Ytterligare pandemifunderingar

Förra veckan var jag i Schweiz. När jag kom hem i fredags tog jag ett PCR-test. Svaret skulle komma två dagar senare. Igår hade jag lovat vara med på ett boksläpp, så därför gjorde jag även ett självtest, för att vara på den säkra sidan. Det var negativt, så jag gick iväg till boksläppet och besökte sedan barn och barnbarn. I morse gick vi på högmässa i Helga Trefaldighets kyrka här i Uppsala.

Ikväll skulle vi ha gått på Orphei Drängars Caprice. Äldste sonen sjunger i kören och vi hade skaffat biljetter genom honom. Men redan i fredags kväll fick vi veta att Capricen skulle ställas in. Vi kunde också läsa på hemsidan:

Till följd av ökad smittspridning i samhället och konstaterade fall av smitta i kören, har Orphei Drängar beslutat att skjuta upp de fem Capriceföreställningar som skulle ägt rum nu i helgen 4-5 december.

Så tråkigt men förstås ett klokt beslut. Men det var inte det enda som påverkades. Vi skulle egentligen åkt ut till barnbarnen för att vara med dem, när föräldrarna gick på körfest. Efter moget övervägande beslutade de sig för att inte gå. Men vi åkte alltså och hälsade på dem ändå.

I morse när jag satt i kyrkan kom ett SMS med provsvaret. Det stod dock inte i SMS:et om det var positivt eller negativt. Texten sa endast att jag skulle ringa ett nummer.

Under slutpsalmen bestämde jag mig för att gå ut i vapenhuset och ringa. Varför kunde de inte skriva ut resultatet? Var det för att testet var positivt och de nu ville börja smittspårningen? Hur skulle jag då förhålla mig till de personer jag suttit nära i kyrkan? Hade jag gjort fel som gått till högmässan? Så många frågor!

Jag har ju inte känt några symptom och jag är dubbelvaccinerad. Visst borde det vara säkert att delta i olika sammanhang? Eller är situationen nu så illa att det är dags att isolera sig igen?

Jag slog numret och möttes av en telefonsvarare, som förklarade att meddelandet skulle ges på olika språk.

Provet visar att du inte har Covid-19

… löd det korta meddelandet. Puh! Men ändå en tankeställare. Vi är allt annat än igenom detta. Mycket talar väl också för att det blir fler restriktioner. Jag inväntar morgondagen och hoppas inte läget ser för mörkt ut.

Ändå har de flesta av oss i Sverige det betydligt bättre än på många håll i världen. Det är också viktigt att komma ihåg. Jag hoppas att världens ledare tar ansvar för att vaccin delas så det räcker till alla.

#hosiannautmaningen fortsätter

Idag var jag inbjuden till Radio P4 Uppland. Programmet heter Eftermiddag i P4 Uppland och programledaren Perra Johansson. Vi har aldrig träffats förr. Och vi träffades inte heller nu. Eller så gjorde vi det.

Vi tar det från början. Jag startade #hosiannautmaningen för snart två veckor sedan. I lördags och söndags var ungefär 30 olika grupper ute i vårt avlånga land och gladde andra och sig själva med adventssånger. Kanske var det fler men så många har laddat upp filmklipp eller fotografier under #hosiannautmaningen.

Inför helgen hade jag skickat ut några pressreleaser. Det gjorde att Dagen och Kyrkans tidning skrev om det. Radio P4 gjorde dock inget inslag men hörde av sig efteråt. Frågan löd:

-        Blir det någon fortsättning?

Ja, det måste det ju bli. Jag ringde min gode vän Ulf Engström, som var med förra helgen och han var naturligtvis med på noterna (ursäkta ordvitsen). Även hustrun och två döttrar, som var med i lördags, vill vara med igen. Vi är fyra som sjunger och en som filmar. När vi har sjungit lägger vi upp filmen i sociala medier. #hosiannautmaningen

Tillbaka till Radio P4 Uppland. Jag skulle vara där kl 16 och kom min vana trogen i god tid. En person mötte mig i trapphuset och jag blev insläppt i en liten gäststudio. Sedan skedde all kontakt med programledaren via de hörlurar och den mikrofon som fanns i gäststudion. Så vi träffades via ljud men inte i samma rum.

Vid flera tillfällen har jag tidigare medverkat i Radio. Mest i Kalmar. Ofta intervjuad av vännen Tobias Sandblad, som nu arbetar i Strängnäs. Då har vi suttit i samma studio och kunnat se varandra. Vi har även då kommunicerat via hörlurar och mikrofon så där var det ingen skillnad. Jag tror det var bra för mig att ha den erfarenheten, när jag nu satt helt själv i ett eget rum.

Några har uppenbarligen lyssnat. Även svärmodren fick lyssna med hjälp av yngsta dottern. Så kul! Och i inslaget förekom även en del av vår sång förra helgen. Roligt! Du kan lyssna på inslaget i rutan undertill. Det tar 5 minuter.

Nu hoppas jag att flera antar utmaningen denna helg. Det är riktigt roligt att sjunga tillsamman, även om det är så få. Och det hänger ihop med den anglosaxiska Carols-traditionen såväl som med serenadsång i exempelvis Uppsala på våren.

Välkommen med! Anta utmaningen! #hosiannautmaningen

Hosianna-utmaningen

I år blir det svårt att sjunga de älskade adventssångerna tillsammans som vi brukar. Det är i sin ordning, eftersom vi alla behöver hjälpas åt att ta ansvar för att minska smittspridningen.

Samtidigt sitter många människor ensamma. Människor som kanske gärna hade lyssnat. En som sitter ensam är Elsie. Hon är dement och vågar sig inte ut. Hennes son, Uffe, och jag är goda vänner sedan många år. Nu vill jag, tillsammans med hustrun, en av våra döttrar och Uffe, sjunga för Elsie nästa helg.

Vi har gjort ett delbart event på Facebook. Såhär ser instruktionerna ut:

Sjung 3 adventssånger utomhus någon gång under Första Adventshelgen 28-29 november tillsammans med högst 3 andra personer.

·       Ställ er utanför fönstret hos någon person, som ni vet lever ensam.

·       Stå på 2 meters avstånd från varandra. Blockera inte trottoarer eller ytterdörrar.

·       Kommer ni från olika hushåll bör ni behålla den fysiska distansen både före och efter sjungandet.

·       Trängs inte med eventuella andra grupper av sångare.

·       Be någon spela in sångerna och lägg upp i sociala medier under #hosiannautmaningen

·       Sjung unisont eller i stämmor.

·       Det går bra att sjunga helt själv också.

Förslag på sånger är

- Hosianna

- Dotter Sion

- Bereden väg

Lycka till!

Hosianna är ett hebreiskt ord, som finns med i den bibeltext som alltid läses i våra kyrkor på Första Söndagen i Advent. Det är när Jesus rider in i Jerusalem, på en åsna, som folket skär palmkvistar från träden, breder ut sina mantlar och ropar:

Hosianna, Davids son, välsignade vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden (Matt 21:9).

Hosianna betyder: Herre hjälp oss! Rädda oss! Låt det gå oss väl!

Det är ett rop som behövs i denna prövningens tid. Om vi kan ropa och samtidigt göra någon glad och dessutom själva bli upplyftade – så mycket bättre!

Sprid gärna eventet till andra. Det kan säkert bli till glädje för många. Inte bara den ni sjunger för utan även för grannar och förbipasserande.

När vi inte kan mötas till traditionella adventsgudstjänster kan detta bli ett sätt att ändå berätta för varandra att det är Adventstid.

I Uppsala finns en gammal tradition att sjunga serenad på våren. Och i andra länder sjungs carols utomhus kring jul. Detta är ett initiativ i den andan.

Tankar om respons

En god vän kommenterade bilden: ett säljande leende!!!

Det har varit en innehållsrik lördag. Först tjänstgjorde jag som butiksvärd i Fair Trade Shop Globalen här i Uppsala. Det är alltid lika trevligt att möta kunder och göra en insats för rättvis handel. Vi säljer så fina konsthantverk. Vår nya butikschef, Paulina, är en fena på att hitta saker och bygger vidare på det som förra butikschefen, Maggan, jobbade fram under många år. Kontinuiteten och mycket stor kunskap står vår andra anställda, Lisa, för.

Efter mitt förmiddagspass i butiken cyklade jag upp till Engelska Parken – förbi kulturernas karneval, som jag tänker besöka i morgon – för att ta mig till Musikvetenskapliga institutionen. Professorn i kördirigering, Stefan Parkman, har en webkurs i kördirigering. Examinationen sker live i Uppsala och då kallas en del körsångare från Fyris Kammarkör dit, för att vara försökskaniner. Med andra ord ingick jag i en tillfällig kör bestående av oss från Fyris Kammarkör och de tolv dirigentstudenterna. En i taget fick de sedan dirigera kören, under det att Stefan gav dem respons.

Stefan Parkman in action.

Det var intressant av flera skäl. Stefan är mycket erfaren som dirigent och även en god pedagog. Stefan talade mycket om kommunikation mellan dirigent och körledare. Han lyfte verkligen de olika studenterna, som befann sig på olika nivåer. Som jag uppfattade det växte de alla under den korta stund de fick stå framför den hastigt ihopsatta kören. Imponerande.

Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget, nuvarande, arbete. Jag undervisar inte blivande dirigenter men blivande predikanter. Relationen mellan förkunnare och församling handlar också om kommunikation. Mycket skiljer men mycket förenar. Det som absolut skiljer är att vi i kören inte ombads ge någon respons. Det är helt annorlunda på utbildningsinstitutet. I alla ämnen tror jag. De medstuderande får alltid möjlighet att komma med synpunkter.

Några frågor väcktes i mig. Hur skulle det vara om jag arbetade lika tätt inpå predikanten, som Stefan gjorde med dirigenten? Det är ju inte riktigt jämförbart, det vet jag. Men han hade synpunkter på hur nära kroppen de höll sina händer, hur de slog in kören, vad de gjorde med vänsterhanden och mycket annat. Om dirigenterna inte uppmärksammade att en stämma hade en soloinsats, fick de veta det. Mestadels fick de positiv respons men det fanns också utrymme för konstruktiva synpunkter.

Att inte Stefan lät oss i kören komma med synpunkter förstår jag. Det var kort om tid och dessutom är det ju Stefan som står för expertisen. Hur skulle det vara om vi på utbildningsinstitutet ibland hade någon typ av master class, där jag som lärare till och med kunde avbryta mitt i en predikan och ge instruktioner. Skulle de ens fungera? Vi väntar alltid tills predikanten är klar och då ger vi vår respons.

Det jag gjort vissa gånger är att tillsammans med studenter tittat på den inspelade predikan. Då går det att stanna filmen och titta på vissa detaljer. Jag hade velat göra det mer men har inte riktigt komma till skott. Att vara med om något som liknar ens eget arbete men ändå skiljer sig, väcker många tankar.

Den innehållsrika dagen avslutades med ett fantastiskt inflyttningskalas/garden party hos yngsta dottern. Vilken dag!

En givande söndagskväll

I söndags gick vi på konsert med Orphei Drängar (OD). Den ägde rum i Missionskyrkan, Uppsala. Temat var:

Drottning Vår

Med anledning av internationella kvinnodagen den 8 mars gjorde OD en konsert där alla tonsättare var kvinnor. Det var en bra konsert. Men också en utbildande konsert. Det är inget nytt men lika förvånande varje gång. Detta att kvinnor självklart finns och har funnits i alla sammanhang. Och att de – liksom männen – bidragit på olika sätt. Men att deras bidrag ofta tystats ner glömts bort och förtigits.

Elfrida Andrée

Exempelvis fick vi lära oss Elfrida Andrée var den första kvinnan i Sverige som blev domkyrkoorganist. Men då hade hon också skrivit till kungen och fått till stånd en lagändring. Ett föredöme. Hon levde 1841-1929. OD sjöng hennes tonsättning av Viktor Rydbergs Drömlif.

Det som gjorde mest intryck på mig var Galina Grigorjevas tonsättning av dikten Nocturno. Maffig manskörsmusik. Fylliga klanger och starka uttryck. Texten var visserligen på ryska men översättning fanns i programbladet.

En av körsångarna hade skickligt arrangerat tre sånger av Alice Tegnér, nämligen Videvisan, Blåsippor och Majas visa. Det var hur kul som helst när kören sjunger texten:

Mor i stugan, hon säger så

och sedan alla andrabasar svarar:

Blåsippor aldrig snuva får.

Den sista sången var skriven av Sara Wennerberg-Reuter. En maffig vårsång, som heter just

Drottning Vår

Den har alla förutsättningar att bli en klassiker. Sara Wennerberg-Reuter levde 1875-1959 och den som skrivit texten var en samtida författare, Astrid Gullstrand, som också skrivit bland annat Tre Pepparkaksgubbar och Mor, lilla mor vem är väl som Du.

Under konserten grupperade kören om sig vid ett antal tillfällen, för att de t ex skulle sjunga i dubbelkör. Presentatören, Markus Forsman, tyckte att de liknade ett lämmeltåg. På samma sätt som det inte går att stoppa ett lämmeltåg går det heller inte att stoppa den utveckling som lever till större jämlikhet, menade han. Hoppfullt!

Just nu läser jag Esters bok. Jag följer Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan. Ester blir drottning i Persien, sedan drottning Vashti avsatts av kungen. Skälet var att kungen ville visa alla på en fest hur vacker hans fru var. Men hon vägrade infinna sig.

Esters bok är skriven för drygt 2 000 år sedan. Den vittnar om att kvinnor i alla tider har protesterat mot mansdominansen. Ofta har de fått betala ett högt pris, som Vashti. Men om många protesterar går det ändå att göra framsteg. Denna konsert var ytterligare ett litet steg på vägen.

Fyris Chamber Choir, Fair Trade and isiZulu

With this blogpost I am touching on a number of issues at the same time. I am sure that the heading indicates that.

First of all. Saturday 28 April our Fair Trade Shop Globalen will serve coffee, tea and biscuits to its customers. In Swedish this is called

Lördagsfika

Lördag means Saturday. Fika is a concept which is not easily translated into English. It describes the whole activity when two or more persons drink coffee and tea together. It is usually one of the first words you learn when you visit Sweden. We arrange Lördagsfika once a month and it has become an important activity in our calendar. More customers come to the shop which means that we sell more fair trade products. This is of course our main objective. But equally important is to create a good atmosphere in the shop and in our organisation. We are very happy to have two competent halftime employees in our shop but a lot of work is also done by volunteers. I see a number of volunteers in the shop these Saturdays. And we also experience that it is a good opportunity to recruit new volunteers.

Well, Saturday 28 April the choir in which my wife and I sing, Fyris Chamber Choir, will sing outside our shop. At 1 pm. The program will be traditional. This is the beginning of a long weekend where Sweden celebrates springtime. 30 April is a very special day in Sweden and especially in Uppsala. Engineering and Science students arrange a dramatic River Rafting activity in the middle of the medieval city in the morning. In the afternoon all students gather outside the University Library and following the Vice Chancellor’s example all don their white student caps simultaneously exactly at 3 pm. Directly after one of the oldest choirs, OD, sings traditional spring songs at the same place. After many ball dinners in different venues all gather outside the castle at 9 pm when the oldest student choir, Allmänna Sången, sings the same traditional spring songs. This short concert is every year broadcasted in radio.

From 2018 I hope that we have founded a new tradition. Fyris Chamber Choir sings spring songs outside Fair Trade Shop Globalen. Future will show.

So, what about isiZulu? I was reading a book, looking for some other information, when I coincidently found an old translation of one of our spring songs, in isiZulu. Well, to be honest, it is not a translation – it is a new text. If I understand it correctly it is a text about rain. The coming of rain in South Africa is easy to compare with the coming of spring in Sweden. Therefore I am convinced that Hedvig Posse, who wrote the text, if not translating literally captured the essence of the song with her new text. Hedvig Posse was a Swedish missionary in South Africa from 1887 until her retirement.

To sing this text outside the Fair Trade shop will be one small example of the fact that contacts between countries are important. In the end of the nineteenth century (and for many years) Sweden sent missionaries to South Africa. Today South Africa send Fair Trade products to Sweden. Time changes but the strong links remain.

Vill Du lyssna på några takter ur sången, från en av våra repetitioner, så kommer den här:

If one of my isiZulu speaking readers could read through the text and tell me what you think about the text I would be thankful. And also about our pronunciation in the short video clip.

En oväntad slips på Jungfru Marie Bebådelsedag

När jag kom till Birgittakyrkan idag hängde vissa frågor i luften. Bland annat hade jag inte hittat någon, som kunde hålla i samlingen för barn. Jag sa högt en stund innan att det var min bön: att någon skulle erbjuda sig. Och någon erbjöd sig . Så skönt! Jag tackar denna räddande (inte ängel) men änglalika person. Högmässan blev härlig. Inte minst Katarinakören, som sjöng vårt Gloria på ett nytt sätt. De stod längst ner i kyrkan och gick fram i de fyra gångarna, sjungandes kanon. Samtidigt gjorde de rörelser med händerna. Dans? Ja, det vill jag kalla det. Så kommer ju också ordet kör från det grekiska ordet för dans. (Jämför ordet koreografi: χορός = dans och γράφειν = skriva.) Så småningom fick vi vara med i sången men lite trögare var det med rörelserna. Vi har mycket kvar att lära. Eller som man också kan säga: stor utvecklingspotential! I många stycken var det en härlig högmässa. Men det klart mest humoristiska fick jag klart för mig i sakristian. En av kyrkvärdarna, som inte var i tjänst men väl deltog i högmässan, hade en skojig slips. Väl vald! Han har arbetat på ett företag som sysslar med insemination av nötboskap. Vid ett tillfälle hade han fått en slips, där mönstret är en massa spermier som tränger in i ägg. Underbart! Det var länge sedan jag fick mig ett så gott skratt. Titta själv: