Här följer den predikan jag höll på Julottan i år (2019) i Hacksta kyrka, Svenska kyrkan i Enköpings pastorat.
|
Hacksta kyrka, Villberga församling, Enköpings pastorat.
De äldsta delarna är från 1200-talet. |
* * * * *
Det mesta i den berättelse vi just hört är vanligt. Vi kan
känna igen oss.
Det är inget ovanligt att myndigheter vill att vi ska betala
skatt eller att det ordnas med folkräkning. Vi kan ha olika uppfattningar om
skattetrycket. Det kan finnas synpunkter på hur folkbokföringen ser ut. GDPR
känner vi till. Å ena sidan den enskildes integritet. Å andra sidan vårt
samhälle, som handlar om att vi hör ihop. Någon menar att samhället blir bättre
om staten tar ut mindre i skatt, så att individerna själva får bestämma mer över
sina liv. Andra menar att vi behöver bidra med mer pengar till statskassan, för
välfärdens skull. Vi tycker olika och det är som det ska.
Mitt i den skattskrivning som Augustus beslutat om, föds ett
barn. Det är inte heller något ovanligt. Att just denna unga mamma lägger sitt
barn i en krubba, att födelsen sker bland djuren, är nog inget vi är vana vid.
Men i andra delar av världen förekommer det säkert.
Ibland sägs det att Jesus föddes i utanförskap. Jag är inte
säker på det. Härbärget (som det inte fanns plats i) kan betyda den del av
huset där familjen bodde. Alltså fick Maria och Josef plats hos djuren. Med
stor sannolikhet var det i samma hus och kanske även i samma rum. Tänk er ett
hus, som till hälften är en grotta. På en upphöjd avsats bor människorna. I andra
ändan bor djuren. Det är inte konstigt. Lättare att hålla värmen på vintern. Så
bor människor än idag i många länder och så bodde många även i vårt land för
ett par hundra år sedan. Jesus föddes i fattigdom men inte i utanförskap. Självklart
tog släkten hand om en gravid kvinna, som precis skulle till att föda.
Maktens behov av kontroll. Inget nytt. Familjer som tar hand om
varandra. Inget nytt.
Det är först när änglarna visar sig för herdarna, som vi
förstår att något unikt händer. (Maria och Josef hade redan haft besök av änglar,
så de visste). Men i och med att änglarna visar sig sprids budskapet. Och det
är herdarna som berättar vidare.
Det är nu det börjar. Det är en inte helt okontroversiell
födelse. Det förstår Herodes den store, som nu på sin ålders höst börjar bli
galen och ger order om att mörda alla gossebarn under två år. Det som gett
upphov till Värnlösa barns dag den 28 december. Jesus tvingas med Josef och
Maria på flykt. Inte heller det något nytt.
Orden från Jesaja visar sig mycket aktuella. Han talar om
ångest, om manteln som fläckats av blod. Mitt i en situation av våld och oro
blir Gud människa. Till slut kommer detta lilla barn växa upp och dö på grund
av att han hotar makten. Som påminnelse nämner vi Pontius Pilatus vid namn
varje gång vi bekänner vår kristna tro.
Jesajas ord kunde också handla om vår egen tid; en tid där
ångest råder.
I september skrev kyrkoledare inom Sveriges Kristna Råd ett
öppet brev till landets partiledare. De ville värna om människors rätt att fly från krig
och förtryck.
Företrädare för ett av Sveriges riksdagspartier tog upp
detta i en
debattartikel i en kvällstidning. De skrev att det är problematiskt
när kyrkan ”går utanför sin teologiska roll och ägnar sig åt opinionsdrivande
politik som riskerar att i än högre grad slita Sverige itu”. De fortsatte: ”Vi
behöver enas, i armkrok med Sveriges kristna råd och fler, för en human och
ansvarsfull syn på migrationsströmmarna”. Debattartikeln avslutades: ”Gör vi
inte det har vi snart ingen möjlighet att hjälpa andra.”
Argumentet var att vi inte ska ta emot flyktingar mer. Det
är bättre att hjälpa människor på plats. Det är det som sägs. Men hur kan det
då komma sig att Sida nu redovisar en undersökning, som säger att svenska
folkets stöd för bistånd till andra länder minskar. De krafter som vill göra
det svårare för asylsökande att få komma till Europa vill självklart inte
hjälpa människor på plats.
Det som gör mig oroad är ändå inte vad vissa politiker säger
eller inte säger. Det som gör mig oroad är den berättelse som fler och fler gör
till sin. Berättelsen handlar om att Sverige är ett land i fullständigt kaos.
Många tror på detta. Och jag säger inte att det inte finns stora problem. Det
finns våldsbejakande extremism. Självklart också bland de människor som flyr
till Sverige. Mot detta behöver samhället ta krafttag. För människors skull.
Men denna berättelse bygger på rädsla, oro och ångest. Och
de som berättar den vill få majoriteten att tro att det är människor från andra
länder som är orsaken. Berättelse som nu tar över i vårt land handlar inte om
att värna alla människors lika värde. Den handlar om att allt kommer att lösa
sig om flyktingar inte längre kommer till vår del av världen. Den handlar om
att så många människor med utländsk härkomst som möjligt ska återvandra.
Denna berättelse är så stark, så att jag ibland dras med i
den. Jag börjar misstänka mina medmänniskor. Och jag skäms när jag gör det.
Idag, på Juldagen, firar vi en helt annan verklighet. Att
Gud blivit människa och väljer att dela våra liv. Jesaja säger:
Natten ska vika
där ångest nu råder.Det folk som
vandrar i mörkret ser ett stort
ljus,över dem som bor i
mörkrets land strålar ljuset
fram.
Idag samlas hundratusentals människor i vårt land kring denna
berättelse. Att Gud blev människa. Jesus föddes inte i Sverige utan i
Mellanöstern. Jesus föddes inte i välstånd utan i fattigdom. Jesus levde sin
första tid på flykt. Till slut dödades Jesus, eftersom han blev för obekväm för
maktens människor. Men Jesus uppstod också från döden. Han gjorde en väg genom
allt som verkar omöjligt. Genom själva döden.
Vi som firar jul i Sverige idag och ända till tjugondag knut
är människor som talar svenska, nordsamiska, arabiska, farsi, tigrinja och
många andra språk. Vi tror i första hand på att Gud blev människa. I våra
julkrubbor ställer vi ut tre stjärntydare som uppvaktade Jesus. De brukar avbildas
som representanter för olika folk. De står tätt samman med den Heliga Familjen.
De trängs med oxen, åsnan och fåren och dess herdar. Gud kommer till hela sin skapelse.
Denna berättelse – julevangeliet – innehåller det friska
vattnet. Den klara källan som är idel godhet och kärlek. Vi vägrar ösa ur usla
brunnar, där vattnet är brunfärgat och otjänligt. Vi söker en källa där rätten
väller fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
Natten ska vika där ångest nu råder.Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.