Gör otrohet livet levande?

Ett förslag, som går att läsa i dagens tidning (och förmodligen fler, eftersom det är TT som står för nyheten) är en att en affär gör livet levande. Nu pratar vi inte om att leka affär, som vi gjorde när vi var små. Nu snackar vi ren och skär otrohet. På Sveriges första datingsida för gifta & samboende, som heter Victoria Milan, kan den som vill ha mer passion i sitt liv få det. Man kan få ”lite extra krydda i vardagen.” Det är både gratis, anonymt och konfidentiellt. Bästa skrivningen på hemsidan är enligt min mening denna:

Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer. Därav vår höga säkerhet.
Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet, men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter.

Lysande! Dessutom hävdar sidan att man inte kan bli lurad, eftersom var och en måste uppge sin civila status. Så det finns alltså ingen risk att någon som är ogift uppger något annat? Ja menar, hela sidan andas ju inte direkt ärlighet, eller?
Om man letar vidare bland artiklar, kan man t ex få veta att en ”hemlig affär kan rädda förhållandet”. Ja, det är ju svårt att motbevisa. Men direkt övertygad blir ju inte jag, i alla fall.
Låt mig nu lämna deras egen sida och ställa vissa frågor. Låt mig ifrågasätta normaliteten och därmed tvåsamheten. Kanske är det jag som är gammaldags och behöver tänka nytt?
Nej, nej, nej! Redan här tar det stopp i alla mina mentala system. Visst, jag kan förstå logiken. Den förbjudna frukten smakar bättre. Berättelsen om de första människorna i lustgården, som inte var nöjda med 99,99% utan självklart måste äta just av den frukt som de inte fick äta av. Den berättelsen handlar i första hand om mig som människa. Sådan är jag! Jag gör det hela tiden. Om inte i handling så i ord eller tanke. I fastans tid är en viktig insikt min egen synd. Jag är alltså inte ute efter att kasta sten i glashus.
Glädjande nog är även aftonbladets relationsexpert kritiskt till otrohet. Eva Rusz tror att en sajt som Victoria Milan kan göra att fler tycker det är OK att hoppa över skaklarna:

– Och det är trist. Jag tycker man ska gör något åt sin befintliga relation istället, säger hon.

Aftonbladet skriver att den kalkylerade, välplanerade otroheten dessutom kan riva upp djupa sår. Eva Rusz fortsätter:

– För den som använder sajten funkar det säkert ett tag. Men det är ju ett oerhört bedrägeri mot den personens partner. Icke-planerad otrohet är inte heller bra, men den kan man ibland förstå. Jag har sett att planerad otrohet ofta är svårare att förlåta, säger Eva Rusz.

Go, Aftonbladet, go!
Att kalla det som är fel för rätt, det låter inte bra i mina öron. När jag därför problematiserar detta med tvåsamhet, tror jag inte riktigt på det själv. Jag vill vara så ärlig, så att jag redan nu deklarerar detta.
I Sydafrika har exempelvis självaste presidenten, Jacob Zuma, fler än en fru. Det är kulturellt betingat och hur kan vi, västerlänningar, mena att detta är fel? En del Sydafrikaner hänvisar till Nicolas Sarkozy i Frankrike. Och visst: Same but different!
Från söndagsskolan har vi väl alla hört talas om en annan Jakob. Patriarken. Många har lärt sig namnen på hans tolv söner. (Dina, dottern, glömdes passande nog bort). Att Jakob hade dessa söner med fyra olika kvinnor, det visste vi. Men ifrågasattes det?
Idag pratas det om polyamorös livstil. Man kan vara en "poly". Att vara för tvåsamhet verkar från denna horisont lika knäppt som att resten av livet besöka samma restaurang eller bara handla på en enda affär. Tja, så kan man ju också se det. Men övertygad blir jag inte.
Min gode vän, Ulf, skriver på sin nystartade blogg Timjan och teologi om ensamhet o vårt samhälle. Det känns viktigt att ställa otrohetssajter, polyamorös livsstil och polygami mot just detta: ensamhet. Finns det andra alternativ? Ulf skriver:

Medeltemperaturen när det gäller solidaritet, människokärlek och god respekt för varandra sjunker med en katastrofal takt.
Mot detta vill jag sätta KÄRNFAMILJEN som en möjlighet att vända utvecklingen. Att i redan tidigt i skolan utbilda barnen och de vuxna i konflikthantering och lära oss att bli bättre på relationer vore nog inte så dumt. Nationalekonomiskt skulle nog en sådan visionär satsning helt klart starka vårt lands förutsättningar. Det är oerhört dyrt med konflikter och kraschade relationer.

Det är bra att det sägs. Även om jag skulle vilja ifrågasätta användandet av begreppet "kärnfamilj". Det finns många andra familjekonstellationer, som också är helt OK. Man kan även leva ensam av olika skäl. Ensamstående behöver inte vara ensamma. Engelska språket skiljer på ”alone” och ”lonely”. Skilsmässa kan ha många skäl. Dessutom finns det olika former av kommunitetsliv, med eller utan livslånga löften. Men allt detta vet säkert Uffe redan.
Tillbaka till frågan om etik. Victoria Milan menar att deras datingsida är etisk? Jag tvivlar! Att vara otrogen är inte olagligt. Men visst är det omoraliskt! Jag tror inte på den typ av moral eller etik, som stödjer ett sådant beteende. En grundregel inom de flesta kulturer och religioner, den gyllene regeln, talar starkt mot detta:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Så säger Jesus, enligt Matt 7:12. Vill man vidga begreppet, kan man söka på wikipedia och inse att det verkligen är en allmän livsregel.
Enligt en artikel av Stefan Gustafsson, på Newsmill, tror inte heller Victoria Milans VD på idén:

I de osynliga värden som mellanmänskliga relationer bygger på, finns det en grundinställning att otrohet är fel. Ett lysande exempel på detta är att Victoria Milans egen VD själv inte tror på sin produkt och nyttjar den, när han säger (Världen idag 10/11) att det är av hänsyn till hans fru och barn.

Skulle man ändå argumentera att det är OK om båda tillåter det, att det är OK, om min livskamrat är informerad, så kan man läsa lite Paulus och få hjälp att fundera:

Allt är tillåtet - men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet - men allt bygger inte upp.

Det står i 1 Kor 10:23.
Nej, låt oss bygga upp det vi har. Det är aldrig för sent. Antingen det handlar om vänskap, släktskap eller äktenskap finns det tid att ändra sig, tid att be om förlåtelse, tid att göra nya val. En text, som en av ungdomarna i kyrkan hade på sin T-shirt får avsluta denna ovanligt långa bloggpost:

The sky is the limit. If you can imagine it, you can achieve it.

Kan inte det också gälla våra relationer? Kan vi inte föreställa oss att de i framtiden fungerar ännu bättre och att vi mår bra i dem?

Newsmill

Äldsta dottern arbetar på PR-byrå. Hon kan mer om detta med sociala medier än jag. Så hon tipsar om Newsmill, som är en svensk webbplats för nyhetskommentarer och debatt. Där hade Annika Borg skrivit en debattartikel om detta med att Svenska kyrkan anställer en imam. Jag går in på Newsmill, blir medlem och kommenterar.
OK, jag är egentligen också kritisk till att Svenska kyrkan anställer en imam. Mest för att det är lite storebrors- eller storasystersfasoner. (Fast jag har en underbar storasyster och två underbara storebröder, om det nu heter så i pluralis). Men jag måste ju ändå ge mig in i debatten och framför allt saknar jag att Annika Borg inte skriver att imamen ska arbeta på Fryshuset. Jag tycker det är en viss skillnad. Imamen ska inte hålla i högmässan i Sofia kyrka.
Nåväl, när jag ändå är inne på Newsmill länkar jag till min blogg och vad händer. Från att ha haft ungefär 50-60 läsare om dagen fick jag raskt över 100. Vilket kanske inte gör mig till årets svenska opinionsbildare men det är ju i alla fall spännande. (Å andra sidan har jag ofta över 100 lyssnande församlingsbor, när jag predikar, så det är ju inget att yvas över.) Men lite kul var det!

Fascination över skapelsen

För ett par veckor sedan hade vi en hel dag om skapelsen i Kalmar. Biologer, kemister, teologer m fl funderade över skapelsen utifrån olika perspektiv. 'Skapelsen är fantastisk', sa Ingrid-Maria Bergman, präst och biolog. 'Skapelsen är bortglömd' sa Bo Brander, som är präst och teologie doktor. 'Skapelsen är sårbar' sa Boel Lindegård, som är kemist. I sista paneldiskussionen, där även Jonas Löhnn deltog, präst och miljöpartist, ställdes frågan: Ska kyrkan predika krav eller nåd, när det gäller miljöfrågorna. (Lag eller evangelium, som det heter på kyrkiska). Jonas menade att det behövs krav. Vi måste ta ansvar för skapelsen. Ingrid-Maria sa då att kyrkans uppgift är att tala nåd. De flesta känner till sitt ansvar och har lätt att bli tygnda av alla måsten. Till sist sa Boel att hon höll med båda. Vi har helt enkelt olika uppgifter. En del har som uppgift att peka på krav och andra att tala om att det finns nåd, när vi misslyckas.
Ärkebiskopen skriver på newsmill:
Religiösa människor som lever med synen att deras liv ständigt möjliggörs av Gud, utan att man på något sätt har förtjänat det, kanske också får en hjälp till uthållighet och till att inte räkna småsnålt på egenintresset. Det finns nåd från Gud. Låt den föras vidare!
Jag tror detta är mycket viktigt. Bara krav och dåligt samvete räcker inte som drivkraft. Låt oss odla nåd och uthållighet.