Nu tar en mer lugn,
analyserande fas vid. Kyrkokansliets kommunikationschef, Gunnar Sjöberg, skrev
i Kyrkan Tidning igår under rubriken:
Kom ihåg eftertanken –också på sociala medierFörst menar Gunnar att det inte går att skylla på de sociala medierna. Och det är ju helt klart. Snarare har var och en ett eget ansvar. Eftertanke är det som krävs, menar Gunnar. Jag är benägen att hålla med.
Men några bloggare håller
alls inte med. På Kristen opinion skriver Annika Borg en bloggpost, som hon ger
överskriften:
Stortvätt och codexethicus.
Annika tycks mena att
Gunnar gör fel som kritiserar individer. I själva verket är det fel på
systemet, menar Annika, som hänvisar till ett svar hon fått av Stockholms
domkapitel, när det gäller samtalsklimatet på nätet.
Jag har svårt att bedöma
detta. Några verkar lägga skulden på de individer som brister (och det har jag
säkert också gjort). Andra menar att biskoparna borde agera. Behöver det ena
utesluta det andra?
En annan kritik mot
Gunnar Sjöberg leveraras av Jacob Sunnliden, som skriver under just rubriken:
Å tredje sidan… (Gunnarkom.chef #svenskakyrkan)
Hans kritik har att göra
med hur kyrkokansliets kommunikationschef ser på de goda samtal som pågår.
Jacob skriver:
Jag skulle vilja se en kommunikationschef som ser och uppmuntrar alla de goda samtal som förs varje dag på sociala medier.
Kritiken från Annika Borg
och Jacob Sunnliden väcker en fråga inom mig. De kallar båda Gunnar Sjöberg för
”kommunikationschefen”. Så benämns han också i Kyrkans Tidning. Själv skriver
Gunnar under sin debattartikel med titeln:
kommunikationschef på kyrkokansliet i Uppsala
Vilket är en bättre beskrivning. När han hade utsetts
skrev Kyrkans Tidning helt rätt att han hade blivit
kommunikationschef förSvenska kyrkan på nationell nivå
Det stämmer. Han är
kommunikationschef på kyrkokansliet eller för den nationella nivån. Inget mer. På
denna nivå har han ett ansvar. (Och eftersom jag är anställd på denna nivå har Gunnar också ett ansvar för mig!) I övrigt har han naturligtvis samma rätt att bry
sig som Svenska kyrkan i stort. Men den kommunikation som sker i Svenska kyrkan
som helhet kan inte en enskild chef ha ansvar för. Det tror jag inte heller
Gunnar menar. Men jag tror kanske att Jacob och Annika i någon mening ser
Gunnars debattartikel som ett uttryck för att hans ansvar sträcker sig längre
än kyrkokansliet. Varför annars den bestämda formen: kommunikationschefen?
Och kanske tycker
organisationen på kyrkokansliet också det. För läser man på Svenska kyrkans
hemsida hittar man en annan titel på Gunnar.
Ansvarig utgivare försvenskakyrkan.se är Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg.
Såklart att han ska vara
ansvarig utgivare för webbplatsen. Men det är väl inte sant att han är Svenska
kyrkans kommunikationschef? Någon sådan finns väl inte? Det kan ju inte finnas,
med den organisation vi har i Svenska kyrkan? Där varje stift och varje
pastorat är självständigt. Åtminstone när det gäller kommunikationsfrågor.
I detta ligger både en
svaghet och en utmaning. Jag menar att vi alla måste ta ansvar för ett gott
samtalsklimat. Jag tror att det går även på nätet. Men jag tror att det
underlättar om vi också träffas. Precis som Gunnar så slagkraftigt skrev i sin
debattartikel:
Därför behöver vi analoga manifestationer, synliga gemenskaper där åsikter bryts samtidigt med brödet.
Är det inte här som
biskoparnas ansvar för enheten kan gestaltas? Och inte minst då när det gäller
oss präster. Men det får jag skriva mer om i en annan bloggpost.
2 comments:
Tack för bra sammanfattning. Ja, jag ser absolut att Gunnar har ett större ansvar för kommunikationen än bara innanför sina egna fyra väggar. Formellt har han inte det så klart. Min chef är min kyrkoherde och ingen i Uppsala. Men hans arbete/tankar/strategier påverkar mig och alla informatörer inom Svk i allra högsta grad.
Det håller jag givetvis med om. Så det är ju bra med de tankar som finns om nätverk. Vi får se om vi blir inbjudna att gästblogga i den "Runda kyrkan".
Post a Comment