Länkad

Det är dock en smula hedrande att bli omnämnd på andra bloggar. I detta fall har poskvalblogg frågat om en av mina bloggposter får användas. Javisst, svarade jag. Roligt.
POSK betyder Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och är en s k nomineringsgrupp. Sedan 2000 heter det så. En del av nomineringsgrupperna har trots allt mer eller mindre tydliga kopplingar till de politiska partierna. Så kan nomineringsgrupper heta Socialdemokrater i Svenska kyrkan eller Centerpartiet i Svenska kyrkan. Just i de två fallen är kopplingarna starka. Miljöpartiesterna i Svenska kyrkan har också en viss koppling till sitt moderparti. När det gäller dessa tre finns de i alla fall under moderpartiernas domäner på nätet. Folkpartister i Svenska kyrkan har en mer fristående organisation, sett ur ett rent internetperspektiv. Det har även Moderaterna beslutat att deras kyrkopolitiska arbete ska ha. Vänstern i Svenska kyrkan hittar jag ingen länk till men de finns. Kristdemokraterna i Svenska kyrkan hittar jag bara en blogg till. Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan hade ju den strategin att först ta sig in i Svenska kyrkans beslutande församlingar (vilket inte var så svårt) och sedan vidare in i samhället. En strategi som verkar ha lyckats. Någon länk till deras kyrkopolitik hittar jag inte. En annan nomineringsgrupp, som är tongivande heter Frimodig kyrka. De är liksom POSK partipolitiskt obundna.
Min egen uppfattning är att det är en anomali (ett orimligt förhållande) att de flesta nomineringsgrupper har kopplingar till de politiska partierna. Det är så klart historiskt betingat och eftersom Svenska kyrkan fortfarande har viss myndighetsutövning (huvudman för begravningsverksamheten och vigselrätt) får vi kanske leva med detta ett tag till. Men på sikt anser jag att det vore bättre med helt fristående grupperingar. Vigselrätten borde Svenska kyrkan avsäga sig och begravningsverksamheten kunde ligga på fler aktörer (som det ju redan gör idag). Kommunerna borde ha begravningsplatser till alla dem som inte är med i Svenska kyrkan. Men däremot skulle Svenska kyrkan behålla sina kyrkogårdar och även den begravningsavgift, som medlemmarna betalar. Men det är en annan fråga.
Men även om jag har en klar uppfattning i fråga om partipolitik i Svenska kyrkan behöver det inte vara något fel på de enskilda förtroendevalda . Tvärtom har jag ett mycket gott samarbete med både partipolitiskt obundna och mer partipolitiskt oreinterade förtroendevalda i Svenska kyrkan.
I detta avseende handlar det om andra saker: Är de förtroendevalda engagerade i församlingens liv och arbete? Vill de kyrkan väl? Det är det viktigaste.

Det kom ett brev

Historiskt!

Jag måste avbryta mina studier några minuter och visa brevet jag fick.





Tidigare, från 18 januari 1987 tills nu, har jag haft rätt att förrätta vigsel ändå. Men nu är jag och andra präster inom Svenska kyrkan likställda med andra religiösa funktionärer inom olika trossamfund. Och det är väl bra!

Jag har aldrig fått brev från kammarkollegiet förut. Det är ju en gammal institution, kan man läsa på wikipedia:

Kammarkollegiet är en statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Finansdepartementet. Myndigheten har en lång historia som går tillbaka till 1539 och utgör därmed Sveriges äldsta kollegium, som haft varierande uppgifter under sin existens. Idag har Kammarkollegiet till uppgift att tillhandahålla service inom det statliga området, främst avseende ekonomi, juridik, kapitalförvaltning, riskhantering och administration. Kammarkollegiet har vidare uppgifter bland annat avseende miljörätt, stiftelserätt, Sveriges indelning, registrering av trossamfund, fastställande av avgiftssatser inom begravningsområdet, fastställande av resegarantier och auktorisation av tolkar och översättare. Kollegiet bevakar Allmänna arvsfondens rätt till arv och förvaltar fondens kapital.

Nu bevakar de även Svenska kyrkan och därmed mig. Men både Svenska kyrkan och kristenheten är ju förstås mycket äldre. Om det nu ska vara något att komma med.

Kyrklig handling eller förrättning del 3 - vigsel

Igår hade jag två vigslar. Tja, hade och hade! Vem är det som viger vem? Enligt katolsk sakramentssyn är det väl de äkta makarna som förvaltar sakramentet, som då kallas äktenskap. Vigseln blir bara en slags startpunkt. Men även där ska en präst leda vigselgudstjänsten. Det är stort att få vara den inför vilken två personer avlägger sina löften. Visst, det är 'inför Gud och denna församling' men som präst har man en speciell uppgift.
Vid en vigselgudstjänst är det oftast bara särskilt inbjudna. Inte ens kyrkvärdar. Varför då? För att Martin Luther egentligen tyckte att det var en borgerlig inrättning? Vet inte, men visst vore det fint om även en vigselgudstjänst kunde vara en församlingsgudstjänst. D v s en kyrklig handling.
Nu får vi se om det överhuvudtaget blir så att Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten. Det ska vara kyrkomöte i höst och då ska det beslutas. Det har ju kommit upp med tanke på det nya äktenskapsbegreppet. Här finns det anledning att stryka under vissa saker.
1) Det har aldrig funnits vigselplikt. En enskild präst, som av något skäl inte vill viga ett par, har kunnat tacka nej och så har frågan hänskjutits till kyrkoherden. Ytterst biskopen. Därför kommer det kanske inte att bli några problem, när vissa präster inte vill viga samkönade.
2) Frågan om Svenska kyrkan ska ha vigselrätt eller inte har inte bara med vigsel av samkönade att göra. Jag menar att vi kan avsäga oss vigslerätten av helt andra skäl. Det är ju en kvarleva från ett äldre system, där prästen var en statstjänsteman. Vore det inte bäst om hindersprövningen är att betrakta som själva registreringen av äktenskapet och sedan får man gestalta sin ceremoni/gudstjänst på det sätt man själv önskar. Kommer därmed människor att skippa kyrklig vigselgudstjänst? Jag tror inte det! Jag tror inte heller att människor gör det utan att mena att Guds välsignelse är viktig.
Att få ge sina löften inför någon som är större än en själv, känns som en viktig del av äktenskapet. Jag tror det kommer att finnas ett sådant behov även i framtiden.

Paus i studierna

Är inne i en studievecka igen. Det är skönt. Bara Ludde och jag hemma. Han gör inte så stort väsen av sig. Just nu har vi lunchpaus. Måste ju kolla läget på nätet.

Det jag läser om just nu är det Sydafrikanska Kyrkorådet (motsvarigheten till Sveriges Kristna Råd) och hur de 2001 ändrade sin policy gentemot staten. Mellan ungefär 1995 (alltså efter demokratiseringen) och 2000 hade de talat om 'kritisk solidaritet'. Det betydde att kyrkorna skulle vara solidariska med staten. Förståeligt, när Mandela var president och Sydafrika äntligen fritt. Men det blev så småningom uppenbart att även de nya ledarna kunde fatta fel beslut. Så ändras policyn till kritiskt engagemang. Kyrkorna gick från detta att vara solidariska med staten. Bra gjort! Man är solidarisk med någon som saknar makt - inte med den som har makten, även om man i de flesta frågor håller med makten.

Kanske kan vi lära oss något av detta i Sverige. Med vem är Svenska kyrkan solidarisk i fråga om äktenskap och vigseltt? Staten, samkönade par, särkönade par, oliktänkande inom och utom kyrkan? Det är intressant att lägga ett maktperspektiv på hela problematiken. Jag menar inte att man genast blir mycket klokare av det men det kanske inte är meningen att man direkt ska kunna veta vad som är rätt och fel utan lyssna lite djupare. Kanske till och med samtala med varandra. Oc framför allt med den som tänker annorlunda. Att bara lyssna på den som tycker precis som jag blir ju i längden tämligen tråkigt.

Samtal önskas

Det är en stor dag för Moruti! Nu är bloggen citerad i en av lokaltidningarna, Östra Småland. Det är en stor ära, förstås!

http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/vigselraetten_ifraagasatt

Samtidigt måste jag säga, önskar jag nu att samtalet kan komma igång. Det goda samtalet, som är dialog mer än debatt. Ska någon av kyrkorna i Kalmar öppna för en kväll, som handlar om detta? Jag menar, nu beslutas i raskt takt en massa om äktenskap, vigselrätt osv. Några bloggar, andra skriver debattartiklar. Men samtalet då? Var finns det?

Försoning och äktenskap

Riksdagen kommer att fatta beslut om ny äktenskapsbalk. Det står helt klart. Det verkar för en utomstående som om de flesta är i princip överens om att samhället ska likställa olika former av samlevnad. Oavsett genus. Däremot sker det en diskutsiv kamp om begreppet 'äktenskap'. Man skulle kunna kalla detta en 'nodal punkt' med ett begrepp från diskursanalysen. Genom att ge vissa begrepp en viss mening, begränsar man sitt sätt att se på tillvaron. I detta fall menar kanske KD att faktiskt utesluta samkönade relationer från begreppet / företeelsen 'äktenskap'. KD menar sig inte lägga någon värdering i detta men det är klart att många upplever detta som en form av maktrelation.

De flesta av Svenska kyrkans biskopar delar KD's syn på vilken mening man ska fylla begreppet 'äktenskap' med. Om samhället beslutar att bara ha en form av äktenskap, kan Svenska kyrkan få problem. Om samhället kallar en samlevnadsform 'äktenskap' och vi ska ha kvar vigselrätten, måste inte vi också dela samhällets beskrivning av ett 'äktenskap'?

Ärkebiskop Anders Wejryd menar på Svenska kyrkans hemsida att vi ska behålla vigselrätten. Jag håller bara delvis med honom. Jag ska utveckla det. Men först ska jag kritisera det sätt på vilket ärkebiskopen argumenterar. Han skriver:

Men vi är också, och egentligen av samma skäl, angelägna att behålla vigselrätten. Vi vet att det för många människor känns naturligt att vända sig till kyrkan när de skall avlägga sina vigsellöften.
Att välja ”kyrklig vigsel” är att göra sig delaktig i en månghundraårig tradition som har inneburit och fortfarande innebär, att vad kyrkor och religiösa samfund gör vid en vigselceremoni erkänns som juridiskt bindande och giltigt i vårt samhälle.
Som kyrka känner vi oss hedrade av det förtroende människor därmed visar oss.

Känn på den sista meningen: 'Som kyrka känner vi hos hedrade av det förtroende människor därmed visar oss.'

Men de som vigs i Svenska kyrkans ordning är medlemmar i Svenska kyrkan. Åtminstone måste en av dem vara det. De visar möjligen prästen förtroende. Men inte kyrkan. Såvida man inte kan säga att man visar sig själv förtroende. Men det blir ju språkligt motsägelsefullt. Även innehållsmässigt. Enligt katolsk sakramentssyn är det makarna som är förvaltare av sakramentet 'äktenskap' - inte prästen. Nej, detta var inget höjdarinlägg av ärkebiskopen. Det andas gammal överhetskyrka, där kyrkan är en institution och människorna konsumenter.

I Sydafrika däremot får prästerna själva ansöka om vigselrätt. Vissa präster har det. Andra inte. Den som inte vill slipper alltså!

Jag tycker detta skulle vara det allra bästa. I församlingar där ingen präst ansöker om vigselrätt kanske någon annan kan göra det. T ex kyrkorådets ordförande eller kyrkokamrern.

Rent praktiskt klarar man av den juridiska delen före gudstjänsten börjar. Då skriver kontrahenterna under pappren och sedan sjunger man en psalm och börjar själva gudstjänsten.

Vill man så går det!

Varför krångla till det? Är det inte bättre att alla gör likadant. De som inte kan skriva under på samkönade äktenskap får sparken. Enkelt! Nej, svaret stavas försoning. Det vet man i Sydafrika. Det kommer alltid att finnas frågor där vi tycker olika. Utmaningen är att leva med olikheterna, så gott det går. Jag tror vi skulle kunna klara av det.

Så kan företrädare för andra samfund, religioner eller helt profana sällskap också ansöka om vigselrätt och tillsammans uttrycker vi ett mångkulturellt samhälle, som ändå håller ihop.

Den som inte helt stämmer in i samhällets syn på vad ett äktenskap är slipper ha vigselrätt men kan ändå inom ramen för sitt samfund eller religion utföra någon form av välsignelse över ett borgerligt ingånget äktenskap. I den mån man känner sig bekväm med formen. Klarar vi av att ha den variationen? Jag menar det. För på något sätt kommer ändå de olika åsikterna finnas kvar. Bättre då att leva med dem öppet.