Saturday, 12 August 2017

Förbjud nazistiska och rasistiska demonstrationer

Det var sommaren 2014 som Svenskarnas parti demonstrerade runt om i landet. Då diskuterades flitigt om inte Sverige kunde förbjuda organiserad rasism. Många jurister, bland andra Peter Nobel, hävdade att Sverige har förbundit sig att göra just detta, i FN’s
Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (CERD)
som trädde i kraft i Sverige 1972.

Nu är jag verkligen ingen jurist och jag förstår att denna internationella konvention förmodligen lämnar utrymme för tolkning, som lagtexter ofta gör. När jag söker bland artiklar från 2014 framträder ett argument från dåvarande alliansregeringen, att Sverige följer konventionen, genom att vi har lagen om hets mot folkgrupp. Argumentet förs fram av dåvarande justitieminister Beatrice Ask (M) i en artikel i Sydsvenskan.

I en annan artikel – Aftonbladet – menar dåvarande statsministern, Fredrik Reinfeldt (M) att det är
… ett polisoperativt beslut att besluta hur detta ska tillåtas …
Svenskarnas Parti lades ner 2015. Det verkar som om Nordiska Motståndsrörelsen (NRM) fångat upp en del av den opinion som stod bakom Svenskarnas Parti. Så är det också NRM som nu syns mer och mer. T ex i Almedalen. Och så är det dags för nästa styrkedemonstration av rang – i samband med Bokmässan. Göteborgsposten skriver om detta för några dagar sedan.

Polisen ser, enligt artikeln, inget hinder för att de ska få demonstrera. Vilket är naturligt, eftersom det inte finns någon lag emot det. I en artikel på SvT antyds att demonstrationen kanske inte beviljas på just den plats NMR ansökt om. Det är väl, anser jag, det minsta polisen kan göra. Att flytta den längre bort från Bokmässan.

Ungefär samtidigt har polisen i Halland beslutat att en medlem i NMR ska bli av med sin vapenlicens. Det skriver Hallandsposten. Bra! Beslutet kommer att överklagas. Vi får se om det står fast.

Just frågan kring vapen gav mig en nyckel till att förstå det dilemma som finns när mänskliga fri- och rättigheter står emot medborgerliga fri- och rättigheter. I USA pågår ju en het debatt kring rätten att äga vapen. Sverige har – om jag förstår det hela rätt – en helt annan och skarpare lagstiftning. Det är rimligt, menar jag, att ingen ska få bära vapen på allmän plats. Men så är det inte i USA. Sverige har alltså beskurit medborgarnas rättigheter på denna punkt. Rimligt!

Skulle inte samma resonemang kunna användas när det gäller demonstrationsrätten? Om en organisation bygger på våld – för det menar jag att NMR gör – hör den inte hemma på allmän plats. Den är våldsbejakande.

Hur kan jag hävda det? Genom att läsa deras partiprogram.
Nordiska motståndsrörelsen vill

1. Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.

2. Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.
Det talas därefter om rasfrämmande människor. Och när synen på Sionismen utvecklas är det ren och skär antisemitism som uttrycks.

I mitt tycke är det rimligt att en organisation som denna inte ska få tillstånd att demonstrera. Och detta ska anges i lag. När de demonstrerar är det definitionsmässigt hets mot folkgrupp.

Friday, 11 August 2017

Be för fred på Koreahalvön

Kyrkornas världsråd uppmanar oss att be för fred på Koreahalvön. Nu har även World Evangelical Alliance (WEA) bett sina medlemmar vara med och be för detta på söndag:
Sunday of Prayer for the Peaceful Reunification of the Korean Peninsula
Det handlar naturligtvis om att gå emot de uttryck för våld och oförsonlighet som formuleras av några av världens stora politiska makthavare.

Kyrkornas Världsråds Generalsekreterare, Olav Fykse Tveit, ifrågasätter om hårdare sanktioner mot Nordkorea är rätt väg att gå. Snarare behövs förhandlingar kring kärnvapen i denna ytterst farliga situation.

En gemensam bön har formulerats av Korean Christian Federation (KCF) från Nordkorea National Council of Churches in Korea (NCCK) från Sydkorea.

Kyrkornas världsråds hemsida konstateras att de tre stora, ekumeniska organisationer som nu står bakom detta – Kyrkornas Världsråd, World Communion of Reformed Churches (WCRC) och World Evangelical Alliance (WEA) – sammanlagt har över 1 miljard medlemmar. En motkraft i en tid av söndring. Det kan med andra ord bli många förebedjare som gör sina röster hörda på söndag.


Är Du en av dem?

Tuesday, 8 August 2017

Snart börjar ett nytt läsår

Till förmånerna med mitt arbete som lärare hör ett förhållandevis långt sommarlov. Det behövs verkligen. Samtidigt börjar det nu kännas roligt att snart få ta emot en samling kända och okända studerande.

De som gick ut i våras kommer inte tillbaka. De är nu kollegor i olika arbetsuppgifter. På min vägg finns en hälsning från en av klasserna. De hade ritat porträtt på några av oss lärare. Metoden hade varit att enbart titta på ett fotografi av oss och sedan rita porträttet utan att titta ner i pappret. Jag har drygt 20 sådana porträtt på min vägg. Ett av dessa har fångat min personlighet på ett eget sätt.

En av de studerande som slutade i våras uppfattar mig
på detta sätt. Inte helt olikt, om jag får säga det själv.
Vi lärare fick också varsitt bibelord. Mitt är hämtat från 2 Sam 6:14-15 och även det säger något om min person.
… och klädd i linne-efod dansade han sedan med liv och lust inför Herren. David och hela Israel förde så upp Herrens ark under jubelrop och fanfarer.

Snart börjar ett nytt läsår. Det känns gott!

Wednesday, 28 June 2017

Vad menas med Svenska kyrkan i Almedalen?

Självklart går det att ge många svar på frågan i rubriken till denna bloggpost. Att jag ställer den beror på att jag just läst om Svenska kyrkans engagemang under Almedalsveckan. Av Svenska kyrkans hemsida framgår att engagemanget är omfattande. Jag har hittat en slags huvudportal för den nationella nivåns aktiviteter. Följande text inleder:
Svenska kyrkan finns med i Almedalsveckan för att bidra i det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och tillsammans med andra arbeta för ett hållbart samhälle och liv.
En av mina frågor är: Vilket ’vi’ avses? Så jag fortsätter att läsa:
Svenska kyrkan möter politiker, opinionsbildare, företrädare för andra organisationer, journalister och andra människor som finns i Visby under Almedalsveckan. De som representerar Svenska kyrkan i Almedalen är antingen medarbetare från domkyrkoförsamlingen, Visby stift eller andra stift eller företrädare från den nationella nivån.

Välkommen att möta Svenska kyrkan i Almedalen.
Jag erkänner att min inledande fråga kommer sig av att jag läst det skrivna med något som kan betecknas som ’misstänksamhetens hermeneutik’. Tolkar jag däremot texten välvilligt, förstår jag att det som avses med ordet ’representerar’ är att ett antal anställda i Svenska kyrkan, befinner sig i Visby i tjänsten, för att nätverka. Jag inser att de inte tror sig vara ’Svenska kyrkan’ på ett exklusivt sätt. Men ändå. Kunde det inte ha formulerats annorlunda?

Jag har aldrig besökt Almedagsveckan. Däremot ska hustrun medverka detta år. Hon är en sådan där ”företrädare för andra organisationer” som texten talar om. Men hon är ju samtidigt medlem i Svenska kyrkan. Hon döptes för drygt 57 år sedan. Under de år vi levt ihop – och det är drygt 33 – har hon inte en enda dag varit något annat än en del av Svenska kyrkan. Hon har inte alltid varit anställd av Svenska kyrkan men även de år hon haft andra arbetsgivare, har hon väl varit en del av Svenska kyrkan?

Är inte hon en representant för Svenska kyrkan under Almedalsveckan? Gäller inte samma sak alla andra ”politiker, opinionsbildare, företrädare för andra organisationer, journalister och andra människor som finns i Visby under Almedalsveckan”, som tillhör Svenska kyrkan?

Kunde inte texten på hemdsidan ha granskats teologiskt? Ecklesiologiskt? Som den nu står skapas å ena sidan ett ’vi’ och å andra sidan ett ’ni’ eller de’. 'Vi'-et är ”antingen medarbetare från domkyrkoförsamlingen, Visby stift eller andra stift eller företrädare från den nationella nivån”. Den kyrkosynen ställer jag mig inte bakom.

I inledningstexten till Kyrkoordningens andra avdelning, den om församlingen, står det:
Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd.
Det är klart att den lokala församlingen, olika stift och den nationella nivån ska engagera sig i Almedagsveckan. Jag är för det. Just för att det är viktigt, vill jag med denna bloggpost understryka hur vår syn på det allmänna prästadömet innebär att Svenska kyrkan är mer än de anställda och att detta också måste framgå i de texter som kommunicerar Svenska kyrkans engagemang under Almedagsveckan.

A cave and a legend

This is the beautiful parsonage at Oswathini. Unfortunately
there is no water or electricity in the house. As far as I under-
stood, no one lives in the house presently.
On my short visit to South Africa I also visited a precious place, which I have heard of for a long time. The cave at Oswathini. The Dean of Umngeni Circuit, in the South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa, Very Rev. N Myaka, have often spoken about this place. It is not far from Pietermaritzburg, were we lived 2½ years. But we never got there.

On Monday however, I was close enough to make it happen. I had been participating in the ordination service at Umphumulo Diocesan Centre and went together with one of those who were ordained, Rev Selom Klu, to Ndwedwe, where he lives. His host family, Mrs Lindiwe and Rev. Umbuso Simamane graciously received me in their home. In the morning, just before I returned to Sweden, Rev. Simamane took me and Selom to the cave. It was in deed a precious pilgrimage.

The entrance of the cave at Oswathini.
According to the legend a young girl in the late 1800s converted to Christianity and hid in the cave. Her name is not known but she is referred to as
Ntombazane
which in IsiZulu means ‘young girl’. It is the words Jesus says to Jairus’ daughter according to Mark 5:21-43. Her surname was however Nsele.

Her father, Qanana Nsele, according to the legend, was not happy about her decision to become a Christian. That was the reason why she had to hide. She was tragically killed by a rock that fell over her. The father might have been causing this accident. According to legend, as it was told to me.

When we were there we said a prayer together giving thanks for this example of a young person, who had enough integrity to stick to her own beliefs. I understand why the youth of Umngeni Circuit like to come and pray in the cave.
Rev Selom Klu shows me the altar where Ntombazane used to pray.
The cave is not far from Appelsbosch, a mission station started by Rev. Jonas Fredrik Ljungqvist from Sweden. I have tried to find any reference to the Oswathini cave in his letters or in the minutes of the Church of Sweden Mission, but failed. It is strange that he never wrote about this. Or have I missed some of the material? If I find time in the future it would be interesting to do some research on this legend.
The brother of Rev Simamane, Rev Simamane and Rev Klu showing the rock
which allegedly killed Ntombazane.

Tuesday, 27 June 2017

Ordination in ELCSA-SED 25 June 2017

What a joyful event. The South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa got 13 new pastors on Sunday 25 June. I was privileged to be part of the service, which took place at the Diocesan centre at Umphumulo. This might be the last ordination service that Bishop P P Buthelezi leads. He will retire later this year. On this occasion he was surrounded by two other bishops namely Bishop Emeritus S P Zulu (one of his predecessors)  and Bishop Emeritus Dr M Biyela, former bishop of the Eastern Diocese.

Five of the candidates I have taught – either at the Lutheran Theological Institute (LTI) or at the School of Religion, Philosophy and Classics (SRPC) at the University of KwaZulu-Natal (UKZN). The main reason for my presence was however the ordination of Rev. Selom Klu. The first time I met him was in Kalmar in the South of Sweden. I think it was in 2010. He lived in Blomstermåla and was very active in Ålem Parish, where my wife worked as Parish Educator.

We moved to Pietermaritzburg in South Africa 2013 and in 2014 Selom also moved there. He lived at the LTI and continued his theological studies at UKZN. He was my student in homiletics and liturgy. When we moved back to Sweden in 2015 Selom remained in South Africa and last year he was accepted as a candidate for ordination into priesthood.

Selom is originally from West Africa and is now a full pastor in the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa after a number of years in Sweden. The common feature here is of course the Lutheran Church. Selom was born into the Lutheran Church in Togo, became active in the Lutheran Church in Sweden and now in Southern Africa. With this blog post I want to share some highlights of the ordination service.

The first youtube clip is part of the Nicene Creed, which the candidates confess together.


Thereafter Bishop P P Buthelezi asks the candidates a few questions and they all answer yes.



Central in any ordination service is when the candidate gets the stole laid on her or his shoulders. (In Church of Sweden the bishop always literally does that part.) On the other hand priests in Church of Sweden do not get a bible, an altar book, a chalice and a paten. (One has to mention that the chalice and paten is just there as symbols. The rest is given to the candidate. This means that every candidate keeps chasubles in every liturgical colour. In Church of Sweden the chasuble belongs to the Parish and is kept in the church.)


The laying of hands is also a central part of the liturgy. In this case it is the bishops and the deans that lay hands on each candidate.


Each candidate is introduced to the congregation. It is the deputy bishop, Dean N Myaka, who introduces them and he describes Selom as a missionary with links to Church of Sweden.


Here follows some photos from the ordination service.


Rev. Selom Klu


Bishop Emeritus M Biyela, Bishop P P Buthelezi, Bishop Emeritus S P Zulu.


Directly after the ordination all the newly ordained walk in a procession to meet their congregants.


All the 13 newly ordained. Eight of them are self supporting ministers and the other five are full pastors. Among them are some of my students. Second from the left is Selom Klu. Sixth from the left Ntuthuko Nkosi. Next to him Nokukhanya Mngoma and thereafter Njabulo Madonsela. The tall pastor fourth from the right was also my student: Msizi Mkhathini. I was very happy to be there and 
participate in their ordination.

Saturday, 24 June 2017

Lutherans march against gender based violence


Today I participated in a march organised by the South Eastern Diocese of the Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA-SED) in cooperation with the KwaZulu Natal Christian Council (KZNCC). There were approximately 200 Lutherans who marched. Most of them were dressed in their uniforms. The march started at Shoprite in Stanger and ended at the City Hall, where the deputy mayor received a petition, signed by Bishop P P Buthelezi.

The petition was quite long. It can be summarized in these sentences:

We are deeply concerned with these countrywide increase of violence against women, the girl child and lesbians. As Church we believe that we cannot sit back whilst our young women are abducted, raped and murdered at pandemic rates.

While we walked we sang church hymns and choruses. I was amazed that one of the hymns was number 31 in Incwadi Yokuhlabelela yeBandla lamLuthere (the Zulu hymnbook). This hymn is a translation of the old hymn ‘Te Deum’.

Many of the placards picked up the theme from the
500 Years of Reformationanniversary: Liberated By God's Grace.
Bishop P P Buthelezi signs the petition.
KwaDukuza deputy mayor Dolly Govender recieves the petition.
It's easy to rekognise the Lutheran Prayer Women in their black and white uniform.