Natten mellan lördag och söndag byter vi återigen till
sommartid. Detta går att läsa på Fröken urs hemsida. (det känns mycket tryggt
att Fröken ur finns även på nätet, inte sant?)
Ställ fram utemöblerna. Ställ tillbaka utemöblerna.
Illustrationen är klargörande och jag förstår att jag ska ställa fram klockan.
Respektive ställa tillbaka i höst. Vilket innebär att vi förlorar en timme nu
och vinner en timme i höst.
Imorgon leder jag högmässan i Gottsunda kyrka i Uppsala. Den
börjar kl 11.00 och jag kommer säkert att vara där i tid. De som inte har
ställt fram sin klocka och missat sommartidens inträde kommer troligen vid
12-tiden – lagom till postludiet.
Men vad är tiden egentligen? Finns den? Klocktiden verkar
vara möjlig att justera åt ena eller andra hållet. Solen och månen och andra
himlakroppar bryr sig inte nämnbart om detta. Därför kommer vi att vakna
imorgon och upptäcka att det är lite mörkare än vanligt. Eftersom klockan är en
timme tidigare, förutsatt att vi vaknar samma klocktid. (Om vi däremot vaknar
som vanligt och klockan är en timme senare, har solen hunnit lika långt upp som
idag).
7½ år i Sydafrika har gett mig perspektiv på tiden. Medveten
om att det är en generalisering är det många sydafrikaner som har en något mer
avspänd relation till tiden. Det har för mig varit lärorikt. Jag kan, i mina
sämsta ögonblick, vara oerhört fixerad vid att hålla tider. Det gäller oftast
mig själv. Jag ogillar att komma för sent. Det drabbar därmed mina närmaste. Eftersom jag ofta ställer samma krav på dem. Detta är jag medveten om. Men jag tror att jag är ärlig, när jag påstår att jag
inte bryter ihop om andra, mindre närstående, kommer sent. (Här kanske jag har
fel!)
Som lärare är det min strävan att börja i tid, så får de som
kommer senare göra det bäst de vill. Men det är klart – ibland väntar jag in en
och annan. Det beror på vad vi ska göra.
En stor skillnad mellan västerländskt och afrikanskt
tidsmedvetande (även här generaliserar jag) är att vi i Västeuropa ofta är i
tid men lika ofta avviker från ett möte, sammanträde i förtid. Det anses ibland
till och med lite fint. För det signalerar ju att jag har något viktigare
efteråt. Min erfarenhet är att afrikaner i allmänhet slutför det de håller på
med. Därför kommer många lite sent till nästa aktivitet. Och detta vet alla.
Därför behöver ingen bli irriterad.
Till detta med tidens växlingar hör även förändring. Därför
byter jag nu till en annan ’header’ på ’moruti’. Fotografiet är taget av Magnus
Aronson i samband med teologifestivalen som ägde rum tidigare i år. Layouten står Matilda Corazon för.
En slags illustration till det latinska begreppet för att
’tiderna förändras’:
Tempora mutanturOch glädjen i att då och då inse att livet - i sina bästa stunder - är en dans.
 |
| Foto: Magnus Aronsson |
