Solrosuppropet

Har precis kommit tillbaka från ett kylslaget Larmtorget i Kalmar. Solrosuppropet. Till stöd för de utförsäkrade och i kritik mot den lagstiftning som urholkar situationen för långtidssjukskrivna. Men jag gick inte dit för att delta i ett partipolitiskt möte med syfte att vi ska byta regering. Vilken uppfattning jag har i den frågan, det behåller jag för mig själv. Mötet började med sång av Kim Stranne och det var bra. Sedan hälsade Birgitta Axelsson Edström välkommen. Den första talaren var Christine Holmberg som själv är drabbad av systemet. Hon talade lite för länge men hon talade väl.

Jag är inte svag. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. Men jag vill att ni ska kämpa med mig.

Det är bra när den som är utsatt själv får en arena att föra sin talan. Jag gillar det! Sedan talade min arbetskamrat, Ulrika Sohlberg Bengtsson. Hon har engagerat sig förr och det kan man läsa om i Östran. Ulrika citerade profeten Hesekiel och det var ett tufft citat. Men Ulrika sade inget om vem som skulle ta åt sig. Hon gjorde inte partipolitik av det.

Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade.

Det är bra att ibland ta i. Det hör till den profetiska rösten. Men det är också bra om man många kan vara med i kampen för en bättre sjukförsäkring. Förra året var jag berörd av Cathrine Pålsson Ahlgren, kristdemokrat, som var med och sa sig ångra att hon varit med och röstat för en försämrad sjukförsäkring i riksdagen. Det kunde man läsa i Barometern. Starkt! Tyvärr gjorde även i fjol en del talare partipolitik av frågan och det hände även i år. Tomas Eneroth (S), som är med i socialförsäkringsutskottet talade till och med om hur viktigt det är med regeringsksifte. Det tycker jag inte hörde hemma på Larmtorget idag. Det sista han sa var (ungefär):

Jag ska kämpa för en bättre sjukförsäkring ända fram till valet.

När han gick ner från scenen gick jag fram till honom och sa:

Jag tänker fortsätta att kämpa för en bättre sjukförsäkring även efter valet.

I bakgrunden skanderade Black Army hejaramsor, i väntan på kvällens match mot Kalmar FF. Jag skulle tro att det blir mer folk och mer ös på den tillställningen än det var på Larmtorget. Men inte desto mindre kändes det viktigt att vara med på torget. Antalet deltagare är inte måttet för huruvida något är betydelsefullt. Själv ska jag gå på mässan i Heliga Korsets kyrka i kväll. Det är ju i alla fall Annandag Påsk!

Solrosuppropet

Om en stund åker jag ner till Larmtorget i Kalmar, där det ska bli Solrosupprop. Jag är med för att jag tror att samhället måste hitta sätt att säkerställa att den som inte kan jobba slipper bli utförsäkrad. Personligen är jag inte övertygad om att en annan regering skulle lyckas bättre än den nuvarande. För många i vårt samhälle är för själviska. Ska vi kunna skapa ett samhälle för alla, måste fler vara beredda att dela med sig. Dessutom finns en värld utanför Sveriges gränser. Våra systrar och bröder i andra delar har inte ens varit införsäkrade! Det återstår mycket arbete! Men var och en kan bidra med något! Samtidigt behöver vi vila mitt i allt arbete och alla kamp. Om detta fick vi en påminnelse i morse, när vi upptäckte att gårdagens bukett med vårblommor innehöll en ny art. Snigelblomman. Underbart!

Påskuppror mot utförsäkringarna

Den 18 april kunde vi läsa i Östran att två ungdomar, Rebecca och Marcus Bornlid, tagit initiativ till en manifestation på larmtorget. Den ägde rum idag. Mot orättvisorna i utförsäkringssystemet. Det var ett bra initiativ. Det var tänkt att hållas utan att det skulle bli partipolitik av det hela. I tidningen kunde man bland annat läsa:

Både kommunalrådet Johan Persson (S) och landstingsrådet Anders Henriksson (S) har tackat ja till att tala på Larmtorget men arbetsgruppen hoppas få dit någon präst, eller kankse [kanske] en diakon, en läkare och förhoppningsvis också någon som är drabbad av systemet med utförsäkring.

Nu var inte Johan Persson där och inte heller Anders Henriksson, vad jag kunde se. Däremot var jag med. Bevis för detta finns på youtube. Eftersom en präst hade efterfrågats gick jag fram och erbjöd mina tjänster. Vilket tacksamt togs emot.

Jag sjöng först en sång av kyrkofadern Ambrosius:

Jorden ska brukas av alla, alla gemensamt, alla tillsammans.
Den känner inga rika, bara fattiga, som den föder.
Det är inte av Ditt goda, som Du ger åt den fattige.
Det är en del av hans eget, som Du ger tillbaka.

Efter att ha talat något om vad ett samhälle är, avslutade jag med att inbjuda alla att vara med och skandera:

Utförsäkra inte mera
Börja rehabilitera.

En kollega från Ålem, Peter Wärnlund, hade kommit med idén och det gillades. Efter mig talade bland andra Lena Hallengren. En av de två riksdagsledamöter, som jag skrev till för ett tag sedan. Men det som berörde mest var de som själva drabbats. Flera talade samtidigt som de grät. Dessutom var det en pensionerad riksdagsledamot för kristdemokraterna, som faktiskt bad om ursäkt, för att dagens system blivit fel. Det var bra!
Vad som nu krävs är dock en intensifierad motståndsrörelse. Vi har råd att låta de sjukskrivna leva drägligt.

Öppet brev till två riksdagsledamöter

Hej Lena och Irene!

Ni är de enda två riksdagsledamöter jag känner. Jag är Lenas vigselpräst och Irenes före detta arbetskamrat. Nu hoppas jag att jag får låna er uppmärksamhet en minut.

Anledningen till att jag skriver till er båda är frågan om utförsäkringar. Styrelsen för Sveriges Kristna Råd (SKR) har skrivit ett öppet brev till Regeringen. Men det vet ni ju redan! Där står det bland annat:

Hur kan enskilda kristna och andra människor av god vilja som vill stödja denna sak agera i fortsättningen? Ett sätt kan vara att kontakta sina lokala politiker och framföra det man vill understryka, till exempel detta brev eller delar ur det.

Nu gör jag det. Framför allt eftersom jag vet att ni är med i samma kyrka som jag. Vi hör ihop! I den mån ni kan vara med och påverka utvecklingen ber jag er göra detta. I SKR’s brev står det:

I den tid som nu är, med ett Sverige vars ekonomi växer mer än nästan alla jämförbara länders, måste vi kunna klara att ge sjuka människor och dem som inte lyckas få ett arbete uthärdliga livsvillkor. Om vi inte gör det, prioriterar vi fel!

Jag håller med!

Guds välsignelse önskar jag er i ert viktiga arbete som folkvalda representanter i Sveriges Riksdag!

Varma hälsningar från vännen,

Anders Göranzon

Ps. Jag har även publicerat detta brev på min blogg.