Rosie

Lone i Danmark hade bett mig åka till Rosie med ett brev hon skrivit om Johannes, som dog i onsdags. Det blev en finns stund. Rosie bor i ett litet gårdshus och nu var hennes svärmor också där. Först pratade vi en stund, sedan läste jag brevet från Lone och därefter frågade jag om vi skulle be. Javisst! Vi gick i huset och sjöng först: Mona, mona, mona. Re tla dula re rapela. (Här, här, här ska vi sitta och be.) När jag sedan inlett med orden: A re rapeleng! (Låt oss be!) trodde jag att jag själva skulle be men ögonblickligen föll Rosie och hennes svärmor in i böenen. Så bad vi alla tre samtidigt. Det blev en stark upplevelse av gemenskap, även med Lone och hennes familj i Danmark, som bett mig åka dit.
Därefter åkte jag, som planerat till Thandi och hennes två barn: Teboho och Katleho. Jag har konfirmerat båda. Katleho går på ett college och läser marknadsföring men vill byta till medicin. Teboho ska bli civilingenjör. Thandi arbetar som ingenjör med har startat två företag, för att så småningom säga upp sig på Telkom (motsvarande Telia) och bli sin egen. Det ena företaget heter workersweb.net och är en internetbaserad arbetsförmedling. Det andra heter Human Capital Maximisers (Pty) Ltd. Thandi har en kompanjon och de har precis varit i Zambia, där de hoppas få utbilda lokalpolitiker i organisationsfrågor, management osv. Det är ett FN-finansierat program.
Thandi vet att jag gillar ingefärsdricka, så det står på bordet. När vi ätit ringer hennes mobiltelefon. Det är den enda lutherska prästen i Bloemfontein. Det har kommit en delegation med gäster från tyskland och det finns ingen mat till dem. Skulle Thandi kunna köpa lite? Hon skickar iväg Teboho med lite pengar, för att träffa prästen vid en kvällsöppen affär. Säkert har besöket varit planerat länge. Tänk om kyrkans ledning kunde se att de har en driftig, begåvad kvinna mitt framför ögonen, som skulle kunna utbilda dem i management? Förmodligen är det för hotfullt i en fortfarande ganska mansdominerad kultur.
När Teboho kommer hem, ber han mig skjutsa honom till Universitetet. Han ska studer med några kompisar. Så här sent, säger jag. Klockan är ju över nio. Javisst! Universitetsbiblioteket är öppet dygnet runt! Jag kommer nog hem efter tolv. Jag frågar honom om vad han tror om fotbolls-VM 2010. Det är klart att vi ordnar det. Bara politikerna sysslar med sitt och låter andra sköta planeringen!