Arbetskonferens och syföreningsdag

Redan onsdag och inte har jag hunnit skriva så mycket om söndagen. Då hade vi klarat av kyrkans världsdag och representanter för stiftens olika internationella råd skulle samlas till överläggningar. Det störde mig omåttligt att vi höll på under högmässotid. Visst kan man fira sin söndagsgudstjänst på annan tid. Och visst kan man göra något annat någon söndag. Det är ett erbjudande att gå i kyrkan – aldrig ett tvång. Men för mig ligger det inte heller på det planet. För mig är det ett behov.
Ungefär vid 11, när kyrkklockorna ringde i Uppsala domkyrka, som ibland kallas rikshelgedomen, satt vi och diskuterade hur det internationella arbetet kan bli en mer integrerad del av församlingslivet……
Kanske genom att lägga ner anteckningsblocket och knalla upp till domkyrkan, 100 meter bort, tänkte jag.
Istället fortsatte vi överläggningarna och firade en enkel mässa klockan 15.30 som inte var offentlig. Det är ju låst i kyrkans hus. Som Fort Knox. Nej, jag gillade inte detta.
Annars var det en god stämning under dagen. Vi fick träffa ”cheferna”. 4 män. Internationella chefen Erik Lysén, Biståndschefen Christer Åkesson, samt enhetscheferna Mattias Nihlgård och Erik Apelgård. Det verkar som om den högste chefen, Erik Lysén, tvåa från vänster, ber Gud om hjälp i en svår tid. Det gör han rätt i.


På måndagen åkte vi till Gransnäs ungdomsgård utanför Aneby. Där var det sedvanlig syföreningsdag. Vi sjöng och vi dansade afrikanskt. Dagen avslutas alltid med en stor ring runt flaggstången, där vi hand i hand sjunger ”Härlig är jorden”. En fin tradition. Men medelåldern i syföreningsrörelsen stiger. Trots det är det ett underbart gäng kvinnor, som brinner för det internationella engagemanget. Egentligen borde jag tagit ett foto. Det var ca: 70 kvinnor och det kunder suttit fint med ett foto på det kvinnliga fotfolket i kyrkans världsvida gemenskap.