#hosiannautmaningen fortsätter

Idag var jag inbjuden till Radio P4 Uppland. Programmet heter Eftermiddag i P4 Uppland och programledaren Perra Johansson. Vi har aldrig träffats förr. Och vi träffades inte heller nu. Eller så gjorde vi det.

Vi tar det från början. Jag startade #hosiannautmaningen för snart två veckor sedan. I lördags och söndags var ungefär 30 olika grupper ute i vårt avlånga land och gladde andra och sig själva med adventssånger. Kanske var det fler men så många har laddat upp filmklipp eller fotografier under #hosiannautmaningen.

Inför helgen hade jag skickat ut några pressreleaser. Det gjorde att Dagen och Kyrkans tidning skrev om det. Radio P4 gjorde dock inget inslag men hörde av sig efteråt. Frågan löd:

-        Blir det någon fortsättning?

Ja, det måste det ju bli. Jag ringde min gode vän Ulf Engström, som var med förra helgen och han var naturligtvis med på noterna (ursäkta ordvitsen). Även hustrun och två döttrar, som var med i lördags, vill vara med igen. Vi är fyra som sjunger och en som filmar. När vi har sjungit lägger vi upp filmen i sociala medier. #hosiannautmaningen

Tillbaka till Radio P4 Uppland. Jag skulle vara där kl 16 och kom min vana trogen i god tid. En person mötte mig i trapphuset och jag blev insläppt i en liten gäststudio. Sedan skedde all kontakt med programledaren via de hörlurar och den mikrofon som fanns i gäststudion. Så vi träffades via ljud men inte i samma rum.

Vid flera tillfällen har jag tidigare medverkat i Radio. Mest i Kalmar. Ofta intervjuad av vännen Tobias Sandblad, som nu arbetar i Strängnäs. Då har vi suttit i samma studio och kunnat se varandra. Vi har även då kommunicerat via hörlurar och mikrofon så där var det ingen skillnad. Jag tror det var bra för mig att ha den erfarenheten, när jag nu satt helt själv i ett eget rum.

Några har uppenbarligen lyssnat. Även svärmodren fick lyssna med hjälp av yngsta dottern. Så kul! Och i inslaget förekom även en del av vår sång förra helgen. Roligt! Du kan lyssna på inslaget i rutan undertill. Det tar 5 minuter.

Nu hoppas jag att flera antar utmaningen denna helg. Det är riktigt roligt att sjunga tillsamman, även om det är så få. Och det hänger ihop med den anglosaxiska Carols-traditionen såväl som med serenadsång i exempelvis Uppsala på våren.

Välkommen med! Anta utmaningen! #hosiannautmaningen

Reformationen och sommarvärdarna

Artikeln i Kyrkans Tidning är tyvärr bakom en betalvägg men de uppmärksammade
också dessa två romerska katoliker bland sommarvärdarna.

Det blev 2017 och vi firar reformationen. Sveriges radio har verkligen tagit detta på allvar i valet av sommarpratare.

I vanliga fall brukar det finnas med minst en präst eller en biskop i listan över sommarvärdar. Jag läser igenom årets presentation och hittar en biskop och en före detta präst/pastor. Båda tillhör den Romersk katolska kyrkan. Det kallar jag att kontextualisera reformationen 2017. Förändringens vindar blåser.

Som den uppmärksamme läsaren förstår är detta inte en djuplodande teologisk bloggpost utan en så kallad randanmärkning. Framtiden får utvisa om detta var en enskild händelse eller del av en trend.

Biskopen heter Anders Arborelius och är biskop för Stockholms katolska stift. Påven Fransiskus har utnämnt honom till kardinal. Det går att läsa på det Stockholms katolska stifts hemsida. Den förste svenskfödde kardinalen. Just nu är Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén i Rom tillsammans med Anders Arborelius, för att möte just påven Fransiskus. Den före detta prästen/pastorn heter Ulf Ekman och prästvigdes för Svenska kyrkan före snart 40 år sedan. Några år senare grundade han Livets Ords församling i Uppsala. Häromåret konverterade han till den Romersk Katolska kyrkan. Tidningen Dagen skrev om det 2014.

En av de andra på listan läste en gång teologi för att bli präst, vill jag minnas: Douglas ”Dogge Doggelito” León. Det skrev åtminstone Aftonbladet år 2016. Men enligt Mitti hela Stockholm har han sedan dess hängt in prästkappan i garderoben.

En och annan har idag hört av sig och undrat om jag själv är på listan. Mitt namn står nämligen där. Men det är en namne, som är polis i Stockholm. Nära skjuter ingen hare. Inte ens om skytten är polis.

Det är möjligt att jag missat någon. Det kan finnas kollegor på listan, utan att jag känner dem. Hoppas i så fall bli upplyst om det.

Det finns självklart många lutheraner med på listan. Så möjligen är det en alternativ läsning. Sveriges Radio vill lyfta fram det som vi lutheraner kallar för det allmänna prästadömet. I så fall har de verkligen tagit reformationen på allvar.

Svenska kyrkan granskas

Det verkar som den första stormen har lagt sig med anledning av att dels Aftonbladet, dels Sveriges Radio har granskat Svenska kyrkan på olika nivåer, när det gäller resor och representation, där misstanke finns om felaktigheter. Det handlar mest om anställda men även om förtroendevalda. Några kommentarer vill jag bidra med.

Utan att gå in på detaljer menar jag att åtminstone Aftonbladet tänjer väl mycket på sanningen. Mycket har säkert varit fel men det är samtidigt rimligt att ta vissa uppgifter med en nypa salt.

I somliga fall har resande i allmänhet kritiserats, på ett sätt som röjer att Aftonbladet och Sveriges Radio inte riktigt förstår att resor ibland är nödvändiga. Svenska kyrkan tillhör den världsvida kyrkan. Kristna i hela världen behöver mötas. Precis som människor i andra internationella sammanhang behöver mötas.

Med detta sagt vill jag rikta blicken inåt - mot min egen kyrka.

Det är min uppfattning att vår hierarkiskt uppbyggda organisation möjliggör att de som befinner sig i en privilegierad situation kan utnyttja detta till sin egen fördel. (Detta gäller självklart hela samhället. Min erfarenhet är att vi i kyrkan inte är bättre än andra). Vi skulle kunna minska riskerna genom att göra organisationen mindre hierarkisk. Utvecklingen verkar tyvärr gå åt andra hållet.

Om det visar sig att högt uppsatta personer på exempelvis kyrkokansliet har brustit undrar jag också hur det kan komma sig att överordnade inte vetat om att så skett. Misstanken föds hos mig att det varit del av en organisationskultur och att den i så fall varit känd.

Ett annat problem har med kommunikationspolicyn att göra. Sedan ett antal år tillbaka drivs en linje från den nationella nivån inom Svenska kyrkan att alla nivåer (och därmed alla församlingar) ska ha en gemensam grafisk profil. Församlingar och stift kan välja själva men trycket har varit stort. Det kan tyckas vara en god modell, för att nå ut med sin kommunikation. När grava felsteg begås i vissa sammanhang undrar jag om denna modell verkligen är att föredra.

Till exempel har Svenska kyrkans internationella arbete och Svenska kyrkan i utlandet ofta blandats ihop. Hustrun och jag har kritiserat denna sammanblandning. Inte för att vi har något emot utlandskyrkan. Tvärtom. Där utförs många gånger fantastiskt arbete. Men det är inte samma sak som det arbete, som utförs under rubriken Svenska kyrkans internationella arbete. Nu visar det sig att det plötsligt blir viktigt att hålla isär dessa delar av Svenska kyrkan.

Frågan är: behövs bättre rutiner? Förmodligen. Men vi behöver också ett samtal om värderingar.

I den världsvida kyrkan kan vi också få upp ögonen för den orättvisa världsordningen. Det blir ett memento!

Samtidigt bör vi inse att vi människor är människor i alla sammanhang. Frestelser finns överallt och ibland faller vi för dem. Den som gör det får såklart ta konsekvenserna av det.

Jesus Kristus, kyrkans herre, är vår befriare och frälsare. Hos Jesus kan den som brustit söka både förlåtelse för sin synd och hjälp att orka stå emot nästa gång. Det får vi aldrig glömma bort. Visar det sig i granskningen att någon gjort fel, kan den personen få komma tillbaka. Det finns många sådana berättelser i vår tradition.

Systrar och bröder i Egypten

På Sveriges Radios hemsida kan man läsa om massakern på 23 koptiskt kristna i Egypten. Fruktansvärt! Men det finns ljus i mörkret. Enligt Ekot:

En ung muslimsk kvinna som kommit för att visa sitt stöd för kopterna säger att om det kommit något gott ut av denna tragedi så är det att folkets naiva tilltro till militären nu är fullkomligt utraderad.

Dels visar muslimer stöd för kristna. Underbart. Dels blir det tydligt att den arabiska våren i Egypten avstannat. Militärrådet verkar inte stå för förändring utan för fortsatt förtryck. Om detta blir tydligt för fler, har de 23 inte dött förgäves.
Att det ska vara så svårt för demokratin att få fotfäste. Och hur viktigt är det inte att vi vårdar den demokrati vi har i vårt land. Den är inte självklar.