Sunday, 20 February 2011

En sjömansvisa

Vi var ute på sommarstället och hämtade ved. I bilen hem sjunger svärföräldrarna en låt av ingen mindre än Prins Wilhelm. Den heter rätt och slätt: En sjömansvisa. Har det att göra med sonen? Vet inte, men så här lyder den och mot slutet figurerar även en slug präst.

I hamnen låg briggen
och speglade riggen
i vågornas glittrande lek.
Men lättermatrosen
ombord, var om nosen
och kinden så underligt blek.
Ty nu bar det ut
på seglats och var slut
på det lustiga livet i hamn,
men dansen på logen
och skrålet på krogen
och flickornas längtande famn.

Ja, nu fick hon vänta,
hans blåögda jänta,
tills skeppet kom åter härnäst.
Då skulle med gamman
de vigas tillsamman
i kyrkan med psalmbok och präst.
Ty så blev det svuret
en afton i Furet
vid dragspelets trånande låt,
när fästefolkskyssen
han fick, innan kryssen
och sjön skulle skilja dem åt.

Nu seglade skutan till fjärran land
och blev borta i långa år,
men lättermatrosen gav bort sin hand
åt en flicka med korpsvart hår.
Hemma hans jänta gick sörjande kring
och väntade troget sin vän.
Då kom där en hälsning, ett brev, en ring,
fast själv kom han aldrig igen.
Men prästen, som skulle ha vigt de tu,
drog i stället på giljarefärd,
och Furet har nu fått en prästgårdsfru,
som är lycklig och nöjd med sin värld.
Håll därför aldrig en jänta för kär
och aldrig en lättermatros.
Ty hon vet så sällan vad kärlek är
och han, ja han seglar sin kos.
Sången påminner mig om en historia jag hörde i Bastuträsk.

Det sades att en präst i grannpastoratet, Kalvträsk, på väg till kyrkan en söndagsmorgon, fick se en av sina konfirmander med gevär i handen på väg ut i skogen. Prästen frågar vart han ska och ynglingen berättar att han sett en kanin och ska ut och skjuta den. Prästen tillrättavisar honom, och säger att han i stället borde gå i kyrkan, vilket den lydige ynglingen gör. Efter högmässan går pojken ut i skogen för att skjuta sin kanin men möter då prästen, som hunnit före och redan skjutit kaninen.
Flera år senare knackar det på dörren till prästgården. Det är samme yngling som vill ta ut lysning. Prästen frågar om han får bli vigselförrättare men ynglingen säger att de ska gifta sig i grannpastoratet med en annan präst. När prästen frågar varför, svarar ynglingen: Jag har inte glömt hur det gick med kaninen.

2 comments:

elisabet said...

:-)

Gerthie said...

Den som har planterat trädet får sällan smaka frukten.