I dagens krönika, med rubriken:
Svårskötta pastoratsom ju associerar till en novell av Axel Wallengren, som skrev under signaturen Falstaff, fakir. Novellen bär som bekant titeln:
Ett svårskött pastoratNu handlar krönikan visserligen till en början om storyn i novellen men sedan uttalar sig krönikören om dagsaktuella företeelser som företagskultur och konsulter. Efter det kommer en svårbegriplig bredsida mot olika representanter för det Persson kallar: "Socialismläsarna". Hit räknas Marx, Hitler, Stalin, Mussolini, Mao och Pol Pot. Jag måste erkänna att jag inte förstår mycket men så kommer en mening av sällan skådat slag:
Är det inte konstigt att de största illdåd utförs med välmenande syfte? Uppmaningen "Håll den ariska rasen ren från främmande inblandning!" är exempel på en sådan god avsikt.Jag förstår att krönikören tar avstånd från Nazismen (åtminstone tror jag det). Men hur kan rashygien beskrivas som en god avsikt? En avsikt, var det. Och säkert tyckte den som stod för den, att den var god men här ges ju intrycket att Bo Persson håller med om att det var en god avsikt. Att det var en bra grundidé men sedan gick något snett. Jag baxnar. Saken är ju tvärtom den att hela avsikten med rashygien var och är ond. Anledningen till att jag måste reagera är dessutom att jag som präst i Svenska kyrkan dras in i slutet av krönikan. Svenska statskyrkan beskrivs som en religion med mänskligt ansikte och som präster har vi stått "hindrande i vägen för den religiösa fanatismen". Tack för komplimangen men med dessa åsikter och märkligheter vill jag inte bli beblandad. Bo Persson kan jag gärna prata med om tillfälle ges. Tidningen Östran läser jag gärna men just denna krönika var verkligen ett bottennapp.
No comments:
Post a Comment