Varför har du inte uppdaterat din blogg, pappa?

... frågade yngsta dottern. Ja, det kan man undra. Men OK, jag gör väl det nu då. Tänkte ta upp några tankar om facebook. Igen! Det var så att jag fick ett tidningsurklipp av en god vän. Frank Dobry har skrivit 'Läsarnas fria tidning.' Såhär skriver han under rubriken 'Facebook - vän eller fiende?' om sitt beroende av Facebook:

'När jag i hopp om kontakt börjar logga in allt oftare

för att se om någon har skrivit till mig.'

Ja, så är det ju faktiskt. Kanske inte för alla. Men det kittlar, att någon kan ha hört av mig. Låt mig komma med en bekännelse: Jag har alltid älskat att gå ut och kolla om vi fått någon post. 'Ett brev betyder så mycket.' Ja, det fick vi lära oss förr i tiden. Jag vill helst titta i brevlådan själv. Men det är en viss skillnad att titta i brevlådan en gång om dagen (med undantag för helgen) eller kolla sin mailbox hela tiden. Eller facebook. Så jag måste utmana mig och fråga: Är det nödvändigt att kolla facebook varje dag? Varför gör jag det? Så vad skriver Dobry? Jo, om vikten av att utmana sig själv och att

'undvika att använda Facebook för en dag,

eller en vecka om vi så orkar, och känna efter hur det känns.'

Ja, det var ju ett bra råd, tycker jag. På kyrkiska kallas det för att 'fasta'. Att fasta är att utmana sig själv. D v s avstå från något som kanske i sig är bra. För att upptäcka sitt eventuella beroende av företeelsen och i stället vända tanken till Gud. Inse att vi är totalt beroende av Gud.

Så min utmaning kanske blir att avstå från facebook under fastan. Vi får se! Idag är det dock fastlagssöndagen och vi äter semlor. Det är en tid för frosseri. Karneval! Så några dagar till måste jag i så fall gotta mig i facebook. Och bloggen måste jag ju bara uppdatera, även under fastan!