Det räcker och religionens plats

Som utlovat kommer här en bloggpost om religionens plats vid den nationella manifestationen mot vapenvåld i lördags.

Framför allt vill jag göra några randanmärkningar om den minnesstund som följde direkt på själva manifestationen. Den var delvis anledningen till att det var viktigt att vara med.

Men låt mig börja i själva manifestationen. På scenen fanns en slags minnesplats där flera medverkande la ner rosor. Några knäböjde. Det går att uppfatta på olika sätt men visar vårt inneboende behov av riter och andliga praktiker. Den sista sången som framfördes var Laleh’s Goliat:

Och vi ska slåss
Ja, vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig
För jag vet att du är modigast

Det visar sig gång på gång att Bibeln är en resonansbotten i vårt samhälle. Så det fanns egentligen inte någon skarp gräns mellan manifestationen och minnesstunden. Manifestationen avslutades med en tyst minut och det kan ju i sig ses som en väldigt förkortad minnesstund. Det var i och för sig klokt för det var många som valde att lämna arenan i det minimala glappet mellan manifestation och minnesstund. Enligt programmet skulle det vara en paus på 15 minuter men programmet drog över tiden, så det blev i stort sett ingen paus alls. Jan Eckerdal, direktor för teologi på Sveriges kristna råd (SKR), hade den otacksamma uppgiften att mitt i rörigheten inbjuda till minnesstund. Det skötte han bra. Och även SKR’s generalsekreterare, Sofia Camnerin, höll fokus i sitt inledande anförande. I efterhand har jag förstått att SKR fick korta ner minnesstunden eftersom det fanns en deadline gentemot 3Arena. Men så kan det bli ibland och trots detta upplevde vi minnesstunden som viktig.

I minnesstunden bad unga från de fyra kyrkofamiljerna för dem som drabbas av våldet, för deras närstående, för alla människor som ingriper och för dem som lockats in i kriminalitet. Det var starkt.

Det hade varit ett plus om representanter för fler religioner funnits med i en gemensam, interreligiös bön. De fanns på plats – det nämndes särskilt – men de var inte på scenen. Sorgen känner ju inga gränser, så det hade varit fint.

Till sist vill jag också fästa uppmärksamhet på det bibelord som Svenska kyrkans ärkebiskop, Martin Modéus läste:

Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds barn. (Matt 5:9)

Som generalsekreterare för Bibelsällskapet noterar jag att det inte var strikt ur Bibel 2000 för där står det inte ”barn” utan ”söner”. Inte heller hämtades bibelversen ut Folkbibeln, för där lyder orden

Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.

I en av Bibelsällskapets provöversättningar, ett led i arbetet med NT 2026 står det:

Saliga är de som skapar fred, de ska kallas Guds barn

Det var alltså uppenbart att ordalydelsen var en kombination av olika översättningar. Spännande. 

Det ekumeniska landskapet

Denna vecka har jag haft möjlighet att delta i ett antal event, av mycket skilda slag i olika format. Utifrån dessa sammanhang är min reflektion att den svenska, kyrkliga kartan ritas om. Och det är väl egentligen inget nytt. Vi lever ju i en ständig förändring.

I måndags hade vi sammanträde med Svenska Bibelsällskapets styrelse. Om jag förstår det rätt var det första gången sedan starten 1815 som en representant för den ortodoxa kristenheten fanns med i styrelsen. Den ortodoxa och österländska kyrkofamiljen har haft representanter i Huvudmannarådet ett tag men ingen därifrån har blivit invald i styrelsen. Det är mycket positivt. Enligt Sveriges kristna råd finns 95 000 kristna i Sverige från denna tradition.

I morse blev jag också påmind om den betydelse som denna del av kristenheten har inom bibelsällskapens världsomspännande organisation (United Bible Societies). Vi var samlade till bön (det sker vid olika tillfällen den första torsdagen i månaden, i olika tidszoner och på olika språk). Idag uppmärksammades att det är tre år sedan en överenskommelse (Memorandum of Understanding) undertecknades mellan å ena sidan representanter för ortodoxa och österländska kyrkor och å andra sidan United Bible Societies vid ett möte i Armenien. Dagens bön leddes av mina kollegor Vera Mitic (generalsekreterare för bibelsällskapet i Rumänien) och Emilia Lorgandopol (generalsekreterare för bibelsällskapet i Serbien). Tyvärr hittar jag inte så mycket information om överenskommelsen på UBS hemsida men Kyrkornas Världsråd uppmärksammade detta för tre år sedan. Länken kommer här.

Igår var jag på Ekumeniska centret i Alvik, Bromma. Där skedde ett boksläpp. Jag har också skrivit ett kapitel i boken som heter

Svensk mission och kyrkorna som växte fram

Tre fjärdedelar av redaktionen fanns på plats. Klas Lundström, som är docent i missionsvetenskap och knuten till Johannelunds teologiska högskola (EFS) har varit huvudredaktör. Kajsa Ahlstrand är präst i Svenska kyrkan och innehar Professor Gustaf Leanders professur i missionsvetenskap vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet. Göran Janzon är teologie doktor och tidigare rektor vid Örebro Missionsskola (Idag Örebro Teologiska högskola). Den drivs av Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Svenska Alliansmissionen. Göran har varit missionär för dåvarande Örebromissionen i Centralafrikanska Republiken. På länk fanns Jan-Åke Alvarsson, som är professor i Kulturantropologi vid Uppsala universitet och har varit missionär utsänd av Pingströrelsen till Bolivia. Samlingen inleddes av generalsekreteraren för Svenska missionsrådet, Charlotta Norrby, som är kyrkvärd i Svenska kyrkan.

Och så i förmiddags var det ett symposium i Sal X i universitetshuset här i Uppsala. Det som högtidlighölls var att det i år är 500 år sedan Jakob Ulfsson dog. Han var ärkebiskop i Uppsala stift 1469-1515. Han grundade Uppsala universitet 1477. Och 7 oktober (som även är Den heliga Birgittas himmelska födelsedag) firas som universitetets födelsedag.

Symposiet arrangerades av Uppsala universitet och Newmaninstitutet, som är en privat svensk romersk-katolsk högskola i Uppsala med inriktning mot teologi, filosofi och kultur. Bland de medverkande var det därför en stor andel katoliker.

Symposiet var spännande men handlade inte enbart om Jakob Ulfsson utan även om den tid då han levde och i något fall mer om 1300-talet.

Det jag reflekterar över är olika mötesplatser, där kristenheten representeras av olika delar. När missionsboken släpptes fanns ingen synlig närvaro av katolska eller ortodoxa kyrkofamiljen. Fredrik Emanuelson och Misha Jaksic har visserligen skrivit några korta rader i boken men annars verkar Svensk mission mest angelägen för lutherska och frikyrkliga samfund. På dagens symposium fanns det däremot många katoliker men ingen påtaglig närvaro från någon annan kyrkofamilj. Trots att Jakob Ulfsson är en av Svenska kyrkans nuvarande ärkebiskops företrädare. Troligen beror det på att Svenska kyrkan denna vecka har kyrkomöte på Uppsala Konsert och kongress.

Visst möts kristenheten på olika sätt både på lokalplanet och i olika nationella sammanhang. I Bibelsällskapets styrelse finns stor representation från många samfund och kyrkor. Det gläder mig. Och presidiet för Sveriges kristna råd har denna vecka mött ett par partiledare i riksdagen. Det är också viktigt. I dessa sammanhang är alla de fyra kyrkofamiljerna representerade.

Ett pingstbudskap

Två ekumeniska organisationer skriver om pingsten två dagar i följd. Igår skrev företrädare för Sveriges kristna råd (SKR) i Dagen och idag skriver företrädare för Svenska Bibelsällskapet i Svenska Dagbladet. 

Det är SKR’s presidium tillsammans med dess generalsekreterare som skrivit under artikeln i Dagen. Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, som är ordförande i SKR och de tre vice ordförandena, Kardinal Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift, Föreståndare Daniel Alm, Pingst – fria församlingar i samverkan, Ärkebiskop Benjamin Atas, syrisk-ortodoxa kyrkan samt Sofia Camnerin, som alltså är Sveriges kristna råds generalsekreterare. 

Den andra artikeln är underskriven av Svenska Bibelsällskapets ordförande, Biskop Åke Bonnier, dess vice ordförande, Biträdande kyrkoledare Karin Wiborn och undertecknad, som är generalsekreterare för Bibelsällskapet.

Två sakers slår mig. Dels att våra två organisationer, oberoende av varandra, skriver under pingsthelgen, dels att våra budskap ligger så nära varandra. Eller vad sägs, när SKR skriver:

Jerusalem är alltså under den första pingsten en plats för mission och ömsesidig förståelse.

Bibelsällskapet poängterar:

I centrum för firandet står berättelsen om hur lärjungarna som samlats i Jerusalem efter Jesus himmelsfärd, fick förmåga att tala olika språk. / … / Det handlar alltså om hur människor med olika språk kan förstå varandra.

SKR understryker sedan kopplingen mellan pingstundret och demokratin:

Pingstundret skapar förutsättningar för det som vi i dag förknippar med demokrati: modet att tala och bidra med sina tankar, viljan att lyssna och förstå. 

Bibelsällskapet kopplar ihop händelserna med förståelse mellan människor som har olika språk, kultur och religion. Men det är nyanser. Det finns mycket gemensamt mellan inläggen och det upplever jag mycket positivt.

För att fortsätta uttrycka hur fantastiskt det är med alla olika språk, kommer Bibelsällskapet dela Bibeln på #hjärtatsspråk under morgondagen. Vi börjar kl 8 på morgonen och sedan publiceras en inspelning av Joh 14:25-27 på olika språk och i olika bibelöversättningar under hela dagen till långt fram på kvällen. Det är olika svenska översättningar, inläsningar på flera av de nationella minoritetsspråken, teckenspråk och även en del av de många andra språk som talas av stora grupper i Sverige. Om Du vill får Du gärna vara med genom att läsa in Joh 14:25-27 och dela med hashtaggen #hjärtatsspråk. 

Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet (Joh 14:25-27 - Bibel 2000).

Sveriges Kristna Råds 27:e rådsmöte

Idag deltog jag i rådsmöte med Sveriges Kristna Råd. Jag var inbjuden i egenskap av generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. Den andra talaren var Charlotta Norrby, generalsekreterare för Svenska Missionsrådet. Dessa tre organisationer både liknar varandra och skiljer sig åt. Gemensamt är att vi har ett brett stöd bland kristna samfund i Sverige. Svenska Bibelsällskapet har bland sina huvudmän tio samfund. Många av dessa är också med i Sveriges Kristna Råd och/eller Svenska Missionsrådet.

Svenska Bibelsällskapet är dessutom medlem i Svenska Missionsrådet. För att lite komplicera bilden fick jag idag lära mig att en annan medlem i Svenska Missionsrådet, Life and Peace Institute, har Sveriges Kristna Råd som en av sina huvudmän. Kopplingarna mellan våra olika organisationer är spännande.

Bibelsällskapet bildades 1815. De andra två organisationerna i början av 1900-talet – framför allt med inspiration av den stora missionskonferensen i Edinburgh 1910. Bibelsällskapet blev dock inte ekumeniskt förrän 1946. Då bildades United Bible Societies. Två år senare Kyrkornas Världsråd. Sveriges Kristna Råd och Svenska Missionsrådet relaterar till olika delar av KV. Däremot är de inte medlemmar där. Det är Equemniakyrkan och Svenska kyrkan.

Svenska Bibelsällskapet är dock medlem i United Bible Societies. Där är inga kyrkor medlemmar utan endast nationella Bibelsällskap.

Våra tre organisationer samverkar i nätverksform. Dagens rådsmöte handlade en del om hur vi kan göra denna samverkan. Jag var glad för att det fanns ett stort intresse för vår kommande översättning av Nya testamentet. Där kan och vill vi samverka med ett projekt inom Sveriges Kristna Råd som heter Ung Ekumenik.

Svenska Missionsrådet har ett arbete som heter

Claiming space for faith

Det handlar om religionsfrihet och tangerar sådant som både Bibelsällskapet och Sveriges Kristna Råd arbetar med. Svenska Missionsrådet arbetar också mycket med religiös läskunnighet. Det är en bristvara både internationellt och i vårt land. Även detta tangerar vårt arbete med att göra Bibeln översatt, känd, spridd och använd. 

Tillsammans med mig är det Charlotta Norrby från Svenska Missionsrådet, Olle Kristensson från 
Sveriges Kristna Råd och Karin Wiborn, Sveriges Kristna Råd. (Foto: Mikael Stjernberg).

Vi var sex personer i den enorma ljusgården. Representanter från Sveriges Kristna Råds medlemmar fanns på zoom. Det är det vanliga nuförtiden. Men proffsigt skött från Sveriges Kristna Råds sida och genomtänkt i rummet. 

Nu hoppas och ber vi att Karin Wiborn ska få en god efterträdare. Karin tillträder som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan inom kort och då behövs någon som tar över denna viktiga post. Det går att ansöka ytterligare några dagar. Här finns information.

Ös inte ur usla brunnar!

Här följer den predikan jag höll på Julottan i år (2019) i Hacksta kyrka, Svenska kyrkan i Enköpings pastorat.

Hacksta kyrka, Villberga församling, Enköpings pastorat.
De äldsta delarna är från 1200-talet.

* * * * *

Det mesta i den berättelse vi just hört är vanligt. Vi kan känna igen oss.

Det är inget ovanligt att myndigheter vill att vi ska betala skatt eller att det ordnas med folkräkning. Vi kan ha olika uppfattningar om skattetrycket. Det kan finnas synpunkter på hur folkbokföringen ser ut. GDPR känner vi till. Å ena sidan den enskildes integritet. Å andra sidan vårt samhälle, som handlar om att vi hör ihop. Någon menar att samhället blir bättre om staten tar ut mindre i skatt, så att individerna själva får bestämma mer över sina liv. Andra menar att vi behöver bidra med mer pengar till statskassan, för välfärdens skull. Vi tycker olika och det är som det ska.

Mitt i den skattskrivning som Augustus beslutat om, föds ett barn. Det är inte heller något ovanligt. Att just denna unga mamma lägger sitt barn i en krubba, att födelsen sker bland djuren, är nog inget vi är vana vid. Men i andra delar av världen förekommer det säkert.

Ibland sägs det att Jesus föddes i utanförskap. Jag är inte säker på det. Härbärget (som det inte fanns plats i) kan betyda den del av huset där familjen bodde. Alltså fick Maria och Josef plats hos djuren. Med stor sannolikhet var det i samma hus och kanske även i samma rum. Tänk er ett hus, som till hälften är en grotta. På en upphöjd avsats bor människorna. I andra ändan bor djuren. Det är inte konstigt. Lättare att hålla värmen på vintern. Så bor människor än idag i många länder och så bodde många även i vårt land för ett par hundra år sedan. Jesus föddes i fattigdom men inte i utanförskap. Självklart tog släkten hand om en gravid kvinna, som precis skulle till att föda.

Maktens behov av kontroll. Inget nytt. Familjer som tar hand om varandra. Inget nytt.

Det är först när änglarna visar sig för herdarna, som vi förstår att något unikt händer. (Maria och Josef hade redan haft besök av änglar, så de visste). Men i och med att änglarna visar sig sprids budskapet. Och det är herdarna som berättar vidare.

Det är nu det börjar. Det är en inte helt okontroversiell födelse. Det förstår Herodes den store, som nu på sin ålders höst börjar bli galen och ger order om att mörda alla gossebarn under två år. Det som gett upphov till Värnlösa barns dag den 28 december. Jesus tvingas med Josef och Maria på flykt. Inte heller det något nytt.

Orden från Jesaja visar sig mycket aktuella. Han talar om ångest, om manteln som fläckats av blod. Mitt i en situation av våld och oro blir Gud människa. Till slut kommer detta lilla barn växa upp och dö på grund av att han hotar makten. Som påminnelse nämner vi Pontius Pilatus vid namn varje gång vi bekänner vår kristna tro.

Jesajas ord kunde också handla om vår egen tid; en tid där ångest råder.

I september skrev kyrkoledare inom Sveriges Kristna Råd ett öppet brev till landets partiledare. De ville värna om människors rätt att fly från krig och förtryck.

Företrädare för ett av Sveriges riksdagspartier tog upp detta i en debattartikel i en kvällstidning. De skrev att det är problematiskt när kyrkan ”går utanför sin teologiska roll och ägnar sig åt opinionsdrivande politik som riskerar att i än högre grad slita Sverige itu”. De fortsatte: ”Vi behöver enas, i armkrok med Sveriges kristna råd och fler, för en human och ansvarsfull syn på migrationsströmmarna”. Debattartikeln avslutades: ”Gör vi inte det har vi snart ingen möjlighet att hjälpa andra.”

Argumentet var att vi inte ska ta emot flyktingar mer. Det är bättre att hjälpa människor på plats. Det är det som sägs. Men hur kan det då komma sig att Sida nu redovisar en undersökning, som säger att svenska folkets stöd för bistånd till andra länder minskar. De krafter som vill göra det svårare för asylsökande att få komma till Europa vill självklart inte hjälpa människor på plats.

Det som gör mig oroad är ändå inte vad vissa politiker säger eller inte säger. Det som gör mig oroad är den berättelse som fler och fler gör till sin. Berättelsen handlar om att Sverige är ett land i fullständigt kaos. Många tror på detta. Och jag säger inte att det inte finns stora problem. Det finns våldsbejakande extremism. Självklart också bland de människor som flyr till Sverige. Mot detta behöver samhället ta krafttag. För människors skull.

Men denna berättelse bygger på rädsla, oro och ångest. Och de som berättar den vill få majoriteten att tro att det är människor från andra länder som är orsaken. Berättelse som nu tar över i vårt land handlar inte om att värna alla människors lika värde. Den handlar om att allt kommer att lösa sig om flyktingar inte längre kommer till vår del av världen. Den handlar om att så många människor med utländsk härkomst som möjligt ska återvandra.

Denna berättelse är så stark, så att jag ibland dras med i den. Jag börjar misstänka mina medmänniskor. Och jag skäms när jag gör det.

Idag, på Juldagen, firar vi en helt annan verklighet. Att Gud blivit människa och väljer att dela våra liv. Jesaja säger:

Natten ska vika där ångest nu råder.Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Idag samlas hundratusentals människor i vårt land kring denna berättelse. Att Gud blev människa. Jesus föddes inte i Sverige utan i Mellanöstern. Jesus föddes inte i välstånd utan i fattigdom. Jesus levde sin första tid på flykt. Till slut dödades Jesus, eftersom han blev för obekväm för maktens människor. Men Jesus uppstod också från döden. Han gjorde en väg genom allt som verkar omöjligt. Genom själva döden.

Vi som firar jul i Sverige idag och ända till tjugondag knut är människor som talar svenska, nordsamiska, arabiska, farsi, tigrinja och många andra språk. Vi tror i första hand på att Gud blev människa. I våra julkrubbor ställer vi ut tre stjärntydare som uppvaktade Jesus. De brukar avbildas som representanter för olika folk. De står tätt samman med den Heliga Familjen. De trängs med oxen, åsnan och fåren och dess herdar. Gud kommer till hela sin skapelse.

Denna berättelse – julevangeliet – innehåller det friska vattnet. Den klara källan som är idel godhet och kärlek. Vi vägrar ösa ur usla brunnar, där vattnet är brunfärgat och otjänligt. Vi söker en källa där rätten väller fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Natten ska vika där ångest nu råder.Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Migrationsverkets test

Aldrig har väl intresset varit så stort för hur man mäter kristendomskunskap som i vissa kretsar på Facebook just nu. Många som jag känner gör ett kristendomstest, som sägs bestå av frågor som migrationsverket ställer till konvertiter. Jag har också gjort testet. Jag klarade inte att nå upp till 50%. Enligt vad jag förstår från Svt är alla frågor i testet sådana frågor som förekommer, när migrationsverket utreder.

Låt oss stanna upp ett ögonblick och meditera över situationen. Det är min uppfattning att migrationsverket måste ta konvertiter och deras situation på allvar. Därför var det viktigt för mig att vara med i onsdags, när kyrkoledare ledde en gudstjänst och en ljusmanifestation i Stockholm. Det skedde liknande initiativ på flera håll i Sverige. Jag bloggade om detta och länken är här.

Det är också fyndigt av Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm (tidningen Dagen skriver att de ligger bakom) att utforma ett utmanande test, som många på Facebook vill göra. En av dem som gjort det är enligt Svt Biskop Åke Bonnier och han fick också underkänt. Längst ner i artikeln från Svt står dock något intressant:

Fotnot: Ett ”Underkänt” betyg på testet innebär inte att Migrationsverket hade gjort samma bedömning.

Det är uppenbart för den som gör testet och tänker efter, att detta test skiljer sig på ett viktigt sätt från migrationsverkets arbete med frågan. Konvertiter sitter inte och gör ett test på Facebook som Sofia Gabrielsson och Micael Grenholm har utformat. Jag inbillar mig att en handläggare ställer frågorna och konvertiten svarar. Det finns alltså möjlighet för en levande person att göra en bedömning av huruvida svaret är rätt eller fel.

Facebook-testet reagerar, verkar det som, på vissa svar och ger ”rätt” när just dessa formuleringar används. En av frågorna handlar om hur många delar det finns i Nya Testamentet. Rätt svar är att NT har 27 böcker. I en tråd på Facebook läste jag följande analys över hur ens svar bedöms i Facebook-testet:

Hur fångar man upp olika rätta svar på antalet delar i NT: "27", "Det finns 27 böcker i NT", "Det finns 4 evangelier, en historiebok (Apg.), en eskatologisk skildring av den yttersta tiden och 21 brev." Allt är ju rätt, men hur klarar rättningsalgoritmen av det. migrationsverkets tjänstemän, även om de inte är teologer, så har de ju i alla möjlighet att konsultera teologiskt material.

Representanter för Sveriges Kristna Rår uppvaktar migrationsverket.

Fortfarande menar jag att migrationsverket förtjänar kritik. Och säkert i många fall skarp sådan. Men det behövs också samtal och dialog. Det var därför bra att representanter för Sveriges Kristna Råd besökte migrationsverket i torsdags. Enligt en tweet från SKR var samtalet

… konstruktivt med en efterföljande diskussion om hur arbetet kan utvecklas.

För dem som vill konvertera eller har kontakt med konvertiter, som kan tänkas bli testade av migrationsverket, finns mer information att hämta på SKR’s hemsida. Länken kommer här.

Låt oss, inte minst i Böneveckan för kristen enhet, fortsätta att be för de medmänniskor som konverterar och riskerar att bli utsatta för förföljelse. Det är ju dem allt handlar om.

Gud,
Du som har skapat och älskar alla människor
och ser på oss med stor barmhärtighet,
beskydda dem som har drivits på flykt.
Vi ber särskilt för våra systrar och bröder
som utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse.
Tack för att du står på deras sida.
Vi ber att de system
som utsätter människor för livsfarliga situationer
bryts ned och förändras.
Tack för att du hör vår bön.

Jesus Kristus,
Du som vandrar med oss,
Och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen.
Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt.
Tack att du är med dem.
Ge dem kraft och tro
och omslut dem med kärlek.
Tack för att du hör vår bön.

Heliga Ande,
Du som tröstar, förnyar och utmanar.
Du ser den växande frustration vi bär över vårt lands brister
i mötet med asylsökande och konvertiter.
Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten.
Vi ber särskilt för morgondagens möte mellan
Sveriges kyrkor och Migrationsverket.
Tack för att du hör vår bön.
I Jesu namn
Amen.

Bön, som bads vid gudstjänsten i Filadelfia i onsdags.

Kyrkoledare till stöd för konvertiter

SKR's generalsekreterare, Karin Wiborn inleder bibelläsningen.

Idag har kristna på olika platser i landet samlats i bön och till stöd för alla de människor som konverterar till kristendomen i Sverige och vars beslut inte tas på allvar av migrationsverket.

Som många andra tog jag mig till Filadelfiakyrkan i Stockholm, där en gudstjänst, organiserad av Sveriges Kristna Råd, ägde rum med start kl 18. En stor grupp kyrkoledare fanns på plats. Tre av dem, Anders Arborelius (biskop, Stockholms katolska stift), Antje Jackelén (ärkebiskop, Svenska kyrkan) och Lasse Svensson (kyrkoledare, Equmeniakyrkan) läste upp berättelser av eller om fyra olika konvertiter och hur de blivit misstrodda i asylprocessen.

En av dem var Mahmoud, en ung man i Jönköping, som tog sitt liv, när han fick avslag på sin ansökan om asyl. Det framfördes en sång som även sjöngs på hans begravning. Starkt!

Alla samfundsledarna läste sedan bibelord eller artiklar ur FN’s deklaration om mänskliga rättigheter.

Bland annat lästes det bibelord (5 Mos 16:20a), som är temat för Böneveckan för kristen enhet (18-25 januari 2019):

Det rätta, endast det rätta, ska vara din strävan.

Ärkebiskop Antje Jackelén läste artikel 1:

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

En stund senare hölls en ljusmanifestation på Sergels torg. Vi bildade ett lysande hjärta för att uttrycka vår önskan att mer kärlek och barmhärtighet ska få råda.

Allra sist sjöng vi ett bibelord från Rom 8:39

Intet kan mig skilja från Guds kärlek,
intet kan mig skilja från Guds nåd.
Varken liv eller död,
icke djupaste nöd
kan mig skilja från Guds kärlek.

Imorgon ska en grupp av representanter för SKR möta migrationsverket. Ett böneämne.

Mitt och periferi

Den stora delen av monumentet har en springa, genom vilken solen kan
lysa på den lilla stenen, som är en kvarsten.

Vem/vilka befinner sig i mitten? Och vem/vilka befinner sig i periferin eller i marginalen? Frågan väcks i mig, när jag är på besök i Höör i Skåne. Där finns ett monument, som heter

Mittelen

Jag förstår det som att ordet betyder ’mitten’ på skånska. Konstnären heter Lars Ekholm. Det går att läsa mer om detta konstverk på wikipedia.

Kl 13 den 4 oktober lyser solen in genom en del av konstverket och når den andra delens, kvarnstenens, mitt. Detta datum är valt, eftersom järnvägen kom till Höör den 4 oktober 1858.

Nåväl, även jag kom med järnväg – i morse. Svenska kyrkansutbildningsinstitut har avdelningsdagar på stiftsgården Åkersberg. Halva personalstyrkan finns ju i Lund, så vi turas om att åka. I höst blir det i närheten av Uppsala.

Längst bort till vänster om det vita huset i högerkanten finns monumentet.

När jag gick till konstverket – Mittelen – och läste på en informationsskylt, framgick det att denna geografiska tyngdpunkt vill utmana den ekonomiska tyngdpunkten i Skåne, som väl snarast finns i Malmö. Det inspirerar mig. All form av utmaning när det gäller makt och centrum gillar jag.

Därför uppskattar jag Kyrkornas Världsråds missionsdokument

Tillsammans för livet.

Där talas det om mission från marginalen. Vi som bor i Västeuropa – kristenhetens gamla centrum – har självklart oerhört mycket att lära av våra kristna syskon på södra halvklotet, som idag är kristenhetens centrum, åtminstone vad gäller antal kristna.

Våra folkvalda, som kan tyckas finns i centrum, har naturligtvis all anledning att lära av de människor som valt dem. Som i lika stor utsträckning befinner sig i mitten.

På detta sätt kan varje människa – eller annan skapad varelse – anses vara i mitten. Vilket får mig att tänka:

- Blir det inte bäst om jag alltid försöker sätta den andra i centrum. I tro och tillit att den andra vill mitt bästa. Så mycket trivsammare än om varje människa i första hand ser sig själv som den mittpunkt kring vilken allt och alla ska cirkla.

Men då krävs naturligtvis tillit och förtroende. Den som blir utsatt för andras maktmissbruk och övergrepp kan inte och ska inte tänka så. Vad jag talar om är situationer där det råder jämlikhet/jämställdhet eller där jämlikhet/jämställdhet finns inom räckhåll.

Då tror jag ljuset bryter fram och når oss. Inte bara klockan 13 den 4 oktober.

Biskopen i Växjö – en profet?

Biskop Fredrik Modéus.
(Foto: Magnus Aronsson/IKON)

Biskopen i Växjö, Fredrik Modéus, har skrivit på Diakonibloggen. Ämnet är:

Integrationen sker inte över en natt

Biskopen skriver om flyktingar i vår tid och svenska emigranter i Amerika för drygt 100 år sedan. Han skriver om hur lång tid integration tar. Och hur viktigt det är att inse att det är nu detta viktiga arbete börjar här hos oss.

Det som fångade min uppmärksamhet var dock något annat. Mitt i bloggposten citerar han Svenska kyrkans remissvar till regeringen vad gäller skärpningen av asyllagstiftningen:

”Vi anser att regeringens resonemang innebär en oroande utveckling av svensk asyl- och flyktingpolitik, där mänskliga rättigheter riskerar att urholkas. Vi är kritiska till förslaget i sin helhet.”

Biskopen fortsätter med följande kommentar:

Tyvärr tycks det finnas en majoritet i riksdagen för en kraftig skärpning av nuvarande lagstiftning

Så är det säkert. Det som fyller mig med hopp är att en biskop i Svenska kyrkan säger detta. Och gör det med ordet ”tyvärr”. Han tar ställning för rättvisa och talar därmed mot en möjlig majoritet av Sveriges riksdag. Det finns hopp!

SKRs arbetsgrupp för migration och integration beslöt vid sitt möte den 11 mars 2016 att uppmana alla att skriva på namninsamlingen ”Folkkampanjen för Asylrätt”. Det går att läsa på SKR’s (Sveriges Kristna Råd) hemsida.

I sak handlar folkkampanjen om att protestera mot regeringens förslag till ändrade lagar. Sveriges Kristna Råd har 25 medlemskyrkor. Däribland Svenska kyrkan. Över 60 % av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Hur många som är medlemmar i de andra samfunden inom SKR vet jag inte men hur det än är med den saken har SKR majoriteten av Sveriges befolkning bakom sig.

Vi vet att Sveriges regering inte har majoriteten av befolkningen bakom sig. Det är bevisat i allmänna val.

Alltså borde inte lagförslaget röstas igenom. Regeringen, som har ett väljarstöd på 37,9 % står emot SKR som har åtminstone över 60 % av befolkningen bakom sig. Saken är solklar.

Om det ändå vore så enkelt. Majoriteten av dem som röstat på regeringspartierna är säkert med i ett kristet samfund. Det betyder dock inte att de håller med SKR. Dessutom kan andra partier komma att stödja regeringens lagförslag.

Därför önskar jag att biskopen i Växjö och de andra biskoparna tar ledningen i kampen för en rättfärdig asylpolitik.

Tänk om de därmed får med sig alla människor i Sverige som tillhör ett kristet samfund? Då tror jag utfallet i riksdagen blir ett annat. Och då kanske ringar på vattnet sprider sig ut i Europa och världen.

Vågar vi hoppas? Biskop Fredrik Modéus bloggpost får mig att tro det.

Sydafrika ber för Sverige idag

Kyrkan ligger på promenadavstånd från vårt hus.

Idag firade vi förmiddagsgudstjänst i en av de kyrkor som ligger i närheten av vår bostad.

Scottsville Presbyterian Church

En av mina kollegor, Prof. Roderick Hewitt, från Jamaica, är präst i församlingen. Den tillhör the Uniting Presbyterian Church in Southern Africa (UPSCA).

Presbyterianska kallas de reformerta kyrkor som växte fram i Storbrittanien efter reformationen. UPCSA är en sammanslagning av dels den kyrka som brittiska (framför allt skotska) immigranter tog med sig till Sydafrika på 1800-talet (Reformed Presbyterian Church in Southern Africa - RPCSA) och dels den kyrka som kom via skotsk mission (Presbyterian Church of Southern Africa - PCSA).

Roderick är visserligen kongretionalist men dessa två kyrkor ligger, åtminstone i Södra Afrika, teologiskt nära varandra.

När hustrun och jag presenterades, berättade jag att Sveriges Kristina Råd (SKR) utlyst bön i alla svenska kyrkor denna söndag. Bön för ett gott samhälle:

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom har du väckt vår längtan efter dig och kallat oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet. Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön.
Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället – regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.
Uppfyll oss med din helige Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva bönens låga i våra församlingar. Besök vårt land med en andlig vår!
I Jesu namn.
Amen.

Roderick bad i förbönen ingående för detta. Med egna ord. Det kändes stort. Den världsvida kyrkan i aktion.

I övrigt var det, som vanligt, lärorikt att fira gudstjänst i ett annat samfund. Som i övriga Sydafrika sjöng vi en del julsånger (trots att det är advent), blandat med övriga lovsånger. Själv väntar jag gärna med dessa till julen bryter in, men som sagt: vi gör olika.

Lovsångsorkestern var inte överlycklig, när strömmen gick efter en timme. Det kallas för ’load shedding’ och beror på att Sydafrika just nu har brist på elström. Under ca: 2 timmar stängs område efter område av, enligt ett rullande schema. (Detta har hållit på ett tag, så vi hade kokat vatten och hällt upp på termos till kyrkkaffe, när vi kom hem).

Det var också nattvard. Även här är det intressant att vara med om andra ordningar. De flesta delarna i gudstjänstordningen fanns med, fast i helt annan ordning. Och vi tog emot brödet och vinet där vi satt. Vinet i särkalkar. På denna punkt är jag av en annan uppfattning. Den gemensamma bägaren, som vi alla dricker ur (eller doppar i) är en stark symbol, som jag ogärna missar. Men återigen: vi gör olika.

Störst av allt denna söndag var dock den världsvida kyrkans gemensamma bön.

The Ecumenical Church in Sweden calls for prayer

With the help of Google translate I have translated a call from the Swedish Christian Council. The reason is the parliamentarian crisis. A right wing, xenophobic party called the Sweden Democrats, blocked the Governments budget proposition in Parliament. The Prime minister had to choose between resignation and a snap election. He chose the latter. So, Sweden will go to the polls on 22 March next year. This is highly unusual in Sweden. Many people are worried that the Sweden Democrats will gain more support. Here comes the message from the Christian Council:

-----

 

The board of the Swedish Christian Council today called on the country's churches to jointly pray for Sweden and the political situation that has emerged.

Today, the board of the Christian Council of Sweden met. The first item on the agenda was a common prayer for our country due to the the political situation with an extra election in March 2015.

Church leaders and members of the Board urges all churches in Sweden to pray for the political situation in Sweden on Sunday 7 December, as well as during a novena* of prayer from December 21 to 29, jointly and individually.

* Novena of prayer = Nine days of dedicating time of prayer practiced in the Roman Catholic Church.

Our country is in a serious political situation. We therefore urge all churches to pray for our country, our government and parliament on Sunday 7 December. By doing this together, our common prayers may bring blessing and empowerment.

The board of the Swedish Christian Council December 4, 2014

Prayer for a good society

Blessed are you God our Father, who cares for your creation, and shows all living things mercy. We thank you for Jesus Christ, your Son, in whom your intention for every human being becomes visible. Through him, our longing for you is evoked and you have called us to make a new start, as pilgrims on the road through life. Along with your whole church we reach to you in prayer.

God, send your Spirit upon our country. We pray for wisdom and guidance to all who have responsibility in society - government, parliament and all of us as citizens. We pray for a political climate of dialogue and respect, for a society that protects the human value and dignity of all.

Meet us with your Holy Spirit, whom you sent for our transformation, so that we can witness about you with or without words. Lighten a flame of prayer in our congregation. Visit our country with a spiritual spring!

In the name of Jesus.

Amen .

-----

Styrelsen för Sveriges kristna råd uppmanar idag landets kyrkor att gemensamt bedja för Sverige och den politiska situation som uppkommit.

Idag möts styrelsen för Sveriges kristna råd. Som första punkt på dagordningen stod en gemensam bön för vårt land utifrån den politiska situationen med ett extra val i mars 2015.

Kyrkoledare och styrelseledamöter uppmanar samtliga kyrkor i Sverige att söndagen den 7 december, samt som bönenovena* under perioden 21-29 december, gemensamt och enskilt bedja för den politiska situationen i Sverige.

*Bönenovena = Nio dagars avsatt bönetid inom Katolska kyrkan.

Vårt land befinner sig i en allvarlig politisk situation. Vi uppmanar därför alla kyrkor till bön för vårt land, vår regering och riksdag söndagen den 7 december. Genom att göra detta tillsammans kan våra gemensamma böner välsigna och ge kraft.

Styrelsen för Sveriges kristna råd den 4 december 2014

Bön om ett gott samhälle

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom har du väckt vår längtan efter dig och kallat oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet. Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön.

Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället - regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Uppfyll oss med din helige Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva bönens låga i våra församlingar. Besök vårt land med en andlig vår!

I Jesu namn.

Amen.

En profetisk röst

I ett öppet brev från Sveriges Kristna Råds (SKR) styrelse till regeringen, om de utförsäkrades situation, står bland annat följande:

- Svårt sjuka människor måste kunna få sin sjukpenning förlängd utan att behöva ge sig ut och söka jobb/arbeta under sin sjukskrivning,
- människor ska inte kunna ställas utanför alla försörjningsmöjligheter därför att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör olika bedömningar av deras arbetsförmåga – gemensamma bedömningar, giltiga och gällande i båda systemen, måste göras,
- för människor som inte längre bedöms ha rätt till sjukersättning eller arbetslöshetsersättning måste det finnas en möjlighet att få försörjningsstöd från socialtjänsten även om man exempelvis äger den bostad man bor i,
- människor ska inte behöva säga upp en trygg anställning och gå ut i arbetslöshet på grund av att de nått en tidsgräns i sjukförsäkringen.

Nu gäller det att vi alla stödjer detta upprop. I samtal, i påtryckningar osv.