Pressfrihet - en självklarhet?

Igår var det World press freedom day. I Sydafrika är det en dag som känns viktigare än någonsin. Parlamentet har precis röstat för ett lagförslag som heter:

Protection of state information bill

I dagligt kallas den: “Secrecy bill”. (En “bill” är helt enkelt ett lagförslag.)

Det har varit en lång process. Många kritiska röster har hörts och vissa justeringar har gjorts. ANC menar att man gått kritikerna till mötes men kritikerna säger att man inte kan kompromissa i förhållande till grundlagen. Ett lagförslag måste stämma överens med grundlagen till 100%. Självklart är det så.

Detta lagförslag är mycket skrämmande. Men också mycket intressant. Den nya lagen ska ersätta den gamla ”Protection of state information act” som är från 1982. D v s en av apartheidregimens lagar. 1982. Då bodde jag i Sydafrika. Jag var 21 år och var med om ett av de mest omvälvande åren i mitt liv. Då var mänskliga fri- och rättigheter i Sydafrika i stort sett obefintliga för större delen av befolkningen. Att en lag från 1982 hängt med så länge är obegripligt. Så menar också många bedömare att denna kultur, som alltså odlades under apartheidtiden, lever kvar i det nya, demokratiska Sydafrika. I och för sig inget nytt, att nya makthavare okritiskt tar över de gamla makthavarnas förhållningssätt. Men inte desto mindre tragiskt.

Man kan t o m läsa på wikipedia om detta lagförslag. Nu ska man ju som bekant vara noga med källkritiken på nätet men denna artikel uppfattar jag som vederhäftig.

Det finns ett starkt motstånd mot lagförslaget. Stora delar av civilsamhället har organiserat sig i det som kallas för

Right2know campaign

Kritiken mot lagförslaget, som jag uppfattar den, handlar bland annat om medias möjligheter att komma åt information. D v s lagförslaget är ett hot mot offentlighetsprincipen. Men lagen gör det också svårare för s k whistleblowers att säga ifrån, när något inte står rätt till i den offentliga förvaltningen. Det kommer, om jag förstått det rätt, bli möjligt för staten att stämma en whistleblower och det är då upp till denna att bevisa sin oskuld. Detta tros då skrämma många till tystnad.

Ett enormt stort problem i Sydafrika idag är korruption. Många i maktposition tycker sig ha rätt att utnyttja sin ställning. Det kallas för entitlement. (Nu ska de ju i sanningens namn sägas att detta förekommer över hela världen och har säkert förekommit i alla tider.) Därför behövs en fri och självständig press, en säkrad offentlighetsprincip och rätt för varje enskild medborgare att säga till när man tycker att makthavare utnyttjar sin ställning. 

När jag googlar på ”Världsdagen för pressfrihet” eller "Internationella pressfrihetsdagen" får jag nästan inga träffar. Min fråga är: uppmärksammas den inte i Sverige? Och vad heter den egentligen? Vore det inte bra om mediabranschen enades om ett namn? I stort sett den enda träff jag får handlar om Dawit Isaak och det tycker jag verkligen är ett viktigt arbete, att slåss för hans frigivning. Men nog finns det även andra problem att uppmärksamma i Sverige?

Hur går det för Visslarna, nätverket för uppgiftslämnare, i Sverige? Är det aktivt? Kollegan och vännen, Jonas Löhnn drog igång det men hur många vet om det?

Sydafrika och världen i stort behöver inte lagar som begränsar mänskliga fri- och rättigheter. Det som kritikerna i Sydafrika nu hoppas på är att lagen stoppas i konstitutionsdomstolen. Det återstår att se om detta är en from förhoppning eller en realistisk möjlighet.