 |
| Biskop Sibiya är egentligen en trevlig och lite blyg man. |
Det var därför det stod en fåtölj bredvid altaret, när vi kom.
Ofta skriver jag om hur mycket vi har att lära oss av våra trossykon i Sydafrika. Sången, dansen, lekfolkets engagemang och ansvarstagande. Ja, listan kan göras lång.
Men en fåtölj till biskopen blir jag inte imponerad av.
Det säger en del om hierkier, som letar sig in överallt.
4 comments:
Louis Sibiya var aldrig som teologisk student,pastor eller som biskop en person som brydde sig om "all the decorations".
Precis så har jag också upplevt honom. Men är det inte så att det ofta är folket som placerar ledaren på en piedestal?
Just så är det, Anders. Oreflekterat har de flesta "behov" av idoler/förebilder/kungar... Detta tror jag kan bero på att vi har så svårt att bejaka "ljuset inom oss själva" (Mandelas ord, ingefär)
Många ledare är obekväma med detta, tackocklov. Tyvärr är många ledare beroende av denna position. Min ringa erfarenhet från södra Afrika säger mig att behovet av hierarkier delvis kan bero på att man efter självständigheten fått möjlighet att skapa sig sina egna hierarkier och ledarkulturer. Att alltså inte lyda under kolonialmaktens hierarkier längre.
Säkert kommer hierarkier alltid att finnas men det är ju bra om vi också kan odla en kritisk distans hela tiden.
Post a Comment