Kalmarkrogar

Dagens nyhet i Kalmar.

Enligt Östran förlorar företaget Kalmarkrogar sitt alkoholtillstånd. På grund av ekonomiska oegentligheter. Jag har länge varit kritisk till företaget. I en bloggpost beskrev jag dem som en “… vinstmaskin, som enligt mitt förmenande sätter andra intressen framför kvalité.”

I en annan bloggpost hade jag mer ros att ge än ris. Totalt sett har jag dock inte gillat maten och servicen, när jag besökt någon av dess restauranger eller krogar. Alltså är jag inte förvånad.

Eftersom Kalmar är och förblir en viktig fast punkt i vår tillvaro, hoppas jag nu att det kommer nya restauratörer och tar vid. Gärna kvinnor och män som brinner för maten och atmosfären mer än för profiten.

Boston eller Bagdad?

De flesta har hört talas om bomberna i Boston. Mycket media-intresse har det varit. Sydafrikansk media har också rapporterat. Det var en del sydafrikaner där. Missar vi nyheterna på TV kl 19, så är det skralt med sändningar. Kanske någon sändning på språk vi inte behärskar. Men annars fylls TV-kanalerna mest av serier och såpor. Därför ser vi på Al Jazeera English. Ett tag trodde jag att det var en slags alternativ nyhetsförmedlare, som skulle ge ett annat perspektiv på det som händer i den globala byn. Och visst, de har mycket täckning av skeendet i Syrien, Irak och Afghanistan. Men bomdådet i Boston får nog, relativt sett, mer utrymme. (När ny påve skulle väljas, sände Al Jazeera live från Petersplatsen timmar i sträck.) Jag är ingen media-vetare, så jag kan ju bara spekulera i varför västerländska företeelser får mer utrymme. Kanske är det för att de flesta TV-nyhetskanaler är finansierade av reklam och de som gör reklam vill att folk ska sitta kvar och titta. I skrivandes stund har jag dock svårt att dra mig till minnes hur mycket reklam som sänds på Al Jazeera. Men jag tror i alla fall att det förekommer.

Tillbaka till frågan: Boston eller Bagdad? Det sker ju fler dödsfall i Bagdad. Därför är det ju på ett sätt värre, det som sker där. Samtidigt är varje dödsfall i sig en oerhörd tragik. Att värdera det ena dödsfallet i förhållande till det andra låter sig inte göras.

Av en mycket speciell anledning blev dock svaret på frågan denna gång: Boston! För yngsta dottern bor i Somerville, som ligger i det som kallas Greater Boston. Därför satt vi som klistrade framför Al Jazeera i måndags. Vi ringde och skypade och visste ganska snart att dottern var i säkerhet. Men blotta tanken, att hon kunde varit skadad, skrämde. Hade hon inte just då jobbat, hade hon tänkt vara där.

Därför är jag glad för mediatäckningen denna gång. Samtidigt vill jag understryka att varje liknande dåd som utförs, är lika förskräckligt. Vare sig det är av en enskild människa, en organisation eller en stat. Jag har väldigt svårt att försvara bomber. Jag vet att det finns situationer när människor tar till vapen som en sista utväg. Jag vet att det finns skäl att argumentera för länders rätt att försvara sig vid anfall. Men ändå: bomber är inte OK! Vare sig de placeras dit i förväg eller släpps från ett plan!

Dotterns närvaro i Boston ledde till en löpsedel i Östran och en artikel både i papperstidningen och på nätet. Länken kommer här. Vi gläder oss över att hon är oskadd, samtidigt som vi deltar i den sorg, rädsla och oro som många känner efter det som hänt. Min innerliga bön är att de röster i världen som vill försoning och rättvisa, som en förutsättning för fred, ändå ska höras mest. Jag vill vara en sådan röst!

 Gatubild från Boston sommaren 2012, när vi var där på besök

En dag med media

Gårdagens härliga sändningsmässa värmer än. Så stort engagemang och intresse. Underbart att vara omsluten av bön. Den bär!

Intresset är stort också från media och det har delvis påverkat denna måndag. Både Östran och Barometern har artiklar i dagens papperstidningar. Det har i och för sig Barometern redan haft en gång förut. Så även Kalmar Läns Tidning. Och vi vet att det kommer i Kyrkans Tidning - på Växjö stiftssida.

I morse kl 8.30 fanns vi på plats hos Sveriges Radio P4 Kalmar. Inslaget går att lyssna på här. Och ikväll tror vi att det blir ett inslag i TV4 Kalmar. Troligen kvart över sju. Även det går nog att lyssna på i efterhand. Länken till TV4 Play kommer här. Kanske är det knepigt att hitta men någonstans ligger det nog i efterhand.

Det var sju år sedan Växjö stift senast sände ut medarbetare i den världsvida kyrkan på detta sätt. Vi har känt en stor uppskattning för att vi tar detta steg. Det vi har försökt säga i olika sammanhang sammanfattas bäst med följande begreppspar, som finns med i visionen för Svenska kyrkans internationella arbete:

Fokus är livsbefrämjande teologi och levande kyrkorelationer.

Denna text går även att läsa på hustruns blogg: dwell at the well!

Krönikör i blåsväder, lyckad ljusfest och flyttkartonger mm

Livet är rikt. Förra veckan bloggade jag om en fasansfull krönika i Östran. Nu verkar det som om krönikören råkat i blåsväder och det har även kommit till allmän kännedom att krönikören är pappa ansvarige utgivaren. På sin blogg (som återfinns under Östrans bloggar) ställer Markku Ahonen två frågor till krönikören men har inte fått några svar, vad jag förstår. Kanske finns det inte så mycket att säga!

Roligare då att läsa på Johan Perssons blogg om vår ljusfest i parken utanför Birgittakyrkan. Den blev verkligen lyckad och runt 300 personer i alla åldrar rörde sig runt kyrkan denna kväll. På den mässa i ljusets tecken, som avslutade kvällen, var vi 125 personer och det var härligt! Barometern skriver också om festen.

Annars är livet fyllt av flyttkartonger eller möjligen är flyttkartongerna fyllda av liv. I fredags lämnade vi över nycklarna till de nya husägarna och det hus vi ägt i drygt fem år och dessförinnan svärföräldrarna i att antal decennier är nu inte längre vårt. Denna vecka hämtas packningen till Sydafrika. Vi är på väg mot nya utmaningar och det känns stort!

Stort är också att bli omnämnd på bloggen Lerato. (Det betyder "kärlek" på samma som språk som Moruti betyder "präst", d v s seTswana).

Jag vill inte bli inblandad

Såhär skriver Bo Persson i en krönika i dagens Östran. Krönikören skriver under en slags rubrik som kallas: Retsamheter och kallas retstickan. Jo, retstickor har vi alla råkat ut för. Varför Bo Persson vill kallas det vet jag inte.

I dagens krönika, med rubriken:

Svårskötta pastorat

som ju associerar till en novell av Axel Wallengren, som skrev under signaturen Falstaff, fakir. Novellen bär som bekant titeln:

Ett svårskött pastorat

Nu handlar krönikan visserligen till en början om storyn i novellen men sedan uttalar sig krönikören om dagsaktuella företeelser som företagskultur och konsulter. Efter det kommer en svårbegriplig bredsida mot olika representanter för det Persson kallar: "Socialismläsarna". Hit räknas Marx, Hitler, Stalin, Mussolini, Mao och Pol Pot. Jag måste erkänna att jag inte förstår mycket men så kommer en mening av sällan skådat slag:

Är det inte konstigt att de största illdåd utförs med välmenande syfte? Uppmaningen "Håll den ariska rasen ren från främmande inblandning!" är exempel på en sådan god avsikt.

Jag förstår att krönikören tar avstånd från Nazismen (åtminstone tror jag det). Men hur kan rashygien beskrivas som en god avsikt? En avsikt, var det. Och säkert tyckte den som stod för den, att den var god men här ges ju intrycket att Bo Persson håller med om att det var en god avsikt. Att det var en bra grundidé men sedan gick något snett. Jag baxnar. Saken är ju tvärtom den att hela avsikten med rashygien var och är ond. Anledningen till att jag måste reagera är dessutom att jag som präst i Svenska kyrkan dras in i slutet av krönikan. Svenska statskyrkan beskrivs som en religion med mänskligt ansikte och som präster har vi stått "hindrande i vägen för den religiösa fanatismen". Tack för komplimangen men med dessa åsikter och märkligheter vill jag inte bli beblandad. Bo Persson kan jag gärna prata med om tillfälle ges. Tidningen Östran läser jag gärna men just denna krönika var verkligen ett bottennapp.

Tveksam journalistik?

Min avsikt med detta blogginlägg är inte att skjuta budbäraren. Men jag vill problematisera en tidningsartikel och framför allt huruvida journalisten varit påläst.

I dagens Östran finns en artikel om gravstenar. En gravrättsinnehavare är intervjuad om detta att kyrkogårdsförvaltningen lägger ner gravstenar. Problemet är att vissa gravstenar inte är säkra. Det ska finnas metallstift i stående gravstenar, som förhindrar att de välter. Nu säger rubriken i dagens tidning:

”Kyrkogårdarna borde betala jobbet”

Jag förstår att den gravrättsinnehavare som intervjuats har sagt detta. Jag förstår att det inte är något brott mot de pressetiska reglerna.

Men den som uttalar sig är ju uppenbarligen ingen makthavare utan en helt ordinär gravrättsinnehavare, som fått saken om bakfoten. Det förhåller sig ju precis så, som kyrkogårdschefen Tommy Eriksson säger i sitt svar:

Gravvårdarna är gravrättsinnehavarnas egendom och vi får inte gå in på dem utan tillstånd.

Kyrkogårdsförvaltningen får helt enkelt inte vidta andra åtgärder än att lägga ner stenen. Att kräva att kyrkogårdsförvaltningen (d v s vi alla, eftersom alla betalar begravningsavgift) ska bekosta jobbet att säkra gravstenen, är detsamma som att kräva att vägverket ska bekosta reparation av bilar, som inte går igenom besiktningen. Detta borde journalisten enkelt kunna tagit reda på.

Det hade nämligen gått att göra en helt annan vinkling på artikeln och lyft fram den andra huvudfrågan som gravrättsinnehavaren ställde. Frågan om varför det inte gått ut information till alla gravrättsinnehavare. Det kan man förstå. Visserligen informerar kyrkogårdsförvaltningen de gravrättsinnehavare som direkt berörs av att just deras sten läggs ner. Men man kan förstå att de andra blir oroliga, när de ser att gravstenar ligger ner i närheten. På just den frågan säger också Tommy Eriksson att de ska bli bättre på att informera. Just nu kan man i alla fall läsa på kyrkogårdsförvaltningens hemsida om skälet till att gravstenar läggs ner. Sedan undrar jag om det inte finns information på kyrkogårdarna. Jag tror det men kan ha fel.

Det jag ser som tveksamt i det journalistiska är att en enskild, dåligt påläst gravrättsinnehavare, ska behöva känna sig dum, när det framgår att hon var ute i ogjort väder. Var det nödvändigt?

Har inget med genus att göra ,,,

Idag presenterades nästa del i följetongen kring de förälskade kommunalråden i Kalmar. Det blir Malin Petersson (M) som avgår och Johan Persson (S) som sitter kvar. Blev vi förvånade? Rubrikerna talar sitt tydliga språk. Barometern skriver på nätupplagan:

Hon borde ha avgått direkt

PÅ Östrans nätupplaga står det bara:

Malin Petersson avgår

Men i papperstidningen står det överst på första sidan:

Moderaternas ledarkris.

Bra att vi fick veta. Det kan ju inte vara någon som helst kris hos Sossarna. Längre in kan man läsa vad Johan Persson säger:

Men det här handlar inte om en diskussion kvinna kontra man, utan mer om vad vi vill göra med våra liv.

För det kan ju inte heller ha med genus att göra ...

Suck!

Privatliv

Idag har jag fullgjort min medborgerliga plikt och kommenterat en ledare. Inte i pappersbilagan men på nätet. Vi läser som bekant Östran i huset. Trivs liksom bättre med den än med Barometern. Nåväl! Idag hade Peter Akinder i sin ledare en lång drapa där han ondgjorde sig över Barometerns ledare, signerad Ulf Wickbom. Detta är bakgrunden: Socialdemokraternas starke man, kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Johan Persson deklarerade tillsammans med Moderaternas starka kvinna, kommunalrådet Malin Petersson tidigare i somras, att de numer är ett par. I ett gemensamt pressmeddelande skrev de att de

… mot alla odds, kapitulerat för de känslor som kan uppstå mellan två människor.

Sedan bad de att ingen skulle lägga sig i deras privatliv med orden:

Vi vill, återigen, vädja om respekt och lugn för oss och våra familjer. Det har varit en tuff tid för alla inblandade. Vi kommer mot denna bakgrund inte att ge några ytterligare kommentarer om vårt förhållande eller vårt privatliv.

Redan när detta stod att läsa i t ex Barometern den 28 juni tänkte jag: Varför ber de om respekt? Varför ska jag låta bli att kommentera deras privatliv, när det står att läsa på första sidan i båda lokaltidningarna? För mig handlar det om makt. Två människor med makt förväntar sig att allmogen ska respektera deras beslut att kapitulera för sina känslor. Varför det? Om det hade varit så viktigt att vi inte ska ha synpunkter på det, hade de väl fått se till att sköta detta snyggare. Hur då? De borde naturligtvis ha tagit konsekvenserna och avgått (en eller båda) innan det blev offentligt. Hur som helst har tydligen Barometerns ledare kritiserat bristen på opposition i Kalmar och det kan man väl förstå. Om det är så att de största partiernas företrädare har en romans, är det väl stor risk att det påverkar det politiska livet. Peter Akinder på Östran anklagar Wickbom för

… att använda någonting så privat som en kärleksrelation som slagträ för att framhålla sin egen uppfattning och komma åt en meningsmotståndare.

Jag skrev följande i Östrans nätupplaga:

En enda mening säger allt: Akinder skriver att ”[ä]ven Johan Persson mår bra av en livaktig opposition”. Verkligen? Tala om att slå in en öppen dörr. Det lilla ordet ”även” säger mycket. Mot slutet skriver Akinder vidare att det är bra om ” … även politiska redaktörer anstränger sig för att behålla både sin egen och andras värdighet”. Det är inte helt solklart för mig vem som åsyftas! Nästan varje morgon ögnar jag igenom ledaren i Östran. Hur ofta utsätts Johan Persson för kritik där?

Både hustrun och jag blir störda av att Akinder så sällan ser några som helst problem med det lokala styret i Kalmar. Akinder skriver i dagens ledare följande:

För vår del kan vi bara notera att Persson och Pettersson själva har konstaterat att de bägge inte kan sitta kvar på sina poster. Detta är säkert ett omdömesgillt beslut, fattat långt innan de bestämde sig för att offentliggöra sin relation. Situationen är nämligen inte okomplicerad. Men vi tilltror deras partier förmågan att lösa detta på ett vuxet sätt som är bra för alla inblandade, liksom för kommunen.

Personligen tycker jag att de skött det hela mindre bra. I samma stund som de valde att göra ett pressmeddelande överskred de själva gränsen mellan privat och offentligt. Och är det så konstigt? De är ju i alla fall två av kommunens folkvalda, som har fått mest förtroende av alla. Förtroendevalda! Då får man rimligen kräva lite mer!

Kan Du vissla, Johanna?

En kollega och vän, Jonas Löhnn, har startat ett nätverk för visslare. (Svenska för whistleblowers). Enligt wikipedia är det

… ett ursprungligen engelskt begrepp för en person som påkallar, oftast genom massmedia, uppmärksamhet om korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att drabbas av negativa konsekvenser för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller - om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren - att bli avskedad eller omplacerad. Begreppet kommer från att engelska poliser för att påkalla kollegors och allmänhetens uppmärksamhet om pågående brott, en gång i tiden använde sig av visselpipor.

Smålandsnytt hade ett inslag om detta igår. Ett bra inslag, tycker jag. Jonas för en stundtals hård kamp i Kalmar kommun och får ta ganska mycket skit. Jag har tidigare några bloggposter om KSRR, som är ett exempel på tillfällen när bl a Jonas har överklagat felaktiga beslut. Och ibland fått rätt. Kommunledningen och nu även miljöpartiets valberedning har däremot fått nog. Det är skillnad på att få rätt och att få nog. Enligt Östran idag, petas Jonas från valberedningens förslag till ledmöter och ersättare i kommunstyrelsen. Medlemmarna ska dock rösta om saken. Jag är själv delvis en makthavare. Det är som ju som präst. Och i mitt fall är jag även arbetsledare. Det är inte alltid bekvämt med människor som levererar kritik. Särskilt inte om den är negativ. Men tanken att vara omgiven av idel ja-sägare känns betydligt värre. Visst, det finns naturligtvis gränser för kritiserandet. Ändå vill jag säga: Stå på Dig!. Annars gör någon annan det!

Horisont

Tidningen Östran skriver om Horisont i Kalmar. Det är ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Det har tidningen gjort förr. Då var hustrun och två av de boende, som hon var god man för, intervjuade. Rubriken sa då: Tror på en framtid i Sverige.
Nu har Östran skrivit om Horisont ur ett annat perspektiv. Det är självklart helt i sin ordning. Media ska granska. Exakt hur många artiklar det är vet jag inte men en av de första i nätupplagan publicerades den 9 mars. ”Misstankar om fler brott på Horisont”. I papperstidningen har det dessutom varit relativt stora uppslag på första sidan, som exempelvis just den 9 mars: ÖSTRAN AVSLÖJAR NYTT VÅLDTÄKTSFALL PÅ FLYKTINGBOENDET
Ja, Horisont är ett flyktingboende. Ja, det finns anmälningar om våldtäktsfall. Oacceptabelt. Självklart. Tidningen sköter sitt arbete.
Det som däremot kommer som ett brev på posten är en svans av mer eller mindre främlingsfientliga inlägg på Östrans nätupplaga. Jag misstänker att dessa är mindre hedrande för Östran. Å andra sidan finns det också de som ”skjuter budbäraren”. Det stödjer jag verkligen inte heller!
Därför är det ingen överraskning att tidningens nyhetschef reagerar. I ett par kommentartrådar skriver Agneta Adeen ett längre inlägg där hon bland annat förklarar varför tidningen granskar Horisont.
Jag tror journalisterna på Östran om gott. Det är bra att en granskning sker. Möjligen vill jag sätta ett frågetecken för rubriken på förstasidan i papperstidningen den 9 mars. Det bor ju andra på Horisont. Att det inte är roligt för dem att klä skott för det några andra gjort är förståeligt.
Så vad kan vi göra åt det? Fler skulle kunna ställa upp som gode män. Det är ju egentligen dessa personer, som i första hand agerar ställföreträdande föräldrar. Horisonts uppdrag är ett annat.
Personligen försöker jag delta i samtalet i Östran. Jag vill se det som en öppning. Men hur många läser dessa kommentarsfält?
Jag kritiserar också i ett fall att inte Östran följer sina egna regler för vad kommentarer får innehålla. Min fråga där har ännu inte besvarats.
Men en annan fråga hänger i luften: Vad anser tidningen på ledarplats? Kanske har jag läst dåligt men det är inte ofta som Peter Akinder och Jan G Andersson uttalar sig i integrationsfrågor. Men jag kan ha missat viktiga inlägg. Jag lusläser inte alltid ledarsidorna.
Och vad säger kommunstyrelsens ordförande?
I dagens tidning står det att den nya landshövdingen, Stefan Carlsson, fått ett uppdrag från regeringen att jobba med integration. Han är på bild tillsammans med Johan Persson, kommunstyrelsens ordförande.
Personligen välkomnar jag att opinionsbildare som dessa kliver fram och tar sitt ledarskap. Det ska bli spännande att se vad den nya landshövdingen har att bidra med.

Skolans julavslutning i kyrkan igen

Av någon anledning dyker frågan om skolavslutningar i kyrkan upp i tidningarna med jämna mellanrum. Företrädelsevis denna tid på året eller i början av juni. Ibland blir jag intervjuad. Så hände häromdagen och idag kom en artikel i Östran.
Om skolan väljer att lägga sina avslutningar på annan plats är det helt enkelt skolans beslut. Men egentligen är det märkligt att alla religiösa inslag ska förbjudas i det offentliga rummet. Jag håller med Helle Klein, som i förra numret av Kyrkans Tidning skriver:

Nyateisterna blandar ständigt samman den sekulära staten med det sekulära samhället. Det finns knappast någon i den svenska debatten som företräder idén att staten ska vila på religiös grund. Däremot hör självklart religion liksom kultur, politik, vetenskap och allting annat till själva samhället. Religion är en del av offentligheten liksom andra yttringar från folkrörelser och föreningar i civilsamhället.

Om samhället plockar bort religiösa uttryck i skolan, hjälper det inte våra barn och ungdomar. Hur ska de kunna förhålla sig till religion om de inte får möta den? Hur rustade blir det uppväxande släktet att stå emot religiös extremism om de aldrig får möta religion?
Men fortfarande är det skolan som äger problemet när det gäller skolavlutningarnas vara eller icke vara i kyrkorna.

Hällqvists 100 år

I Kalmar finns många klädaffärer. Men om jag ska köpa kostym eller dylikt går jag till Hällqvists. Ägaren, Georg Ekenberg, har arbetat i affären i 60 år. Började som springpojke. Affären fyllde 100 år i fredags. Jag var där och skrev i gästboken, samt bjöds på smörgåstårta, prinsesstårta, kaffe mm. Eftersom jag kom från lunchen och hade druckit kaffe, nöjde jag mig med en geléråtta. Inredningen i ek är från 1920-talet. Vill man besöka butiken utan att åka till Kalmar kan man se ett bildspel på Barometerns hemsida.
I Östran kunde vi i fredags läsa om denne särpräglade affärsinnehavare. Jag fäste mig mest vid svaret på frågan om det ska bli rea i samband med 100-årsfirandet:

Vi har inte haft rea på hundra år och ska inte ha någon rea nu heller.

Jag har från annat håll förstått att de kläder som av olika skäl inte säljs, istället skänks till nödlidande. Mer sådant!
Det passar en dag som denna. Tacksägelsedagen. I kyrkan var platsen framför altaret smyckad med s k skördealster. Några skänker, andra går fram och hämtar det de behöver och lägger pengar i en korg, så mycket de kan avvara. Pengarna, idag 5 105:-, går via Svenska kyrkans internationella arbete, till Afrikas horn. Mer sådant!
Efter söndagsmiddag, som snart ska avnjutas, åker hustrun och jag till Växjö. Sammanträde med Internationella rådet i Växjö stift. Vi börjar nu förbereda inför advents- och julinsamlingen, missionsakademin ska träffas 16 januari och därefter står det inte på förrän det är fastaktion. Vi är många som engagerar oss i dessa frågor i Växjö stift. Det är roligt att vara med. Mer sådant!

Jesusmanifestationen igen

Angelica, som är ordförande i Kyrkans Unga i Birgittakyrkan, skriver såhär om Jesusmanifestationen på sin blogg:

Det roligt att vara kristen! Idag hölls en Jesusmanifestation i kalmar, finns bara i Kalmar och stockholm, det är coolt. I går tänkte jag, äsch det är nog inget speciellt... Tackar Ida som fick upp mig ur sängen med ett SMS och victor som hämtade mig i Lindsdal. Detta var inget man ville missa.

Jag håller med! Dessutom har Angelica bilder också. Fler bilder, många fler bilder, kan man se på Svenska Missionskyrkans hemsida. I Östran kunde vi läsa om det också. Däremot hade Barometern helt missat att över 1 000 kristna var ute och satte färg på stadsbilden. Svagt!

Påskuppror mot utförsäkringarna

Den 18 april kunde vi läsa i Östran att två ungdomar, Rebecca och Marcus Bornlid, tagit initiativ till en manifestation på larmtorget. Den ägde rum idag. Mot orättvisorna i utförsäkringssystemet. Det var ett bra initiativ. Det var tänkt att hållas utan att det skulle bli partipolitik av det hela. I tidningen kunde man bland annat läsa:

Både kommunalrådet Johan Persson (S) och landstingsrådet Anders Henriksson (S) har tackat ja till att tala på Larmtorget men arbetsgruppen hoppas få dit någon präst, eller kankse [kanske] en diakon, en läkare och förhoppningsvis också någon som är drabbad av systemet med utförsäkring.

Nu var inte Johan Persson där och inte heller Anders Henriksson, vad jag kunde se. Däremot var jag med. Bevis för detta finns på youtube. Eftersom en präst hade efterfrågats gick jag fram och erbjöd mina tjänster. Vilket tacksamt togs emot.

Jag sjöng först en sång av kyrkofadern Ambrosius:

Jorden ska brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans.
Den känner inga rika, bara fattiga, som den föder.
Det är inte av Ditt goda, som Du ger åt den fattige.
Det är en del av hans eget, som Du ger tillbaka.

Efter att ha talat något om vad ett samhälle är, avslutade jag med att inbjuda alla att vara med och skandera:

Utförsäkra inte mera
Börja rehabilitera.

En kollega från Ålem, Peter Wärnlund, hade kommit med idén och det gillades. Efter mig talade bland andra Lena Hallengren. En av de två riksdagsledamöter, som jag skrev till för ett tag sedan. Men det som berörde mest var de som själva drabbats. Flera talade samtidigt som de grät. Dessutom var det en pensionerad riksdagsledamot för kristdemokraterna, som faktiskt bad om ursäkt, för att dagens system blivit fel. Det var bra!
Vad som nu krävs är dock en intensifierad motståndsrörelse. Vi har råd att låta de sjukskrivna leva drägligt.

Min son, våffelbagaren

Som sagt: ädste sonen kan också figurera i media. När arbetslaget var på konferens, höll han i Café Birgitta med den äran. Självklart tillsammans med en grupp ideella krafter. En av lokaltidningarna, Östran, var förstås där:

Min dotter, spexaren, 2

Nu är vi i Lund. Och vad får vi veta? Jo, att dottern är på första sidan i en av gratistidningarna. City Lund. Märkligt nog är tvillingbrodern med i Östran i Kalmar just idag. Typiskt dessa tvillingar! Tyvärr hittar jag ingen länk till artikeln i Östran. Får scanna in den senare.
Ikväll ska vi dock på spex. Just nu är vi i studentkorridoren och det verkar som fler ska dit.

Dagens tidningsskörd och biskopen

Vi prenumererar inte på särskilt många tidningar. Dagstidningar: Östran! Seulement! Vissa dagar har vi Fria Tidningen. En alternativ röst i mediabruset. Och på torsdagen kommer även Kyrkans Tidning (KT). Inte vet jag vem som sponsrar oss med den. Men OK: Tack så mycket! Så behöver vi inte läsa den på jobbet. På torsdagen kommer också Kalmarposten. Reklamfinansierad tidning. Den kan man ju både ha och mista.

Vår biskop är med i 2 av tidningarna. KT, förstås. Men även Östran. Enligt KT säger biskop Jan-Olof Johansson att han vill lägga sin kraft på

… att i samtal hitta former för hur vi ska gestalta altarets gemenskap i vardagen …

När han gör det brukar, enligt biskopen, människor säga:

… vad skönt att du inte bara talar om organisationsfrågor …

I Östran är biskopen också med. Men där framställs ett annat fokus.

Han ser tre större frågor, och en av dem är naturligtvis ekonomin.

Enligt tidningen handlar de andra frågorna om pastoratssammanslagning och kyrkobyggnader. Hoppsan! Detta var väl organisationsfrågor.

Nu anser jag inte att organisationsfrågorna är oviktiga. Men vad anser biskopen? De två artiklarna ger olika intryck? Beror det på att journalisterna missuppfattat biskopen och vinklat olika? Så kan det vara. Men det kan också bero på att biskopen inser att han måste jobba med organisation men egentligen inte gillar det och så blir han otydlig.

Hans företrädare gjorde sig känd som en person, som älskade organisationsfrågor. Kanske finns det ändå något obearbetat i detta!

Media igen

I dagens Östran kan man läsa både om fadren och äldsta dottern. Men när jag nu ska söka på nätet efter artiklarna är det bara dottern som fastnat. Med andra ord kan jag nu länka till dottern, som en enligt Östran, kan bli webbjoker. När det gäller min egen medverkan får man hålla sig till papperstidningen. Det hörs väl på namnet att det är där vi pappor (papper) hör hemma!

Media är kul

Efter att ha kommit hem från Sydafrika och disputationen, skrev jag en slags pressrelease till några tidningar (Östran, Barometern, Kyrkans Tidning och Dagen). Upprinnelsen var att jag blev uppringd av Sveriges Radio Kalmar p4, som gjorde en intervju i morgonprogrammet müsli förra veckan. Man kan lyssna på deras hemsida fram till den 6 november. Programmet sändes mellan 8.30 och 9.00.
Idag har jag fått veta att Kyrkans Tidning har inne en liten notis. Dessutom har jag haft besök av Östran och Barometern. Vi ska se om Dagen skriver något. Jag har även hört av mig till Svensk Kyrkotidning (SKT) och Svensk Pastoraltidskrift (SPT).
En av mina arbetskamrater, som är tjänstledig från sin tjänst som journalist, brukar säga att tidningarna gärna skriver om det som händer men att vi då måste berätta för tidningarna vad som händer. Det är ju inte så att det bara skrivs om det negativa. Mycket positivt står också att läsa. Ju mer vi berättar för tidningarna, desto mer positivt skriver de om. T ex att en präst från Kalmar lyckats doktorera i Sydafrika. Det tycker då jag är positivt i alla fall!
Jag återkommer eventuellt med länkar till fler publiceringar.

Östran missar målet - de andra med!

En slags reaktion på biskopsvalet var artikeln i Östran-Nyheterna. Den handlar till största delen om Dag Sandahl. Dag bloggar i Östrans hägn. Det är väl OK. Men vad hände nu, när Östran ska kommentera biskopsvalet och nästan inte skriver om det alls. Bara om huruvida Dag Sandahl är bitter eller inte. Vi får både del av en s k pungspark (sic) och att Dag ska ta med sig

ett gäng nordölänningar till Tyskland, ganska lagom till att ölfesterna börjar på allvar.

Om jag förstått saken rätt är det en gemensam resa med kyrkoherden i Kalmar pastorat, prosten Wänehag, till Passionsspelen i Oberammergau. Det är nog inte bara nordölänningar med på den. Syftet som jag förstår det har inte uteslutande varit att tajma in ölfesterna. Varifrån kommer den uppgiften?
Dessutom skriver Östrans reporter att Dag

för att debatten i stiftet inte helt ska kallna nu när allt ska bli frid och fröjd /.../ redan lämnat in ett par glödheta motioner till kyrkorådet.

Det undrar jag. Personligen tror jag det handlar om kyrkomötet. Men jag kan ha fel. Då är jag glad om någon rättar mig.
Min poäng: Det var en ganska dålig artikel i Östran som missade målet, nämligen att analysera biskopsvalet. Nu handlade det om huruvida den som blev nummer fem var bitter eller inte. Sitter tidningarna i knät på Dag Sandahl?
Dessutom får de ju med både Barometern och Dagen på spåret. Barometern har dessutom med den sällsynt intressanta uppgiften att Jan-Olof och Dag ska dricka pilsner ihop. Dessutom kryddas anrättningen med att den nye biskopen ska utreda Dags språkbruk. Jag är ingen nymoralist. Det är OK att dricka pilsner och inom vissa gränser får väl den enskilde själv avgöra vilket språkbruk han ska ha. Men är huvudfrågorna i anslutning till biskopsvalet alltså: Blev Dag besviken och bitter eller inte? Ska nordölänningar dricka öl i Tyskland? Ska biskop electus och prosten Sandahl dricka pilsner i Växjö? Får man ha vilket språkbruk man vill? Är pungsparkar OK? Wow! Vilken djup av vishet och kunskap man hittar i dagens tidningsskörd!