Vems kommunikationschef?

Samtalsnivån på sociala medier oss präster emellan har varit på tapeten. Jag har i en tidigare bloggpost kommenterat detta. Efter att den kyrkliga delen av bloggosfären varit fylld av en massa mer eller mindre trevliga uttalanden, skrev Niklas Orrenius den 21 april en artikel i DN. Det var många som kommenterade den.

Nu tar en mer lugn, analyserande fas vid. Kyrkokansliets kommunikationschef, Gunnar Sjöberg, skrev i Kyrkan Tidning igår under rubriken:

Kom ihåg eftertanken –också på sociala medier

Först menar Gunnar att det inte går att skylla på de sociala medierna. Och det är ju helt klart. Snarare har var och en ett eget ansvar. Eftertanke är det som krävs, menar Gunnar. Jag är benägen att hålla med.

Men några bloggare håller alls inte med. På Kristen opinion skriver Annika Borg en bloggpost, som hon ger överskriften:

Stortvätt och codexethicus.

Annika tycks mena att Gunnar gör fel som kritiserar individer. I själva verket är det fel på systemet, menar Annika, som hänvisar till ett svar hon fått av Stockholms domkapitel, när det gäller samtalsklimatet på nätet.

Jag har svårt att bedöma detta. Några verkar lägga skulden på de individer som brister (och det har jag säkert också gjort). Andra menar att biskoparna borde agera. Behöver det ena utesluta det andra?

En annan kritik mot Gunnar Sjöberg leveraras av Jacob Sunnliden, som skriver under just rubriken:

Å tredje sidan… (Gunnarkom.chef #svenskakyrkan)

Hans kritik har att göra med hur kyrkokansliets kommunikationschef ser på de goda samtal som pågår. Jacob skriver:

Jag skulle vilja se en kommunikationschef som ser och uppmuntrar alla de goda samtal som förs varje dag på sociala medier.

Kritiken från Annika Borg och Jacob Sunnliden väcker en fråga inom mig. De kallar båda Gunnar Sjöberg för ”kommunikationschefen”. Så benämns han också i Kyrkans Tidning. Själv skriver Gunnar under sin debattartikel med titeln:

kommunikationschef på kyrkokansliet i Uppsala

Vilket är en bättre beskrivning. När han hade utsetts skrev Kyrkans Tidning helt rätt att han hade blivit

kommunikationschef förSvenska kyrkan på nationell nivå

Det stämmer. Han är kommunikationschef på kyrkokansliet eller för den nationella nivån. Inget mer. På denna nivå har han ett ansvar. (Och eftersom jag är anställd på denna nivå har Gunnar också ett ansvar för mig!) I övrigt har han naturligtvis samma rätt att bry sig som Svenska kyrkan i stort. Men den kommunikation som sker i Svenska kyrkan som helhet kan inte en enskild chef ha ansvar för. Det tror jag inte heller Gunnar menar. Men jag tror kanske att Jacob och Annika i någon mening ser Gunnars debattartikel som ett uttryck för att hans ansvar sträcker sig längre än kyrkokansliet. Varför annars den bestämda formen: kommunikationschefen?

Och kanske tycker organisationen på kyrkokansliet också det. För läser man på Svenska kyrkans hemsida hittar man en annan titel på Gunnar.

Ansvarig utgivare försvenskakyrkan.se är Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg.

Såklart att han ska vara ansvarig utgivare för webbplatsen. Men det är väl inte sant att han är Svenska kyrkans kommunikationschef? Någon sådan finns väl inte? Det kan ju inte finnas, med den organisation vi har i Svenska kyrkan? Där varje stift och varje pastorat är självständigt. Åtminstone när det gäller kommunikationsfrågor.

I detta ligger både en svaghet och en utmaning. Jag menar att vi alla måste ta ansvar för ett gott samtalsklimat. Jag tror att det går även på nätet. Men jag tror att det underlättar om vi också träffas. Precis som Gunnar så slagkraftigt skrev i sin debattartikel:

Därför behöver vi analoga manifestationer, synliga gemenskaper där åsikter bryts samtidigt med brödet.

Är det inte här som biskoparnas ansvar för enheten kan gestaltas? Och inte minst då när det gäller oss präster. Men det får jag skriva mer om i en annan bloggpost.