Gör otrohet livet levande?

Ett förslag, som går att läsa i dagens tidning (och förmodligen fler, eftersom det är TT som står för nyheten) är en att en affär gör livet levande. Nu pratar vi inte om att leka affär, som vi gjorde när vi var små. Nu snackar vi ren och skär otrohet. På Sveriges första datingsida för gifta & samboende, som heter Victoria Milan, kan den som vill ha mer passion i sitt liv få det. Man kan få ”lite extra krydda i vardagen.” Det är både gratis, anonymt och konfidentiellt. Bästa skrivningen på hemsidan är enligt min mening denna:

Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer. Därav vår höga säkerhet.
Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet, men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter.

Lysande! Dessutom hävdar sidan att man inte kan bli lurad, eftersom var och en måste uppge sin civila status. Så det finns alltså ingen risk att någon som är ogift uppger något annat? Ja menar, hela sidan andas ju inte direkt ärlighet, eller?
Om man letar vidare bland artiklar, kan man t ex få veta att en ”hemlig affär kan rädda förhållandet”. Ja, det är ju svårt att motbevisa. Men direkt övertygad blir ju inte jag, i alla fall.
Låt mig nu lämna deras egen sida och ställa vissa frågor. Låt mig ifrågasätta normaliteten och därmed tvåsamheten. Kanske är det jag som är gammaldags och behöver tänka nytt?
Nej, nej, nej! Redan här tar det stopp i alla mina mentala system. Visst, jag kan förstå logiken. Den förbjudna frukten smakar bättre. Berättelsen om de första människorna i lustgården, som inte var nöjda med 99,99% utan självklart måste äta just av den frukt som de inte fick äta av. Den berättelsen handlar i första hand om mig som människa. Sådan är jag! Jag gör det hela tiden. Om inte i handling så i ord eller tanke. I fastans tid är en viktig insikt min egen synd. Jag är alltså inte ute efter att kasta sten i glashus.
Glädjande nog är även aftonbladets relationsexpert kritiskt till otrohet. Eva Rusz tror att en sajt som Victoria Milan kan göra att fler tycker det är OK att hoppa över skaklarna:

– Och det är trist. Jag tycker man ska gör något åt sin befintliga relation istället, säger hon.

Aftonbladet skriver att den kalkylerade, välplanerade otroheten dessutom kan riva upp djupa sår. Eva Rusz fortsätter:

– För den som använder sajten funkar det säkert ett tag. Men det är ju ett oerhört bedrägeri mot den personens partner. Icke-planerad otrohet är inte heller bra, men den kan man ibland förstå. Jag har sett att planerad otrohet ofta är svårare att förlåta, säger Eva Rusz.

Go, Aftonbladet, go!
Att kalla det som är fel för rätt, det låter inte bra i mina öron. När jag därför problematiserar detta med tvåsamhet, tror jag inte riktigt på det själv. Jag vill vara så ärlig, så att jag redan nu deklarerar detta.
I Sydafrika har exempelvis självaste presidenten, Jacob Zuma, fler än en fru. Det är kulturellt betingat och hur kan vi, västerlänningar, mena att detta är fel? En del Sydafrikaner hänvisar till Nicolas Sarkozy i Frankrike. Och visst: Same but different!
Från söndagsskolan har vi väl alla hört talas om en annan Jakob. Patriarken. Många har lärt sig namnen på hans tolv söner. (Dina, dottern, glömdes passande nog bort). Att Jakob hade dessa söner med fyra olika kvinnor, det visste vi. Men ifrågasattes det?
Idag pratas det om polyamorös livstil. Man kan vara en "poly". Att vara för tvåsamhet verkar från denna horisont lika knäppt som att resten av livet besöka samma restaurang eller bara handla på en enda affär. Tja, så kan man ju också se det. Men övertygad blir jag inte.
Min gode vän, Ulf, skriver på sin nystartade blogg Timjan och teologi om ensamhet o vårt samhälle. Det känns viktigt att ställa otrohetssajter, polyamorös livsstil och polygami mot just detta: ensamhet. Finns det andra alternativ? Ulf skriver:

Medeltemperaturen när det gäller solidaritet, människokärlek och god respekt för varandra sjunker med en katastrofal takt.
Mot detta vill jag sätta KÄRNFAMILJEN som en möjlighet att vända utvecklingen. Att i redan tidigt i skolan utbilda barnen och de vuxna i konflikthantering och lära oss att bli bättre på relationer vore nog inte så dumt. Nationalekonomiskt skulle nog en sådan visionär satsning helt klart starka vårt lands förutsättningar. Det är oerhört dyrt med konflikter och kraschade relationer.

Det är bra att det sägs. Även om jag skulle vilja ifrågasätta användandet av begreppet "kärnfamilj". Det finns många andra familjekonstellationer, som också är helt OK. Man kan även leva ensam av olika skäl. Ensamstående behöver inte vara ensamma. Engelska språket skiljer på ”alone” och ”lonely”. Skilsmässa kan ha många skäl. Dessutom finns det olika former av kommunitetsliv, med eller utan livslånga löften. Men allt detta vet säkert Uffe redan.
Tillbaka till frågan om etik. Victoria Milan menar att deras datingsida är etisk? Jag tvivlar! Att vara otrogen är inte olagligt. Men visst är det omoraliskt! Jag tror inte på den typ av moral eller etik, som stödjer ett sådant beteende. En grundregel inom de flesta kulturer och religioner, den gyllene regeln, talar starkt mot detta:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Så säger Jesus, enligt Matt 7:12. Vill man vidga begreppet, kan man söka på wikipedia och inse att det verkligen är en allmän livsregel.
Enligt en artikel av Stefan Gustafsson, på Newsmill, tror inte heller Victoria Milans VD på idén:

I de osynliga värden som mellanmänskliga relationer bygger på, finns det en grundinställning att otrohet är fel. Ett lysande exempel på detta är att Victoria Milans egen VD själv inte tror på sin produkt och nyttjar den, när han säger (Världen idag 10/11) att det är av hänsyn till hans fru och barn.

Skulle man ändå argumentera att det är OK om båda tillåter det, att det är OK, om min livskamrat är informerad, så kan man läsa lite Paulus och få hjälp att fundera:

Allt är tillåtet - men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet - men allt bygger inte upp.

Det står i 1 Kor 10:23.
Nej, låt oss bygga upp det vi har. Det är aldrig för sent. Antingen det handlar om vänskap, släktskap eller äktenskap finns det tid att ändra sig, tid att be om förlåtelse, tid att göra nya val. En text, som en av ungdomarna i kyrkan hade på sin T-shirt får avsluta denna ovanligt långa bloggpost:

The sky is the limit. If you can imagine it, you can achieve it.

Kan inte det också gälla våra relationer? Kan vi inte föreställa oss att de i framtiden fungerar ännu bättre och att vi mår bra i dem?