Efter att ha skrivit min förra bloggpost, surfade jag in på en av de kyrkliga bloggar
(Kristen opinion) som skriver om Israel-Palestina konflikten just nu. Den
handlar om huruvida man kan jämföra apartheid-staten Sydafrika före 1994 med
dagens Israel. Jag gjorde en kommentar:
Det är mycket ofta i Sydafrika som jämförelser görs mellan apartheid i Sydafrika och det som nu sker i konflikten Israel Palestina. T ex följande exempel från erkända Mail& Guardian, publicerad i mars 2012.
http://www.thoughtleader.co.za/josephdana/2012/03/05/a-constructive-comparison-of-israel-and-apartheid-south-africa/
Då fick jag
följande svar av Leif Carlsson:
Men frågan Anders G är väl om du själv tycker att parallellen m rasåtskillnadspolitik är riktig. Vilka andra länder bojkottar svenska kyrkan? Kina pga Tibet? Marocko pga Vädtsahara? Och är inte Israel regionens enda demokrati där tex HBT människor kan existera? Enligt fn s defenition av antisemitism handlar det om oproportionerligt negativ uppmärksamhet på Israel. Så vad säger Du?
Jag svarade
följande:
@Leif: Min uppfattning är att det finns många likheter mellan Israels konstitution och Sydafrikas dåvarande lagstiftning. Men visst är ordet apartheid laddat. På afrikaans betyder det dock enbart: åtskillnad – vilket ju även en tvåstatslösning innebär. För mig är det viktigast att lyssna till de kristna palestinierna. Se även: http://moruti.blogspot.com/2013/12/svenska-kyrkans-bojkott-av-varor-fran.html?m=0
Leif svarade:
Anders, jag antar att det är du. Citera ur respektive konstitution tidigare Sydafrikas och nuvarande Israels och påstå inte. Jag antar att du menar rasismens Sydafrika och demokratins Israel? Hur menar du? Belägg dina oerhört hårda påståenden. Menar du att Israel konstitutionellt är en rasistisk stat? Och hur ser du då på de mänskliga rättigheterna i Gaza och Västbanken? Citera och belägg.
Nu har jag
skickat följande kommentar, som inväntar granskning. Gå gärna in själv och kommentera
på bloggen Kristen opinion!
Leif!
Självklart har Du
rätt i att jag borde angett källor. Låt mig då ta ett exempel. 2003 lagstiftade
Knesset om att palestinier, som gifter sig med israeler, inte får israeliskt medborgarskap.
Själva lagtexten finns här:
Så här står det:
“During the period in which this Law shall be in effect,
notwithstanding the provisions of any law, including section 7 of the
Nationality Law, the Minister of Interior shall not grant a resident of the
region nationality pursuant to the Nationality Law and shall not give a resident
of the region a permit to reside in Israeli pursuant to the Entry into Israel
Law. The regional commander shall not give such resident a permit to stay in
Israel pursuant to the defense legislation in the region.”
Det ges också en
förklaring av vad som menas med ”a resident of the region”:
“resident of the region” – including a person who lives in the region
but is not registered in the region’s Population Registry, excluding a resident
of an Israeli community in the region.”
Som jag förstår det inbegrips inte palestinier i
begreppet “a resident of an Israeli community in the region”. (Rätta mig gärna
om jag har fel!)
När det gäller Sydafrikas konstitution före 1996
(då den nu gällande kom) får jag hänvisa till min doktorsavhandling. Den kan
läsas här:
På sid 128-29 (i den digitala texten) skriver
jag om 1983 års konstitution. Där handlar det om att de svarta räknades bort ur
Sydafrikas befolkning genom tillskapandet av s k homelands eller bantustans.
Kvar blev vita, färgade och indier. (Tyvärr ligger min kopia av själva
lagtexten hemma i Sverige i vårt magasin men jag kan ta fram exakta skrivningar
när vi kommer hem 2016).
Det som egentligen är viktigare är det som Joseph
Dana skriver i the Mail and Guardian (se länk i tidigare kommentar):
“Comparing Israel and apartheid South Africa is not about
singling Israel out for undue condemnation. Rather, comparisons can yield
important historical lessons which can be implemented to improve the situation
on the ground in Israel and Palestine. Such treatment will likely unveil
painful comparisons but also crucial clues on how to move towards the end of
the Israeli-Palestinian conflict.”
Som jag ser det
måste situationen lösas genom samtal och förhandlingar (precis som i Sydafrika
1990-1994). Se gärna filmen: ”Long walk to freedom” som går på bio just nu. Jag
bodde i Sydafrika 1981-82 och om någon då sagt att Mandela skulle bli Sydafrikas
president drygt 10 år senare hade inte jag trott på det. Men så blev det. För
att det fanns mod och även för att internationella sanktioner tryckte på. Mandela
skrädde aldrig orden, när det gällde de vitas förtryck. Men han var samtidigt
villig att samtala och förhandla. Där ligger en stor lärdom att hämta hem.
Dessutom kan
lärdomar hämtas om hur även de svarta under kampens slutskede gjorde sig
skyldiga till grova brott. Inte minst genom s k necklacing, där man satte
brinnande bildäck runt angivare. Relationen Nelson Mandela – Winnie Mandela
skildras starkt i filmen, inte minst ur det perspektivet. Mandelas klassiska
ord från Rivonia rättegången 20 april 1964, tycker jag har bäring också på
situationen i Israel-Palestina.
“During my lifetime I have dedicated myself to this struggle
of the African people. I have fought against white domination, and I have fought
against black domination. I have cherished the ideal of a democratic and free
society in which all persons live together in harmony and with equal
opportunities. It is an ideal which I hope to live for and to achieve. But if
needs be, it an ideal for which I am prepared to die.”
Med andra ord tycker
jag ”att parallellen m rasåtskillnadspolitik är riktig”. Och visst är det så att
även andra länder borde bojkottas. Men det är kanske egentligen inget hållbart
argument. Ungefär som att säga: ”Eftersom jag inte kan skänka pengar till alla
biståndsorganisationer, borde jag inte skänka pengar till någon.”
Vidare frågar Du om
inte Israel är ”regionens enda demokrati där tex HBT människor kan existera?”
Jag vet inte. Men om det är så att det är möjligt för HBT människor att leva
fritt i Israel tycker jag det är bra och det ska inte tas ifrån Israel. Jag
menar verkligen inte att allt Israel gör är fel. Har jag sagt det? (Allt som
Sydafrika gjorde före 1994 var inte heller fel).
När det gäller
resonemanget om antisemitism är det, som jag ser det ett dilemma. Vem avgör vad
som är oproportionerligt negativ uppmärksamhet på Israel? Kan våra trossyskon,
de kristna palestinierna, sägas ha tolkningsföreträde?