Under valrörelsen kommer det med stor sannolikhet att bli diskussioner om svenskt bistånd. Flera riksdagspartier vill sänka det. Min egen uppfattning är att nivån gärna får ligga på en procent. Särskilt som försvarsanslagen ska höjas till två procent. Försvarskostnader handlar till stor del om vår egen säkerhet. Bistånd handlar framför allt om andras överlevnad. Jag vill höja min röst för att vi som samhälle fortsätter att värna medmänsklighet i det globala samhället.
Men det finns fler aspekter när det gäller att bistå sina
medmänniskor. Jag vill dela upp det i fyra områden.
- Samhället
- Civilsamhället
- Rättvis handel
- Mikrolån
Dessa fyra områden överlappar varandra. Men går ändå att särskilja. Det är en asymmetrisk typologi. Men har kanske ändå vissa poänger. (I denna bloggpost skriver jag framför allt om hur vi kan bidra med ekonomiska medel. Utöver det kan vi förstås ge av vår tid, kunskap och engagemang. Det är också oerhört betydelsefullt).
Vi organiserar oss i ett samhälle för att hjälpas åt. Det gör både människor och djur. I detta ingår att bidra med sina resurser som exempelvis skatt. För mig är det inget stort problem att betala mycket i skatt. Så länge det går till bra saker. För den som är priviligierad och har arbete, bör det vara rimligt att bidra. Och som sagt: en procent av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI) får gärna gå till viktiga insatser i andra delar av världen. Sedan ska annat gå till vård, omsorg och skola. Alla samhällsmedborgare får från tid till annan fått del av den gemensamma välfärden. Ibland bidrar någon mer än den kostar. Det är också bra.
Samtidigt drar flera kristna biståndsorganisationer, igång en kampanj som heter
En hundradel för världen.
I korthet får den ut på att behålla biståndet på en procent. Det kommer en namninsamlingskampanj i slutet av maj. Det går att läsa mer om detta hos exempelvis
I en debattartikel i DN den 1 maj skrev nio kyrkoledare om att vi inte ska ta från biståndet för att betala flyktingmottagandet. Vi har råd med ”både och”. Det är också en viktig aspekt.
Sedan är vi alla en del av civilsamhället. Det betyder att vi kan vara med i en del föreningar, som vi tror bidrar till ett bättre samhälle. För den som är medlem i Svenska kyrkan dras kyrkoavgiften direkt från skattekontot. Progressivt, så att den som har mer bidrar mer. Den som saknar inkomst kan vara medlem fullt ut men betalar inte. De som går i kyrkan på söndagen får också en möjlighet att ge en gåva i kollekten. Och sedan finns det möjlighet att ge till olika organisationer. Antingen de arbetar i Sverige eller internationellt. Eller som exempelvis Bibelsällskapet, där vi samlar in pengar till bibelarbete både i Sverige och internationellt.
We want trade, not aid.
Det ligger mycket i det. Bistånd kan bli kontraproduktivt om det inte är genomtänkt. Men jag är för ”både och” istället för ”antingen eller”. Den som handlar varor som är märkta med Fairtrade bidrar till att producenter i syd får skäligt betalt för sitt arbete. Och att varor odlas och produceras på ett hållbart sätt. Både miljömässigt och socialt. Det bidrar också till en bättre värld.
Slutligen finns mikrolån. Det är något som jag kan för lite om men det mest kända exemplet är väl nobelpristagaren Muhammad Yunus, grundaren av Grameen Bank. Tanken är att ge människor i materiellt fattiga sammanhang möjlighet att kunna starta företag och ta sig ur sin situation. Jag vet att det förekommer kritik mot detta. 2011 sparkades Yunus. Det fanns, enligt SvT, misstankar om att Grameen Bank blev en skuldfälla för de fattiga, som den skulle hjälpa. Men idén att den som har pengar kan låna ut till den som inte har är i grunden sund och fungerar på många håll i världen.
I alla dessa sammanhang kan det smyga sig in korruption och
missförhållanden. En del människor tar det som ett skäl att slippa hjälpa till.
Därför är det viktigt med revision och granskning på alla nivåer. Men när det
väl skett är det naturligt att bidra med sin del. Det gör jag gärna! I tacksamhet
för allt jag fått ta del av.
