Sydafrika i fokus

Denna vecka äger ett viktigt besök rum i Sydafrika. Det är en delegation från Kyrkornas Världsråd (KV) som reser till Sydafrika, som ett led i det som kallas

a social-justice mission (ett uppdrag för social rättvisa)

Det går att läsa mer i ett pressmeddelande från KV. Värd är Sydafrikanska kyrkorådet (South African Council of Churches – SACC). Resan sätter focus på genusbaserat våld, som är ett utav Sydafrikas värsta problem och på våld mot utländska medborgare.

Med på resan är KV’s generalsekreterare, Olav Fykse Tveit, vice generalsekreterare Isabel Apawo Phiri, Zimbabwes kristna råds generalsekreterare Kenneth Mtata och KV’s kommunikationsdirektör Marianne Ejdersten. I Johannesburg möttes de av Frank Chikane, som var generalsekreterare för SACC fram till 1993. Han är nu bland annat ordförande för KV’s Commission of the Churches on International Affairs. Hela delegationen består av 16 personer, under ledning av Olav Fykse Tveit.

Fr v: Frank Chikane, Isabel Phiri, Kenneth Mtata, Olav Fykse Tveit.
Foto: Marianne Ejdersten

Generalsekreteraren för SACC, biskop Malusi Mpumlwana, skriver att KV besöker Sydafrika för att slå följe med sydafrikanska kristna i kampen mot genusbaserat våld och våld mot utländska medborgare. Han är tacksam för besöket.

Enligt Olav Fykse Tveit har Sydafrika en speciell plats i KV’s hjärta. I hans uttalande går det att höra en besvikelse över att Sydafrika, som varit en förebild i kampen för mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet nu återigen får kämpa med våld och orättvisor. Resan är en pilgrimsfärd för rättvisa och fred.

Imorgon, måndag, ska delegationen träffa Sydafrikas president, Cyril Ramaphosa.

Min reflektion är att Sydafrika behöver fortsätta att arbeta med sin försoningsprocess. Det är symptomatiskt att Sannings- och försoningskommissionens ordförande, Ärkebiskop Emeritus Desmond Mpilo Tutu, just nu ligger på sjukhus med en elak virusinfektion. Det positiva är att Tutu, enligt News24, är på bättringsvägen. Men kommer försoningsprocessen att återhämta sig? Avgörande är att regeringen lyckas införa reformer, så att de rika och priviligierade i landet tvingas dela med sig. Sydafrika är ett av de länder i världen som har störst ekonomiska och sociala klyftor. Inte minst det politiska etablissemanget under förre presidenten, Jacob Zuma, roffade åt sig utan motstycke. Men många av de mestadels vita, rika gruv- och jordägarna har inte heller behövt dela med sig särskilt mycket efter demokratiseringen. Det behövs reformer.

I Sverige har vi mycket att lära. En fråga är: kommer Sveriges Kristna Råd att bjuda in Kyrkornas Världsråd, för att även vi har problem? Tror vi – med Sydafrikas historia i åtanke –

att en politik som delar upp människor, är lösningen på gängkriminalitet och våld? Vad skulle inte kristna från södra Afrika kunna göra för oss idag?

Idag möts många av oss till gudstjänst. Temat i Svenska kyrkans evangeliebok är:

Guds rike är nära.

Det känns inte alltid så. Men det är inte desto mindre sant. Guds rike är nära. Gud själv är nära. Där människor lider. Där människor söker Guds hjälp. Låt oss göra det i bön och beredvillighet att också själva stå till Guds och medmänniskors tjänst.

#FeesMustFall

To understand this hash tag, one has to know about another hash tag:

#RhodesMustFall

I have written about this in a few blog posts last year. The students at the University of Cape Town (UCT), together with teachers and other staff members demanded that the statue of John Cecil Rhodes, in the centre of the UCT campus, had to be taken away. This was also done, after a short time of protests. The undercurrents were South Africa’s reflection on the colonial era and also a need for renewal of the reconciliation process. Even the role of Nelson Mandela (whose name is linked with Rhodes, in the Mandela Rhodes Foundation) was questioned.

The last month or so South Africa has seen similar protests, yet quite different. This time – and it is nothing new – the fight is about tuition fees. South Africa does not have extremely high fees but for most of the population they are still not affordable. According to what I hear, the country could afford free tertiary education. The ANC-government has, however, not opted for this route. It claims that the nation first has to roll out a social security system. The critiques say that this is not happening anyway. Many billion rand disappear into mismanagement or corruption. (Read more about this on the blog of my friend and colleague, Hans Engdahl).

This time the different universities had informed students about an increment of fees for 2016. About 6 %, which I think is equal to the inflation. The students did not want this. So, students took to the streets. In almost every university town! This Thursday and Friday the University of KwaZulu-Natal therefore decided to close the University.

Rico and Clint ( in the middle) are discussing strategy with the students.

Some of UKZN-colleagues were marching with the students and yesterday evening I got first-hand information from the protest march in Pietermaritzburg. It had been a very peaceful march. The police had been there and acted in a helpful manner. A few minor incidents happened. Like some students who started to through empty plastic bottles over a fence onto the Provincial Legislature Building. Those were directly stopped by the organisers, who directly expressed that this was a peaceful demonstration.

There is a widespread support in South Africa for the students this time. The ANC has promised free education long ago and it does not happen. The minister of Education, Blade Nsimande, really made a mistake by trying to joke and say that the students must fall. By the way, he is the General Secretary of the South African Communist Party (SACP) and he is now the target of the revolution.

Well known, high profile leaders, like Senior Vice-President of the South African Council of Churches (SACC), Frank Chikane, Anglican Archbishop Thabo Makgoba and even the Vice Chancellor of the University of Cape Town (UCT), Max Price, support the protests. Maybe it is because their own children take part in it. All three have sons who have been arrested.

News24 writes that the son of the UCT VC was arrested. IOL-news reports about the sons of Makgoba and Chikane and especially about the reaction of Makgoba:

Anglican Archbishop of Cape Town Thabo Makgoba broke down on Thursday as he reacted to his son’s arrest during the student protest at Parliament against university fee increases.

On his his blog Thabo Makgoba says:

I appeal to Bishops and parishioners in all our dioceses to support students and staff at tertiary institutions, and to pray for an amicable resolution to the crisis. Apart from holding prayer vigils, I appeal to our churches to give practical help to students in distress.

I also find a statement from church leaders on this blog. The link is here. I am sorry that I don’t see the preseiding bishop of ELCSA as one of the signatories, although there are two other Lutherans. One from ELCSA (N-T) and one from LUCSA.

Late yesterday afternoon, President Zuma informed the country that the fees will stay the same for 2016. How the government will compensate the universities is not clear. But the students take this as a victory.

If this will lead to a system with free tertiary education is still to be seen. That would, I believe, definitely be a step in the right direction.

The SACC “back on its feet”

Every week I get a newsletter from the World Council of Churches (WCC). AS far as I know anyone can do that. Try this link: WCC news!

Last week I found interesting news about the South African Council of Churches. This is the organisation I focused on in my PhD thesis. It was a vibrant and important ecumenical body during the fight against apartheid. After the demise of this evil system the SACC has had difficulties to find its raison d’être and in 2011 the organisation, according to the newsletter from the WCC, closed down.

Since then the SACC has renewed its organisation. I wrote a blog post about this on the 26 February 2014.

It is good to see that things are happening. The news now is that the head office in Johannesburg has reopened. It is located in Khotso house. (Khotso means 'Peace' in seSotho).

From left to right, Isabel Apawo Phiri, Frank Chikane,
Malusi Mpumlwana and Olav Fykse Tveit,
at the Ecumenical Centre in Geneva. © WCC/Diana Chabloz

The reason for the update from the WCC is that a meeting was held in Geneva, Switzerland, on the 16 September, between the leadership of the SACC and the leadership of the WCC. Rev. Dr Frank Chikane, who is the senior vice president of the SACC and Bishop Malusi Mpumlwana, SACC’s acting general secretary, met with Rev. Dr Olav Fykse Tveit, general secretary of the WCC, and Dr Isabel Apawo Phiri, associate general secretary of the WCC. (Isabel was the dean of the School of Religion, Philosophy and Classics just before I moved to South Africa)

At the meeting, the WCC general secretary said:

Many regional and national councils of churches have gone through problems, but we are working together to strengthen the fellowship. We need a strong SACC to grow in the ecumenical movement.

I am especially glad to read that the SACC was established in 1936. Usually the year is set to 1967 or 1968. The reason for this being a name change from the Christian Council of South Africa (CCSA) to the South African Council of Churches (SACC). The organisation also got a new constitution in 1968.But it remained the same council established in Bloemfontein 1936. I have argued that the organisation is the same in my PhD thesis. It can be found on line. The link is here. Read page 100-103.

Personally I would have appreciated a more thorough remake of the council. Possibly with a new name. And with a broad invitation to all churches in South Africa to join. Maybe the latter has happened. If so it is outside my knowledge.

The webiste of the SACC is however still under construction. 

The SACC gets a new leadership

Some weeks ago I got the invitation to the Triennial Conference of the South African Council of Churches. I knew that it was coming, after having met the President of the SACC, Bishop Joe Seoka, when I was in Busan for the WCC Assembly in November last year. But I was not sure about the dates. It would have been great to be part of this occasion but unfortunately work kept me busy at the university.

A short background: The SACC has had severe problems the last few years. One could even discuss whether it still existed. My opinion is that, although the office had to close due to bankruptcy, and that the Triennial Conference should have met already in 2013, the Council has existed. The Council is first and foremost a fellowship of churches and other organisation. This very fellowship exists even if the organisation and office is experiencing a crisis.

The theme of the conference, which took place yesterday and today, was:

God of Life: Renew, Restore and Transform us for the service of your Kingdom. Isaiah. 43:19

It reflects the need for something dramatically new to happen. In order to accomplish this, the new leadership is:

President: Bishop Ziphozihle D. Siwa. (Presiding Bishop of the Methodist Church of Southern Africa. He preached at the funeral of Mandela. The sermon is here!)

Senior Vice President:  Dr Frank Chikane. (He was the General Secretary of the SACC 1987-1993, when he was head hunted to the Independent Electoral Commission (IEC) and after that to the Presidency of Thabo Mbeki. With him, I think the Council wants to get the organisation in order. The question is how people will regard his close links to the ANC. One student said spontaneously: “He is polluted!”)

Vice President: Father Michael Lapsley. (He is the founder of the Institute for Healing of Memories. Fr Lapsley is a staunch member of the ANC.)

So, will this new leadership be able to give the necessary renewal, restoration and transformation to the Council? Are they the three wise men, who will accomplish that? There is no doubt that they have experience. Time will show.

On a critical note I want to say two things:

1) Why only men?

2) Why three leaders with (as far as I understand) close links to the ruling party? (About Bishop Siwa I’m speaking under correction. He did preach at the Funeral of Mandela – the reason was of course that Mandela was a Methodist, not that Siwa belongs to the ANC. So I might be wrong!) But the other two are ANC members and highly respected. 

Interestingly enough, when I googled for this news (which I didn’t find on the web) I found something else instead. (I googled on SACC, Chikane and Lapsley.) I found an Eulogy by President Zuma which he gave at the funeral of the struggle veteran and former Member of Parliament, Sister Bernard Ncube. Zuma said, among other things:

South Africa produced exceptional men and women of the cloth who fulfilled Biblical scriptures through bravely using the church as a site of struggle to free the people they ministered to.

These leaders included church leaders like Dr Beyers Naude the founder of the Christian Institute, Archbishop Dennis Hurley, Archbishop Desmond Tutu, Dr Alan Boesak, Father Smangaliso Mkhatshwa and Father Albert Nolan and the Reverends Frank Chikane, Mcebisi Xundu, Michael Lapsley, and of course Sister Bernard Ncube.

The illustrious list also includes Father Trevor Huddlestone, who became a founder member and President of the British Anti-Apartheid Movement. He played a critical role in both the World Council of Churches and the SACC to ensure that the church adopted the programme to combat racism.

Both Chikane, Lapsley and the SACC are mentioned. Zuma also manages to mention at least one women: Sr Ncube (after all it was her funeral).

About Zuma it is also interesting to know that he, contrary to Mandela and Mbeki, has communicated more with charismatic and evangelical churches. Mandela and Mbeki supported the NRLF (The National Religious Leaders Forum) where the SACC was very active and so called mainline churches in majority. Zuma opted for something else and the National Interfaith Leadership Council (NILC) was formed. Those two bodies later merged into the National Interfaith Council of South Africa (NICSA). Instrumental in this process was Pastor Ray McCauley of the Rhema Bible Church.

Well, time will show what happens with the SACC. I pray that these three competent persons will be able to facilitate the process of getting the Council back on track.

If I were to add something I would like the whole Council to be restructured. Just like it happened with the Christian Council of South Africa (CCSA) in 1967-68, when it got new constitution and a new name. This organisation was only 31 years old. (It was formed in 1936). The SACC is 46 years old. To me it makes sense to restructure an ecumenical movement from time to time, because the ecumenical landscape changes. I hope the new leadership read the WCC document: “Together Towards Life: Mission and Evangelism in Changing Landscapes” closely. Especially the part called: “Mission from the margins”. The questions should be:

Who are on the margins in South Africa today?

How do we make sure that their voice is being listened to?

May God bless the SACC! South Africa needs it!

TSSA dag 3

Idag var morgonbönen annorlunda. Michelle Potgieter hade valt ett bibelord, som fick läsa enskilt samtidigt som meditativ musik spelades. Kändes bra!

Så var det dags för Hans och mitt ”paper”. Vi hade kommit överens om att börja med varsin kort berättelse. Det fungerade bra och uppskattades. Sedan pratade Hans 20 minuter och jag ca: 15. Efter det fanns det gott om tid för frågor. Och det blev det! Samt synpunkter! Förmodligen är jag jävig men det kändes faktiskt som om vårt ”paper” öppnade upp det livligaste samtalet. John de Gruchy var den som först pratade och menade att vi på vissa punkter hade fel. Detta gjorde att andra hängde på. Vi fick upp diskussion om sexualitet, som knappt berörts hittills och framför allt kändes det som om vi bidrog till att den historiska tillbakablicken vändes i framåtblickande. Det var roligt! Efteråt kom John de Gruchy, Eddy Van der Borght och Beverly Haddad fram till podiet och ville prata med mig. Men mesta pratade de med varandra. Det handlade bland annat om Frank Chikane och hans roll i SACC och ANC. Då berättade John att Frank Chikane 1993 hade bett John om att få studera för honom. John hade ordnat ett stipendium till US och tanken var att Chikane skulle slippa bli indragen i politiken. Men, när Chikane satt på Johns kontor ringde vem då? Mbeki! Så John kunde berätta om hur John blev indragen i det politiska. Beverly menade att detta var ett avgörande ögonblick, inte minst när det gällde Sydafrikas sätt att förhålla sig till HIV och AIDS. Mellan raderna kunde jag läsa att en av profeterna, en av de möjliga kritikerna i framtiden på detta sätt oskadliggjordes. Intressant att få höra från någon som var med när det hände. John de Gruchy tyckte absolut att vårt bidrag var bra. Kanske just därför gick det att kritisera och John var ju faktiskt med i SACC ända från starten, så han vet vad han talar om. Men han försvarar sig också.

Efter vårt anförande fick jag och lyssnade på Elize Julius som läste (!) ett ”paper” om hur svarta uteslutits från nattvarden i den reformerta traditionen. Skrämmande! Hon är själv svart (eller ”färgad”, om man vill använda apartheid-termer) och studerar vi Stellenbosh University utanför Kapstaden.

Allra sist var det en ”plenary” med en annan man från Nederländerna: Bram van de Beek. Han pratade om katolicitet, d v s att kyrkan alltid måste vara öppen för alla. Det var ett bra ”paper” som utmanade i den sydafrikanska kontexten. Men tyvärr hade många lämnat konferensen, eftersom de hade lång väg tillbaka hem. (Jag har inte riktigt varit med om detta i Afrika. Man brukar komma sent men stanna kvar till slutet. Förmodligen beror det på att konferensen var ganska västerländskt präglad.

Efter att allt var slut satte jag mig i bilen och åkte mot Johanneburg. Jag hade bokat ett hotell på nätet och sedan jag handlat lite godis mm på en shoppingmall letade jag mig fram till mitt hotell. Området är ganska nerslitet och jag var lite tveksam. När jag ringde på porttelefonen. Men det är helt OK. Rummet är bra och det finns wifi. Med andra ord kan jag blogga lite innan det är dags att knoppa in. Förhoppningsvis skiner solen imorgon och jag kan ligga ett par timmar vid polen innan det är dags att åka till flygplatsen.

SACC och dess profetiska röst

Det jag skriver min avhandling om är just South African Council of Churches (SACC) och dess profetiska röst. Det har ifrågasatts om SACC är tillräckligt regeringskritiskt. Bland annat tror jag det beror på att deras Generalsekreterare fram till 1994, Frank Chikane, efter demokratiseringen, blev en av Mbekis närmaste män. Director General i presidentens kansli. Men nu har det tydligen blossat upp en konflikt mellan ANC och SACC. Enligt tidningen Mail and Guardians (MG) nätupplaga har inte SACC fått inbjudan till National Interfaith Leaders Council (NILC). Källor inom SACC säger, enligt MG att detta är ett straff, för att SACC misstänks stödja det nya oppositionella partiet Congress of the People (COPE) mer än de stödjer ANC. Ett stöd för detta kan vara att ledaren för COPE är Mvume Dandala, som varit SACC's president (Ordförande). Andra prominenta ledare för COPE är Russel Botman, förre presidenten inom SACC och Allan Boesak, som en tid var vice president för SACC. Lite udda är väl att ledaren för Rhema kyrkan, en slags motsvarighet till Livets Ord, pastor Ray McCauley, är ordförande i NILC. Hade det gått att ha Ulf Ekman som ordförande i ett statligt råd för religiösa samfund?
Enligt MG tillbakavisar både ANC och SACC att det finns en spänning dem emellan.

The ANC's religious commission and the South African Council of Churches on Friday rejected claims that there was tension between them.

Kanske är det ett tecken på att det finns spänningar. Vilket jag tycker är ganska bra. Det ska finnas spänningar mellan en ekumenisk organisation, som säger sig vara de fattigas kyrka och ett statsbärande parti.