En dag med media

Gårdagens härliga sändningsmässa värmer än. Så stort engagemang och intresse. Underbart att vara omsluten av bön. Den bär!

Intresset är stort också från media och det har delvis påverkat denna måndag. Både Östran och Barometern har artiklar i dagens papperstidningar. Det har i och för sig Barometern redan haft en gång förut. Så även Kalmar Läns Tidning. Och vi vet att det kommer i Kyrkans Tidning - på Växjö stiftssida.

I morse kl 8.30 fanns vi på plats hos Sveriges Radio P4 Kalmar. Inslaget går att lyssna på här. Och ikväll tror vi att det blir ett inslag i TV4 Kalmar. Troligen kvart över sju. Även det går nog att lyssna på i efterhand. Länken till TV4 Play kommer här. Kanske är det knepigt att hitta men någonstans ligger det nog i efterhand.

Det var sju år sedan Växjö stift senast sände ut medarbetare i den världsvida kyrkan på detta sätt. Vi har känt en stor uppskattning för att vi tar detta steg. Det vi har försökt säga i olika sammanhang sammanfattas bäst med följande begreppspar, som finns med i visionen för Svenska kyrkans internationella arbete:

Fokus är livsbefrämjande teologi och levande kyrkorelationer.

Denna text går även att läsa på hustruns blogg: dwell at the well!

Krönikör i blåsväder, lyckad ljusfest och flyttkartonger mm

Livet är rikt. Förra veckan bloggade jag om en fasansfull krönika i Östran. Nu verkar det som om krönikören råkat i blåsväder och det har även kommit till allmän kännedom att krönikören är pappa ansvarige utgivaren. På sin blogg (som återfinns under Östrans bloggar) ställer Markku Ahonen två frågor till krönikören men har inte fått några svar, vad jag förstår. Kanske finns det inte så mycket att säga!

Roligare då att läsa på Johan Perssons blogg om vår ljusfest i parken utanför Birgittakyrkan. Den blev verkligen lyckad och runt 300 personer i alla åldrar rörde sig runt kyrkan denna kväll. På den mässa i ljusets tecken, som avslutade kvällen, var vi 125 personer och det var härligt! Barometern skriver också om festen.

Annars är livet fyllt av flyttkartonger eller möjligen är flyttkartongerna fyllda av liv. I fredags lämnade vi över nycklarna till de nya husägarna och det hus vi ägt i drygt fem år och dessförinnan svärföräldrarna i att antal decennier är nu inte längre vårt. Denna vecka hämtas packningen till Sydafrika. Vi är på väg mot nya utmaningar och det känns stort!

Stort är också att bli omnämnd på bloggen Lerato. (Det betyder "kärlek" på samma som språk som Moruti betyder "präst", d v s seTswana).

Har inget med genus att göra ,,,

Idag presenterades nästa del i följetongen kring de förälskade kommunalråden i Kalmar. Det blir Malin Petersson (M) som avgår och Johan Persson (S) som sitter kvar. Blev vi förvånade? Rubrikerna talar sitt tydliga språk. Barometern skriver på nätupplagan:

Hon borde ha avgått direkt

PÅ Östrans nätupplaga står det bara:

Malin Petersson avgår

Men i papperstidningen står det överst på första sidan:

Moderaternas ledarkris.

Bra att vi fick veta. Det kan ju inte vara någon som helst kris hos Sossarna. Längre in kan man läsa vad Johan Persson säger:

Men det här handlar inte om en diskussion kvinna kontra man, utan mer om vad vi vill göra med våra liv.

För det kan ju inte heller ha med genus att göra ...

Suck!

Privatliv

Idag har jag fullgjort min medborgerliga plikt och kommenterat en ledare. Inte i pappersbilagan men på nätet. Vi läser som bekant Östran i huset. Trivs liksom bättre med den än med Barometern. Nåväl! Idag hade Peter Akinder i sin ledare en lång drapa där han ondgjorde sig över Barometerns ledare, signerad Ulf Wickbom. Detta är bakgrunden: Socialdemokraternas starke man, kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Johan Persson deklarerade tillsammans med Moderaternas starka kvinna, kommunalrådet Malin Petersson tidigare i somras, att de numer är ett par. I ett gemensamt pressmeddelande skrev de att de

… mot alla odds, kapitulerat för de känslor som kan uppstå mellan två människor.

Sedan bad de att ingen skulle lägga sig i deras privatliv med orden:

Vi vill, återigen, vädja om respekt och lugn för oss och våra familjer. Det har varit en tuff tid för alla inblandade. Vi kommer mot denna bakgrund inte att ge några ytterligare kommentarer om vårt förhållande eller vårt privatliv.

Redan när detta stod att läsa i t ex Barometern den 28 juni tänkte jag: Varför ber de om respekt? Varför ska jag låta bli att kommentera deras privatliv, när det står att läsa på första sidan i båda lokaltidningarna? För mig handlar det om makt. Två människor med makt förväntar sig att allmogen ska respektera deras beslut att kapitulera för sina känslor. Varför det? Om det hade varit så viktigt att vi inte ska ha synpunkter på det, hade de väl fått se till att sköta detta snyggare. Hur då? De borde naturligtvis ha tagit konsekvenserna och avgått (en eller båda) innan det blev offentligt. Hur som helst har tydligen Barometerns ledare kritiserat bristen på opposition i Kalmar och det kan man väl förstå. Om det är så att de största partiernas företrädare har en romans, är det väl stor risk att det påverkar det politiska livet. Peter Akinder på Östran anklagar Wickbom för

… att använda någonting så privat som en kärleksrelation som slagträ för att framhålla sin egen uppfattning och komma åt en meningsmotståndare.

Jag skrev följande i Östrans nätupplaga:

En enda mening säger allt: Akinder skriver att ”[ä]ven Johan Persson mår bra av en livaktig opposition”. Verkligen? Tala om att slå in en öppen dörr. Det lilla ordet ”även” säger mycket. Mot slutet skriver Akinder vidare att det är bra om ” … även politiska redaktörer anstränger sig för att behålla både sin egen och andras värdighet”. Det är inte helt solklart för mig vem som åsyftas! Nästan varje morgon ögnar jag igenom ledaren i Östran. Hur ofta utsätts Johan Persson för kritik där?

Både hustrun och jag blir störda av att Akinder så sällan ser några som helst problem med det lokala styret i Kalmar. Akinder skriver i dagens ledare följande:

För vår del kan vi bara notera att Persson och Pettersson själva har konstaterat att de bägge inte kan sitta kvar på sina poster. Detta är säkert ett omdömesgillt beslut, fattat långt innan de bestämde sig för att offentliggöra sin relation. Situationen är nämligen inte okomplicerad. Men vi tilltror deras partier förmågan att lösa detta på ett vuxet sätt som är bra för alla inblandade, liksom för kommunen.

Personligen tycker jag att de skött det hela mindre bra. I samma stund som de valde att göra ett pressmeddelande överskred de själva gränsen mellan privat och offentligt. Och är det så konstigt? De är ju i alla fall två av kommunens folkvalda, som har fått mest förtroende av alla. Förtroendevalda! Då får man rimligen kräva lite mer!

Svar på tal

Nu har jag fått svar på mitt mejl till Johan Persson. Det kändes bra. Såhär skriver han bland annat:

Jag har då och då kommenterat turerna kring KSRR. På senare tid har jag inte gjort det, dels har jag inte fått någon fråga om det och dels så pågår rättsprocesser kring det. Då är det direkt olämpligt att jag kommenterar även om det har lockat, det får jag erkänna. Detta gäller bland den polisanmälan som lämnades in kring trolöshet mot huvudman och som enligt uppgift lades ned direkt.

Jag accepterar inte att bli kallad korrupt och det uppfattar jag inte heller att jag blivit anklagad för.

När krutröken lagt sig och rättsprocesserna haft sin gång så har vi fått en bedömning av sakläget. Det tycker jag är en bra princip.

Mycket riktigt har jag inte anklagat någon för att vara korrupt. Som titel till en av mina bloggposter valde jag en fråga: Korruption i Kalmar? Det var framför allt en fråga om situationen i KSRR.
Något svar på vad Johan Persson anser om Barometerns ledare fick jag inte. Men däremot blir det intressant att återkomma ”när krutröken lagt sig”. Vi inväntar alltså förvaltningsrättens dom.
En annan effekt av mitt mejl till Johan Persson, där jag bland annat länkade till en bloggpost, där jag undrar varför Johan Perssons blogg uppdateras så sällan. Jag skickade mitt mejl kl 10.27. Svaret från Kommunstyrelsens ordförande kom 11.05. Johans tankar uppdaterades 11.46 d v s drygt en timme efter mitt mejl.
Men där skriver han inte ett ord om demokratin i Kalmar. Jag väntar med spänning på några tankar om den!

Hällqvists 100 år

I Kalmar finns många klädaffärer. Men om jag ska köpa kostym eller dylikt går jag till Hällqvists. Ägaren, Georg Ekenberg, har arbetat i affären i 60 år. Började som springpojke. Affären fyllde 100 år i fredags. Jag var där och skrev i gästboken, samt bjöds på smörgåstårta, prinsesstårta, kaffe mm. Eftersom jag kom från lunchen och hade druckit kaffe, nöjde jag mig med en geléråtta. Inredningen i ek är från 1920-talet. Vill man besöka butiken utan att åka till Kalmar kan man se ett bildspel på Barometerns hemsida.
I Östran kunde vi i fredags läsa om denne särpräglade affärsinnehavare. Jag fäste mig mest vid svaret på frågan om det ska bli rea i samband med 100-årsfirandet:

Vi har inte haft rea på hundra år och ska inte ha någon rea nu heller.

Jag har från annat håll förstått att de kläder som av olika skäl inte säljs, istället skänks till nödlidande. Mer sådant!
Det passar en dag som denna. Tacksägelsedagen. I kyrkan var platsen framför altaret smyckad med s k skördealster. Några skänker, andra går fram och hämtar det de behöver och lägger pengar i en korg, så mycket de kan avvara. Pengarna, idag 5 105:-, går via Svenska kyrkans internationella arbete, till Afrikas horn. Mer sådant!
Efter söndagsmiddag, som snart ska avnjutas, åker hustrun och jag till Växjö. Sammanträde med Internationella rådet i Växjö stift. Vi börjar nu förbereda inför advents- och julinsamlingen, missionsakademin ska träffas 16 januari och därefter står det inte på förrän det är fastaktion. Vi är många som engagerar oss i dessa frågor i Växjö stift. Det är roligt att vara med. Mer sådant!

Afrika kom hit 2

Det är inte så ofta Barometern skriver om det som sker kyrkligt sett i norra Kalmar. Men idag fick vi in en stor bild på framsidan. Martin Svensson utbrast i lördags:

Det här är ett riktigt Halleluja moment!

Bildtexten lät inte vänta på sig. Även på insidan fick vi ett stort uppslag. Med bilder. Bland annat denna:

Inkallad på samtal till rektorn

Det hände ju på högstadiet. Och idag. Klockan 10.30 satt min kollega, Kristina, och jag hos rektorn på högstadiet. Rektorn på låg- och mellan var också där. Kristina och jag gick enade dit och enade därifrån. Vi hade ett bra samtal och kom fram till att skolorna kommer till oss på skolavslutning. Vi medverkar som vanligt, bland annat genom att välsigna barnen/ungdomarna och personalen. Kanske var vi inte helt överens men vi hittade en bra balans.
Det skolverket skriver om saken inbjuder till att skolan och kyrkan kan mötas. Skolverket skriver:

Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse, kan skolavslutning ske i kyrkan.

Jag läser ordet ”tonvikten” som att det finns ett manöverutrymme. Jag läser också att skolverket är inkonsekventa eller möjligen fega, när de inte skriver något om psalmsång, trots att de vet att det absolut vanligaste inslaget är en psalm. Den blomstertid nu kommer. Sjunger man vers 1 klarar man sig men i vers 2 kommer ord, som definitivt innehåller ett religiöst budskap.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

Min kollega, Anders, pratade med en journalist. Han ställde en motfråga: Vad skulle en journalist svara om hon eller han inte fick skriva det han eller hon ville? Inskränkning i yttrandefriheten. Men att lägga munkavle på en präst är OK.

Egentligen är det ju skolans problem. Helt och hållet. Förmodligen blir det så på sikt att skolan inte kommer till kyrkan för skolavslutning. Traditionen är heller inte så lång. Vid samtalet i morse sa vi att vi definitivt skulle respektera ett sådant ställningstagande.

Senare på dagen blev Kristina, min kollega, uppringd av en av lokaltidningarna - Barometern. Hon hade inte tid att svara på frågor, så bollen gick till mig. Jag hade en lucka mellan 13.30 och 14.00 och hann klämma in en intervju samt fotografering i närmaste kyrka, som blev domkyrkan. Vi får se vad de skriver imorgon. Hur vinklat det blir! Fotografiet togs ur grodperspektiv. Varför? Kanske borde jag stoppat just den vinkeln. Men den tidning som jag läser imorgon rensar vi fisk på i övermorgon. Så det ska väl klara sig!

Media är kul

Efter att ha kommit hem från Sydafrika och disputationen, skrev jag en slags pressrelease till några tidningar (Östran, Barometern, Kyrkans Tidning och Dagen). Upprinnelsen var att jag blev uppringd av Sveriges Radio Kalmar p4, som gjorde en intervju i morgonprogrammet müsli förra veckan. Man kan lyssna på deras hemsida fram till den 6 november. Programmet sändes mellan 8.30 och 9.00.
Idag har jag fått veta att Kyrkans Tidning har inne en liten notis. Dessutom har jag haft besök av Östran och Barometern. Vi ska se om Dagen skriver något. Jag har även hört av mig till Svensk Kyrkotidning (SKT) och Svensk Pastoraltidskrift (SPT).
En av mina arbetskamrater, som är tjänstledig från sin tjänst som journalist, brukar säga att tidningarna gärna skriver om det som händer men att vi då måste berätta för tidningarna vad som händer. Det är ju inte så att det bara skrivs om det negativa. Mycket positivt står också att läsa. Ju mer vi berättar för tidningarna, desto mer positivt skriver de om. T ex att en präst från Kalmar lyckats doktorera i Sydafrika. Det tycker då jag är positivt i alla fall!
Jag återkommer eventuellt med länkar till fler publiceringar.

Östran missar målet - de andra med!

En slags reaktion på biskopsvalet var artikeln i Östran-Nyheterna. Den handlar till största delen om Dag Sandahl. Dag bloggar i Östrans hägn. Det är väl OK. Men vad hände nu, när Östran ska kommentera biskopsvalet och nästan inte skriver om det alls. Bara om huruvida Dag Sandahl är bitter eller inte. Vi får både del av en s k pungspark (sic) och att Dag ska ta med sig

ett gäng nordölänningar till Tyskland, ganska lagom till att ölfesterna börjar på allvar.

Om jag förstått saken rätt är det en gemensam resa med kyrkoherden i Kalmar pastorat, prosten Wänehag, till Passionsspelen i Oberammergau. Det är nog inte bara nordölänningar med på den. Syftet som jag förstår det har inte uteslutande varit att tajma in ölfesterna. Varifrån kommer den uppgiften?
Dessutom skriver Östrans reporter att Dag

för att debatten i stiftet inte helt ska kallna nu när allt ska bli frid och fröjd /.../ redan lämnat in ett par glödheta motioner till kyrkorådet.

Det undrar jag. Personligen tror jag det handlar om kyrkomötet. Men jag kan ha fel. Då är jag glad om någon rättar mig.
Min poäng: Det var en ganska dålig artikel i Östran som missade målet, nämligen att analysera biskopsvalet. Nu handlade det om huruvida den som blev nummer fem var bitter eller inte. Sitter tidningarna i knät på Dag Sandahl?
Dessutom får de ju med både Barometern och Dagen på spåret. Barometern har dessutom med den sällsynt intressanta uppgiften att Jan-Olof och Dag ska dricka pilsner ihop. Dessutom kryddas anrättningen med att den nye biskopen ska utreda Dags språkbruk. Jag är ingen nymoralist. Det är OK att dricka pilsner och inom vissa gränser får väl den enskilde själv avgöra vilket språkbruk han ska ha. Men är huvudfrågorna i anslutning till biskopsvalet alltså: Blev Dag besviken och bitter eller inte? Ska nordölänningar dricka öl i Tyskland? Ska biskop electus och prosten Sandahl dricka pilsner i Växjö? Får man ha vilket språkbruk man vill? Är pungsparkar OK? Wow! Vilken djup av vishet och kunskap man hittar i dagens tidningsskörd!