många som står upp och protesterar. Inte minst när det gäller rätten till återförening och till att alla barn ska få gå i skolan. Men också för att Sverige ska vara ett föregångsland – gärna tillsammans med andra.

Thursday, 3 May 2018

Plogging på lördag – kom med!


Yngsta dottern och en av hennes vänner har dragit igång ett event på lördag. Det handlar om att plocka skräp och, för den som vill, jogga på samma gång.

Samlingen sker kl 14.00 på Vaksala torg. Sponsorer bidrar med plasthandskar och kassar. Efter en kort inledning är det meningen att de som deltar ger sig ut i närområdet och gör en insats. Eller två. Både för den gemensamma miljön och den egna hälsan.

Ett bra initiativ anser jag. Hustrun och jag ska självklart vara med. Det är inte säkert att vi joggar men vi kommer röra på oss och framför allt plocka skräp.

En inspiration var den fantastiska uppsnyggning av centrum som skedde efter sista april-firandet. Mycket trevligt! Enligt SvT var en del idrottsföreningar med och städade. Kombinationen idrott och städning är alltså väl beprövad.

Själv minns jag skoltiden, när vi fick gå ut i samhället och plocka skräp. Jag minns det som ganska lustfyllt. Logotypen användes första gången 1962 läser jag på Stiftelsen Håll Sverige Rent’s hemsida.

Så välkommen med på lördag, om Du är i Uppsala. Enligt facebookeventet är det över 200 intresserade. 

Är Du inte i Uppsala kan Du ju alltid städa där Du befinner Dig.

Friday, 27 April 2018

Global Christian Forum


Det finns en världsomspännande, ekumenisk organisation, som heter Global Christian Forum. Ungefär 300 kyrkoledare från i stort sett alla slags kristna samfund har precis mötts i Bogotá, Colombia.

Denna organisation gör inte så stort väsen av sig. Vi hör ofta om Kyrkornas Världsråd som ju är en kolossal apparat. Men faktum är att Global Christian Forum på ett sätt representerar fler kristna i världen. Här möts katoliker, ortodoxa, orientaliskt ortodoxa, protestanter, anglikaner, evangelikala, pingstvänner och så kallade ’independents’. Har jag förstått det rätt är det ett rätt löst sammansatt nätverk, som inte har så stor organisation eller så många anställda. På hemsidan verkar det som om det egentligen endast finns en anställd. Den personen stöds av sex volontärer – en från varje större kyrkotradition.

Svenska kyrkan representeras i Bogotá av biskop Martin Modéus från Linköping stift och ekumenikhandläggare Adriana Gastellú Camp, från kyrkokansliet i Uppsala. Adriana skriver om detta på ekumenikbloggen.

På forumets hemsida läser jag följande:
The search for closer understanding and joining in common challenges across the broad spectrum of Christian faith, comes at a time when global forces of division, mistrust and retreat from connection and community is occurring in across the world.
Det är inte så många som möts. Men de representerar miljarder människor världen över. Det är konstigt att inte mer hörs om denna viktiga samling. Jag har inte sett något i Kyrkans Tidning (men kan ha missat det). Lite nyfiken är i alla fall jag.

Wednesday, 18 April 2018

Fyris Chamber Choir, Fair Trade and isiZulu

With this blogpost I am touching on a number of issues at the same time. I am sure that the heading indicates that.

First of all. Saturday 28 April our Fair Trade Shop Globalen will serve coffee, tea and biscuits to its customers. In Swedish this is called
Lördagsfika
Lördag means Saturday. Fika is a concept which is not easily translated into English. It describes the whole activity when two or more persons drink coffee and tea together. It is usually one of the first words you learn when you visit Sweden. We arrange Lördagsfika once a month and it has become an important activity in our calendar. More customers come to the shop which means that we sell more fair trade products. This is of course our main objective. But equally important is to create a good atmosphere in the shop and in our organisation. We are very happy to have two competent halftime employees in our shop but a lot of work is also done by volunteers. I see a number of volunteers in the shop these Saturdays. And we also experience that it is a good opportunity to recruit new volunteers.

Well, Saturday 28 April the choir in which my wife and I sing, Fyris Chamber Choir, will sing outside our shop. At 1 pm. The program will be traditional. This is the beginning of a long weekend where Sweden celebrates springtime. 30 April is a very special day in Sweden and especially in Uppsala. Engineering and Science students arrange a dramatic River Rafting activity in the middle of the medieval city in the morning. In the afternoon all students gather outside the University Library and following the Vice Chancellor’s example all don their white student caps simultaneously exactly at 3 pm. Directly after one of the oldest choirs, OD, sings traditional spring songs at the same place. After many ball dinners in different venues all gather outside the castle at 9 pm when the oldest student choir, Allmänna Sången, sings the same traditional spring songs. This short concert is every year broadcasted in radio.

From 2018 I hope that we have founded a new tradition. Fyris Chamber Choir sings spring songs outside Fair Trade Shop Globalen. Future will show.

So, what about isiZulu? I was reading a book, looking for some other information, when I coincidently found an old translation of one of our spring songs, in isiZulu. Well, to be honest, it is not a translation – it is a new text. If I understand it correctly it is a text about rain. The coming of rain in South Africa is easy to compare with the coming of spring in Sweden. Therefore I am convinced that Hedvig Posse, who wrote the text, if not translating literally captured the essence of the song with her new text. Hedvig Posse was a Swedish missionary in South Africa from 1887 until her retirement.

To sing this text outside the Fair Trade shop will be one small example of the fact that contacts between countries are important. In the end of the nineteenth century (and for many years) Sweden sent missionaries to South Africa. Today South Africa send Fair Trade products to Sweden. Time changes but the strong links remain.

Vill Du lyssna på några takter ur sången, från en av våra repetitioner, så kommer den här:


If one of my isiZulu speaking readers could read through the text and tell me what you think about the text I would be thankful. And also about our pronunciation in the short video clip.






Sunday, 8 April 2018

Påskens vittnen

Idag är det andra söndagen i påsktiden och temat för denna söndag i Svenska kyrkans evangeliebok är just ’Påskens vittnen’. Jag hade förmånen att få predika i Funbo kyrka och den ännu större förmånen att bland gudstjänstdeltagarna få ha
Hanna-Lisa Ek
Hon är 102 år och är verkligen ett påskens vittne. Hon har varit missionär i Indien, utsänd av Svenska kyrkans mission (SKM). Till professionen är hon småskollärare. Hon var utsänd 1951-56 som sådan men återvände sedan 1965 som föreståndare för ett skolhem. Vad jag förstår hade hon den tjänsten till sin pension, som borde inträffat år 1981. Det betyder att hon slutade det år jag åkte ut som volontär till Sydafrika. Utsänd även jag av SKM.

Hustrun fick en fin pratstund med Hanna-Lisa.
I UNT läser jag att Hanna-Lisa hade gått ungdomsledarutbildning vid Sigtuna folkhögskola åren 1943-44 och det är ju också ett sammanträffande. Hustrun utbildades där till församlingsassistent åren 1980-82.

Hanna-Lisa är en aktiv gudstjänstdeltagare och även engagerad i syföreningen i Funbo och i organisationen Kvinnor för Mission.

Så härligt och inspirerande att få träffa en sådan förebild.

Såklart passade jag på att fotografera henne och bad att få skriva om henne på internet. Jag har ju haft Svenska kyrkans Instagramkonto denna vecka, så det passade bra. Men jag ville även få med något om henne på min blogg.