Gud verkar nu

I fredags var det en annons inne i lokaltidningen. (Liksom i alla andra lokaltidningar i Växjö stift.)

I texten under står det:

Gud verkar nu! Det är temat för den sjätte söndagen efter trettondedagen, den 13 februari. Det som är lite speciellt med denna söndag är att den infaller väldigt sällan, nästa gång är först 2038! Orsaken till att söndagen infaller just i år är att påsken kommer så sent i år. Välkommen till våra kyrkor! Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö stift.

Kul idé – men kanske lite väl internt. Hur många bryr sig om en av kyrkoårets mest perifera finesser? Men, det var i alla fall ett bra försök. Som Heidestam skrev:

Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge.

Hursomhelst var vi över 130 personer i högmässan. Jag trodde inte att så många skulle komma. Vi står inför en förändring i vårt arbetssätt. Vi ska börja med gudstjänstgrupper. Den gamla listan över vem som är kyrkvärd har tagit slut. Jag hade bett Sven-Roland och Henny komma. Och så hade jag bett Hanna läsa en text. Men det behövdes mer folk. En textläsare till och gärna en kyrkvärd till. Johan kom tidigt och lovade vara kyrkvärd, trots att det inte var hans söndag. Anton tog en textläsning. Victor, Amilia och Tina blev kors- och ljusbärare. Inga problem!
Det var dop! Ida sjöng vackert med sin bror Markus på gitarr. Ja, vi var många mer som på olika sätt var med och bidrog. Boende, personal och anhöriga från Birgittagården (ett gruppboende för förståndshandikappade, som ligger alldeles intill kyrkan) stod för kyrkkaffet. Ja, listan kan göra längre och längre.
Efteråt frågade jag konfirmanderna om hur de upplevt högmässan. Följande ord listades utav konfirmander och ledare:

Fint, sång, alltihop, mäktigt, dop, intressant, skrikigt, mysigt, gulligt, roligt, moln, inspirerande.

Ja, den sådan gudstjänst gillar jag. Ska bara kommentera en sak. Ordet ”moln” kom från Willy, som sköter projektorn. Han gillar moln. Då syns texten bättre på den vita väggen, än vid solsken.
Jag borde vara trött efter en natt med lite för lite sömn men är tvärtom inspirerad och upplivad efter en fantastisk högmässa och konfirmandträff.
Låt mig bara ge ett litet exempel till. Britt-Marie, som är frivillig i Café Birgitta på torsdagarna bad oss pålysa att det behövs fler frivilliga. Det gjorde jag vid kyrkkaffet. Så fick jag syn på Carina, från Birgittagården. Jag bad henne komma fram, vilket hon villigt gjorde. Men glad stämma vittnade hon om hur härligt det är att få hjälpa till med caféet. Dessutom passade hon på att berätta vad Gud betyder i hennes liv och avslutade allt med ett trosvisst: Halleluja! Underbart! Kan man bli annat än inspirerad?