Wednesday, 26 April 2017

Burlesque without blackface

Yesterday evening we attended a typical, comical play in the Swedish campus life. In Swedish the term is ‘spex’, which etymologically is derived from the word ‘spectacle’. It is a kind of burlesque, written, produced and performed by students. Our eldest son were part of the cast and therefore we made sure to get tickets in advance.

The ‘spex’, which was performed the first time in 1870, is, translated into English, called
On Madagascar
The plot is easy to follow. The inhabitants of Madagascar are described as cannibals. They prepare a sacrificial feast. The menu consists of a student from Uppsala, Rapp, and a French botanist, à la Bonneheure. Guttapercha, who is the daughter of Queen Ushiameja however falls in love with the Frenchman. This leads to a triangle drama, since a neighbouring King, Radamuffo, who is the supplier of human flesh, also claims the hand of Guttapercha. In the second part of the drama Rapp and à la Bonneheure are saved from the pot and à la Bonneheure and Guttapercha can become a couple.

The play is performed once every decade. Last time was in 2007. This year there had been some discussions around the facial make-up of the actors. Traditionally they wear 'blackface'. I think they solved the dilemma in a decent way.

The producer added a prologue to the play, where a group of European travelers are seated in a Zeppelin. The Zeppelin crashes on Madagascar and after 30 years of isolation, the group of survivors have developed a cannibalistic cult around a goddess called Rakka. (The features of this goddess are borrowed from the movie 'Cast Away', where Tom Hanks uses a volleyball as a comrade and gives it the name Wilson). Well, the actors wear no extra make up and it works.

One can of course discuss the whole idea of cannibalism. I will leave that for now. I was happy that the production used their creativity in order to avoid the use of 'blackface' make up, which to me is unacceptable.

I get irritated when some bloggers describe this as hypersensitivity from the political correctness lobby. When I read these views I always find a total lack of analysis of power.

My reading of this ‘spex’ is that the director wanted to say that any human being – no matter of origin – can behave in an evil way. But equally there is a possibility that any person, even the person who acts in an evil way, can change, when love is involved. In this play white people are prepared to kill other white people for ritual purposes. This is nothing unknown.

Let me say something about the actors and the orchestra. We were satisfied with their performance. My favorite lead character were Ivar Westin, as Gluffo. But the others were also very good. As for instance our eldest son, who sang in the choir and had a minor role.

The group of travellers in the Zeppelin. Our eldest son is seated next to the priest.
In the middle princess Guttapercha, surrounded by servants. 
The people are dancing a ritual dance. In the front Rapp and à la Bonneheure
are waiting for their fate, to end up in a pot. Queen Ushiameja is on her throne and
Gluffo is running to the left.

Sunday, 23 April 2017

Bantu Holomisa is now following me

Of course it has to do with twitter. Let me explain. Earlier tonight I read a tweet from Bantu Holomisa:
Ramaphosa 'launches' campaign with attack on Zuma, Guptas.
The thing is that South Africa’s president, Jacob Zuma, is allegedly involved in corruption with a financial clan in the country, the Guptas. Recently Zuma replaced the Minister of Finance, Pravin Gordhan. Deputy President, Cyril Ramaphosa, ciriticised the President for this, but according Business Tech, Rampahosa had to apologise to Zuma.
So, I posted this tweet:


Then something happened. I got fifteen likes and a few new followers. Among them Bantu Holomisa. He is a Member of Parliament and also the President of the United Democratic Movement (one of the political parties in South Africa, with strong support in the Easter Cape.) Twitter is interesting.


Anyhow, the replies I got, indicate that people don’t trust Ramaphosa. As they don’t trust the General Secretary of the ANC, Gwede Mantashe. In this saga, a new word was invented:
Mantashing
It means to take back something. I don’t think that Mantashe is proud of this.

Thursday, 20 April 2017

Contextual Bible Study

Sarojini Nadar in front of Uppsala Cathedral
Today Professor Sarojini Nadar, who holds
the Desmond Tutu Chair of Ecumenical Theology and Social Transformation in Africa
at the University of Western Cape in South Africa, visited us at the Church of Sweden Institute for Pastoral Education. Approximately thirty persons were present at the interactive workshop where we read a Bible narrative together. It was the story about the syrophoenician woman who meets Jesus. We read both the Mark 7 and the Matthew 15 versions. It was reassuring to see the engagement from students and teachers. The group consisted of students preparing to become deacons and pastors, teachers at the institute, academics from the Theological Faculty at the Uppsala University and staff members from Church of Sweden head office.

When a bible study is facilitated by theologians from the Ujamaa* tradition some things always strike me. First of all everybody in the room get an opportunity to participate and to speak. All contributions are written on a flip chart. Second, you never experience a rush, even if there is a time constraint. The facilitator is not in a hurry.

We arrived at interesting conclusions. One thing that a couple of persons picked up was the impression that Jesus didn’t want to help the woman directly. Instead he started a dispute with her which helped her to raise her own voice. Only then did Jesus respond positively. Somehow even Jesus came out from the conversation transformed. He also learnt something from the encounter. A question that was asked was if we are quick to help people instead of first engaging with the other person and wait for her or his own opinion. In such an interaction we might come out as the one who has received.

Much more could be said. Those who were present were very positive. The day before students at our institute, who study in Lund, also got a chance to meet her.

To me this way of reading the Bible together is something that we should use more in the parishes. The question that always comes up towards the end is how we make sense of the biblical text in our own context. How does it speak to us? This is of course essential. Only then transformation can take place.

The theme of the workshop was
Pedagogical underpinnings of the Contextual Bible Study Method
and included also a part where Sarojini explained how this pedagogy works. This was also appreciated.
---------


* The Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research in Pietermaritzburg, South Africa is an interface between socially engaged biblical and theological scholars, organic intellectuals, and local communities of the poor, working-class, and marginalised. The Ujamaa Centre uses biblical and theological resources for individual and social transformation (from the website).

Tuesday, 11 April 2017

Vad gör vi nu?

Advokaten Tomas Olsson ställer i en artikel på SvT Opinion vissa frågor kring vad som egentligen hänt. Han manar till eftertanke. Det är kloka synpunkter. Många verkar, framför allt i olika sociala medier, veta precis vad som hänt och precis vad som bör göras. Jag håller med Tomas Olsson, när han skriver att den personliga integriteten lätt kan bli hotad nu. Eftersom vårt land är hotat kan extraordinära metoder tillåtas. Det krävs inte så stor intelligens för att förstå vilka medborgare som då kommer att vara hotade.

Så vad gör vi? En slags motståndshandling är att fortsätta med sitt liv. Inte ge efter för hot och rädsla. För mig innebär det att fortsätta mitt engagemang i Uppsala Fair Trade Shop Globalen. Rättvis handel är ett sätt att engagera sig för en bättre värld. När producenter på södra halvklotet får en rättvis lön för sitt arbete, ges möjlighet för dem att också fortsätta leva sina liv. Åtminstone de slipper överväga om de ska ge sig ut på flykt i världen. Rättvis handel också med flyktingkrisen att göra.

Kom in och handla rättvist, lagom till påsk, i Fair Trade Shop Globalen på Sysslomansgatan 2 i Uppsala eller på Din ort.


I morse firade vi som vanligt morgonbön på Svenska kyrkans utbildningsinstitut och sjöng då psalm 591. Den inspirerar mig till att fortsätta vara med och bygga en rättvis värld.
Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan be
och svara på vad andra ropar om och ber,
gå samman steg för steg, och något sker
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan ge.
Ett livets frö blir sått och lagt i jorden ner,
och skörd som vi ej ser en gång det ger;
för Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: stå emot
allt ont som trampar ner och sprider skräck och hot.
Vi känner maktlöshet. Gud kraft oss ger
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag. 
Det kan vi göra för rätt och för fred: ha ett hopp -
rättfärdighetens sol för alla skall gå opp.
När Herrens dag har grytt skall allt bli nytt,
och Jesus finns bland oss i dag, Jesus finns bland oss i dag.

Monday, 10 April 2017

Kärlek till alla – utom …

Det tog inte tre dygn förrän mitt mediaflöde började fyllas av andra tongångar.

Igår var det Palmsöndag. I kyrkan läser vi texter om hur Jesus rider in i Jerusalem. Människorna har kvistar i händerna och hyllar Jesus som sin konung. Hosianna. Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.

Inom några dagar hörs andra rop. Korsfäst! Korsfäst! Det kanske inte är samma människor som leder de olika folkhoparna. Men det är troligen samma människor som utgör merparten av dem. Så snabbt kan det gå att vända en opinion.

När Stefan Löfven talade på Socialdemokraternas kongress igår, var ett av hans budskap att polisen måste få mer resurser så att de kan avvisa de asylsökande som fått avslag. Enligt uppgift befinner sig 10 000 personer illegalt i landet. Den anhållne 39-åringen var en av dem. Och jag förstår. Hade han avvisats hade han aldrig kunnat utföra sitt vedervärdiga dåd. Men kan vi som samhälle säkerställa, bortom allt tvivel, att ingen människa uppehåller sig i landet, som har onda avsikter? 

När jag hörde honom understryka detta tänkte jag därför: nu börjar det. Och idag, när jag sätter på min mobil och tittar på Aftonbladets förstasida, är budskapet klart. Nu är det dags att börja jaga de asylsökande, som inte får stanna.

Det låter i förstone logiskt. Att uppehålla sig i landet illegalt är just illegalt. Polisen ska lagföra människor som bryter mot lagen. Det är i sig riktigt. Och självklart hade vi alla önskat att 39-åringen verkligen hade blivit avvisad. Jag stödjer det om jag kan vara säker på att migrationsverket gjort en korrekt bedömning. Om det är säkert för dessa människor att återvända till det land som de flytt ifrån. Av erfarenhet vet jag att så inte alltid är fallet. Den kunskapen gör genast situationen svårare.


Det är med stort obehag jag ser att ledaren för SD, på Aftonbladets förstasida, framställs som en toppolitiker och ges utrymme att berätta om vad som behöver göras. Enligt honom är de 10 000 som fått avslag potentiella terrorister och de ska helst hållas i förvar. Det betyder sitta inlåsta.

Igår samlades runt 10 000 människor på Sergels Torg för en stor kärleksmanifestation. Nu behövs de. Nu behövs civilsamhället. Nu behövs mer demokrati. Mer öppenhet. Mer medmänsklighet. Jag tänker på Joe Hills klassiska ord:
Don't mourn, organize!

Sunday, 9 April 2017

Palmsöndag i staden


En s k 'gatpratare' visar vägen till gudstjänsten.

Ett litet ljus tändes fram korset under postludiet, för att
tänka på vägen framåt i en svår tid.
Idag, på Palmsödagen, predikade jag i Flogstaskolans matsal, där Sankt Olofs Vänner firar mässa en gång i månaden.

Fredagens attentat i Stockholm fanns på ett tydligt sätt med i dagens gudstjänst.

Nyss hemkommen läser jag om en explosion i en koptisk kyrka i Egypten. 21 personer tros ha mist livet. Jag läser det på Al Jazeera.

Min predikan handlar om uttåg och intåg. Om att lämna staden eller stanna kvar i den. I all ödmjukhet publicerar jag den här. (Sist också psalm 840, som jag valde några dagar före attentatet i fredags).

-------------------------------

Stora förväntningar. Jesus är på ingång. Till vår stad. När jag gav mig av på morgonen var jag nyfiken. Jag ville se hur människorna skulle ta emot honom. Det blev inte som jag tänkt mig.

Några flyttade stolar och bord. Någon kom med blommor. Det hängdes upp tygskynken på väggarna. På bordet ställdes det fram blommor och ljus. Till och med ett elpiano släpades fram.

Avståndet mellan den där första palmsöndagsmorgonen i Betfage, utanför Jerusalem, och vår morgon här i Flogstaskolans matsal, är väl egentligen inte så oerhört stort.
- Jesus är på ingång
- Det handlar om en stadsmiljö
- Människor vill ta emot honom
Vad har Jesus i staden att göra? Vad betyder detta intåg?

Något helt annorlunda än det vi på olika sätt upplevde i fredags klockan 3. Oavsett om vi var i centrala Stockholm, hade nära och kära som var där, eller om vi såg det i vår mobil, på TV eller hörde om det i radio.

När en lastbil i full fart kör in i ett varuhus och på vägen mejar ner människor är det något fullständigt, totalt annorlunda. En person, förmodligen fylld av hat, kapade ett lastfordon och syftet var ond bråd död.

Jesus lånar dåtidens lastfordon. Kommer stilla och ödmjukt ridande. Fyllda av kärlek.

Det finns en risk att fredagens blodiga attack får oss undvika staden. I fredags var det klokt. Människor uppmanades lämna centrala Stockholm och gjorde så.

Ibland är det klokt. Vi hörde nyss i en av dagens texter:
Detta sker till minne av det som Herren gjorde för mig då jag drog ut ur Egypten.
För Mose och Israels folk var det dags att ge sig av. Förtrycket var för stort.

Men i de flesta sammanhang är det vår kallelse att stanna kvar. Jesus visar det med önskvärd tydlighet. Han gick in i Jerusalem, såg sig omkring, lämnade staden men kom snart tillbaka.

Alltså: vi är kyrkan i staden. Just nu i Flogsta-Ekeby. Jag läser ur den lilla broschyren, som är skriven om föreningen:
Syftet har varit – och är – att Svenska kyrkan alltjämt ska finnas representerad i vårt område.
Det står vidare:
Att vara kyrka utan att ha en fysisk kyrkobyggnad att hänvisa till är en utmaning.
Det känns Jesuslikt på något sätt.

I tisdags visade TV4 ett omdiskuterat avsnitt av Kalla fakta. Det handlade om situationen i Hjulsta, på Järvafältet i norra Stockholm. På olika sätt beskrevs hur reaktionära krafter tar över det offentliga rummet. Det handlar framför allt om hur strikta könsroller upprätthålls. Flickor och kvinnor förväntas bete sig och klä sig på ett visst sätt.

Det är svårt att tala om detta. Inte minst nu. Många vill använda det som sker, som ett sätt att fördjupa konflikten mellan människor i världen.

Den vägen har många namn. Den kallas apartheid, etisk rensning eller rasism och leder åt helt fel håll. Att dela upp människor efter hudfärg, religion, genus eller något annat bygger inga trygga samhällen.

För mig blir palmsöndagens drama en uppmaning att med Jesus gå in i staden. Inte kravlöst. Jesus gick tillbaka till templet och rensade upp det från sådant som inte hörde hemma där.

Vår kallelse är att med Jesus vara med och bygga en stad där varje människa, oavsett bakgrund, har samma rättigheter och skyldigheter.

Innan Jesus och lärjungarna kom till Betfage och Betania, berättar Markus att de precis har varit i Jeriko. Jesus hade gett Bartimaios synen tillbaka. Bartimaios som dittills förtjänat sitt levebröd på att tigga följde sedan med Jesus.

Vilken härlig förebild. Jesus ser människan Bartimaios, som lämnar sin plats och följer med Jesus.

Om vi ska kunna leva i denna tid krävs att vi övar oss i maktanalys. Vem i staden är marginaliserad? Vem är priviligierad?

Jesus gav sig på tempelaristokratin. De var den tidens mäktiga. Vi behöver fråga oss vilka som har makten idag.

Samtidigt behöver vi se att den som lever i marginalen inte saknar röst. Rösten kanske inte hörs. Den kanske är tystad. Men den finns.

Kristina Helgesson Kjellin på Svenska kyrkans forskningsenhet har publicerat en studie som heter: ”En bra plats att vara på”. Den handlar om Svenska kyrkans mångfaldsarbete. En kyrkoherde, som arbetar i en förort säger:
Vi är i friktionen … och det är en bra plats att vara på.
Så låt oss följa Jesus in i de sammanhang där vi befinner oss och efter bästa förmåga leva så som Jesus vill.

Vi kommer även fortsättningsvis att vara rädda ibland och vi kommer att misslyckas ibland. Då får vi vända oss till Jesus och bli upprättade. I sakramentet, som vi snart ska dela, får vi förnyad kraft. 

-------------------------------

Sjung om staden och dess mångfald, glädjens plats och sorgens rum.
Sjung om namnlöshetens massa, ingen nämnd och ingen glömd.
Bakom ändlösa fasader formas livet tusenfalt.
Stadens mönster präglar själen i en ständigt ny gestalt. 
Mitt i stadens mänskomassa, mitt i oro stress och hets,
mitt bland dem som vandrat vilse och bland dem som övergetts
är Gud nära, vid vår sida, Kristus mitt ibland oss står.
Mitt i stadens puls och tempo evighetens pulsslag slår. 
Du är inte långt ifrån oss, du är här i stadens famn.
Vår identitet i Dig, Gud är ej nummer, utan namn.
Gud har visar genom Kristus, människan är Guds ikon!
Varje människa i staden är Guds likhets rikedom.

Saturday, 8 April 2017

An open society

On the website of Al Jazeera I found this photo. Dedicated police who also
show vulnerability. A sign of an open society. Photo: Noella Johansson/EPA 
Yesterday afternoon a beer truck ploughed into a department store in central Stockholm. An event similar to terror attacks in Nice and Berlin (to mention two cities in Europe). It has happened in many cities around the world but in Sweden this was the first time. (A suicide bomber tried to cause damage in 2010).

It did not come as a surprise. Sweden is part of the world and what takes place elsewhere can also happen here. Obviously!

The reaction from our Prime Minister, Stefan Lövfen, represents the sentiments of many. In a press conference yesterday evening he told media that an investigation will find out if this was a terror attack. If so, he said, it is clear that the objective of terrorism is to undermine democracy. The message from the Swedish state is: you will never, ever win!

It reminds me of the message former Prime Minister Jens Stoltenberg in Norway conveyed after the massacre on Utøya, near Oslo in 2011:
Our response is more democracy, more openness, and more humanity.
This is also what I hope for in Sweden. And I believe that it is possible. After the attack yesterday a hashtag started
#openstockholm
This has become a signal that the right response is more openness. As an example people in Stockholm opened their homes to those, who could not leave the city, since all train traffic had been stopped.

As we now enter the Holy Week this is also what I wish. The entry of Jesus into Jerusalem, riding on a donkey, not as a warrior, but in humbleness. This is the right approach.