Solrosuppropet

Om en stund åker jag ner till Larmtorget i Kalmar, där det ska bli Solrosupprop. Jag är med för att jag tror att samhället måste hitta sätt att säkerställa att den som inte kan jobba slipper bli utförsäkrad. Personligen är jag inte övertygad om att en annan regering skulle lyckas bättre än den nuvarande. För många i vårt samhälle är för själviska. Ska vi kunna skapa ett samhälle för alla, måste fler vara beredda att dela med sig. Dessutom finns en värld utanför Sveriges gränser. Våra systrar och bröder i andra delar har inte ens varit införsäkrade! Det återstår mycket arbete! Men var och en kan bidra med något! Samtidigt behöver vi vila mitt i allt arbete och alla kamp. Om detta fick vi en påminnelse i morse, när vi upptäckte att gårdagens bukett med vårblommor innehöll en ny art. Snigelblomman. Underbart!

Borde man vara otrogen?

Igår var vi på Larmtorget. Kalmar Stadsfest. Mycket folk och trevlig stämning! Det fanns en del att välja på. Vi tänkte att Wille Crafoord lät bra. Så vi cyklade ner i den svala sommarkvällen och parkerade cyklarna i närheten av gamla vattentornet. Vi kom under första låten. Hamnade långt bak men i takt med att folk gick sin väg, kom vi längre och längre fram. Till slut hittade vi sittplatser tre bänkrader från scenen.



Bra musiker och trevliga låtar. Inte för att jag kände igen så värst många. Wille Crafoord gjorde allt han kunde för att få med publiken och det gick bitvis ganska bra. Som när han avbröt en ballad efter två rader och sa:

Det här är en av mina bästa ballader och när jag börjar sjunga den brukar min publik börja jubla. Jag tror vi alla skulle må mycket bättre om ni gör det, när jag tar om den.

Kul grepp! Men sedan blev det lite jobbigt, när han märkte att folk gick och att alla inte tillhörde hans absoluta fan-club.
Nåväl! Det var trevligt och vi uppskattade det vi hörde. Ända till en mycket duktig bandmedlem, Marika Willstedt, skulle sjunga en låt själv. Hon introducerade låten med att berätta om sin mormor, som var en klok kvinna. Marika hade frågat sin mormor på hennes dödsbädd, om hon kunde säga något klokt, ett minnesord. Då sa mormorn:

Jag borde varit otrogen mer …

Låten var visserligen medryckande och svängig. Man förstod att stackars mormor haft ett jobbigt äktenskap. En krävande morfar skymtade fram. En familjeterapeut hade väl varit bättre, tänkte jag eller i sista hand en skilsmässa. Men otrohet! Är det verkligen OK att sjunga om det, även om alla fattar att det ”bara” är en låt-text? Att det ”bara” på skoj? Låten kändes tragisk och efter att artigt ha lyssnat färdigt, reste vi oss upp och gick hem.
Står detta för något? Är det så OK med otrohet, att det går att sjunga om det på detta sätt? Fast egentligen är det ju vad 99 % av alla Hollywood-filmer handlar om.
En annan fråga man kan ställa sig är vad som hade hänt om det var morfar som legat på dödsbädden och sagt att han borde varit mer otrogen? Kanske hade det varit mindre provocerande. Hur som helst börjar jag reagera mer och mer på företeelsen. Även när det gäller filmer. Och även när det gäller män!
Stadsfesten i övrigt var dock trevlig! Mer sådant!

Tyst minut

Vi var relativt många som var samlade till en tyst minut på Larmtorget. Samma sak skedde i Domkyrkan i samband med middagsbönen. På Larmtorget hade SSU i Kalmar organiserat det hela. Både Barometern och Östran skrev om att det skulle ske. Representanter för de flesta andra politiska ungdomsförbund var där och talade. Det handlade mycket om hur vi ska bemöta våld och extremism. Jens Stoltenbergs ord från högmässan i Oslo Domkyrka citerades av flera talare:

Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet.

Det som berörde mig mycket positivt var att ungdomarna som talade stod över partitillhörighet och visade sådan värme och inklusivitet mot varandra.
Ett frågebatteri som hänger i luften var dock:
- Varför var inte Sverigedemokraternas ungdomsförbund med? Var de tillfrågade? Finns det representanter i Kalmar?
Det hade varit spännande om de också varit med och tagit avstånd från våldet. På deras hemsida gör de faktiskt det och i nuläget skulle det känts bra om även de varit med. Men förmodligen finns de inte representerade i Kalmar.
Med tanke på vad deras hemsida i övrigt innehåller kanske det ändå varit väl magstarkt för dem att vara med i en manifestation för ett öppet samhälle. Där skriver de bland annat:

SDU vill verka för ett val för den som invandrar: anpassa sig till det svenska samhället eller återvända

En sådan mening tyder på stora kunskapsluckor och en människosyn, som jag på intet sätt delar.
Min poäng är dock att vi inte ska nöja oss med att ens någon ställer sig utanför det öppna samhället. Det är just det utanförskapet som kan skapa grogrund för dåd likt det i Oslo.
Att de andra ungdomsförbunden stod enade idag var dock mycket positivt. Bland dem som talade och i det som sades fanns en stor mångfald. Det mångkulturella samhälle vi ofta talar om var verklighet på Larmtorget. Tjejer, killar, med eller utan synliga funktionshinder, med olika politisk tillhörighet eller olika etniskt ursprung. Det som inledningstalaren sa, präglade samlingen:

Idag är vi alla vänner.

Påskuppror mot utförsäkringarna

Den 18 april kunde vi läsa i Östran att två ungdomar, Rebecca och Marcus Bornlid, tagit initiativ till en manifestation på larmtorget. Den ägde rum idag. Mot orättvisorna i utförsäkringssystemet. Det var ett bra initiativ. Det var tänkt att hållas utan att det skulle bli partipolitik av det hela. I tidningen kunde man bland annat läsa:

Både kommunalrådet Johan Persson (S) och landstingsrådet Anders Henriksson (S) har tackat ja till att tala på Larmtorget men arbetsgruppen hoppas få dit någon präst, eller kankse [kanske] en diakon, en läkare och förhoppningsvis också någon som är drabbad av systemet med utförsäkring.

Nu var inte Johan Persson där och inte heller Anders Henriksson, vad jag kunde se. Däremot var jag med. Bevis för detta finns på youtube. Eftersom en präst hade efterfrågats gick jag fram och erbjöd mina tjänster. Vilket tacksamt togs emot.

Jag sjöng först en sång av kyrkofadern Ambrosius:

Jorden ska brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans.
Den känner inga rika, bara fattiga, som den föder.
Det är inte av Ditt goda, som Du ger åt den fattige.
Det är en del av hans eget, som Du ger tillbaka.

Efter att ha talat något om vad ett samhälle är, avslutade jag med att inbjuda alla att vara med och skandera:

Utförsäkra inte mera
Börja rehabilitera.

En kollega från Ålem, Peter Wärnlund, hade kommit med idén och det gillades. Efter mig talade bland andra Lena Hallengren. En av de två riksdagsledamöter, som jag skrev till för ett tag sedan. Men det som berörde mest var de som själva drabbats. Flera talade samtidigt som de grät. Dessutom var det en pensionerad riksdagsledamot för kristdemokraterna, som faktiskt bad om ursäkt, för att dagens system blivit fel. Det var bra!
Vad som nu krävs är dock en intensifierad motståndsrörelse. Vi har råd att låta de sjukskrivna leva drägligt.