Högst upp på dekalen stod några överstrukna könsord, som jag klippt bort. |
Locker Room Talk. Det började som ett UF-företag i Finspång.
Två killar, Shanga Aziz och Rogerio Silva, hade fått nog av allt sexistiskt
snack i omklädningsrummen.
Nu är det en relativt stor organisation. Det jag läser om dem
känns vettigt och jag stödjer gärna denna typ av initiativ. Jag hade hört talas
om organisationen. Yngsta dottern är ordförande för Me Too Sweden. På olika
sätt är hon aktiv i samma frågor. Det handlar om vårt gemensamma ansvar för att
skapa en värld utan genusbaserat våld. I sitt arbete som skolkurator vet jag
att hon samarbetat med just Locker Room Talk.
På mitt sätt vill jag också bidra till rättvisa. Genom
initiativet Thursdays in Black, försöker jag dra mitt strå till stacken.
Det finns fler goda krafter som arbetar för att världen ska
bli en bättre plats att leva på. Och alla goda krafter behövs. I samtiden finns
också mörka trender. Rädsla och våld som breder ut sig. Jag blundar inte för
detta. Men jag vägrar låta mig förlamas. Det går alltid att göra något. Och det
jag gör vill jag ska bygga på grundhållningen att varje människa inom sig bär
möjligheten till gott. Jag är inte naiv. Vi har alla ondska inom oss. Vem som
helst av oss kan utvecklas åt fel håll och begå bestialiska dåd. Det gäller alla.
Men jag vill inte att samhället ska byggas utifrån tanken att alla är potentiella
våldsverkare. Visst behövs rättsväsendet och visst behövs en ordningsmakt. Men
samhället blir inte godare av fler poliser och strängare straff. Samhället
bygger vi tillsammans. Om samhället ska utvecklas i positiv riktning behöver vi
bygga goda förhållningssätt. Där tror jag initiativ som Locker Room Talk, Me
Too Sweden och Thursdays in Black bidrar.
No comments:
Post a Comment