Gudstjänstgrupper i Birgittakyrkan

Det blev en härlig högmässa. Igen. För vi har firat härliga högmässor förut. Nu blir det dock härligt på ett annat sätt. Exempelvis blir det en annan upplevelse när två vuxna och tre barn står vid ingångarna och delar ut psalmböcker och gudstjänstordningar. Till barnen delas barnens gudstjänstordning ut. Med bild att färglägga på kyrkis (söndagsskolan). Några barn (de 11-åriga tanterna) sjöng en sång. En liten flicka, som jag döpte för några år sedan, delade ut ljus under nattvardsgången, så att de som vill skulle kunna tända ett ljus. Kommunion stående på led eller vid knäfall. Personlig förbön vid ena sidan av altarrunden. För mig blev det bra. Stor variation och stor valfrihet. I gudstjänstgruppen var ålderspannet 3 – 70 (på ett ungefär, tror jag). En konfirmandledare och två konfirmander var kors och ljus. Två andra konfirmander sa efteråt: Vi vill gärna göra det nästa gång.

Det fanns en anda av förväntan i kyrkan. Från de andra fyra gudstjänstgrupperna. Hur ska det bli när de har ansvar? Förmodligen på ett annat sätt. Så bra! Vi firar samma högmässa med hög igenkänningsfaktor. Men den blir präglad av just den grupp människor som har särskilt ansvar just den söndagen. Samtidigt präglas det fortfarande av prästen, organisten, vilken söndag det är kyrkoåret, vad som händer i omvärlden osv. Men visst är det häftigt, att högmässan är så slitstark att den kan härbärgera allt detta?

Förbönen idag blev innerlig med en 11-åring som var med och bad för barnen, en i gudstjänstgruppen, som på ett bra sätt lyft in både söndagens tema och omvärldens behov i formuleringarna samt diakonen, som denna söndag bland annat fick be för ett litet barn som döptes sin första levnadsdag och hann bli 8 dagar gammal. När klockorna ringde var kyrkan försänkt i bön för honom och för hans föräldrar.

När de sista kaffekopparna diskats och det sista bordet torkats av hade redan de flesta gudstjänstdeltagare lämnat kyrkan. Det var en glad och lycklig, snart 21-årig kyrkorådsordförande, som steg ut i vårvinterns bleka eftermiddagsljus, för att lämna Birgittakyrkan efter en intensiv förmiddag.

Själv fortsatte jag med ytterligare någon timmes konfirmandlektion, med gott stöd av flera ledare, för att sedan träffa ett par föräldrar, vars barn jag ska döpa om ett tag.

Jag ser tillbaka på en fantastisk dag med så oerhört mycket positiv energi från alla håll: Från kyrkans historia ända tillbaka till Jesu eget jordiska liv, från medkristna i alla åldrar och från Gud själv, närvarande i allt.