Friday, 12 October 2018

Ett liv i förening

Smaka på ordet. Förening. Är inte det fint? Jag läste på en sida som heter ’antonym.se’ att motsatsen till ’förena’ är följande:
splittra, dela, söndra, skilja, sära, separera
Personligen är jag hellre med och förenar. Men det är inte enkelt att förena idag. Att leva ett liv i förening. Åtminstone inte i den traditionella innebörden. Ändå tror jag ihärdigt på föreningen som idé. Den är demokratisk. Vid ett årsmöte får alla medlemmar som vill delta, tala, lägga förslag och rösta.

Föreningen är vardagsdemokrati. Jag vet att alla föreningar inte fungerar tillfredsställande. Jag vet också att det finns andra sätt att organisera sig på och att det definitivt finns andra sätt att leva i förening. Att vara med och ’förena’ i stället för ’splittra, dela, söndra, skilja, sära eller separera’.

Jag är med i ganska många föreningar. I två av dem innehar jag styrelseuppdrag. Mest tid lägger jag nog i
Föreningen Världsbutiken Globalen
Vi arbetar för rättvis handel. Vår butik ligger på Sysslomansgatan 2 i Uppsala. Om Du bor i Uppsala eller är på besök är Du välkommen in. Öppettiderna finns på vår hemsida. Du får gärna bli medlem i föreningen och mycket gärna engagera Dig som volontär. Läs om det på hemsidan.



Dessutom är jag vice ordförande i vår lokala fackliga styrelse. Krets 14 i Kyrkans Akademikerförbund. Det är såklart inte alla som läser detta som kan vara med där. Det förutsätter ju att Du arbetar på samma arbetsplats. Men – om Du har förmånen att ha ett arbete – kan Du engagera Dig fackligt på Din arbetsplats. Det handlar inte bara om lön. Exempelvis är arbetsmiljö en synnerligen viktig facklig fråga. Våra skyddsombud gör en fantastisk insats.


Varje stor eller liten förening som jobbar på i det tysta (eller i offentligheten) är med och förvaltar ett demokratiskt arv, som inte bör tas för givet. Vi bidrar till att det demokratiska utrymmet i offentligheten inte krymper. Var med Du också!

Wednesday, 10 October 2018

Finns main stream?

En av biskopskandidaterna i Uppsala stift, uppmanades vid hearingen – enligt referat i Kyrkans Tidning – att beskriva sin teologi. Svaret var – fortfarande enligt Kyrkans Tidning:
Jag är main stream Svenska kyrkan
(Jag tror att kandidaten har sagt mer än så. Men Kyrkans Tidning låter detta vara det enda svaret. Märkligt!) Därmed tänker jag lämna biskopsvalet. Det jag istället vill diskutera är själva begreppet. Att vara ’main stream’.

Jag googlar på begreppet och ser att Cambridge Dictionary skriver om mainstream:
... considered normal, and having or using ideas, beliefs, etc. that are accepted by most people
Nu infinner sig några frågor:
Vad betyder begreppet?
Är det en önskvärd position?
Om det är den position, som delas av majoriteten och som upplevs normal. Har vi då inte ett problem?
2000 kom en bok på svenska, som Richard Foster skrivit. Originalets titel var:
Streams of Living water – Celebrating the Great Traditions of Christian Faith.
I Svensk översättning heter den:
Strömmar av levande vatten. Sex andliga traditioner att ösa ur.
De sex strömmarna är:
Den kontemplativa traditionen – det bönefyllda livet
Helgelsetraditionen – det dygdefulla livet
Den karismatiska traditionen – det andefyllda livet
Den sociala traditionen – det barmhärtiga livet
Den evangelikala traditionen – det bibelcentrerade livet
Den sakramentala traditionen – att förkroppsliga budskapet

Genast inser jag att denna beskrivning av sex traditioner i kyrkans liv och historia också kan bli begränsande. Men jag uppskattar att det finns variation och mångfald. Richard Foster skriver i förordet att Gud idag för samman dessa traditioner i en enda bred flod. Jag undrar om det är så. Om det ens är något vi vill. Då blir det igen en slags 'mainstream'.

Tanken som ryms i bokens titel känns mer lockande. Att det finns olika traditioner att ösa ur. Personligen har jag nog öst mest ut den kontemplativa, den sociala och den sakramentala. Dessutom tror jag att det finns fler strömmar.

Men varför detta behov av att vara 'mainstream'? En tanke som slår mig är att vi kanske påverkats av hur den politiska spelplanen ser ut. Just nu verkar mitten vara den plats där vi ska hitta underlag till en ny svensk regering. Och framför oss ser vi partierna uppträdda på en skala. Från vänster till höger eller tvärtom.

Tror vi att kyrkan också ser ut så? En huvudfåra i mitten och avvikande fåror utanför. Men detta kanske inte är en rättvisande bild. Hur skulle det bli om vi istället såg olika strömmar, som kanske mer fungerar som ett delta-landskap?

Som lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut ser jag många sådana strömmar. Studerande kommer från olika stift och ur olika traditioner. Meningen är inte att alla ska stöpas i samma form. Drömmen är att var och en får möjlighet att utvecklas på bästa sätt inom sin tradition.

Viktigt är dock att vi kan finna sätt att samtala om våra olika traditioner och synsätt. För att låna ett begrepp från en av mina arbetskamrater. Det vi gör och säger måste vara talbart. Möjligt att samtala om. Detta är självklart en utmaning. Men lyckas vi med detta, blir den tid, som de studerande läser vid institutet, en mycket värdefull tid. En tid då vi tillsammans får ösa ur många olika strömmar av levande vatten. Och därmed kan de också bidra på ett konstruktivt sätt i sin framtida tjänst.

Sunday, 30 September 2018

I Heliga Birgittas fotspår?

Idag har jag pilgrimsvandrat med min gode vän Sven. Strax före tio tog jag tåget till Knivsta. Med mig hade jag en ryggsäck och mig pilgrimsstav, som gjordes av Bengt-Arne Spånberger i Aneby i mitten på 1990-talet. När jag satte mig i vagnen frågade en gäststudent från Kina varför jag hade denna stav. Hon fick veta vad jag skulle göra och jag fick reda på att hon skulle besöka ett Buddhist-tempel i Rosersberg.

I Knivsta mötte Sven mig och gemensamt åkte vi till Fresta kyrka i Upplands Väsby. Där deltog vi i högmässan och sedan vandrade vi
Birgittavandringen
Här behöver jag göra stanna upp. Fram till nu trodde jag att Heliga Birgitta föddes i Finsta socken utanför Rimbo. Så står det också när jag läser om Heliga Birgitta på Wikipedia, Societas Sanctae Birgittas hemsida och på en hemsida som heter Visit Roslagen. Wikipedia skriver visserligen:
Var hon föddes och växte upp kan inte med säkerhet bevisas.
Ändå fick jag idag veta att hon i själva verket föddes i Fresta församling. Hennes far, Birger Persson, hade då bytt Finsta gård mot Skällnora gård. Det går att läsa mer på Fresta församlings hemsida.

Nu är väl detta inte något att hetsa upp sig över. Någonstans föddes hon och meningen med att pilgrimsvandra är inte att veta precis exakt var hon föddes. Lite spännande är dock tanken att hon kanske döptes i Fresta och kanske vandrat på just de stigar där vi gick idag.

Vädret var till en början blåsigt och vi fick även några regnstänk. Men när vi stannade och åt vår matsäck sken solen. Vi stannade till vid de tolv stationer, som alla hade ett ledord, en bibeltext, en reflektion och en psalmvers. Det gav tankar in i våra samtal. Fint!

Sedan fanns det också andra skyltar med information om bygden. En fastnade jag särskilt för en skylt som handlar om begreppet
Nyckelbiotop

Där står att en sådan är en värdefull del av vår natur och har en nyckelroll för att bevara mångfald. Vissa sådan biotoper är restfragment av gamla skogsmiljöer. Vissa arter kan ha en reliktartad utbredning. Det innebär att nuvarande förekomster utgör gamla kvarlevor.

Så tänkte jag att Heliga Birgitta också finns i en reliktartad utbredning. Hon står för något gammalt, som ökar mångfalden. Relikt och relik är väl samma ord från början. Den Heliga Birgittas reliker finns för övrigt i Vadstena.

En av de tolv stationerna handlade om
Tålamod
Den hade placerats alldeles bredvid en av Postnords postlådor. Det tycker åtminstone jag är komiskt.

Wednesday, 26 September 2018

Mystik och latjolajbanlådan

Det var 1973-74 som barnprogrammet sändes första gången. De flesta i min generation har sett det. Och eftersom det sänts i repris och även sålts på VHS och DVD, gäller det även mina barns generation.
Fem myror är fler än fyra elefanter
I programmet dyker med jämna mellanrum Brasse upp med sin latjolajbanlåda. 


Ur den tar han fram fyra djur som har svårt att hålla tyst. Han sätter upp dem på en hylla och sedan kallar han på Magnus och Eva. Deras uppgift blir att berätta vilket djur som ska bort. Sällan brukar det råda enighet kring hur tre av dem hör ihop.

Idag har jag deltagit dels i en teologidag på vår skola, dels på ett boksläpp. Från dessa upplevelser har jag med mig två fyrtal. Inte av djur men av teologer. Skillnaden är att det inte är någon som ska bort utan att alla hör ihop. Varför? Jo, de är teologer i den världsvida kyrkan.

Karin signerade gärna böcker.
Jag börjar med boksläppet. Karin Johannesson berättade om sin senaste bok:
Thérèse och Martin - Karmel och reformationen i nytt ljus
I den boken presenteras inte bara Thérèse av Jesusbarnet och Martin Luther utan även Teresa av Avila och Johannes av Korset.

Det skulle ju kunna bli en latjolajbanlek. Fyra mystiker. En ska bort. De flesta skulle väl då gissa på Martin Luther. De andra är ju katoliker. Men det blir ju fel. Martin Luther var ju också katolik. Eftersom alla utom Thérèse av Jesusbarnet levde på femtonhundratalet, skulle ju hon kunna utgå. Men det passar inte, eftersom hon och Luther enligt boken har så mycket gemensamt.

Alltså slutar latjolajbanleken här. Alla får vara med. Men Luther har såklart en särställning, eftersom Karin framför allt är lutherforskare. Åtminstone uppfattar jag det så. Hon läser de tre karmeliterna mot bakgrund av Luthers lära om rättfärdiggörelsen.

Hennes syfte är att få igång ett ekumeniskt samtal. Och på boksläppet fungerade det, trots att vi inte läst boken. Leif Nordenstorm på Fjellstedtska skolan (där släppet ägde rum) fick till slut avbryta oss. Vi var ungefär 15-20 personer från framför allt Romersk Katolska kyrkan och Svenska kyrkan.

Det var lite extra spännande att gå till boksläppet från teologidagen. Den innehöll anföranden av Patrik Hagman och Mats Aldén. Upprinnelsen var bland annat att Patrik Hagman har skrivit en bok om folkkyrkan. Denna kritiserar Mats Aldén tillsammans med en annan teolog, Johanna Gustafsson Lundberg, i en artikel. 

Det jag tog med mig till boksläppet var en del som sades om Martin Luther. Patrik Hagman menade bland annat att Luther allt för länge varit solist. Han borde nu få en plats i kören. Jag kände direkt att Karins bok var ett svar på detta. Inte så att Luther fått en plats i kören men ett steg närmare kanske är att vara en del av en kvartett.

Det blev i alla fall ett spänstigt samtal mellan Patrik Hagman och Mats Aldén. Bland annat framträdde en viss oenighet kring synen på tvåregementsläran. Men mest handlade deras anföranden om relationen mellan gudstjänsten och livet i världen, skapelsen. Patrik Hagman menade nog att de på många sätt var överens. Den eventuella oenigheten består möjligen i att de ställer olika frågor och då blir ju också svaren olika.

Mats Aldén använde begreppen att kyrkan är ’samlad’ eller ’utspridd’ som en modern variant av tvåregementsläran. Patrick Hagman närmade sig frågeställningarna utifrån ett trinitariskt perspektiv, där han lyfte fram begreppen Tillbedjan, Gemenskap och Efterföljelse.

Nu har jag en del att läsa. Trevligt!
När jag kom hem med boken från boksläppet och även ett gratisexemplar av tidskriften Signum, hamnade de på köksbordet bredvid en annan bok, jag nyss skaffat:
Djup tid och tunna ställen
Det är Are Norrhava som skrivit. Han var elev på Svenska kyrkans utbildningsinstitut för något år sedan och han har hänvisat till en av mina bloggposter i boken. Roligt!
I prologen citerar Are just Martin Luther:
Det vi dagligen ser och hör anser vi inte vara något underverk. Och ändå är det sås stort.
Jag uppfattar att Ares ärende att skriva om vardagens kontemplativa drag. Detta var även Karin inne på. Hon skriver bland annat om
Mystik bland grytor och kastruller
Det handlar då om Teresa av Avila, som liksom Luther, enligt Karin, ”demokratiserar mystiken”. Jag tror det klingar väl med Ares tankar. Men jag har på känn, utan att ha läst deras böcker att Karin och Are skriver med helt olika språk. För att de troligen har olika adressater.

Mats Aldén, Patrik Hagman, Karin Johannesson, Are Norrhava. Ska de in i latjolajbanlådan? Självklart inte. Det blir ju mer spännande teologi när många olika röster får höras.

Jag är glad att det sker vid vårt utbildningsinstitut. Det är definitivt hoppfullt för vår kyrka, vårt samhälle och vår värld. Ja, för hela skapelsen.

Friday, 21 September 2018

Talmannen och talesmännen

Det som slår mig är att det just nu är männen som agerar. Även om kvinnor i vissa fall föreslås till talmän är det männen som föreslår. Hur kunde det bli så?

Mattias Karlsson, SD, föreslår Björn Söder.
Jonas Sjöstedt, V, föreslår Lotta Johnsson Fornarve
Anders Ygeman, S, föreslår Åsa Lindestam.
Alliansens gruppledare föreslår Andreas Norlén.




Wednesday, 19 September 2018

Gjorde jag rätt?


Det ringde på min telefon. Ett nummer från södra Sverige. Jag hade en liten lucka i undervisningen, så jag svarade:

Du kan få en prenumeration resten av året på Agent X9. Starkt rabatterad. 41% av kostnaden. Dessutom avslutas den utan att Du behöver begära det. Och en present på det. Ett Agent X9-badlakan.

För några år sedan fick jag en prenumeration av en av ätteläggarna. Ja, jag erkänner: jag gillar Modesty Blaise.

Nu ligger jag kvar i registren. Personen som ringde var enbart vänlig och accepterade mitt nej med en vänlig önskan om att jag skulle ha en fortsatt bra dag.

Borde jag ha tackat ja?

Saturday, 15 September 2018

No Nazis on our streets

There is an organisation/political party in Sweden called Nordic Resistance Movement. It’s a tiny, pathetic bunch of so called patriots. In fact they are a Nzi moivement. They did not get many votes in the recent election. They did not make it into any local council let alone to the parliament. Some say: let’s just neglect them. I dont' think it’s that easy. They are militant and they create fear.

Today I saw on Facebook that they were active in the city centre. Someone wrote about it and made a comment about the LGBTI festival that is held in Uppsala this weekend. I realised that people in that community would experience the presence of Nazis in a very specific way. I checked on the website of the Pride festival, named:
Welcome Out
This was the text I found:
WARNING: Nazi demonstrators spotted in the city, the corner outside of S:t Per's Gallerian. 
Stay safe, avoid the area if you are feeling unsure. Don’t take photos, don’t get photographed. There will be a group leaving SENSUS (main event area) before the party tonight if you want to travel in a group. You can also contact the main lobby there if you want to go with another person to an event. 
This is the square they are standing in: 
https://goo.gl/maps/uF5QGbHpVa32
It is obvious that even a small group of organised Nazis are a security risk to some. Therefore I decided to finish my cup of coffee and move to the place where the demonstration was held.

A number of polices in front of us. The Nazis have just left.
I found a counterdemonstration about fifty meters away from the few Nazis. In between were a number of polices with a dog. I joined the counterdemonstration in chanting:
No Nazis on our streets
After some time the NMR-group folded their banners and left.

Together with many other citizens of Sweden I look forward to the day when organised Nazism will be forbidden. The ideology is totally non democratic and resulted in the death of millions of Jews together with large numbers from the LGBTI community as well as Romani people and others. We don’t need this again. Never.