Sydafrika och Libyen

På Hans Engdahls blogg kunde man den 23 februari läsa följande om Sydafrikas regerings relation till det som händer I Libyen:

Earlier today an official of the South African government was asked: “what about the situation in Libya?” . Answer: “we must ask them to be as calm as possible.” One can hardly believe one’s ears in a situation where comrade Gadaffi again has shown his true colours of cruelty …

Är det verkligen så, att Sydafrika håller Khadaffi/Gadaffi om ryggen? Jag kollar på Mail&Guardian och de skriver under rubriken ”Leaders tiptoe around Libya”:

As protests became increasingly bloody in Libya this week, the South African government finally issued a statement on Wednesday reluctantly condemning the violence that may have left at least 1 000 dead after the government used live ammunition and heavy weapons on demonstrators.

På ANC’s hemsida skriver en kolumnist (Andile Lungisa, vidce ordförande i ANC’s ungdomsförbund) i alla fall dessa starka ord den 25 februari:

As the uprising in Libya spreads throughout that country, the toll of protesters killed and wounded by the murderous and schizophrenic regime of Colonel Muammar Gaddafi continues to rise.

Det är inte helt lätt att reda ut, härifrån Sverige, vad Sydafrika tycker och tanker. Men det är väl lika illa här i vår del av världen. Carl Bildt har fått kritik för sina uttalanden och jag tycker också att han sa många märkliga saker. Men på sin blogg skrev han faktiskt såhär den 21 februari:

Utvecklingen i Libyen är – som jag redan skrivit – extremt oroande.
Ett sammanbrottsscenario i Libyen är alls inte otänkbart, och kommer att ha grava konsekvenser på en rad olika områden. I Medelhavsländerna är oron för vad det skulle komma att innebära stor. En omfattande flyktingström är förvisso en mycket påtaglig möjlighet, och kommer att ställa krav på europeisk solidaritet.
Men ingenting av detta påverkar självfallet vår syn på de grava övergrepp och den omfattande våldsanvändning vi nu ser.

Jag gillar att han faktiskt använder ordet solidaritet. Helle Klein ställer Bildt mot Palme (vars 25-åriga dödsdag är just idag) i sin blogg. Dag Sandahl använder Khadaffi som ett rent kyrkopolitiskt slagträ. Det tycker jag var ett lågvattenmärke.
Ytterst handlar väl den tveksamma kritiken mot Khadaffi om olja. D v s om pengar. Liksom inför så många andra diktaturer. Jag ber i min aftonbön att folket ska få sin befrielse. Men inte bara i Libyen. Också i Kina. Och i Zimbabwe. Antalet diktaturer verkar vara konstant. Så kampen den går vidare!