Igår var
det World press freedom day. I Sydafrika är det en dag som känns viktigare än
någonsin. Parlamentet har precis röstat för ett lagförslag som heter:
Protection of state information bill
I dagligt kallas den: “Secrecy
bill”. (En “bill” är helt enkelt ett lagförslag.)
Det har varit en lång
process. Många kritiska röster har hörts och vissa justeringar har gjorts. ANC
menar att man gått kritikerna till mötes men kritikerna säger att man inte kan
kompromissa i förhållande till grundlagen. Ett lagförslag måste stämma överens
med grundlagen till 100%. Självklart är det så.
Detta lagförslag är
mycket skrämmande. Men också mycket intressant. Den nya lagen ska ersätta den
gamla ”Protection of state information act” som är från 1982. D v s en av
apartheidregimens lagar. 1982. Då bodde jag i Sydafrika. Jag var 21 år och var
med om ett av de mest omvälvande åren i mitt liv. Då var mänskliga fri- och
rättigheter i Sydafrika i stort sett obefintliga för större delen av
befolkningen. Att en lag från 1982 hängt med så länge är obegripligt. Så menar
också många bedömare att denna kultur, som alltså odlades under apartheidtiden,
lever kvar i det nya, demokratiska Sydafrika. I och för sig inget nytt, att nya
makthavare okritiskt tar över de gamla makthavarnas förhållningssätt. Men inte
desto mindre tragiskt.
Man kan t o m läsa på
wikipedia om detta lagförslag. Nu ska man ju som bekant vara noga med källkritiken
på nätet men denna artikel uppfattar jag som vederhäftig.
Det finns ett starkt
motstånd mot lagförslaget. Stora delar av civilsamhället har organiserat sig i
det som kallas för
Right2know campaign
Kritiken mot
lagförslaget, som jag uppfattar den, handlar bland annat om medias möjligheter
att komma åt information. D v s lagförslaget är ett hot mot
offentlighetsprincipen. Men lagen gör det också svårare för s k whistleblowers
att säga ifrån, när något inte står rätt till i den offentliga förvaltningen.
Det kommer, om jag förstått det rätt, bli möjligt för staten att stämma en
whistleblower och det är då upp till denna att bevisa sin oskuld. Detta tros då
skrämma många till tystnad.
Ett enormt stort problem
i Sydafrika idag är korruption. Många i maktposition tycker sig ha rätt att
utnyttja sin ställning. Det kallas för entitlement. (Nu ska de ju i sanningens
namn sägas att detta förekommer över hela världen och har säkert förekommit i alla tider.) Därför behövs en fri
och självständig press, en säkrad offentlighetsprincip och rätt för varje
enskild medborgare att säga till när man tycker att makthavare utnyttjar sin
ställning.
När jag googlar på ”Världsdagen för pressfrihet” eller "Internationella pressfrihetsdagen" får jag nästan
inga träffar. Min fråga är: uppmärksammas den inte i Sverige? Och vad heter den egentligen? Vore det inte bra om mediabranschen enades om ett namn? I stort sett den
enda träff jag får handlar om Dawit Isaak och det tycker jag verkligen är ett
viktigt arbete, att slåss för hans frigivning. Men nog finns det även andra problem
att uppmärksamma i Sverige?
Hur går det för Visslarna, nätverket för uppgiftslämnare, i Sverige? Är det aktivt? Kollegan och vännen, Jonas Löhnn drog igång det men hur många vet om det?
Sydafrika och världen i
stort behöver inte lagar som begränsar mänskliga fri- och rättigheter. Det som kritikerna i Sydafrika nu hoppas på är att
lagen stoppas i konstitutionsdomstolen. Det återstår att se om detta är en from
förhoppning eller en realistisk möjlighet.
2 comments:
Det pågår en viss diskussion i Sverige också, det är många som vill vara anonyma när det handlar om oegentligheter, t ex inom vården, bemanningsföretag och polisväsendet. Men det skulle behövas mycket mer. Frågan är om nuvarande regering är intresserad? I dagarna har regeringskansliet fått mycket kritik för bristande insyn, se t ex http://www.dn.se/ledare/huvudledare/oppnare-rosenbad
Tack för tipsen, syrran! Ska läsa och begrunda.
Post a Comment