En god vän kommenterade bilden: ett säljande leende!!! |
Efter mitt förmiddagspass i butiken cyklade jag upp till
Engelska Parken – förbi kulturernas karneval, som jag tänker besöka i morgon –
för att ta mig till Musikvetenskapliga institutionen. Professorn i
kördirigering, Stefan Parkman, har en webkurs i kördirigering. Examinationen
sker live i Uppsala och då kallas en del körsångare från Fyris Kammarkör dit,
för att vara försökskaniner. Med andra ord ingick jag i en tillfällig kör
bestående av oss från Fyris Kammarkör och de tolv dirigentstudenterna. En i
taget fick de sedan dirigera kören, under det att Stefan gav dem respons.
Stefan Parkman in action. |
Det var intressant av flera skäl. Stefan är mycket erfaren
som dirigent och även en god pedagog. Stefan talade mycket om kommunikation
mellan dirigent och körledare. Han lyfte verkligen de olika studenterna, som
befann sig på olika nivåer. Som jag uppfattade det växte de alla under den
korta stund de fick stå framför den hastigt ihopsatta kören. Imponerande.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget,
nuvarande, arbete. Jag undervisar inte blivande dirigenter men blivande
predikanter. Relationen mellan förkunnare och församling handlar också om
kommunikation. Mycket skiljer men mycket förenar. Det som absolut skiljer är
att vi i kören inte ombads ge någon respons. Det är helt annorlunda på
utbildningsinstitutet. I alla ämnen tror jag. De medstuderande får alltid
möjlighet att komma med synpunkter.
Några frågor väcktes i mig. Hur skulle det vara om jag
arbetade lika tätt inpå predikanten, som Stefan gjorde med dirigenten? Det är
ju inte riktigt jämförbart, det vet jag. Men han hade synpunkter på hur nära
kroppen de höll sina händer, hur de slog in kören, vad de gjorde med
vänsterhanden och mycket annat. Om dirigenterna inte uppmärksammade att en
stämma hade en soloinsats, fick de veta det. Mestadels fick de positiv respons
men det fanns också utrymme för konstruktiva synpunkter.
Att inte Stefan lät oss i kören komma med synpunkter förstår
jag. Det var kort om tid och dessutom är det ju Stefan som står för expertisen.
Hur skulle det vara om vi på utbildningsinstitutet ibland hade någon typ av
master class, där jag som lärare till och med kunde avbryta mitt i en predikan
och ge instruktioner. Skulle de ens fungera? Vi väntar alltid tills predikanten
är klar och då ger vi vår respons.
Det jag gjort vissa gånger är att tillsammans med studenter
tittat på den inspelade predikan. Då går det att stanna filmen och titta på
vissa detaljer. Jag hade velat göra det mer men har inte riktigt komma till
skott. Att vara med om något som liknar ens eget arbete men ändå skiljer sig,
väcker många tankar.
Den innehållsrika dagen avslutades med ett fantastiskt inflyttningskalas/garden
party hos yngsta dottern. Vilken dag!
No comments:
Post a Comment