Dag Sandahl

Sveriges mest kände präst, sa utfrågarna. Jo, så kanske det är, tror även jag. Men även en av Sveriges mest missförstådda präster. Som kanske i viss mån bidragit till det själv. Dag känner jag inte på det personliga planet, men som präst i Kalmartrakten är det omöjligt att inte förhålla sig till honom. Det är mycket vanligt att samtal inför dop, begravningar eller vigslar släntrar in på fenomenet Dag Sandahl. De flesta har en uppfattning och många har mött honom. Om de jag pratar med har haft att göra med Dag som församlingspräst eller vid kyrkliga handlingar, är omdömena 90 % positiva. Därför blir det svårt att ge en rättvisande bild av Dag från utfrågningen. På samma sätt som med Lisa, fast av andra skäl.
Hans stora förtjänster handlar om de erfarenheter han fått som församlingspräst. Så började han sin 2 minuters inledning. Präst i en källare och präst i glesbygd. Det är viktigt för Dag att beskriva att han rör sig i något slags utanförskap. Han är de utsattas präst. Men samtidigt är han ju en maktmänniska och har i ännu större uträckning varit det. Han beskriver sin tid i de centrala kyrkliga organen.
De akademiska meriterna är också viktiga för Dag. Liksom författandet. En käpphäst handlar om Jesusboken. Vi får (för vilken gång i ordningen) veta att det är en bra bok, men fel författare.
Men församlingserfarenheten är hans mest återkommande poäng. Dag som präst är oupplösligt förenad med Kyrkan. Gud kan bäst beskrivas med trosbekännelsens ord och Gud möter vi främst i kyrkan men även på andra ställen.
Utfrågarna försöker i början få Dag att vidgå att han är odiplomatisk. Det vill han inte erkänna. Han menar att han kan skilja på sak och person men att han inte vill vara en grå skugga mot en grå vägg. Nej, det är nog inte heller någon som upplever honom så. En egenskap han tillskriver sig själv är: Snäll! Där knep han ju en poäng. Ska han hitta ett ord, som sammanfattar, blir det ordet levande.
Sedan blev det lite tugg om hans inställning till att prästviga kvinnor, varför han skrivit på det papper han kallar idiotförklaringen och om detta kan man säkert säga mycket. Men visst, han har sagt sig vara villig att viga män och kvinnor till diakoner och präster och det kan han säkert skriva under på. Han sa att han kan viga kvinnor till präster om de har en kallelse. Ja, jag ska inte fördjupa mig i detta, för det var en slags katt och råtta lek, som slutade i remi. Eller möjligen patt. (Det är en annan schackterm som enligt wikipedia är en ställning ”där spelaren som är vid draget inte kan göra något giltigt drag men inte heller står i schack.”) Själv blev jag mest matt!
Dag såg sig som en inspiratör, med hjälp av Helig Ande. Sämst är han nog som brobyggare, sa han att folk kanske tror. Men han blir i själva verket stimulerad av att debattera med dem som tycker annorlunda och så är det nog. Min upplevelse är också den.
Han frågades om sitt förtroende för kyrkans ledning och menade att Martin Luther inte heller hade något förtroende för dåtidens kyrkoledning.
Det Dag brinner för, sa han, är kyrkans krisfrågor. Även han kanske liknar förre biskopen på den punkten. Som biskop skulle han vilja satsa på rådslag och studiearbete. En kunskapssatsning, helt enkelt.
Men ändå är nog gudstjänsten viktigast, fick vi veta i slutrundan. Folk drar folk. Sekulariseringen är en utmaning. Till mission och att knyta an till människors liv. När det gäller ekonomin menade han att vi fortfarande har gott om pengar men däremot brist på människor och det tycker jag var en klar poäng. Han var inte positiv till hur många sammanslagningar som helst. Folk åker inte hur långt som helst till gudstjänsten. Liksom domprosten vill han ha mindre och fler kontrakt. Som tänkargemenskaper. När det gällde konflikter trodde han att de flesta handlade om roller och reder man bara ut sina olika kompetenser löser det sig. Det betyder, tror jag, att om prästen får sköta sitt och de förtroendevalda sitt, är alla sams. Men så enkelt är det ju inte. Men här kanske jag övertolkar igen. Dag menade dock att det finns vettiga konflikter och det håller jag med om.
När det blev prat om ämbetsfrågan talade Dag om försoning och det var han ensam om. Frågan är dock vad han la i ordet försoning. När Lisa att det var underbart att en del ändrat uppfattning menade Dag att det kan vara lika viktigt att en del inte gjort det.
På frågan om vad som var viktigast sa han att frigöra människors hängivenhet.
Är Dag den andlige ledare Växjö stift behöver? Helt klart är Dag en ledare och helt klart är han andlig. Men ledarskap växer fram underifrån och förmodligen är det inte tillräckligt många som ser honom som ledare.
Visionär är han helt klart. Kanske en av de få, som kan formulera visioner. På Norra Öland lyckas han få med sig folk, liksom han fick i Två Systrars församling.
Själv menade han att folk kanske inte ser honom som brobyggare och relationsbyggare. Nej, det kan nog stämma. Dag visade under utfrågningen sin förmåga att provocera. En av de få tillfällen när det blev lite nerv mellan kandidaterna handlade också om det. Men det ska jag återkomma till. I sammanhanget måste jag ändå säga att Dag för många gånger tagit provokationen för långt. Frågan är om det fungerar, när man ska vara biskop.
Kommunikatör kan man säga att Dag är, på ett sätt. Media älskar ju honom. Det är väl att betrakta som en merit.
Och inspiratör är han också. På sitt sätt.